Hjälp! Jag hittar inte mina kusiner?!

Många som tagit sitt första DNA-test för att hitta släktingar brukar, när resultaten kommer, utbrista: Stämmer det här – är jag verkligen släkt med alla mina DNA-släktingar!?

Det fungerar ju som så att när du tagit ett DNA-test, så matchas ditt DNA mot alla andra som DNA-testat sig. Finns det hos någon annan några DNA-bitar (så kallade DNA-segment) som är lika som dina DNA-bitar, då är ni släkt. Som svar på testet får du därför en lång lista med släktingar, så kallade ”matchningar” eller det vi brukar kalla dina ”DNA-kusiner”. De flesta får mellan 300 och 1500 matchningar i sin släktlista.

b2ap3_thumbnail_einstein.gifb2ap3_thumbnail_einstein.gifDu är släkt med alla dessa människor på något sätt. Men DNA visar inte exakt hur ni är släkt (om du inte testat ditt YDNA eller mtDNA, men det lämnar jag därhän i denna text). Istället beräknas ett troligt släktavstånd, baserat på hur mycket DNA ni har som är lika. Det är sedan upp till dig att jämföra släktträd och försöka klura ut hur ni är släkt. Och det är nu det börjar bli frustrerande… Ofta hittar du inget släktskap...

I din lista kanske det finns 20-30 personer, som beräknas vara mellan 3-männingar och 5-männingar (2nd cousin och 4th cousin på engelska). Så nära släktskap borde du ju kunna hitta ganska enkelt genom att jämföra ditt och matchningens släktträd. Trots det hörs med jämna mellanrum i Facebook-grupper och andra diskussionsforum desperata rop på hjälp från nyblivna DNA-släktforskare:  - Hur kan jag vara släkt med så många utan att kunna hitta kopplingen till mer än några få? Är vi verkligen släkt?! Vad gör jag för fel???

Svaret är att: Nej, du gör inte fel, men det finns flera fallgropar och felkällor att falla i.

För det första är det så att släktavståndet bara är en beräkning. En beräkning baserad på hur mycket identiskt DNA så nära släktingar normalt har. I många delar av Skandinavien är det så att befolkningen varit relativt liten och att därför mängder av ingiften skett mellan släkterna. Det gör att många av oss ärvt större mängder av identiskt DNA än "normalt". Om du och en matchning har ett beräknat släktavstånd som 4-männingar, kan det i verkligheten visa sig att ni är 9-männingar plus att ni är 11-männingar 8 gånger om. Det DNA-mässiga släktskapet ser då närmare ut än det är.

Kanske tänker du då att en 9-männing borde jag ju ändå kunna hitta. Ni bör då ha en gemensam ana i slutet av 1600-talet. Den kan inte vara helt omöjlig att hitta om båda har en bra släktutredning. Eller?

Du har stora mängder av släktingar!

Saken är den att om vi går 9 generationer bakåt, har du väldigt många anor, närmare bestämt 512 stycken. I din antavla finns då 511 faderskap. Din matchning har lika många faderskap i sin antavla. Det räcker med att ett enda av dessa 1022 faderskap är en annan fader än vad som står i källorna, så kan det göra det omöjligt att hitta släktkopplingen till din matchning.

Har du alla dina anor i Skandinavien kommer de flesta av matchningarna i din släktlista att vara mer avlägsna än vad som beräknas. Däri ligger ofta svårigheten att hitta släktskapen mellan er. De allra flesta släktskapen finns alltså i tiden före de skriftliga källorna. Och många släktskap är omöjliga att hitta på grund av att det finns en eller flera fäder som är ”felaktiga” i era antavlor.

Faktum är att vi alla har nästan ofattbart många avlägsna släktingar. Släktingar som kan dyka upp i våra DNA-resultat tack vare att det slumpat sig så att både de och vi råkat ärva små identiska bitar av DNA. 

b2ap3_thumbnail_Kusintabell.pngb2ap3_thumbnail_Kusintabell.png

Så här många släktingar har en person med anor i Sverige i genomsnitt. Antalet släktingar har jag beräknat baserat på befolkningsutvecklingen i Sverige och med hänsyn tagen till en viss andel anförluster.

Rent sannolikhetsmässigt är det klart att de allra flesta av dina mer avlägsna matchningar kommer att återfinnas bland dina hundratusentals 7-8-männingar eller ännu mer avlägset. Därför är det ofta omöjligt att finna kopplingen i antavlorna.

Finns det felaktiga matchningar?

Det diskuteras ibland om det finns DNA-matchningar som är rent felaktiga. Matchningarna kanske inte är släktingar trots att de har små mängder identiskt DNA. Det visar sig till exempel ofta när en person testat både sig själv och sina föräldrar att hen får matchningar som varken pappa eller mamma har. Då borde de vara falska matchningar. Om de vore släkt skulle de väl rimligen ha matchat antingen mamma eller pappa? I en del av dessa fall är det troligen en ren slump att man har små bitar av identisk DNA, men i många fall är det så att man ärvt små mängder matchande DNA-segment från både mamma och pappa och den samlade mängden gör att man räknas som matchning. Oftast är alltså matchningarna sanna och det finns ett släktskap. Men när man har endast små bitar identiskt DNA kan släktskapet ligga 1000 år tillbaka i tiden eller mer.

Hur ska du då tänka?

Med alla fallgropar och svårigheter som räknats upp, hur ska du då tänka och se på de släktingar du hittar via ett DNA-test?

Fokusera på de personer som är överst i din lista över matchningar. Det är till dessa matchningar som du troligen kommer att kunna finna släktkopplingen i de skriftliga källorna, förutsatt att det inte finns några ”felaktiga” faderskap på vägen. För de 90 sista procenten i din lista kommer du sannolikt aldrig att kunna finna kopplingen. Den finns troligen där, men den finns oftast i tiden före de skriftliga källorna. 

Ju fler som testar sig, desto fler närliggande träffar kommer du att få i din lista och ju fler släktskap kommer du att kunna hitta. Den främsta egenskapen en DNA-släktforskare måste besitta är TÅLAMOD.

Den som väntar på en god matchning väntar aldrig för länge…

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Ett namn till
Livet börjar i C
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild