LAN-party för Släktforskare

Häromdagen damp tidskriften GENEALOGEN - Norges svar på Släkt och Hävd - ned i brevlådan. Det är en ytterst seriös produkt, med en viss fäbless för 1600-talsgenealogi. På sidan två fick jag emellertid syn på en liten annons, som verkligen inte andas 1600-tal:

LAN-party for slektsforskere 14. til 15. november

... står det faktiskt, och den förklarande texten berättar följande:

Det blir foredrag, DNA-hjörne, konkurranser, tips og triks, enkel servering og sist men ikke minst: Mye slektsforskning og moro. Ta med slektsgåter, så löser vi dem i fellesskap.

Vad trevligt detta låter! Speciellt "Mye slektsforskning og moro". Mycket roligare än de Tupperware-partyn, som jag vid några tillfällen tvingats genomlida. 

Vad är då ett LAN-party? undrar alla över 40. Själv råkar jag veta, eftersom jag många gånger fick skjutsa min yngste son till sådana aktiviteter, bl.a. i Jönköping. Om företeelsen skriver Wikipedia:

Ett LAN-party är när ett antal datoranvändare träffas för att koppla samman datorerna i ett LAN (Local Area Network, Lokalt nätverk). De i särklass vanligaste syften för ett LAN-party är att spela datorspel mot varandra. Storleken på ett LAN kan variera från två till flera tusen deltagare. Förutom dessa syften finns också en social aspekt av LAN-partyn - tävlingar och olika händelser arrangeras ofta, även tävlingar som egentligen inte har något med datorer att göra. Föregångarna för LAN-partyn är 1980- och 90-talens copypartyn och demopartyn. Rekordet för världens största LAN-party innehas av det svenska LAN-partyt Dreamhack som hålls på Elmia i Jönköping. Vintern 2010 sattes det senaste världsrekordet med 12 757 datorer i nätverket bekräftade av Guinness Rekordbok. Totalt checkade man in omkring 13 000 personer i entrén, vilket inkluderar besökare, funktionärer och sponsorer.

b2ap3_thumbnail_LAN-2.jpg

Som förälder tyckte man kanske att en megahelg med 13 000 andra datanördar, där man lever och andas mer eller mindre groteska dataspel, är det man minst av allt önskar sina ättlingar. Barn skall vara ute i friska luften, leka och härja, bygga kojor i skogen och i värsta fall sparka boll, inte sitta framför skärmen dagar och nätter igenom. Men om vi bortser från detta; Skulle konceptet kunna översättas till våra förhållanden? Hur skulle ett LAN-party för släktforskare, och i synnerhet nybörjare, kunna gå till?

Man tänker sig en stor lokal, med blixtsnabb uppkoppling och goda datorer, en för varje deltagare. Alla kan samtidigt se den stora superskärmen längst fram, där olika föreläsare/guider demonstrerar olika dataprogram, sajter, register, forskningsmetoder och läsning av gammal handstil. Efter varje genomgång är det fritt fram för deltagarna att själva pröva på. Ibland lägger man ut små frågor eller genealogiska problem, som deltagarna får försöka lösa, var för sig eller i grupp. Någon liten tävling kan kanske också få plats i konceptet. Avbrott för mat och fika och kanske lite underhållning - och sedan raskt tillbaka till datorerna ...

Man skulle också kunna tänka sig nischade LAN-partyn: Mantalsforskning, Soldatforskning, Emigrantforskning, DNA o.s.v. Eller kanske "Släktforskning för ungdomar" och i synnerhet "Släktforskning för invandrare" med uppkoppling till arkiv och föreningar i ursprungsländerna. 

Klart är, att släktforskarrörelsen måste hitta nya umgängesformer och sätt att sprida intresset för släktforskning. LAN är kanske framtidens melodi? Såväl för Sveriges Släktforskarförbund som för de lokala föreningarna och studieförbunden!

Vem tar emot passningen?