Graven den var tom ... II

Graven den var tom ... II

Förra veckans blogg med samma namn rönte ett enastående intresse. På några få dagar hade den besökts av över 6500 bloggläsare och delats 322 gånger på Facebook, där den blev flitigt kommenterad och debatterad. Många berättade om egna likartade upplevelser, andra uttryckte medlidande och ilska över kyrkogårdsförvaltningens arroganta sätt att hantera ärendet. En återkommande fråga var denna: Fick ni någonsin tillbaka graven och gravstenen? Det enkla svaret är: Nej! Vi orkade inte ”bråka” och förmodligen hade det inte heller hjälpt. Kyrkogårdsförvaltningar är i princip suveräna i sina respektive kungadömen, sätter sina egna regler och rutiner och låter sig svårligen imponeras av ”kundernas” besvär. Och vem skulle man överklaga till? Kyrkorådet? Knappast! Svenska Kyrkan har visserligen fått i uppdrag av staten att hantera begravningsväsendet, men detta kan knappas sägas lyda under kyrkoråd eller kyrkofullmäktige.    

Dock finns det kyrkoråd, församlingsråd och sockenråd som, liksom jag själv, irriterar sig över förödelsen och kulturskövlingen och bestämmer sig för att ingripa. De gravar som kyrkogårdsförvaltningen anser inte längre skall få finnas, går rådet in och ”adopterar”. Med hjälp av frivilliga krafter ser man till att dessa dödsdömda gravar (pardon the pun) snyggas upp och vårdas. Man anser att de är en del av socknens historia, även om de inte är kulturhistoriskt eller konsthistoriskt bevarandevärda. Det kan till och med hända att de får sig en liten blomma över sommaren … Heder åt sådana kyrkoråd! För det mesta handlar det dock om hanterbara kyrkogårdar med förhållandevis få övergivna gravar. Annars skulle frivilligheten knappast fungera.

b2ap3_thumbnail_Fanny-Josephina-Hydn.jpgb2ap3_thumbnail_Fanny-Josephina-Hydn.jpg

I början av min släktforskarkarriär intresserade jag mig särskilt för min morfars mor, Fanny Josephina Hydén (1847-1885) och hennes korta och tragiska liv. Fanny föddes i Linköping, dotter till vice auditören, mönsterskrivaren och bryggmästaren Johan Hydén (1787-1852) och hans tredje hustru Ulrica Maria Bohman (1813-1852). När Fanny var fem år gammal, avled båda föräldrarna varvid de hemmavarande barnen hamnade i fosterhem. Efter 6 år hos en fanjunkarefamilj i Ledberg, flyttar Fanny 1858 till sina två äldre halvbröder i Motala, Victor och Albert Hydén. Där bor också brödernas mor, frånskilda hustrun Christina Maria Hydén, född Lagermark. En pikant situation för lilla Fanny. Som ”demoiselle” bor hon i många år hos sina bröder och styvmor, börjar så smått hamna på glasberget, men får 1875 ett märkligt erbjudande … 

Ingenjören i Baku vid Kaspiska havet, Bror Johan Sandgren, söker en ny hustru som kan bli mor till hans tre moderlösa barn, Emma, Annie-Jane och John. Ingenjören är välbeställd och har en välrenommerad bror i Motala – det är han som får framföra frågan – och efter en smula funderande bestämmer sig Fanny för att anta erbjudandet. Dock har hon ett krav, ett rimligt sådant. Hon vill träffa ingenjören och något lära känna honom innan det kan bli tal om giftermål. Sagt och gjort. Fanny tar med sig de tre blivande styvbarnen, som någon tid bott hos sin farbror Thure Emanuel Sandgren i Motala, och tar båten över till St Petersburg. Där möter Johan upp, och under några veckor umgås de som man gjorde på den tiden. Promenader i parkerna, musik och balettföreställningar, fina middagar på bättre restauranger o.s.v. Fanny kommer fram till att denne man kan hon nog leva med, och så blir det bröllop i St Petersburgs S:a Catharina svenska kyrka.

b2ap3_thumbnail_FANNY-frg.jpgb2ap3_thumbnail_FANNY-frg.jpg

Fanny Josephina Hydén/Sandgren (1847-1885) - färglagd daguerrotyp tagen i Ryssland ca 1875 

Kort tid därefter får Johan Sandgren tjänst som överingenjör vid ett kejserligt varv i Kazan och flyttar dit med hela sin familj. Där föds 1876 makarnas gemensamme son, Charles Ivar Sandgren, som dör 1879 i difteri. 1881 kommer en andra son till världen, Nils Victor Sandgren. Han dör 1883, även han i difteri. 1882 föds så det sista barnet, sonen Ernst Ludvig Sandgren, som överlever, och som är min morfar. Något år senare upptäcker dock Fanny, att hon drabbats av cancer, kräftan som man sa på den tiden, och bönfaller sin man om ett uppbrott. Hon längtar hem. Hon vill dö och begravas i Sverige. Johan går med på detta, avvecklar sitt liv och sin 25-åriga karriär i Ryssland samt återvänder till Motala. Det har berättats mig att man, klädda i ryska björnskinnspälsar och mössor, kommer fram till hemstaden på självaste midsommarafton. 

Fanny får ett drygt år i Motala. Hon avlider den 20 oktober 1885 samt begravs på Motala kyrkogård. Ett par år senare flyttar Johan med de fyra moderlösa barnen till Stockholm, köper stenhus på Östermalm och bygger sig en sommarvilla i skärgården. Han gifter aldrig om sig. 

Omkring år 1980, efter en heldag på Landsarkivet i Vadstena, bestämmer jag mig för att besöka Motala och kyrkogården där. Kyrkogårdskontoret var givetvis stängt varför jag, på släktforskares vis, går fram och tillbaka, hin und zurück, gång efter gång, kvarter efter kvarter, på jakt efter kända namn. Till sist, o fröjd, ser jag namnet HYDÉN på en gravsten. Det är Albert Hydéns familjegrav, Fanny halvbror. Jag går fram och läser texten, plockar fram min kamera och tar några bilder. För att få bästa möjliga vinkel, hukar jag mig ner och knäpper av en sista bild. Så reser jag mig, tittar ned och upptäcker ett litet svart hörn, stort som en handflata ungefär. Jag inser att detta måste vara ytterligare en minnessten, nästan helt övervuxen av gräs. Jag river och klöser. Springer iväg och hämtar kratta och spade och lyckas till sist frilägga större delen av följande text: 

Här hvilar 

FANNY JOSEPHINA SANDGREN

Född Hydén

 1847-1885

 

Rest in piece!

Och graven den finns kvar …

 

 

 

 

 

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Pusselbitarna faller på plats
Skriv för årsboken!
 

Kommentarer 1

Chris (Kerstin) Bingefors den måndag, 07 december 2015 08:37

Tack för den värdefulla fördjupningen i min sambos släkt! Jag måste besöka graven, nu när jag vet att den finns.Håller helt med dig när det gäller våra kyrkogårdar!

Tack för den värdefulla fördjupningen i min sambos släkt! Jag måste besöka graven, nu när jag vet att den finns.Håller helt med dig när det gäller våra kyrkogårdar!
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild