R.I.P.

R.I.P.

Under mina resor, såväl här hemma i Sverige som i främmande länder, besöker jag gärna kyrkogårdar. Rofyllda och meditativa vandringar på sådana brukar vara både intressanta och givande och bjuder ofta på genuina skönhetsupplevelser. Särskilt fascinerande är givetvis "kändiskyrkogårdar", där många spännande personligheter, författare, konstnärer, politiker och kungligheter, har fått sina sista vilorum. Tidigare har jag i en krönika beskrivit den Italienska kyrkogården för icke-katoliker i Rom, och i Paris finns välkända Père-Lachaise, där man kan meditera vid så många stora personligheters gravar, att kyrkogården rent av har blivit en turistattraktion:

 

Honoré de Balzac

Sarah Bernhardt

Georges Bizet

Maria Callas

Frédéric Chopin

Isadora Duncan

Yves Montand

Edith Piaf

Marcel Proust

Gertrude Stein

Oscar Wilde

 

för att bara nämna några. Den senares grav brukade vara rikt blomstersmyckad och själva gravstenen t.o.m. dekorerad med mindre smakfulla röda kyssmärken. Numera förhindras just denna typ av beundran och intim uppskattning av svårpenetrerade skyddsstängsel ...

Englands svar på detta heter KENSAL GREEN CEMETERY och ligger i västra London. Kyrkogården, som öppnades 1833, har en yta av 72 acres (nästan 30 hektar) och innehåller en protestantisk och en katolsk del. Många av de ca 65.000  gravarna (ca 250.000 begravda personer) pryds av gravmonument och mausoleer i Gotisk stil vilket skänker en atmosfär av förfinad kultur och ärorik historia. 

Till denna kända nekropol begav jag mig i veckan för att, nörd som jag är, spana in ett antal kungliga gravar. Återfann så småningom Drottning Victorias farbror, Augustus, Hertig av Sussex (1773-1843), och faster, den olyckliga Prinsessan Sophia (1777-1848) samt kusin, George, Hertig av Cambridge (1819-1904). En passant fick jag också syn på ett par gravar med det kända namnet BONAPARTE, brorsbarn och brors barnbarn till Napoleon. Undrar just varför dessa fransoser hamnat här...?

Det bestående intrycket av Kensal Green Cemetery är emellertid ett annat: Jerusalems förstöring!

b2ap3_thumbnail_Gudrun-1.JPGb2ap3_thumbnail_Gudrun-1.JPG

Något så fasansfullt nedgånget, vanskött och respektlöst som denna minnenas trädgård har jag aldrig tidigare skådat. Ordet SKANDAL förmår på intet sätt beskriva det snedvridna kaos, med lutande hällar, nedfallna kors och krossade stenar, som Kensal Green utgör. Se bara här (och tänk på stormen Gudrun):

b2ap3_thumbnail_Gudrun-2.JPGb2ap3_thumbnail_Gudrun-2.JPG

I Sverige fick den tragiska olyckan på en kyrkogård i västra Sverige, där en gravsten föll över och dödade en liten flicka, alla kyrkogårdsförvaltningar att genast skärpa sina regler och tillse att varje gravsten är solid, står på säker grund och är ordentligt "piggad". Så icke i England, där låt-gå-principen tycks vara den förhärskande. Kensal Green ägs och "vårdas" av ett företag med namnet General Cemetery Company. Det handlar som sagt om ett företag, en vinstdrivande verksamhet, som lever på ständigt nya begravningsavgifter, och som inte har det minsta till övers för ordning och reda, skönhet eller ens säkerhet. Respekt för de döda har man givetvis inte heller. Se bara här hur man på ett innovativt sätt kan hitta nya användningsområden för gamla gravmonument:

b2ap3_thumbnail_Vgsuggor.JPGb2ap3_thumbnail_Vgsuggor.JPG

Jag har i många sammanhang hävdat att de svenska kyrkogårdsförvaltningarna saknar pietet när de tar bort vanvårdade gravar och icke kulturhistoriskt värdefulla stenar, men efter att ha sett Kensal Green måste jag kanske ompröva detta ställningstagande. Hellre vårdade och vackra kyrkogårdar, än som på bilderna här ovan. Det är mig en gåta hur en kulturnation som England kan tillåta sig en så flagrant och arrogant vanvård av nationens kanske mest berömda kyrkogård. Vore jag Prime Minister, eller kanske Mayor of London, skulle jag konfiskera hela eländet och med hjälp av lagen om vanhävd skapa arbetstillfällen för tusentals arbetslösa trädgårdsmästare, murare, stenhuggare och konservatorer med uppgift att rädda vad som räddas kan och därigenom återskapa Kensal Green till åtminstone skuggan av sin forna glans. Som den nu framstår är kyrkogården en skam för mänskligheten i allmänhet och för England i synnerhet.

R.I.P.  = Requiescat in pace = Rest in peace 

Vem vill ha en sådan frid?

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Skolkort från förr
Underbara gamla kartor
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild