Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
.png)
Årsbok Om fattigvård, beväringar och namnet Svantes ursprung. De sociala skillnaderna var stora förr i tiden. Det var skillnad på folk och folk, inte bara mellan ståndspersoner och allmoge utan också mellan besuttna och obesuttna. En torpare var minsann ingen bonde och en daglönare minsann ingen torpare. Längst ner på den sociala skalan hittar vi de fattiga, de som inte kunde försörja sig själva utan tvingades leva som hjon i särskilda fattighus eller inackorderade i bondgårdar och torp. Om hur fattigvården fungerade förr i tiden kan man läsa i artikeln Fattigvård i Torrskog av Berit Fjellman i 2000 års utgåva av Släktforskarnas årsbok.
Liksom i tidigare årsböcker spänner artiklarna över ett brett fält. Ända sedan början av 1800-talet har alla unga män i Sverige tvingats göra värnplikt. Fast förr i tiden kallades de beväringar. Men de bokfördes noggrant ända från starten, och rullorna kan många gånger ge intressanta upplysningar om de vapenövande ynglingarna. Friherrinnan Amalia Palbitzki valde kärleken och gifte sig med en enkel inspektor, trots släktens hårda motstånd. Ett nog så ovanligt val i 1700-talets Sverige, där börden hade mycket större betydelse än personliga kvalifikationer.
I årsboken ingår också flera släktutredningar. Förre riddarhusgenealogen Pontus Möller skriver om en ofrälse gren av släkten af Trolle, vidare utreds adliga ätten Dufva till Hof och Strand, en vitt utgrenad prästsläkt i Bollnäs (där professorn i Paris Jonas Hambræus ingår) och den judiska släkten Gottfarb från Rajgrod i Polen.
Dessutom klarläggs förnamnet Svantes ursprung (det har inte sin upprinnelse i det vendiska namnet Svantepolk), vi får följa en helt vanlig tjänstekvinna genom livet under första halvan av 1900-talet och stifta bekantskap med livstidsfången Carl Nilsson Schreil – en riktigt bråkstake som inte lugnade sig förrän på ålderdomen.
Här följer en redogörelse för de artiklar som ingår i årsboken:
- Fattigvård i Torrskog. (sid 9-40)
Om hur det var att vara fattig i Sverige förr i tiden, och hur fattigvården var organiserad. I artikeln finns många exempel från Torr-skogs socken i Dalsland. Av Berit Fjellman, Bengtsfors - Bland beväringsrullor och inskrivningslängder. (sid 41-54)
Sedan början av 1800-talet har unga män i Sverige varit tvungna att göra värnplikt – fast förr kallades de beväringar. Men noggrant rullförda har de blivit sedan starten. Av Lars Ericson, Stockholm - Friherrinnan & inspektorn. Om Amalia Palbitzki och Erik Giers (sid 55-70)
Mannen av börd, kvinnan av folket. Fast här är det tvärtom. En kärlekshistoria från 1700-talet där friherrinnan ger upp sin sociala position och äktar en enkel inspektor. Av Sven Wallerstedt, Billdal - En ofrälse släktgren av ätten af Trolle. (sid 71-78)
Helt okänt, också för Riddarhuset, var att kommendörsätten af Trolle hade en ofrälse släktgren som fortlevde långt in på 1900-talet. Denna släktgren presenteras här. Av Pontus Möller, Stockholm - Livstidsfången Carl Nilsson Schreil. (sid 79-90)
Guds bästa barn var han inte, Carl Nilsson Schreil, snarare en riktig bråkstake som inte lugnade sig förrän i 50-årsåldern. Men hur hängde han ihop med släkten Schreil? Eller gjorde han inte det? Av Alan Dufberg, Malmö, och Owe Jacobsson, Lindome - Adliga ätten Dufva till Hof och Strand. (sid 91-144)
Västergötland på 1500-talet. Hur förhåller det sig egentligen med adliga ätten Duva till Hov el-ler frälsesläkten Westgöthe? Den frågan besvaras i denna artikel. Av Nils-Fredrik Beerståhl, Salaholm - »en bland tjenare (nu mera) sällsynt trohet och nit». (sid 145-166)
Det är tiden vi lever i som formar våra liv. Kerstin Eriksson i Uppsala var en helt vanlig kvinna. Men trots att hon dog så sent som 1961 är hennes livsöde en omöjlighet i dag. Av Lars Hallberg, Solna - Åke Rålambs hädanfärd. (sid 167-178)
»Jag dör, hälsa hem». Det var de sista orden legationssekreteraren Åke Rålamb hann yttra innan han sjönk ihop ombord på skeppet Providentia en junidag 1833. Av Jan-Åke Holmbring, Linköping - Hjulstamålet i Tälje 1439. (sid 179-212)
Förnamnet Svante brukar sägas vara en kortform av ett vendiskt namn Svantepolk. Men kan det verkligen stämma? Ett mål om Hjulsta gods år 1439 bildar startpunkten för denna undersökning. Av Magnus Olsson, Lund - En vitt utgrenad prästsläkt från Bollnäs. (sid 213-250)
En rad präster och akademiker – däribland professorn i Paris Jonas Hambræus – kan leda sitt ursprung tillbaka till denna hälsingländska allmogesläkt. Av Lars Nylander, Härnösand - Risasläkten i Åmål. (sid 251-306)
»En av anledningarna till att jag skriver denna uppsats är att jag känner ett personligt identitetsbehov. Jag vill veta vilka mina förfäder var och vad de gjorde, just därför att de är mina förfäder.» Av Markus Pettersson, Uppsala - Släkten Gottfarb från Rajgrod, Polen. (sid 307-314)
Släkten härstammar från en bagare i Rajgrod, men har numera spritt sig över världen, till Sverige, USA och Israel. Flera släktmedlemmar föll offer för nazisternas folkmord. Av Carl Henrik Carlsson, Uppsala - Debatt och Repliker. (sid 315-332)
Om den Alftanska släktkrönikan av Olav Rundt
Tål Alftanska krönikan en källkritisk granskning? av Urban Sikeborg - Sveriges Släktforskarförbund 1999. (sid 333-350)
- Verksamhetsberättelse och bokslut
- Presentation av författarna. (sid 351-352)
Utgivare: Sveriges Släktforskarförbund
Redaktör: Håkan Skogsjö
Antal sidor: 349
Utgivningsår: 2000
ISBN: 9187676257
Släktforskarnas Årsbok 2000 finns nu digitalt att läsa för dig som är Premium-kund.
Bli Premium-kund eller logga in.
Visste du att du kan söka i personregistret för Släktforskarnas Årsbok 2000? Gå till Årsbok-Sök.