Nu har det hänt, det jag i flera år fruktat och som jag visste måste komma: CD-skivans slutliga nedgång och fall! I snart ett decennium har det glunkats om att CD-skivan endast är ett mellanspel, ett interludium, på väg mot ständigt ny och förbättrad teknik. Vi som varit med ett tag minns säkert Stenkakor, LP, EP och Singelplattor för att inte tala om rull- och kasettbandspelare, Walkman och CD-apparater av alla de slag. På filmens område erinrar vi oss kanske de gamla skolprojektorerna, som så sällan fungerade ordentligt, för att inte tala om Dubbel-8 Super-8, VHS (videokasett) och DVD. Det ryktas att DVD-tekniken faktiskt kom samtidigt som VHS, och att de fula fabrikanterna då bestämde sig för att först köra VHS-spåret under ett decennium eller så, för att sedan övergå till den bättre varianten, DVD. På så vis kunde man ju dubblera försäljningen av både maskiner och filmer ...
För någon månad sedan gick jag minsann åstad och inhandlade en sprillans ny bil. Massor med nya knappar och reglage att lära sig. Men .... va? Ingen CD-spelare!?! Hur jag letade hittade jag inget hål för alla mina CD-skivor och ljudböcker. Det var med darrande hand jag till sist ringde upp bilförsäljaren i hopp om att han skulle kunna meddela mig var den hemliga knappen fanns. Det fanns ingen sådan knapp. Det fanns ingen CD-spelare alls. Omodernt, skrattade bilhandlaren, nu för tiden har vi modernare prylar i våra bilar! Jaha, sa jag, gott och väl! Men vad gör jag med mina 200 ljudböcker och lika många CD-skivor med musik? Tja, du kan ju spela över dem till USB, det bör fungera ...
Nej, det fungerar verkligen inte. Och även om det rent tekniskt skulle vara möjligt att föra över alla mina böcker och skivor på ett pinneminne kommer jag naturligtvis aldrig att göra det. Det kan vara upp till 20 CD-skivor i varje ljudbokslåda och det skulle ta allt för mycket tid och tålamod att kopiera över dem. Jag har varken det ena eller det andra ...
Numera skall allt ske via Smartphone och/eller Bluetooth. Det ska skaffas appar, laddas ned, köras via iTunes, synkas (vet inte ens vad det betyder i detta sammanhang), göras spellistor, taggas och markeras, skickas upp i molnet, hämtas ned igen, kopplas ihop i nätverk, skyddas med brandväggar (men inte alltid), virussaneras, uppdateras o.s.v. i all evighet. Och så alla dessa lösenord, som skall bytas stup i kvarten och som skall innehålla minst 8 tecken, varav en stor bokstav, en siffra och en symbol. Mer megabit måste införskaffas och kanske en Internetbooster och en chromecast så att även TV-apparaten blir smart. Och så kommer det nya programversioner, särskilt av JAVA, som kan göra en galen med sina ständiga krav på omedelbar nedtankning och installation. Den nya tekniken är förvisso smart, men den tar också på krafterna och på humöret.
I det föregående stycket kanske jag låter som en gnällig gammal farbror, men så känner jag mig inte riktigt. Jag är hyfsat med på tekniktåget, behärskar massor av dataprogram, hittar duktigt på nätet och kan hjälpligt hantera en smartphone (även om mina fingrar är allt för feta för de där löjligt små tangenterna). Nej, det är allt det här trådlösa och molnaktiga som skrämmer mig. Det är så diffust, så lynnigt och så otryggt. CD-skivorna och USB-minnena var så rejäla, så påtagliga och så fattbara. Det nya systemet är en ocean av osäkerheter, kanske på många sätt överlägset, men långt, långt utanför de flesta medborgares trygghetszon.
I likhet med mina ljudböcker och min CD-musik kommer givetvis alla våra släktforskarresurser på CD/USB så småningom att bli obsoleta, obrukbara på moderna apparater. Så länge våra nuvarande datorer lever fungerar de, men så snart vi köper ny maskinvara är det kört. Kanske blir vi tvungna att inhandla alla befolkningsskivorna och alla andra goda register en gång till, nu på något nytt medium, eller kanske tanka ned dem från "molnet" för dyra pengar. Förmodligen kommer de att en efter en omvandlas till nätresurser, sökbara betaldatabaser, som man bara har tillgång till så länge man betalar sina årsavgifter. Det är inte ett scenario jag ser fram emot.
CD:n är död – stackars oss
och USB:n - med förstås
Gammal teknik – kopplas loss
Sörjd och saknad utav oss!