Mord i Släkttavlan

Möt Gerald Fowlkes, en charmig och prydligt klädd gentleman i sina bästa år (62), bildad och artig och med snyggt grått hår. Fritidssysselsättning: Släktforskning. Specialitet: Mord. Gerald har utarbetat en fantastisk antavla, komplett i minst 10 generationer, för sig själv och med utförliga uppgifter om alla sidogrenar, ingifta och sammanbragta. Så ger han sig ut på jakt. Var? Jo i de många släkttidskrifternas frågespalter. Detta utspelar sig i början av 1960-talet, långt före Internet och Anbytarforum ...  Av och till får han napp d.v.s. frågor där hans egna förfäder eller anhöriga förekommer, och där han kanske kan hjälpa till. Han tar genast kontakt med frågeställaren, som för det mesta är en äldre dam, förmodligen medlem i det stolta sällskapet Daughters of the American Revolution, och föreslår ett sammanträffande (eftersom han "råkar" vara i sta'n). Förutom kaffe och kakor samt själva anbyteriet, passar Gerald på att försäkra sig om att värdinnan är dels änka, dels välbärgad och helst barnlös. Stämmer dessa förutsättningar, släpper han på hela sin förödande charm, och offret är chanslöst. Efter en lycklig period av intensiv uppvaktning, med blommor, choklad, middagar, utfärder och konsertbesök, blir det förlovning och giftermål. Att bruden är tio eller femton år äldre spelar ingen roll. Efter bröllopsresa och några lyckliga månader tillsammans avlider den nya Mrs Fowlkes plötsligt i en olyckshändelse, eller i obestämbara magplågor. Gerald, den förtvivlade änkemannen, säljer huset och aktierna och flyttar till okänd ort ...

Detta är en komisk chocknovell av författaren Donald E Westlake, som i svensk översättning av Birger Hultstrand ingår i novellboken Hitchcocks Bästa, Chocknoveller och TV-thrillers av Skräckens Mästare" - Fjärde samlingen - utgiven av Åhlén & Åkerlunds förlag 1963.

b2ap3_thumbnail_solovar.jpg

Fiktionen åsido, kan företeelsen Gerald Fowlkes ha funnits i verkligheten? Eller finns han? Sol-och-vårare känner vi ju till, samvetslösa skojare som skickligt parasiterar på sina kvinnliga offer för att sedan, när pengarna tagit slut, lämna dem åt sitt öde. Men inte urartar det hela till mord? Nej, därtill är de svenska arvslagarna allt för strikta? Offren är förmodligen potentiellt mera värda vid liv än som vackra lik. Nyheten att EU:s arvslagar nu snart skall börja gälla även för oss svenskar bör dock tas på största allvar av rika svenska änkor, bosatta t.ex. på den spanska solkusten. Plötsligt är det kanske inte barnen som med automatik ärver, utan i stället den charmige och prydligt klädde gentlemannen i sina bästa år, som hon oförsiktigt gått och gift om sig med ... Nedanstående kontaktannons visar under alla omständigheter prov på stor flexibilitet vad gäller åldern på den sökta kvinnliga livskamraten och hjärtevännen:

b2ap3_thumbnail_20-75.jpg

Och motsatt? Finns det unga, vackra men utstuderade flickor, som gifter sig med rika änkemän, 30 eller 40 år äldre än de själva, och som sedan på lämpligt sätt tar dem av daga? Ibland undrar man? I min egen forskning har jag exempel på en kvinna som gifter sig fyra gånger och raskt blir änka varje gång. Mina läsare har kanske exempel på män eller kvinnor från fordom, som lyckats bli gifta ett ännu större antal gånger? 

Hur gick det då för Gerald Fowlkes?

Utan att avslöja allt för mycket kan jag berätta att han till sist fann sin överman, eller kvinna, rättare sagt.