Smart indelning?

Smart indelning?

I veckan presenterade regionutredningens indelningskommitté sitt förslag till framtida omstrukturering av rikets indelning. Sex stor-regioner skall skapas, några naturliga (som Skåne/Blekinge eller Småland/Östergötland), andra mer krystade (som Stockholm/Gotland eller Värmland/Västra Götaland) och någon lite väl häftig (Stor-Norrland). Enligt utredaren Barbro Holmberg är en omorganisation nödvändig då flera av dagens län inte klarar nutidens utmaningar på egen hand. ”Det handlar om att minska antalet administrativa gränser, som ofta spelat ut sin roll.” 

b2ap3_thumbnail_RUNA-001_20160313-155254_1.jpgb2ap3_thumbnail_RUNA-001_20160313-155254_1.jpg

Hmmm… detta har vi hört förr, mumlar vi som har hunnit bli lite till åren. Hur var det inte med alla våra kyrkliga gränser, församlingar och pastorat, som Svenska kyrkan envisades med att tvinga ihop till allt större, ibland helt bisarra enheter. Denna sammanslagningsiver provocerade som bekant fram en folklig revolt, RÄDDA VÅRA SOCKNAR, som till sist resulterade i en sorts seger för alla oss som värnar våra traditioner och vårt icke-materiella kulturarv. Efter sju sorger och åtta bedrövelser har de gamla socknarna nu äntligen återupprättats, visserligen endast som ”distrikt” inom befintliga kommuner, men i alla fall. 

b2ap3_thumbnail_church-83268_640.jpgb2ap3_thumbnail_church-83268_640.jpg

Svenska kyrkans församlingar går däremot ett oblitt öde till mötes. I takt med att ekonomin inom den forna statskyrkan försämras, söker de kyrkliga ledarna, biskopar, domkapitel och kyrkoherdar, med ljus och lykta efter sätt att koncentrera och slimma sin verksamhet. Konsensus tycks vara att stänga lejonparten av alla landsbygdskyrkor för vanliga Gudstjänster och koncentrera Gudstjänstlivet till ett fåtal ”huvudkyrkor” där det då i stället skall firas Högmässa varje söndag och på samma tid. Särskilt illa utsatta är stift med många och allt för tätt belägna kyrkor, t.ex. Skara och Visby stift, men även inom Lunds, Linköpings och många andra stift sveper förändringens vindar snålt och obarmhärtigt. Du kan räkna med att de flesta av de kyrkor som dina förfäder en gång tillhörde och besökte inom en nära framtid endast kommer att finnas kvar som ett slags landmärken eller museer.

b2ap3_thumbnail_Rikets-indelningar.jpgb2ap3_thumbnail_Rikets-indelningar.jpg

Som släktforskare behöver vi känna till alla de indelningar, som en gång bestämde våra förfäders liv och villkor. Annars hittar vi inte fram till de källor vi behöver, och vi förstår inte heller historiens När, Var, Hur. Den kyrkliga indelningen tror väl de flesta av oss att vi har kläm på. Men hur är det med annexförsamlingar, läns- eller distriktsuppdelade församlingar, byte av pastoratsgränser, delningar respektive sammanslagningar av församlingar, församlingar som byter namn, kapellförsamlingar, militärförsamlingar, utländska församlingar, territoriella församlingar o.s.v.? Mycket av allt detta får väl betraktas som överkurs. Därtill har vi alla de andra indelningarna: 

Kamerala indelningar – Skatter, mantal, län, landskansli, landskontor

Juridiska indelningar – Tingslag, Häradsrätt, Rådhusrätt, Kämnärsrätt, Hovrätt   

Militära indelningar – Indelningsverk, Kompani, Regemente, Infanteri, Kavalleri, Artilleri, Generalmönstring, Rullor, Militärdomstol.  

Akademiska indelningar – Folkskola, grundskola, läroverk, gymnasium, högskola, universitet, fakultet, nation.

Lantmäteriindelningar – Sockenkartor, häradskartor, landskapskartor, länskartor, geometriska kartor, generalstabskartor.

En och samma lilla ort kan ha tillhört en rad olika ”indelningar”, som dessutom förändrats över tid. En snårskog m.a.o. för den som söker relevanta dokument och arkivserier. Här skulle Internet och den moderna tekniken kunna göra underverk. Man tänker sig en rikstäckande karta, där man kan klicka in sig på vilken socken som helst, ja kanske rent av ned till by och rote. Så finns det knappar för de olika indelningarna, Pastoral, Kameral, Juridisk, Militär o.s.v. där man på olikfärgade kartor genast kan se tillhörigheten och dessutom hur den har förändrats genom århundradena. När man har hittat en tillhörighet, t.ex. ett härad, trycker man på ytterligare en knapp och får nu se detta härads omfattning över tid, uppgifter om varur det en gång sprungit och hur det sedan inkorporerats i någon ny och större enhet.  

Alerta entreprenörer och aktörer som Arkiv Digital och SVAR (och Sveriges Släktforskarförbund) skulle sedan kunna länka in sig på denna utmärkta resurs med direktåtkomst till respektive digitala bilder eller databaser. 

Så ska vi ha det i min smarta indelning! 

b2ap3_thumbnail_Banff.jpgb2ap3_thumbnail_Banff.jpg 

Ps: Ursäkta ingressbildens horribelt ikull-välta Sverigekarta. Kartor skall ha norr uppåt – detta veta vi väl alla? Jag minns när jag en gång besökte Banff National Park i Alberta, Canada, och fick en turistkarta att orientera mig efter. Den hade av någon märklig anledning söder uppåt, och omedelbart låste det sig i skallen. Inför sådana geografiska attentat stänger hjärnan obönhörligen av allt vad lokalsinne heter och alla normala orienteringsinstinkter är med ens som bortblåsta. 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Personen på Jättuna
De levande och de döda
 

Kommentarer 1

Jerker Rolander den måndag, 14 mars 2016 10:56

Jag håller med! På ett par decennier har man helt raserat den indelning som i stora drag funnits i århundraden. Fast visst har socknars gränser ändrats en hel del genom åren, det märker man när man släktforskar. Länen har väl däremot stått nästan oförändrade sedan 1600-talet.Men med kyrkans alla småförsamlingar är det inte alltid så enkelt. Att fira gudstjänst varje söndag i församlingar med 10-tals kyrkor låter sig inte göras. Varför? Jo, för att ingen längre kommer. Det är lätt att ställa sig på barrikaderna och kräva att den gamla församlingens gränser ska bevaras och att traditionerna ska upprätthållas, men vad gör man när sedan ändå ingen är intresserad av kyrkan på annat sätt just som ett landmärke. Man vill se kyrkobyggnaden stå där och den ska hållas i skick så att den inte förfaller, men ingen är villig att betala för det och ingen är intresserad av kyrkans verksamhet. Man går ur kyrkan - i många fall den som har högst inkomst i familjen - och därmed minskar kyrkornas medlemsantal och ekonomi. Inte heller frikyrkorna klarar sig. Är det nån som är medveten om den farsot som har härjat bland Sveriges frikyrkosamfund de senaste decennierna? Samfund har slagits samman och kapell har sålts i en takt som man nästan inte kan fatta.Så vem ska betala för kyrkorna i en framtid? Det kommer i så fall att bli en angelägenhet för Riksantikvarieämbetet, men de kommer inte att betala för präster och musiker för att de ska åka ut i varje liten sockenkyrka och fira gudstjänst för tomma bänkar varje söndag. Och kyrkan kan slå knut på sig själv i sin strävan att locka besökare till gudstjänsterna, men det kommer aldrig att bli som det en gång var eftersom vi lever i ett sekulariserat samhälle.Människor idag har andra sätt att tillfredsställa sina andliga behov än att gå i gudstjänster. Det är bara en bråkdel som idag anser att de är troende och har ett behov av att gå på gudstjänster. För en modern urban människa räcker det kanske med en promenad i skogen för att få en andlig upplevelse och känna närvaron av det "något" som de säger sig trots allt tro på. Ännu så länge är relativt många ändå medlemmar i Svenska kyrkan, men den andelen sjunker stadigt och en dag når vi en brytpunkt när frågan om alla kyrkobyggnader ställs på sin spets. Vem ska betala? För vi säljer väl inte kyrkor byggda på medeltiden? Eller river dem?Sammanslagningarna av församlingar och neddragningar av verksamheten bottnar i en krass ekonomisk verklighet och en stor demografisk förändring av det svenska samhället; vi bor i städer och inte på landet nu. Men jag håller med om att stordriften inom kyrkan ibland går till på helt fel sätt, jag har sett flera sådana exempel under min tid som anställd i Svenska kyrkan.

Jag håller med! På ett par decennier har man helt raserat den indelning som i stora drag funnits i århundraden. Fast visst har socknars gränser ändrats en hel del genom åren, det märker man när man släktforskar. Länen har väl däremot stått nästan oförändrade sedan 1600-talet.Men med kyrkans alla småförsamlingar är det inte alltid så enkelt. Att fira gudstjänst varje söndag i församlingar med 10-tals kyrkor låter sig inte göras. Varför? Jo, för att ingen längre kommer. Det är lätt att ställa sig på barrikaderna och kräva att den gamla församlingens gränser ska bevaras och att traditionerna ska upprätthållas, men vad gör man när sedan ändå ingen är intresserad av kyrkan på annat sätt just som ett landmärke. Man vill se kyrkobyggnaden stå där och den ska hållas i skick så att den inte förfaller, men ingen är villig att betala för det och ingen är intresserad av kyrkans verksamhet. Man går ur kyrkan - i många fall den som har högst inkomst i familjen - och därmed minskar kyrkornas medlemsantal och ekonomi. Inte heller frikyrkorna klarar sig. Är det nån som är medveten om den farsot som har härjat bland Sveriges frikyrkosamfund de senaste decennierna? Samfund har slagits samman och kapell har sålts i en takt som man nästan inte kan fatta.Så vem ska betala för kyrkorna i en framtid? Det kommer i så fall att bli en angelägenhet för Riksantikvarieämbetet, men de kommer inte att betala för präster och musiker för att de ska åka ut i varje liten sockenkyrka och fira gudstjänst för tomma bänkar varje söndag. Och kyrkan kan slå knut på sig själv i sin strävan att locka besökare till gudstjänsterna, men det kommer aldrig att bli som det en gång var eftersom vi lever i ett sekulariserat samhälle.Människor idag har andra sätt att tillfredsställa sina andliga behov än att gå i gudstjänster. Det är bara en bråkdel som idag anser att de är troende [b][i]och[/i][/b] har ett behov av att gå på gudstjänster. För en modern urban människa räcker det kanske med en promenad i skogen för att få en andlig upplevelse och känna närvaron av det "något" som de säger sig trots allt tro på. Ännu så länge är relativt många ändå medlemmar i Svenska kyrkan, men den andelen sjunker stadigt och en dag når vi en brytpunkt när frågan om alla kyrkobyggnader ställs på sin spets. Vem ska betala? För vi säljer väl inte kyrkor byggda på medeltiden? Eller river dem?Sammanslagningarna av församlingar och neddragningar av verksamheten bottnar i en krass ekonomisk verklighet och en stor demografisk förändring av det svenska samhället; vi bor i städer och inte på landet nu. Men jag håller med om att stordriften inom kyrkan ibland går till på helt fel sätt, jag har sett flera sådana exempel under min tid som anställd i Svenska kyrkan.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild