Utanför boxen

Box

Du har säkert hört uttryck som: "Tänka utanför boxen" eller "Gå utanför sin komfortzon" - och det är lätt att förstå vad de betyder. Vi fastnar gärna i vanor och rutiner, vet hur de flesta vardagssituationer skall hanteras och känner oss trygga i det. När det gäller att lösa nya problem, på arbetet kanske eller inom föreningslivet eller politiken, räcker inte alltid de vanliga modellerna. Man måste våga tänka nytt och annorlunda - pröva nya infallsvinklar, testa galna idéer, experimentera och provtänka.

För oss släktforskare är det KYRKBÖCKERNA som står för det trygga och invanda. Vi vet hur de fungerar, hur man logiskt och sansat åker slalom mellan ministerialböcker, flyttningslängder och husförhörslängder. Det har vi gjort i alla tider och det kommer vi att fortsätta med. Ibland tar vi hjälp av någon liten bouppteckning, en militär rulla eller kanske en mantalslängd eller två. På senare år har vi börjat åka snålskjuts på nätet, där andras forskningsresultat kan ge goda ledtrådar och nya släktgrenar. Den metoden är emellertid LIVSFARLIG eftersom man aldrig vet vilken kvalitet de nätpublicerade stamtavlorna har. Tumregeln här kan aldrig nog upprepas: Kontrollera vareviga uppgift som du hittar på nätet mot originalkällorna! Det gamla ordspråket om att inte "skåda given häst i mun" gäller inte här. Skåda på! Skärskåda! Detta sagt, är det dock fullt tillåtet att surfa omkring på nätet på jakt efter nya uppgifter, nya ledtrådar och nya infallsvinklar.

Ibland - gaska ofta - kör man fast. Ohjälpligt! Kommer ingenstans! Brick wall! Förfäderna bara försvinner. Det finns inga rimliga ledtrådar någonstans. Det är då det är dags att ta till sig bloggrubriken här ovan om att tänka utanför boxen. Hur gör man det?

a1sx2_Thumbnail1_Bilagor.JPGa1sx2_Thumbnail1_Bilagor.JPG

1. Finns det andra källor?

Det gör det förmodligen. Fram med arkivförteckningarna. Leta efter bilagor, som ofta kan innehålla den förlösande detalj som huvudböckerna tiger med. Leta efter verifikationer! Leta efter räkenskaper! Koncept! Rekonstruktioner! Dubbletter! Allt finns inte på nätet. Ett besök på Riksarkivet eller något landsarkiv av och till kan aldrig skada.     

2. Fel plats?

Kan det vara så att de personer du söker inte längre finns kvar på orten eller, hemska tanke, aldrig har funnits där. Dags att studera geografin lite mer ingående! Hur ser de olika indelningarna ut? Pastoratsförändringar, sammanslagningar, delningar, moder- och annexförsamlingar o.s.v. Och hur ser migrationsströmmarna ut i området eller regionen? Vilka städer eller större orter kan landsbygdsborna tänkas ha hamnat i om och när de flyttade hemifrån? 

3. Tänk flerdimensionellt!

Snöa inte in på personen du inte hittar. Det kan tänkas att det helt enkelt inte går att hitta honom eller henne med hjälp av gängse källor, metoder eller trix. Försök i stället med att utvidga sökperspektivet. Plocka fram alla syskon och syskonbarn, fastrar och mostrar och övriga släktingar. Kanske dyker den saknade personen under någon period upp i eller i närheten av någon av dessa. Var den eftersökta personen gift? I så fall är det kanske den ingifta personens släktkrets som bör undersökas lite närmare. Särskilt nyttigt brukar detta vara i emigrantsammanhang, där släkter och även byar/socknar tenderar att håla ihop i det nya landet.

4. Använd alla nya och nygamla register

Nätet och webbsajterna är fulla med register av olika slag; födelseregister, vigselregister, dödregister, husförhörslängdsregister och mycket annat. Använd dem! Tänk på att svenska (och danska/norska/finska) register också kan återfinnas på utländska släktforskningssajter. Såväl Familysearch som Ancestry och MyHeritage har mängder av nordiska resurser. På samma sätt kan man hitta svenskar i olika danska, norska och finska personregister och databaser och vice versa. Här handlar det inte om någon liten box utan om ett ymnighetshorn, dock med samma varning som när det gäller publika släktträd på nätet: Alla uppgifter MÅSTE kontrolleras mot originalkällorna.

5. Fantisera!

Ibland är läget så hopplöst att bara fantasin återstår. Vad kan ha hänt med den försvunna personen? Fundera ut ett antal scenarier, utse dig själv till djävulens advokat och försök sedan bevisa varför de olika alternativen inte håller. När alla teorier utom en avpolletterats är det kanske just den som är den rätta. 

a1sx2_Thumbnail1_Boxsmiley.jpga1sx2_Thumbnail1_Boxsmiley.jpg

      

Fortsätt läs mer
5745 Träffar
0 Kommentarer

d'Aubigné - s'il vous plait!

Lund-1789

Det måste erkännas: Jag tycker om ovanliga namn! Namn som sticker ut, namn som man inte riktigt förstår var de kommer ifrån eller hur de egentligen ska stavas. Sålunda har jag genom åren intresserat mig för en rad släkter med "lustiga" namn, till exempel PICULELL, PILO, GEORGII, NISSVANDT, KÖKERITZ och de FALCK. Och så det här namnet:

d'Aubigné

Det kom till mig för precis 50 år sedan som en del i ett litet uppdrag kring handskmakarsläkten LÖFBERG i Ystad. 1809 gifter sig handskmakardottern Greta Catharina Löfberg (*1785) med handskmakaregesällen Johan Abraham d'Aubigné (1783-1855) - men det blir ett kort äktenskap. Redan efter något år överger Greta man och barn och försvinner spårlöst, liksom tre av hennes Löfbergska systrar. Skilsmässan från den förlupna hustrun blir klar 1815.

Om man tänker sig att namnet ERIKSSON kan skrivas på 31 olika sätt - på hur många sätt tror ni att namnet d'Aubigné kan tolkas och förvanskas? Precis hur många som helst. Den första förekomsten i Sverige hittar vi i Malmö Garnisonsförsamling 1778:

a1sx2_Thumbnail1_1778-Malm.JPGa1sx2_Thumbnail1_1778-Malm.JPG

Det är alltså en vigselnotis för Volonteuren Johan Hindrich Dobinge och hans trolovade, Maria Helena Nisswandt, "Dobinge" är en smula svårt att analysera. Ibland står de "Doubinie" eller "Daubinie" - och vid något enstaka tillfälle lyckas man få till den korrekta versionen: d'Aubigné. Makarna d'Aubigné får fem barn, de två äldsta födda i Malmö, de senare i Lund, där mannen står som "Hårfrisör" och "Språklärare". 

  1. Hedvig Christina d'Aubigné  (1779- ????). Enligt Leonard d'Aubignés släktanteckningar från 1902 skall hon ha varit gift med en grosshandlare F Nielsen i Köpenhamn. Någon lämplig sådan har jag dock aldrig lyckats hitta. (Hjälp! - alla danska släktforskarvänner) 
  2. Gustava Maria d'Aubigne (1780-1870). Hon flyttar också till Köpenhamn, gifter sig 1812 med en vinhandlare Niels Langballe (1783-1851) och får fyra barn. Det blir också tre barnbarn och tre barnbarns barn, men sedan dör släktgrenen ut.
  3. Johan Abraham d'Aubigné (1783-1855) - handskmakare i Ystad, Halmstad och slutligen Laholm. Gift tre gånger - nio barn. Från honom härstammar alla nu levande grenar av släkten d'Aubigné. Där finns det handskmakare, kopparslagare, pärlfiskare och cirkusartister.
  4. Peter Niclas d'Aubigné (1786- ????) - Sergeant vid Södra Skånska Infanteriregementet, och senare Kakelugnsmakaregesäll. Gift i Skåne 1817, överger han omkring 1826 sin familj och flyttar runt mellan flera mellansvenska städer. Det sista livstecknet är när han 1840 sägs flytta från Linköping till Örebro. Hans skånska ättlingar kallar sig Gullberg.
  5. Christopher d'Aubigné (1789-1871) - Grosshandlare i Helsingborg och Söderköping, senare Notarius Publicus i Stockholm. Gift 1818 med adelsdamen Carolina Gustava von Bergen (1792-1864). Makarna får 12 barn och 15 barnbarn, men endast 3 barnbarns barn, alla de senare ogifta. Släktgrenen utdöd. 

Men var kommer då denna släkt ifrån? Stamfadern, Johan Hindrich d'Aubigné, förekommer inte i någon husförhörslängd, vare sig i Malmö eller Lund. Vi vet inte när eller var han är född, bara att han inte blir så gammal. Hans hustru, född Nissvandt, kallas tidigt änka. En inflyttningsattest i Lunds stadsförsamlings kyrkoarkiv från 1790 ger förklaringen:

Marija Helena Nissevandt, Änka efter Johan Henric Doubenjé, som aflidit under det han war i tjenst på Örlogs Flottan under Kriget, är efter denna sin Mans död, stadd i största fattigdom med 5 barn, Döttrarne: Hedvig Christina och Gustava Maria enligt företedt bevis, födde i Malmö, den förra född den 24 Januarii 1779, den sednare d: 17 November 1780, Sönerna födde härstädes, Johan Abraham den 13 Septemb: 1783, Niclas Peter den 12 Januari 1786 och Christopher den 16 December 1789. Lund den 5 Oct: 1790. Henric Schartau. 

Aha, Örlogsflottan, kriget mot Ryssland 1789-1790. Där har vi det. Möjligen går det att hitta honom i någon gammal rulla där, men även om detta skulle lyckas är sannolikheten för fler ledtrådar kring hans ursprung ringa. Finns det några andra ledtrådar att gå på? Under århundradena har familjen kokat ihop flera fantasifulla teorier, de flesta knutna till kända historiska personligheter med detta mycket franska namn, till exempel:

  • Théodore Agrippa d'Aubigné, (1552-1630) - fransk författare.
  • Françoise d'Aubigné "Madame de Maintenon", (1635-1719) - fransk hovdam; mätress och morganatisk hustru till kung Ludvig XIV av Frankrike
  • Merle d’Aubigné, (1794-1872) , schweizisk reformert teolog och kyrkohistoriker. 

Inom familjen viskas det också om en fransk general, giljotinerad under franska revolutionen, vars son i sista stund lyckades fly till Sverige. Allt detta är naturligtvis nys. Däremot finns det en liten passus i ovan nämnda släktanteckningar, där Leonard d'Aubigné (1828-1910) om sin släkts ursprung skriver följande: 

a1sx2_Thumbnail1_Slktregister.jpga1sx2_Thumbnail1_Slktregister.jpg

Stammfadren född i Paris, Frankrike, Jean d'Aubigné, Greve och tjänstgörande General, död 1768, hadde i sitt äktenskap 2 barn, en son och en dotter. Sonen Euchen kom till Sverige vid 17 års ålder för att av Fadrens önskan ingå äktenskap med en fröken Lejonram, dotter till General Lejonram i Skåne. Enligt båda fädernas önskan men detta blev ej av utan han gifte sig utan fadrens tillstånd med en Fröken Nisevant, Maria, dotter till Fabriksägaren Nisevant i Landskrona.

Vad ska man tro om detta? Fria fantasier? Förmodligen! Dock är det en liten detalj som sticker ut: Fröken Lejonram, dotter till General Lejonram i Skåne. I många år letade jag efter en lämplig general med detta namn, men utan framgång. Vid en faddergenomgång för Johan Hindrich d'Aubignés barn, decennier senare, slog dock blixten plötsligt ned:

a1sx2_Thumbnail1_1779-Malm.JPGa1sx2_Thumbnail1_1779-Malm.JPG

Ser ni? En av faddrarna är "Fröken Biörnmark". Kan det va' nåt? Kan en björn ha förvandlats till ett lejon i Leonard d'Aubignés minne? Fram med Elgenstiernas ättartal och Adliga ätten von Björnmarck. Det är med stigande upphetsning man tar till sig följande:

ABRAHAM BJÖRNMARCK, adlad von Björnmarck *1698 23/12 i Stockholm †1776 8/9 i Malmö, militär karriär… bl.a. “1760; överstelöjtnant vid garnisonsregementet i Stralsund. 1766; överste för kronprinsens reg. 1766, generalmajor 1772, kommendant i Malmö s.å.” Gift 1737 m Charlotta Margareta Ulf *1714 30/5 †1767 28/9 i Malmö. Barn; (bl.a.)

1/ DOROTEA ELISABETH 1739-1808 Gift 1763 på Padasjoki i Finland med översten Carl David Blomcrantz 1718-1790

2/ NIKLAS PETER 1741-1813  överste i armén

3/ HEDVIG CHARLOTTA *1743 11/10 i Halmstad  †1789 25/8 i Malmö. ogift

4/ EVA MAGDALENA  1744-1790 Gift 1770 m majoren Jonas Samuel Klingstedt 1732-1805

Lägg märke till att Johan Hindrich d'Aubigné kallar sin äldsta dotter HEDVIG, naturligtvis efter faddern, Fröken Björnmarck, att äldste sonen får heta ABRAHAM, naturligtvis efter "Generalen", och näste son NIKLAS PETER - exakt efter Fröken Biörnmarcks bror. Var finns sambandet? Klart är att Johan Hindrich måste ha kommit till Malmö 1772, förmodligen tillsammans med sin eventuelle släkting eller bekant, Abraham Björnmarck. Om han då skulle ha varit 17 år gammal, enligt Leonards anteckningar, torde han vara född omkring 1755. Kan det tänkas att relationen/sambandet mellan ätten Björnmarck och släkten d'Aubigné står att finna vid Garnisonsregementet i Stralsund. Snabbt in i rullorna där och ut på andra sidan med följande:

1760 Soldat nr 104 i femte korpalskapet [ingår i majoren von Böhnens kompani vid Stralsunds garnisonregemente]
JEAN BAPTISTE d'AUBIGNÉ

Ålder                                              32½ år
Tjänsteår                                          11
Född.                                              Champagne
Religion:                                          Catholsk
Kommenderad på Rudön  (kan det vara "Rügen")       

Soldaten Jean Baptiste d'Aubigné förekommer också i 1762 års rulla där det om honom tyvärr står "avskiedas liderlig och annars oduglig”. Kan detta vara Johan Hindrichs far? Var han måhända gift med en Björnmarck? Eller förlovad? Eller hade de en affär? (Han var ju liderlig ...) Eller var det Johan Hindrich själv som skulle giftas bort med den 12 år äldre Fröken Hedvig? Knappast! Men titta - står inte födelseorten för Jean Baptiste där i rullan:

Pouring champagne

 

Champagne! Den korkar vi upp!

 ... och sedan bär det av till något lämpligt arkiv i departementet Champagne i Frankrike!

 

 

Fortsätt läs mer
4472 Träffar
0 Kommentarer

Fort Knox på biblioteket

LUB

Under en föreläsningsturné i Skåne i förra veckan fick jag plötsligt några timmar över och bestämde mig för att raskt styra stegen mot Lunds Universitetsbibliotek, en mycket vacker byggnad i akademisk miljö. Väl inne tog jag mig till Informationsdisken och bad att få veta var de Digitala tidningarna, de som Kungliga Biblioteket efter massiva påtryckningar till sist gjort tillgängliga på fem av landets Universitetsbibliotek, fanns att studera. Föreställde mig att jag skulle placeras vid en av bibliotekets många datorer, för att där omedelbart kunna börja leta.

Not so fast! säger den trevliga bibliotekarien. Först måste du ha ett lånekort här på biblioteket. OK, fylleri, fyllera, fylleralla, fram med legitimationen och efter bara tio minuter är den detaljen fixad (se ingressbilden). Nå, säger man, vart går jag nu?

Not so fast! fortsätter bibliotekarien. Nu måste vi först skapa en ACCESS till Kungliga Bibliotekets tidningssajt. Access? undrar man. Ja, alltså ett personligt användarnamn och lösenord. OK, nya fylleriövningar, krångel med nätet och utskriftshanteraren, men till sist får man i sin hand ett A4-papper med både användarnamn och lösenord i petitstil – så smått att man blir tvungen att kisa för att kunna se de sammanlagt 20 diminutiva siffrorna, specialtecknen och de stora och små bokstäverna. Är allt klart nu, frågar man?

Not so fast! säger bibliotekarien. Du vill kanske skriva ut ett eller annat och i så fall måste du ha antingen kopieringskuponger eller ett kopieringskort. Man väljer det senare, ett sorts konto där man betalar in 100 kronor för att få skriva ut eller kopiera för 95 kronor (BRAVO!). Efter nya ifyllnadsövningar plockar man fram sin hundralapp. Personalen stirrar klentroget på den. ”Sådant sysslar vi inte med här!”. Fort ned med sedeln och upp med ett VISA-kort i stället. Redan efter åtta minuter kan man stolt foga detta vackra värdebevis med minus-bonus till sin kuriosasamling. 

a1sx2_Original1_95-ny.jpga1sx2_Original1_95-ny.jpg

Så är det då äntligen dags att ta sig till de digitala tidningarna. Den mycket hjälpsamma bibliotekarien följer med ner i källaren och där bland mobila mikrofilmshyllor står det verkligen ett bord med EN (singularis) dator avsedd för Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningar. Det går inte att boka denna enda dator och det finns inget kösystem. Det sitter redan en människa där! Man blir besviken! Man nedsjunker i svårmod! Den unge mannen tittar tröstande på en och säger: Jag är nog klar om några minuter! Det visar sig vara sant, och lätt triumfatoriskt intar man tronen.

Not so fast! säger bibliotekarien, nu måste du först logga in. Man gör så och trycker på ENTER. Inget händer. Felmeddelande. Man försöker igen och igen! Ibland tar det en liten stund innan en ny access fungerar, säger bibliotekarien, och lämnar en. Redan efter elva minuter fungerar inloggningen verkligen och man kan ta itu med det fröjdesamma letandet i denna fantastiska tidningsresurs.

Man har roligt! Upptäckterna följer slag i slag och till sist bestämmer man sig för att försöka göra en utskrift. Sagt och gjort. Bredvid skärmen ligger det en liten lathund med detaljerade anvisningar. Oerhört detaljerade! Makalöst detaljerade och komplicerade. Värre än att ställa om klockan på mikrovågsugnen efter ett strömavbrott. Till sist och med döden i hjärtat trycker man på ENTER och går en trappa upp till det rum där de stora kopieringsmaskinerna står. Var ligger nu mina utskrifter? hinner man tänka, innan man förstår att ytterligare handpåläggning är av nöden.

Not so fast! säger kopieringsmaskinen. Efter att ha studerat ytterligare en lathund förstår man att man, för att få ut sina kopior, först måste knappa in sitt användarnamn och lösenord. De tjugo pyttesmå tecknen ni vet. Förtänksamt har man placerat fusklappen i bröstfickan och efter att ha fått fram den kan kisandet och inknappandet börja. Det visar sig då att trycktangenterna är av den där gungiga typen, där man inte riktigt vet om anslaget biter eller ej. Nåväl, man kan väl räkna antalet tecken på displayen. Det kan man inte. Smått, smått, smått! Och svagt! Man tillgriper mobiltelefonen som har en seniorvänlig förstoringsglas-app. Med hjälp av detta verktyg blir det till sist möjligt att få till användarnamnet och lösenordet. Man trycker ENTER och väntar. Det rasslar till och man hinner börja hoppas. Ut kommer de fyra utskrifterna – samtliga blanka!

a1sx2_Original1_rid_20180210-112615_1.jpga1sx2_Original1_rid_20180210-112615_1.jpg

Ridå!     

       

 

Fortsätt läs mer
6349 Träffar
16 Kommentarer

... som går till Kungen fram!

MEDALJ ... som går till Kungen fram!

Detta, mina vänner, är min 200:e Rötterblogg. I vanliga fall skulle jag aldrig drömma om att lyfta fram mig själv (sluta fnittra!), men är det jubileum så är det. Då kan man kosta på sig att vara en smula egotrippad och till och med börja prata om Kungliga medaljer … (Det är här ni ska klicka bort mig, ni som inte klarar mer!)

Det var alltså i tisdags som hustrun och jag inställde oss på Kungliga Slottet i och för medaljutdelning. För er som inte förstår vad jag talar om, har jag alltså blivit tilldelad H.M. Konungens medalj av 8:e storleken på Högblått band för mina insatser som Genealog och Kulturförmedlare. Motiveringen kan sägas vara hedrande inte bara för mig själv utan också för släktforskningen som folkrörelse och kulturgärning. 

Efter incheckningen i Västra valvet vallades vi skyndsamt undan till ett litet gömställe – detta för att inte störa säkerheten kring Hertigparet av Cambridge, som just i denna stund tillsammans med Kronprinsessan och Prins Daniel skulle passera förbi på väg mot Stortorget och Nobelmuseet. Efter några minuter fördes vi sedan över borggården till Östra valvet där vi varsamt vidarebefordrades till ett ante-rum i närheten av Lovisa Ulrikas matsal, där ceremonin skulle äga rum. Här möttes vi av gratulationer och idel vänligheter från Riksmarskalk, Ceremonimästare, Överståthållare och en rad andra höjdare vid hovet. Lättsamt men tydligt informerades vi om hur det hela skulle gå till och hur vi förväntades uppföra oss. Så fick vi medaljmottagare inta våra platser i snörräta led i matsalen, där vi tillsades att hålla oss på mattan, varefter våra anhöriga anslöt utmed väggarna.

a1sx2_Original2_Konungens-medalj-8-storleken.jpga1sx2_Original2_Konungens-medalj-8-storleken.jpg

Så dunkade ceremonimästaren tre gånger i golvet varefter Deras Majestäter trädde in och placerade sig framför tronstolen. Det kan inte hjälpas, men när Kungen och Drottningen gör entré stramar man upp sig en smula. Så hölls det tal där medaljernas historia och syfte lyftes fram och så började själva utdelandet. Våra namn och medaljmotiveringar lästes upp, ett i taget, varefter vi fick gå fram till Kungen för att ta emot den lilla asken med medaljen och till Drottningen för det åtföljande diplomet. Under detta moment föll en skur av fotoblixtrar över oss – vilket fick oss att för ett ögonblick känna oss som Hertiginnan av Cambridge eller kanske Alice Timander. Även detta moment var väl förberett och proffsigt genomfört.  

När alla fått sina medaljer höll Hans Majestät ett improviserat tal, där han på ett trivsamt sätt gratulerade medaljörerna och manade oss att inte se medaljen som någon sorts avskedsgåva, utan mer som en sporre inför framtida insatser. ”Ni har fortfarande så mycket att ge”, var den avslutande poängen, som man gärna tar till sig. Medaljörernas tack framfördes av Direktör Marianne Nivert, det är henne ni ser på ingressbilden [Foto: Clas Göran Carlsson], varefter även de anhöriga fick en chans att hälsa på kungaparet innan festligheten fortsatte med mingel och champagne i Bernadottegalleriet.

Så gick det till.

Vad är då att säga om företeelsen som sådan? Behöver vi verkligen medaljer och priser? Diplom? Stipendier? Ordnar? (tyvärr avskaffade), Statyetter? Pokaler? Blomsterkvastar? Jag tror att nästan alla skulle svara JA på den frågan. Vi människor behöver uppskattning och erkännanden. Det vet man framför allt inom idrottsrörelsen, men också inom en rad andra verksamheter, både ideella och mer samhälls- eller näringslivsmässiga. Varje god lärare öser beröm över sina elever – liksom varje god förälder sparar på riset tillförmån för olika former för positiv förstärkning. Även inom Släktforskarrörelsen är vi generösa med priser och utmärkelser; Victor Örnbergs hederspris, Årets släktbok, Årets arkiv, Årets eldsjäl, Genealogisk Ungdoms stipendium o.s.v. Säkert finns det också lokala och regionala priser av detta slag.

Det är roligt med det oväntade och annorlunda! Konungens Medalj kom för mig som en total överraskning. Och annorlunda var det, hela konceptet, hela eventet, allt mästerligt regisserat och orkestrerat. Tack Kungen och alla medarbetare, för denna minnesvärda stund!

a1sx2_Thumbnail1_Jmfrelse.jpga1sx2_Thumbnail1_Jmfrelse.jpg

En elak f.d. vän skickade mig idag detta lilla jämförande fotomontage med antydningar om att vi är så lika att vi måste vara släkt på något sätt ....  Hahaha! Skrattar bäst som skrattar sist. Här kommer en liten genealogisk utredning som visar att Kungens mor, Prinsessan Sibylla, och jag (liksom säkert flera hundra andra svenskar) är 8-männingar. Halv-åtta-männingar om man vill vara exakt (men vem vill det):

a1sx2_Thumbnail2_CXVIG-och-Ted.jpga1sx2_Thumbnail2_CXVIG-och-Ted.jpg

Från Marguerite härstammar f.ö. halva Europas furste- och kungahus. Förutom den svenske kungen även kungarna av Holland, Belgien, Spanien, Storhertigen av Luxemburg, Prinsen av Wales samt huvudmännen för nästan alla tysktalande furste- och kejsarhus, samt de italienska, portugisiska och grekiska kungafamiljerna.   

Fortsätt läs mer
8314 Träffar
2 Kommentarer

Ej alltid nykter och påpasslig ...

Carolina-Wilhelmina-Josefina-med-barn

Det känns nästan förargligt att behöva erkänna detta, men jag hittar inte min mormors morfar. Jo, jag vet vem han var, i alla fall någorlunda. Han hette:

CARL GUSTAF PETTERSON LAMARQUE NYBERG

och föddes 1825 i Ekebyborna socken norr om Motala, som son till Livgrenadjären Peter Lamarque (1797-1861) och Johanna Andersdotter/Almquist (1797-1852).

a1sx2_Thumbnail1_sterstad.JPGa1sx2_Thumbnail1_sterstad.JPG

Efternamnet ser osvenskt ut. Stavningen varierar: La Marque, Lamarque, Lamark o.s.v. men är naturligtvis ett soldatnamn, påhittat av någon mönstringsofficer med humor och lite bildning. Bland livgrenadjärerna återfinner vi namn som l'Amour, Adjeu, Davoust, Jolie och Händel. Vem var då "Lamarque"? Förmodligen handlar det om General Jean Maximilien Lamarque (1770-1832), en fransk militär och politiker. 

Sonen Carl Gustaf, som växlar mellan Pettersson och Lamark, flyttar till Motala Verkstad, blir hammarsmed samt byter efternamn till Nyberg. 1854 gifter han sig med slaktardottern Carolina Wilhelmina Josefina (de) Falck och får sex barn, varav två dör som små. Plötsligt försvinner han! Året är 1864, hans hustru väntar sitt sista barn, en dotter Julia, som föds 1865, som han således aldrig får träffa. Familjetraditionen vet förmedla att han utvandrat till Amerika. Meningen var att familjen skulle komma efter, men så skedde aldrig. Hustrun startade en köttbutik med charkuteri och bodde kvar i Motala till sin död 1904. Dock finns det ett bevarat fotografi från denna tid - ingressbilden ovan - en familjebild med Carolina och de fyra barnen, taget ca 1867, och sannolikt skickat till maken over there.

Men varför försvinner han? Varför lämnar han ett stadigt jobb på Motala Verkstad efter många års trogen tjänst? Vid ett besök på Landsarkivet i Vadstena bestämde jag mig för att söka svaret i Motala Verkstads arkiv. Det var många och tjocka volymer att gå igenom men till sist, i en arkivlåda med gamla koncept, återfanns detta:

a1sx2_Thumbnail1_Carl-Gustaf-Lamark-Nyberg-avsked.jpga1sx2_Thumbnail1_Carl-Gustaf-Lamark-Nyberg-avsked.jpg

Carl Gustaf Petterson La Marque, eller ock Nyberg kallad, har arbetat härstädes - dels som handsmed dels som grofsmed, från 1 November 1849 til dato med aflöning af 3 R 48 öre per dag á 12 timmar. Är ärlig, willig och ganska skicklig i sitt arbete men ej alltid nykter och påpasslig hvarför han är entledigad - är här skatteskrifven för innevarande år och har erlagt sin kronoskatt ...

Där har vi svaret. Efter att fått sparken för dryckenskap och med små möjligheter att få ett nytt jobb i Motala med omnejd, kanske en framtid i Amerika verkade vara ett bättre alternativ. Men var i Amerika slog han sig ned? Ingen vet! En dotterdotter i Amerika trodde sig ha hört att det var någonstans "in the Midwest". Den amerikanska mellanvästern är ett MYCKET stort område. Var ska man ens börja leta? Dessutom antyder Motala husförhörslängd att han "kallar sig Petterson", vilket inte gör det hela lättare.

Lustigt nog vet jag när Carl Gustaf Petterson Lamark Nyberg avled. Det var den 30 juli 1882 - för det är den dag hans hustru uppges ha blivit änka. Alltså måste Carolina ha fått meddelande om mannens bortgång, visat brevet eller attesten på pastorsexpeditionen där man snällt fört in datumet i rätt kolumn. Normalt borde underlaget ha arkiverats i någon samling av bilagor, men så icke. 

Om man tänker "mellanvästern" och 1864-1882 finns det kanske en del platser som är mer sannolika än andra; Chicago, Rockford, Moline t.ex. I folkräkningen 1880 för Chicago hittar jag faktiskt en möjlig kandidat:

a1sx2_Original1_Chicago.JPGa1sx2_Original1_Chicago.JPG

Vad tror ni? Charles Peterson, vit, man, 57 år gammal, born Sweden, Hyr, gift man, "Works at Forge" (Smedja).

Kan det va nåt?

Fortsätt läs mer
6223 Träffar
4 Kommentarer

Sök på tvärs ...

Häromdagen kom det ett litet nyhetsbrev på mail från Københavns Stadsarkiv. En av rubrikerna var just den jag nu har valt som tema för dagens blogg: 

Søg efter din slægt på tværs af flere kilder

Någon på arkivets digitala avdelning har tänkt till och insett att hellre än att behöva studsa in i ett stort antal mindre databaser, kan det ibland vara bekvämt och bra att kunna göra en "Megasearch", d.v.s. att låta sökningen omfatta ett antal likartade resurser. F.n. är det tre databaser som på detta sätt kan användas tillsammans:

  • Politiets registerblade 1890-1923 (I stort sätt färdigindexerat)
  • Begravelsesprotokoller 1861-1912 (Indexering pågår
  • Erindringer ca. 1890-2017 (Under indexering och OCR-behandling)

Politiets registerblade är en sorts parallell folkbokföring för staden Köpenhamn, jämförbar med Rotemansarkivet i Stockholm. Det är enkelt att söka och praktiskt att direkt kunna klicka sig till originalbilderna. Informationen är dock inte särskilt detaljerad, utan kan betraktas mer som ett jättestort adressregister med lite födelse- och civilståndsuppgifter. Märkligt är att en stor del av korten, nämligen för de personer som avlidit under perioden, är utsorterade och arkiverade under ett annat namn: Politiets Dødeblade - dessa lär visst också vara på gång i Stadsarkivets stora indexeringsprojekt.   

Begravelsesprotokoller är ett alldeles utmärkt redskap som i ett slag identifierar de flesta avlidna personer samt ger ledtrådar till de kyrkoböcker som ruvar över än mer detaljerad information. Fullt utbyggt kommer detta register, som länkar direkt till originalnotiserna, att fylla samma funktion som Sveriges dödbok.

Erindringer har kanske inte samma genealogiska värde som de två förstnämnda resurserna, men är å andra sidan ett utmärkt försök att få Köpenhamnarna att skriva ned sina minnen och iaktagelser från såväl gångna tider som nutid. 

a1sx2_Original1_Fritextskning.JPGa1sx2_Original1_Fritextskning.JPG

Sökmenyn kan sägas vara väl spartansk, men för en enkel efternamns- eller ortsnamnssökning fungerar den. Vill man använda sig av mer avancerade sökmetoder är det bara att gå in på respektive databas egen sida där sådana möjligheter erbjuds. Det senare är av särskilt intresse för oss, eftersom väldigt många svenskar under denna tid faktiskt utvandrade till Danmark i allmänhet och København i synnerhet. Särskilt Politiets Registerblade innehåller mängder av svenskfödda, de flesta med exakt födelseort angiven. Här några exempel:

  • Ystad - 921 poster
  • Kalmar - 450 poster
  • Stockholm - 3114 poster
  • Göteborg - 1555 poster
  • Halmstad - 714 poster
  • Stenbrohult - 72 personer
  • Osby - 228 poster
  • Kristianstad - 1138 poster

Det skall sägas att Megasökningar också kan bli alltför bra, allt för generösa och allt för geografiskt omfattande. Tanken går till MyHeritage, vars träfflistor ofta blir groteskt stora och därmed svårnavigerade. Lagom är bäst! Det kan nog vara en god idé att begränsa Tvärs-sökningar till att gälla t.ex.en stad och/eller en viss sorts material. 

INDIKO - som jag skrev om i min förra blogg - skulle säkert må bra av att kunna sökas på tvärs, liksom många av resurserna på Stockholms Stadsarkivs hemsida. För att inte tala om DDSS, PLF, DISBYT, KGF, SLÄKTDATA och många andra. Idealet är naturligtvis system som tillåter forskaren att söka både KORS OCH TVÄRS, d.v.s. databas för databas men också med olika former för Megasearch.

Det var i början av 1970-talet jag, för att hitta de danska grenarna av släkten PICULELL, började besöka

b2ap3_thumbnail_KBH.JPGb2ap3_thumbnail_KBH.JPG

lokaliserat i Københavns berömda rådhus. Sammanlagt har jag genom åren besökt arkivet ett hundratal gånger. Varje gång har jag förvånat mig över hur charmigt men samtidigt primitivt och svårforskat detta arkiv är. Man rör sig fritt mellan hyllorna och får själv kånka de blytunga volymerna, en efter en, till fönsternischerna, som är den enda vettiga platsen för bläddring och notationer. Arkivet är uppbyggt som ett flervåningshus med gallergolv - ungefär som i ett amerikanskt High Security fängelse där man kan kika uppåt och nedåt. Inget för oss som har svårt för höjder och som osökt börjar tänka på kinesiska glasbroar ...   

På senare år har Københavns Stadsarkiv som få andra insett digitaliseringens och indexeringens fördelar. I takt med att fler och fler resurser tillkommer, såväl digitala bilder som utmärkta länkade register, behöver man numera knappast besöka arkivet. Det har blivit ett modernt och nytänkande arkiv, som på kort tid huggit ned Törnrosaslottets kämpahöga häck och befriat dess fångar, Københavns alla individrelaterade arkivkällor. Dessutom har man lyckats engagera en armé av frivilliga som, i likhet med det svenska projektet NAMN ÅT DE DÖDA, möjliggjort de nya databaserna.  

Grattis Københavns Stadsarkiv! Way to go! 

https://www.kbharkiv.dk/#/
Fortsätt läs mer
4135 Träffar
1 Kommentar

INDIKO - en bortglömd databasresurs

Demografiska_databasen_i_Jrn_20180114-173006_1

Idag skall vi ägna oss åt en databas som tyvärr tycks ha hamnat i skymundan. På Umeå universitets hemsida beskrivs den så här

Indiko - kyrkböcker på nätet

Indiko är ett verktyg för att söka i Demografiska databasens befolkningsdatabas Popum. Med detta verktyg kan information kring individer ur valda kohorter hämtas (kohort = grupp med vissa gemensamma kännetecken). Syftet med programmet är att ge möjlighet att på ett enkelt sätt söka information kring individer i ett svenskt historiskt källmaterial från främst 1800-talet, följa dessa individer och deras familjer över tid och generationer, samt ge en introduktion till Demografiska databasens material. Det är också möjligt att söka direkt i de olika källorna och återskapa sidor ur dessa. Databaserna utvecklas och förvaltas vid Demografiska databasen (DDB), som sedan 1970-talet har bidragit till att ge Umeå universitet en framstående position inom det befolkningshistoriska området.

Kohorter! Nytt ord för mig, och inte ett särskilt vackert sådant ... Det handlar alltså om ett enormt indexeringsprojekt. 25 eller 30 år äldre än Sveriges Släktforskarförbunds eller Ancestrys motsvarande insatser. Projektet koncentrerade sig på ett antal geografiska områden; Linköpingsregionen, Norra Inlandsregionen, Skelleteåregionen och Sundsvallsregionen. Därtill ett antal enskilda församlingar; Fleninge, Gullholmen, Locknevi, Nedertorneå, Svinnegarn och Trosa.

a1sx2_Original1_Indiko-1_20180114-172926_1.JPGa1sx2_Original1_Indiko-1_20180114-172926_1.JPG

Mycket av arbetet utfördes vid Demografiska Databasen i Jörn - se ingressbilden. Där, och på ett antal andra excerperingsstationer, knappade flitiga fingrar under decennier in uppgifter från födelse-, vigsel- och dödböcker, husförhörslängder och flyttningslängder. Därefter vidtog det s.k. länkandet, där man organiserade ihop informationen på ett mer användarvänligt sätt. Detta arbete tycks dock aldrig ha fullbordats, varför det idag finns två olika typer av församlingsdatabaser, de länkade och de olänkade.

a1sx2_Original2_Lnkade.JPGa1sx2_Original2_Lnkade.JPG

                a1sx2_Original1_olnkade.JPGa1sx2_Original1_olnkade.JPG

INDIKO är idag en gratisresurs, men helt enkelt är det inte att ta sig in där. CHROME fungerar inte och den ständigt uppdateringstörstiga kaffekoppen JAWA måste vara tillfreds och i harmoni med omvärlden och det ena med det andra ... Väl inne är det sannerligen inte heller lätt att navigera! Menyn (eller Gränssnittet som det heter på teknokratiska) är krånglig och svår att begripa sig på. Med mindre än att man går in och på databaslistan manuellt markerar samtliga församlingar i berörd region går det t.ex. bara att söka på en i taget. Och när man väl gjort sin sökning är träfflistan minst sagt kaotisk och svår att överblicka:

a1sx2_Original1_Indiko-2.JPGa1sx2_Original1_Indiko-2.JPG

INDIKO är en fantastisk resurs, inte minst för DNA-forskare som försöker utreda hur alla matchningar matchar. Men den är ännu oförlöst. För att den skall bli verkligt användbar för alla som forskar inom de fyra stora regionerna, måste den göras mer modern och mycket mer användarvänlig. Programförklaringen ovan om att "ge möjlighet att på ett enkelt sätt söka information kring individer i ett svenskt historiskt källmaterial" måste också bli verklighet. Idag är det INTE enkelt att söka i INDIKO. Det är mycket besvärligt och på intet sätt intuitivt. Sveriges släkt- och hembygdsforskare är bortskämda med sina Befolkningsskivor, Sveriges Dödbok, Rotemansarkivet, Databaser från Presentationsprogrammet och mycket annat sådant. Allt medan Ancestry, Familysearch och MyHeritage kontinuerligt sprutar fram nya skakiga resurser, så står vi här med en kvalitetsbas i megaformat, som knappt går att använda. Dessutom har den decennium efter decennium bekostats av oss skattebetalare.

Här kommer mitt anspråkslösa förslag:

Inkalla Riksarkivets, Stockholms Stadsarkivs och Sveriges Släktforskarförbunds dataguru nummer ett, Johan Gidlöf, och låt honom förvandla INDIKO till något verkligen användbart och användarvänligt. En resurs som kan navigeras på församlings- eller regionnivå och naturligtvis Tutti Frutti. En meny där alla begrepp är smart sökbara, precis som på Sveriges dödbok, med förekomstlistor och kombinerade filter, ja alla de godsaker vi är vana vid. Först då blir Demografiska Databasens insatser till nytta för såväl studenter och doktorander som för den stora släkt- och hembygdsforskande allmänheten.

a1sx2_Original1_Gidlf.jpga1sx2_Original1_Gidlf.jpg

Databasoraklet Johan Gidlöf med den finala versionen av Rotemansarkivet i nypan. [Foto:Torbjörn Wester]

Länk: (lycka till ....)

http://rystad.ddb.umu.se/indiko/

     

Fortsätt läs mer
19515 Träffar
1 Kommentar

Familjen tog slut ...

family-tree-blank_small

I min förra blogg beskrev jag lyckan över att äntligen ha återfunnit min försvunne morfars mormors farbror, Garvaren från Norrköping, Anders Bohman. Född 1784, flyttar han 1805 till Stockholm och är sedan dess försvunnen. På annandagen hittade jag honom äntligen. Han hade hamnat i Oskarshamn, gift sig och fått tre döttrar, födda 1814, 1817 och 1819. Själv härstammar jag och några få andra personer från Anders bror, fänriken Carl Fredrik Bohman (1788-1814) i Norrköping. Det är egentligen bara jag själv, mina barn och barnbarn, min bror, min kusin och hans barn samt tre barnlösa släktingar i USA som kan sägas tillhöra den exklusiva kretsen av Bohman-ättlingar. Personer födda på 1700-talet brukar annars kunna stoltsera med hundratals, ibland tusentals ättlingar - men så icke familjen Bohman.

Nåväl, i och med att släktträdet nu fått en Oskarshamnsgren, skall det väl inte vara så svårt att hitta en massa Bohman-ättlingar där eller annorstädes. Låt oss se ...

Bohman-1_20180107-114550_1.jpgBohman-1_20180107-114550_1.jpg

 

Tre döttrar fick Anders Bohman och hans hustru Maria Brita Önnerberg (* tack Bo G Persson för utförliga uppgifter om henne och hennes släkt). Den yngsta, Christina Amalia Olivia Bohman (1819-1909) tycks ha varit "hemmadotter", hon står ömsom som "mamsell", ömsom som "fröken", gifter sig aldrig och dör barnlös vid 90 års ålder i Oskarshamn. 

Bohman-Hallen.jpgBohman-Hallen.jpg

Så har vi mellandottern, Maria Cecilia Bohman (1817-1880). Hon står, liksom den äldre systern, som "barnmorska", gifter sig två gånger och efterlämnar två barn från första giftet med bokbindaren Carl Fredrik Hallén. Efter dennes död gifter hon om sig med snickaren Jonas Peter Köhlström. Vi går vidare med hennes barn. Dottern Maria Ulrica Elisabeth Hallén (1834-1914) gifter sig med snickaren Erik Westmark, som så småningom överger henne - möjligen sticker han till Amerika Tre barn föds i äktenskapet, men alla dör i förtid. Vi fortsätter med Maria Cecilias son, Kakelugnsmakaren Carl Fredrik Wilhelm Hallén (1836-1909)., som på gesällers vis turnerar runt i landet, innan han så småningom återvänder till hembygden. Väl där gifter han sig med en dalkulla, Brus Karin Ersdotter från Malung, med vilken han redan har en liten dotter, Kristina Charlotta Hallén (1875-1948), kuvertarbetare, ogift och barnlös. Maria Cecilia fick alltså tre barn och fyra barnbarn, men inga barnbarns barn. Familjen tog slut ...

Bohman-3_20180107-141602_1.JPGBohman-3_20180107-141602_1.JPG

Nå, då övergår vi väl till äldsta dottern, Ulrica Charlotta Bohman (1814-1857), barnmorska i Mönsterås. Tillsammans med en kusin, Nils August Önnerberg (1815-1892) frambringar hon 1838 en utomäktenskaplig son; Albert August Johansson, men gifter sig aldrig med fadern. Kanske var kusingiften vid denna tid förbjudna? 1840 ingår hon i stället äktenskap med logarvaren Daniel Johansson (1813- ???) och får med honom en son och en dotter. Sonen, målaren Daniel Rickard Johansson (1841-1913) turnerar också genom Sverige, landar i Ockelbo, Gästrikland, men gifter sig aldrig. Dottern Maria Charlotta Serafia Johansson (1847-1925) tar sig till Stockholm och gifter sig med vaktmästaren Johan Erik Haglund (1851-1942) och får fyra barn, varav dock tre dör som små. Det fjärde, Elsa Haglund (1882-1973) lever till hög ålder, men gifter sig inte heller och får veterligen inga barn.

Står så "hoppet" till Ulrica Charlottas utomäktenskaplige son, Albert August Johansson (1838-1870) - snickare i Oskarshamn, och tidigt bortryckt av Tuberkulosen. Han hann dock gifta sig och få två barn, varav sonen bara blev ett halvår gammal. Dottern, Kristina Sofia Johansson, född 1866, upptar sin farmors systers andre makes efternamn KÖHLSTRÖM - okänt varför - och lever med sin yngsta gammelmoster, Fröken Bohman, i Oskarshamn. För varje husförhörslängd minskar förhoppningarna om äktenskap och barn, och en bit in på 1900-talet verkar det kört ... Då, den 23 december 1907, gifter sig den 41-åriga ungmön Kristina (Stina) Charlotta Köhlström med den 15 år yngre Johan Emil Johansson. Och har man sett, nio månader senare, den 11 september 1908, föds det en son i äktenskapet: Erik Gunnar Johansson - enda barnbarns barnbarn till den gamle garvaren.

Raskt vidare med denna familj, som redan 1909 utvandrar till USA. Hur skall man kunna hitta en JOHNSON på denna väldiga kontinent? Lätt som en plätt, faktiskt. Det är bara att söka bland mönstringskorten för 1:a respektive 2:a världskriget, 1917 och 1942, och där finns han, John Emil eller Emil J Johnson, bosatt i staten Washington på västkusten. Efter några mellanlandningar fastnar familjen i Tacoma söder om Seattle, och där avlider båda makarna, Emil J och Christina Johnson, 1957. 

Men så var det sonen ... släktens sista hopp! Enligt alla tillgängliga folkräkningar, senast 1940, bor Eric G Johnson med sina föräldrar. I en adresskalender för 1947 förefaller han fortfarande ha sin adress hos dem. Sannolikheten för ett sent giftermål, för att inte tala om barn och barnbarn, är m.a.o. liten. 1988 avlider han i Tacoma, till synes utan familj. Någon dödsruna har inte kunnat återfinnas, ej heller någon gravsten. 

Här slutar sannolikt Logarvarens släktträd. Anders Bohman har, trots tre barn, sex barnbarn och tio barnbarns barn, inte en enda levande ättling. Familjen tog slut ...

Ultima Familia

Fortsätt läs mer
Taggad i:
8911 Träffar
3 Kommentarer

Fröjdefull Jul framför skärmen

SKrm

Som kyrkomusiker under fyra decennier har jularna för mig knappast inneburit den stillhet och frid man så gärna förknippar med denna högtid. Det har varit ett flängande utan dess like mellan kyrkor och äldreboenden: Gudstjänster, konserter, Carol-sjungande, alternativa julfiranden för utsatta grupper och mycket annat. Under perioden Jul - Trettonhelg har det i snitt handlat om mellan 15 och 20 aktiviteter, däribland två samlingar vid krubban, tre julkonserter, två midnattsmässor och två julottor. Dessemellan måste naturligtvis också ett komplett familjefirande med julgran, julbord, Kalle Anka, julklappar samt gröt och skinka och lilla äppelbiten hinnas med ...  

Nu är det plötsligt annorlunda. Som nybliven pensionär frigörs eoner av tid där man under mellandagarna till och med hinner unna sig några små släktforskningspass framför datorn. Fram med "Hopplösa pärmen" och vem ska jag ägna mig åt den här gången? Det får bli Logarvaren (om ni inte vet vad en sådan sysslar med går det bra att googla) i Norrköping, Lorentz Bohman (1754-1810) - min morfars mormors farfar - vars släktkrets i alla år bjudit hårt motstånd. Jag härstammar från hans yngre son, Fänriken vid Armén, Carl Fredrik Bohman (1788-1814), som avled av Lungsot, knappt 26 år gammal. Innan dess hade han emellertid gift sig med Eva Johanna Enebom (1787-1820) från Linköping. I detta äktenskap hann en liten dotter födas, Ulrica Maria Bohman (1813-1852). Tidigt föräldralös hamnade hon hos släktingar i Linköping, där hon så småningom blev hushållerska, sängkamrat och till sist hustru till den betydligt äldre auditören, mönsterskrivaren och bryggaren Johan Hydén (1787-1852). Med honom fick hon fyra barn varav nummer ett dog som litet- Nummer två, Handelsbokhållaren Axel Mauritz Hydén (*1838) försvinner vid några och 30 års ålder spårlöst i Stockholm. De två återstående, Henrik och Fanny, efterlämnade varsitt barn och i de följande generationerna kan man räkna till endast fyra barnbarns barn, fem barnbarns barnbarn och hittills tre barnbarns barnbarns barn - en mycket liten, nästan försumbar, ättlingaskara. 

Bohman-2_20171228-151156_1.jpgBohman-2_20171228-151156_1.jpg

I snart femtio år har jag funderat över var Anders Bohman d.ä. ursprungligen kommer ifrån, alltså innan han blir Bagarmästare i Norrköping, men också över vad som kan ha blivit av Carl Fredriks storebror, garvaren Anders Bohman *1784 3/6 i Norrköping. Kan han ha överlevt och bildat familj? Har han hundratals ättlingar runt om i Sverige? Enligt husförhörslängden i Norrköping/Olai skall han ha flyttat till Stockholm - men där finns han inte och tro mig, jag har letat ...  Efter många och långa år har jag till sist förlikat mig med sannolikheten av att jag aldrig kommer att hitta honom. Så kom Annandag Jul 2017 ...

Där sitter jag framför datorn och tittar ömsom i Hopplösa pärmen, ömsom i den ena nya nätdatabasen efter den andra. Födelseregister, vigselregister, dödregister, släktutredningar online o.s.v. Nada! Men så var det ju det där nya husförhörsregistret som MyHeritage och Arkiv Digital tillsammans knåpat ihop, och som ibland verkar gå längre bakåt i tiden än den gräns vid 1860 det utlovar. Kanske man skulle pröva där ...

b2ap3_thumbnail_Bohman-3.JPGb2ap3_thumbnail_Bohman-3.JPG

Jämför med den lilla stamtavlan här ovan. Ser ni? "Min" Anders Bohman var född just den 3 juni 1784. Det är han! Husförhörslängden i Oskarshamn ger följande information:

Bohman.JPGBohman.JPG

Garvare var han således, precis som pappa Lorentz i Norrköping. 1813 gifter han sig i Vimmerby med änkan Maja Brita Önnerberg/Strandberg (1779-1842) från Östergötland någonstans och får tre döttrar. Familjen bor i Döderhultsvik, som väl så småningom blir Oskarshamn. Anders Bohman avlider där 1857. Nu gäller det att följa familjen framåt i tiden och hitta alla ättlingar, om det nu finns några.  

Ber att få återkomma med en statusrapport en bit in på det nya året ...

Gott Nytt År, alla mina släktforskande läsare i Sverige, Norge och Danmark!

 

 

 

Fortsätt läs mer
4896 Träffar
1 Kommentar

Kungen är död!

MIHAI-kollage_20171217-202246_1

Det var den 5 december 2017 han, 96 år gammal, insomnade i sitt hus i Aubonne i Schweiz: H.M. Kung Mikael av Rumänien, den kanske allra siste av huvudpersonerna i Andra Världskriget. Men hans otroliga levnadshistoria går längre tillbaka än så. Redan 1927 (smaka på den!), sex år gammal, ärvde han den rumänska tronen efter sin farfar, Kung Ferdinand. Egentligen var det hans far, Kronprins Carol, som borde ha tillträtt, men eftersom denne hade uppfört sig illa hade han blivit struken ur tronföljden. Tre år senare kom Carol emellertid tillbaka, avsatte sin son, och intog själv tronen som Kung Carol II. Tio år senare blev han ånyo avsatt, denna gång av diktatorn Antonescu, som tvingade honom att abdikera till förmån för sin son. Om vad som sedan hände kan ni läsa i det kåseri med namnet "Unde este Suedezul" som jag 2007, efter ett personligt möte med majestätet, författade för Nättidningen Rötter. (se nedan)

I lördags begrovs den gamle Ex-Kungen i sitt älskade hemland. Stora människoskaror hade samlats för att ta farväl av sin tidigare regent. Från Europas alla hörn kom nuvarande och tidigare statsöverhuvuden, däribland Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia, för att hedra den bortgångne. Till och med den Rumänska regeringen, som under mer än ett halvsekel behandlade honom som vore han nationens fiende, fanns på plats.

Några genealogiska nedslag kring Kung Mikael, eller MIHAI, som han kallades i Rumänien, kan kanske vara av intresse:

  • Han föddes den 25 oktober 1921 på slottet Peles nära Sinaia, norr om Bukarest.
  • Fadern var som sagt den blivande Kung Carol II (1893-1953) - modern Prinsessan Helena av Grekland (1896-1982). Äktenskapet slutade med skilsmässa 1928.
  • Kung Mikael tillhörde ätten HOHENZOLLERN - samma släkt som regerade i Preussen och Brandenburg och som kom att förse Tyskland med tre Kejsare; Wilhelm I, Fiedrich III och Wilhelm II.
  • Han var barnbarns barnbarn på två sätt till Drottning Victoria av England (1819-1901): Dels genom dennas dotter Vicky (1840-1901), som blev Tysklands Kejsarinna i 99 dagar och vars dotter Sofia av Preussen (1870-1932) gifte sig med Kung Konstantin I av Grekland och därmed blev mormor till Mikael - men också via Victorias son, Alfred (1844-1900) , Hertig av Edinburgh och av Sachsen-Coburg och Gotha, vars dotter Marie (1875-1938) gifte sig med Ferdinand av Rumänien, blev drottning av detta land och farmor till Mikael.
  • Han var också barnbarns barnbarn till Kong Christian IX av Danmark (1818-1906), via dennes son, Kung Georg I av Grekland (1845-1913), och sonson, Kung Konstantin I (1868-1923), Mikaels morfar.
  • Den 20 november 1947 var han gäst vid blivande drottning Elisabeths bröllop med Löjtnant Philip Mountbatten, som trots att de var födda samma år (1921) tillhörde två olika generationer den grekiska kungafamiljen. Philip, var (och är) egentligen Prins av Grekland och Danmark, samt kusin till Mikaels mor, Drottning Helena av Rumänien.
  • Mikaels antavla består av idel ädel adel, men med några aparta inslag ... Det handlar om två "mesallianser", framtvingade av Napoleon Bonaparte, Fransmännens kejsare. 1806 giftes arvprinsen Karl av Baden bort med Stéphanie de Beauharnais, avlägsen släkting till Kejsarinnan Joséphine, och två år senare tvingades arvprinsen Karl av Hohenzollern-Sigmaringen att gifta sig med en släkting till Napoleons svåger, Joachim Murat. Kung Mikael härstammar från båda dessa par. 
  • Även ätten Romanov förekommer flitigt i Mikaels antavla. Dels var hans farmors mor Storfurstinnan Maria Alexandrovna av Ryssland (1853-1920), dotter till Tsar Alexander II, dels var hans morfars mor Storfurstinnan Olga Konstantinovna av Ryssland (1851-1926). Dessa båda var kusiner och barnbarns barn till Kejsarinnan Katarina II - Katarina den Stora.
  • Hade Mikael också några svenska förfäder. Mja... Inte inom huset Bernadotte, och knappast heller inom huset Holstein-Gottorp, även om det senare har ett stort antal ättlingar i Baden och i Ryssland, men förvisso inom huset VASA. Hur många? Det får bli en uppgifter för mina läsare att bena ut!

Nu till veckobrevet från 2007:

b2ap3_thumbnail_Regina-Maria_38.jpgb2ap3_thumbnail_Regina-Maria_38.jpg

Unde este Suedezul?

Det var så han sa, Kung Michael av Rumänien, 86, när han på väg ut från evenemanget plötsligt vände sig mot entouraget med denna fråga: Unde este suedezul?  Det betyder: Var är svensken? Och svensken var alltså lilla jag, närvarande vid lanseringen av min senaste bok, Marie of Romania – Images of a Queen, som någon timma tidigare inför det rumänska kungaparet och ca 130 intresserade och nyfikna presenterat bildalbumet om kungens farmor, den romantiska och talangfulla Marie av Edinburgh, Rumäniens kronprinsessa och drottning.

