Plötsligt händer det!

 

Vad göra när frågan kom.  Vill du skriva ner lite tankar då och då? Vill du ge andra något att tänka på?

Det kommer först en liten fundering på möjlighet att göra sig hörd.           

b2ap3_thumbnail_blogg-talaut.JPGb2ap3_thumbnail_blogg-talaut.JPG

Sedan kommer eftertänksamheten, vad kan jag skriva som andra kan tänkas läsa..

 

Eftersom jag inte vet vad som komma ska, så är det bara att köra på. Ta upp de ämnen som kan kopplas till släktforskning, till mig eller varför inte till någon aktuell företeelse.

 

Jag kastar mig ut på djupt vatten, påstår att det finns mycket att göra för att lyfta släktforskningen till de höjder den förtjänar.  Det finns visserligen många idéer, men som bara förblir idéer, det finns många uppslag som försvinner ner i en låda och det finns allt för många ”det har vi gjort förr, och det fungerar inte”. Men det finns också exempel på lyckade satsningar, ibland en gammal verksamhet som tas upp igen och blommar, ibland helt nya påhitt.   Tänk om vi samlade alla funderingar och förslag, delade med oss av detta och såg om det ger impulser till nytänkande på lokal eller central nivå. Tänk om vi stimulerade varandra genom att berätta om det som lyckats, likväl som det som inte gick som tänkt.   

 

 Jag har försökt att lyssna på de personer jag mött, försökt förstå vad det är som driver alla föreningsmänniskor att lägga ner all den tid de gör.  Många svar har jag fått, det absolut bästa var det svar en grånad eminens gav: Varje leende efter ett möte/arrangemang ger mig styrka, varje ”Tack för idag/ikväll” ger mig energi för en månad till. Hur många av oss som går till en aktivitet tänker på att tacka, hur många är vi inte som räknar med att det ska bara fungera.  För fungerar gör det på många ställen. Visar vi den tacksamhet för det som volontärer lägger ner?  Talar vi om att vi är nöjda, kanske uppfyllda av idéer om nya satsningar efter ett arrangemang, eller går vi hem och klagar på det som kanske inte fungerade just den kvällen. 

 
b2ap3_thumbnail_blogg-ros.JPGb2ap3_thumbnail_blogg-ros.JPG

 

Jag är övertygad om att det finns en framtid för släktforskarrörelsen, det kommer nya ”inkörsportar” hela tiden. TV-program inspirerar, nya intressanta rön blandas med gammal forskning i många intressanta tidningar, allt mer digitaliseras och medryckande föreläsningar läggs ut på nätet av allt fler föreningar.  En fråga är hur och var alla de som blir intresserade ska mötas, finns det behov av nya mötesplatser, både fysiska likväl som i cyberrymden.  Är vi mogna att möta nya på andra platser än de vi är vana vid, där vi känner oss säkra. Grupperingar som skapas, som växer och som sedan dör är något vi får vänja oss vid. Är Förbund och föreningar beredda på det? Är vi redo för de förändringar som kommer att behövas.

Svaret kommer säkert, undrar bara vad det blir.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Gammelfarfar och de två världskrigen
Förliks, kusiner ...
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild