Intressant hur du använt Facebook, ska titta mer på detta. Efter en kusinträff har vi lagt upp en sluten grupp där vi kan minnas våra föräldrar, barndom mm och vi två i gruppen som släktforskar berättar lite om vårt gemensamma familjeträd. Men märker att detta fyller mer ett socialt syfte bland oss kusiner som träffades mycket som barn. Däremot har jag lärt mig att ju mer man söker, informerar på nätet ju mer napp får man. Utnyttjade Ancestry under en period och fick då ett meddelande från en helt okänd person som började med orden "Oh my God, are you related to ..." Meddelandet var från en kvinna i min ålder från södra USA som berättade att hennes farfar var gift med min mammas kusin. Kusinen var den här kvinnans bonusfarmor och den bäst tänkbara sådan. Hennes berättelse om min släkting och hennes farfar och övriga familj och min berättelse om två unga män, bröder till min morfar, som utvandrade på 1870- och 1880 talet blev början på vår vänskap över nätet (mail och Facebook). Jag är fortfarande amatör i släktforskning men har från allra första början lagt in allt jag hittar i ett släktforskningsprogram och där finns nu 1500 personer. Eftersom jag har Mac blev det först Reunion och nu har jag gått över till Mac Family Tree. Den sistnämnda ska vara så enkel att man endast med en knapptryckning ska kunna lägga upp den på nätet. Dock har jag inte provat än eftersom jag vill få fram vissa frågetecken om några anor först. Tyvärr kan man inte på den webbsidan skriva in eller föra över texter. Det blir enbart släktträd. Lite synd, eftersom mitt största nöje är att hitta så mycket som möjligt om mina anor och få ihop levnadsbeskrivningar. Det kan man ju om man skapar en egen hemsida. Det finns sådana med ganska enkla mallar och det fungerade med överföring från Reunion. Jag har lagt upp en som heter evasanor.n.nu dock inte färdig i texten och inte helt okej. Men för mig går släktforskning hand i hand med nöjet att skapa ett läsbart och överskådligt material, antingen i bokform eller webbaserat medium. Apropå luckor och frågetecken - skulle behöva lite hjälp med framför allt två sådana. Är det något som man skulle kunna fråga dig nestorn Ted om?

NESTOR??Nu känner jag mig som Methusalem ...Men jag säger som Nalle Puh; Jag är en man i mina bästa år!Föreslår att du lägger upp dina luckor och frågetecken på Anbytarforum - så kan både jag och andra ivriga forskare kanske hjälpa dig med dem.Intressant att läsa om dina egna publiceringsförsök!

Facebook är bra på sitt sätt men för det här ändamålet finns det stora brister. Först och främst låser man besökarna till enbart Facebook-användare. För det andra så är sökbarheten begränsad, Google hittar inte lika lätt om den gör det alls. Med många inlägg i gruppen blir det snart oöverskådligt om man vill hitta äldre inlägg, även om man kan söka i gruppen. En del som gör inlägg kan begränsa sitt innehåll till att bara synas för vissa, andra kan av olika anledningar blockerat en användare och missar då det inlägget.En riktig hemsida är således mycket bättre, man har själv kontroll över innehållet. Det finns enkla hemsidesystem idag som gör det lika enkelt som att skriva ett worddokument. Och framför allt, man når ALLA som kan surfa på internet och Google hittar allt ditt material och gör det sökbart. Och man kan styra utseendet efter smak och tycke. En riktig hemsida kostar förvisso lite pengar i årliga avgifter men det rör sig om några hundralappar per år, bra mycket mindre än vad vi lägger ut på olika tjänster för vår forskning.Min egen hemsida genererar 30-50 besökare per dag och jag får mail då och då från personer som jag är släkt med. De har hittat min sida när de Googlar på någon gammal släktings namn, eller sitt eget. Hela mitt släktträd är sökbart där. I en del fall har det get mig uppgifter som skulle varit svårt att få fram annars. Några gånger har man påpekat felaktigheter som jag kunnat rätta.

Visst är det så, Jan, men om valet står mellan Facebook och ingenting alls, så är det ändå ett ganska lätt val ...Om det hade varit så enkelt och självklart som du antyder att skapa och underhålla en egen hemsida, då skulle miljoner släktforskare redan ha hoppat på det tåget. Det finns en tröskel, och även om den har sänkts med åren, är den uppenbarligen fortfarande för hög för de flesta släktforskare. Bättre då att börja lite trevligt och anspråkslöst med en Facebook-lösning, för att sedan, när man blivit lite varm i kläderna och skaffat sig en publik, ta det stora steget och skapa en egen hemsida för släkten i fråga. Då kan man dessutom lätt kopiera och därmed återvinna valda delar av det som samlat sig i Facebookgruppen, och på så sätt spara arbete.Både ock måste vara bättre än varken eller ...

Jag har hållit på med släktforskning från och till under ett antal år och sedan ett par månader tillbaka har jag en blogg i Wordpress, där jag bland annat skriver om min släktforskning. Precis som Eva vill jag skriva "berättelser", både sådant jag hört från släktingar när jag var barn och sådant jag själv kommer ihåg. Tyvärr har jag inga äldre släktingar i livet som jag kan "intervjua" - är själv äldsta generationen - och i yngre dagar var intresset inte så stort för de gamlas berättelser. Hittills har jag haft min forskning på "lösblad" och skrivit in en del i Word, men har nu skaffat programmet Mac Family Tree. För min del tycker jag Wordpress fungerar bra. Jag är också med i flera Fb-grupper och när jag gjort något inlägg i bloggen skriver jag om det i lämplig grupp och länkar till min sida birgittakrantz.se.

Allitteration! Kan inte låta bli att ur minnet hämta texten på mitt vykort från en blixtvisit på en ö i Öresund på 1960-talet:Visst viner vinden vid Ven verkligen väldigt våldsamt vid vårens västliga väder. Varför? Vilja våra västliga vänner vredgat vända våra vackra väderöar vertikalt. Vilka vandaler!Vi väljer vaksamt visa vassa värjan!

Jo, Facebook fungera bra. Jag har i min ägo min morfars vigsel bevis. Och inte vilken vigsel bevis som helst: en stor pergament dekorerade med blommor och dylikt. Också med namn på vittne. Jag forskade på dessa namn i Ancestry (han gifte sig i USA), sökte på Facebook och violà där hade jag flera stycken som jag trodde kunde vara... Och visst var det så. Mer och mer blir det för varje år. Dessa personer var vänner och bekanta till Morfar- ett plus i kanten på hans liv utanför själva familjen. Så visst är det värt ett försök. När jag läste Emigrant handboken tyckte jag att det var bara bra att ta med Facebook som en möjlig källa till hjälp. Facebook kan faktiskt användas på ett positivt sätt.