Alma! Vilken Alma?

Då började jag släktforska … del II

Vid ett av mina allra första besök på Landsarkivet i Lund beställde jag fram en husförhörslängd för Osby församling 1881-1885 och slog upp gården Angshult. Av släktingar hade jag fått veta att min farmor, med det ovanliga namnet Oda, skulle vara född där. Mycket riktigt, där fanns hon ju tillsammans med sina föräldrar, Per Larsson och Hanna Larsdotter, samt två äldre syskon – det skulle så småningom också bli sex yngre – Ove Lionel och Alma Benedikta. 

Alma Benedicta? 

Henne hade jag aldrig hört talas om. Hon måste ha dött som liten, tänkte jag, och ringde upp mina fastrar. 

Alma? Nej, henne talade mor aldrig om. Är du säker på att du läst rätt i kyrkoboken. 

Det var jag ju, så nu var det bara att försöka följa familjen framåt i tiden för att se vad som kan ha hänt. Det blev inte någon rolig resa… Kort efter Odas födelse brann gården ned till grunden och familjen fick söka sig tak över huvudet inne i Osby. Oda och hennes storebror Ove skickades tillfälligt (det kom att bli permanent) till mormor i Hästveda, medan Alma blev kvar hos far och mor och den ständigt växande familjen. Efter Oda föddes Fridolf, Bror, Frithiof, Harry och Eva. Familjen skaffade sig en mindre gård i Slähult, men efter bara några år brann även den och familjen kom på obestånd. 1896 avlider fadern, och modern får ett litet understöd av socknen. 1897 föder Hanna ett 9:e, denna gång utomäktenskapligt barn, och det blir för mycket för socknen, den tidens socialtjänst, som resolut ingriper. Hanna skickas på spinnhus för att ”bättra sig” medan alla barnen, utom Alma som redan är ute och tjänar lill-piga, ”tas om hand” av socknen, som omedelbart ordnar med omvänd auktion: Lägstbjudande, d.v.s. den som nöjer sig med minst underhåll från socknen, får ungen.   

Jag följer Alma framåt i tiden och upptäcker att hon 1899, vid 17 års ålder, utvandrar till Norra Amerika. Där slutar spåren i det svenska materialet. Hon nämns inte i bouppteckningarna efter tre barnlösa fastrar och bör således ha dött tidigt, förmodligen i Amerika någonstans…

b2ap3_thumbnail_Alma-2.jpg

En ung Alma - på väg ut i livet och i den stora världen

Jag tar tåget till Kristianstad och promenerar ut till Hedentorp, där min avlidna fasters man fortfarande bor i det hus farmor Oda och hennes make, Johan Rosvall, år 1913 byggde. Jag frågar farbror Adolf om det händelsevis finns några gamla släktfotografier eller brev bevarade sedan farmors dagar. Nej, det gör det naturligtvis inte… men så drar han lite på orden och försvinner upp på vinden. Kommer tillbaka med en liten låda fylld med ”gammalt skräp”. Ur denna låda fiskar jag upp ett gammalt amerikakort, taget i Monmouth, Illinois, föreställande tre barn. På baksidan har någon skrivit: ”Detta är Lawrence, Helen och Arnold Numbers”. Hmm… tänker jag, kan detta vara släktingar tro…?  

Jag gräver vidare i lådan och upp kommer ett gammalt brev från 1917, poststämplat i Monmouth, och adresserat till ”Fru Oda Rosvall”. Jag öppnar och läser:

”Fru Rosvall, Jag har blivet ombedd att skrifva till eder och underrätta om att eder syster Alma Numbers dog den 9 dennes efter att hava varit sängliggande sjuk i tio veckors tid. Hon begrafdes söndagen den 11 dennes ifrån första Babtistkyrkan med tillslutning av många vänner och släktingar…”

b2ap3_thumbnail_Alma-dd.JPG 

Monmouth, Illinois!

Hemkommen från besöket i Kristianstad letar jag upp orten på kartan samt sätter mig ned och författar ett brev till ”The Public Library, Monmouth, IL, USA”. Efter några veckor kommer svaret, ett generöst och vänligt svar med två bilagor; Almas dödsruna från 1917 och mannens från 1969! Jo, Melville Numbers överlevde min gammelfaster i 52 långa år. Dödsnotisen meddelar att äldste sonen bor i Spokane, Washington, de tre övriga i Houston, Texas. Med hjälp av telefonkataloger finner jag snart aktuella adresser till Almas barn och kontakt etableras. Sonen Arnold och hans fru besöker Sverige 1972 och 1974 och hinner träffa tre morbröder och en moster, som då ännu finns i livet. Personer som de aldrig ens hört talas om. Själv har jag besökt mina släktingar i Houston och Spokane vid många tillfällen under årens lopp och numera har vi ständig kontakt via Facebook.

b2ap3_thumbnail_Familjen-Melville-Numbers.jpg

Melville och Alma Numbers med barnen Lawrence (1903-1996), Helen (1905-1999), Arnold (1908-1977) och Dean (1914-1975) 

Det var så mitt intresse för Emigrantforskning började. 

På den vägen är det.