Snabbt knuffades jag fram för att byta några ord med denne vördnadsbjudande monark, unik i sitt slag, världens kanske mest historiske ännu levande personlighet och tidsvittne. Han är överlevaren, det sista statsöverhuvudet från andra världskriget, samtida med Hitler, Stalin, Churchill och Roosevelt. Född 1921, kung första gången 1927, avsatt av sin far 1930 för att sedan för andra gången bestiga tronen 1940, mitt under brinnande krig och under den tyskvänlige fascistdiktatorn Antonescus skräckvälde.

23 år gammal genomför Kung Michael en statskupp, avsätter diktatorn och ansluter omedelbart Rumänien till alliansen mot Hitler, en oerhört modig insats, som enligt historikerna torde ha förkortat andra världskriget med upp till ett halvår. Rumänien försåg nämligen den tyska krigsmaskinen med olja, något som omedelbart upphörde efter statskuppen. Vad detta kan ha betytt i form av minskat mänskligt lidande, stopp för judeutrotningen och andra hemskheter kan man bara spekulera i.  

Trots kungens på många sätt avgörande insatser svek västmakterna honom skamlöst efter kriget, och lät ryssarna marschera in i hans land. Till att börja med var han så populär att inte ens den nya kommunistiska regimen vågade avsätta honom. Han var en folkhjälte, och som sådan ärades han vid de obligatoriska röda paraderna och uppställningarna, jämsides med stora porträtt av Lenin och Stalin. En kung under hammaren och skäran. 1947 tvingade dock kommunisterna honom under pistolhot att abdikera, varefter han gick i en 50-årig landsflykt. Ingenting fick han med sig, utan blev tvungen att försörja sig med än det ena, än det andra, som kycklingfarmare, flygplansmekaniker och börsmäklare.  

1989 störtades Rumäniens förfärlige diktator, Nicolae Ceausescu, och många hoppades då att ex-kungen skulle komma tillbaka och tillsammans med de progressiva krafterna i landet leda Rumänien ut ur misären och förtrycket. Tyvärr sjanghajades revolutionen av ett gäng kvardröjande kommunister, varför kungen fick vänta ytterligare ett decennium innan han på allvar kunde återvända till sitt land. Den nya regimen har bett om ursäkt för den behandling han utsattes för, betraktar honom som en f.d. statschef och har för några år sedan givit honom ett litet residens samt ställt en liten stab till hans förfogande. Hans äldsta dotter, Margarita, en gång påtänkt som blivande drottning i både England och Sverige, bor numera permanent i Rumänien och arbetar intensivt med sin egen stiftelse, Princess Margarita Foundation, för att lindra nöden bland Rumäniens miljoner fattiga, särskilt när det gäller alla gatubarn och barnhusbarn.

Och vad frågade då kungen ”suedezul”? Jo, hur det kunde komma sig att en svensk intresserade sig för Rumänien och det rumänska kungahuset. Jag berättade då för kungen att det finns en rad genealogiska kopplingar mellan det svenska kungahuset, både via den gamla Vasa-dynastien och den nya med namnet Bernadotte, och huset Hohenzollern, som den rumänska kungafamiljen tillhör. Jag gav några exempel, varpå den livliga och alerta Drottning Anne fyllde på med flera. Jag dristade mig också att nämna att jag själv, liksom kanske ett tusental andra svenskar faktiskt är släkt med henne på relativt nära håll – åtminstone ur ett släktforskarperspektiv. 

Drottningen häpnade! 

Fortsätt läs mer
11413 Träffar
2 Kommentarer

Quatsch-Litteratur

Quatsch-Litteratur

Möt JOHAN JEREMIAS LANGE (1719-1794) - Bleckslagareålderman i Stockholm, bosatt på Västerlånggatan i Gamla Stan, och mycket aktiv inom Tyska Kyrkan. Han utgör också min i särklass största huvudvärk bland samtliga förfäder ... 

b2ap3_thumbnail_Breslau_c1736.jpgb2ap3_thumbnail_Breslau_c1736.jpg

Han föddes 1719 27/8 i staden Breslau i Schlesien, som då var tyskt. Numera ligger hela denna provins i Polen, inklusive Breslau som fått byta namn till Wrocław. Hans föräldrar känner vi inte, men möjligen var fadern den Schuhmachermeister Gottfried Lange aus Breslau, som på sin ålders höst reser till Stockholm för att återse sin äldste son, som han på över 40 år inte träffat. Detta framgår av en dödsnotis i Post- och Inrikes Tidningar, där det också berättas att han varit gift fyra gånger och haft sammanlagt 21 barn, varav sex söner ännu lefva

Tyvärr går det inte att forska vidare i Breslau. Jag har försökt, tro mig ... men det är alldeles omöjligt. Breslau bombades svårt under andra världskriget och de evangeliska kyrkoböckerna blev, till skillnad från de katolska, aldrig säkerhetsfilmade innan katastrofen var ett faktum. Det påstås att kyrkoledningen, säkra som man var på Tysklands seger, vägrade att ställa de gamla böckerna till förfogande för kopiering. Ett annat rykte säger att de skall ha förflyttats till en gammal saltgruva någonstans. Hur som helst, de har aldrig återfunnits och därför kommer jag förmodligen aldrig längre med mina centraleuropeiska anor.

Johan Jeremias Lange kommer till Stockholm i början av 1740-talet, vinner burskap och gifter sig 1745 med Barbara Dorothea Wittich (1726-1770) - dotter till en annan Breslau-född bleckslagare, Samuel Wittich (1695-1744). I äktenskapet föds 11 barn, varav 5 dör som små. Av de återstående blir sonen Johann Benjamin Lange (*1747) bleckslagaregesäll och vistas enligt bouppteckningen efter modern 1771 i Norrköping. I faderns bouppteckning 1794 nämns han inte alls. Näste son är Johan Jeremias Lange d.y. (*1751) - som får betecknas som familjens svarta får. Han utvandrar till Norra Amerika, innan det egentligen gick att göra så, och slår sig ner i staden Philadelphia, där han gifter sig och får ett eller flera barn. Plötsligt överger han sin familj och återvänder till Stockholm, vilket gör fadern rasande. Det blir storgräl och till sist får sonen lova att återvända till familjen i Philadelphia, får en öm faders förlåtelse och kliver på båten. Efter några månader inkommer emellertid ny information, denna gång från London, där Junior har "fastnat" på vägen till Amerika. Inte nog med det, han har också ingått nytt äktenskap (bigami) - vilket får den gamle bleckslagaren att, i akt och mening att göra sonen arvlös, skriva testamente. Det svarta fårets andel skall i stället tillfalla hans i Philadelphia vistande till namn och antal okända barn. Den tredje sonen, Johan David Lange (1760-1816) var "konterfejare" - d.v.s. porträttmålare. Undrar just om det är han som har åstadkommit ingressbilden, porträttet av Johan Jeremias, målat omkring 1770 och som nu finns på Nationalmuseum. 

b2ap3_thumbnail_Forsstrand.jpgb2ap3_thumbnail_Forsstrand.jpg

Hur vet jag allt detta? Förutom bouppteckningen och testamentet finns det faktiskt en oväntad källa, en berättelse författad av historikern och brödskribenten Carl Wilhelm Forsstrand (1854-1928). Denne ovanliga man (läs mer om honom här:   https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=14392) författade mängder av personhistoriskt intressanta artiklar, häften och böcker. Särskilt känd är kanske hans bok om "Skeppsbroadeln" (1916), där han i kåserande stil berättar om familjer som t ex Hebbe, Arfwedson, Küsel, Wahrendorff, Koschell, Conradi och Grill. En fortsättning på detta tema "Köpmanshus i gamla Stockholm" (1917) med släkter som Bedoire, Le Febure, af Petersens, Nettelbladt och Schön samt "Storborgare och stadsmajorer" (1918) där ljuset riktas mot bryggarfamiljen Westman, släkten Westin, Jurgen Müller och gulddragarna Oldenburg.

Forsstrands författarskap tål kanske inte en akademisk inspektion och ibland skarvar han hejdlöst. Han har dessutom dåligt rykte, eftersom han i unga år fifflade med offentliga medel och faktiskt fick krypa in på Långholmen under några år. Men ändå, hans berättelser innehåller en rikedom av detaljer och ögonvittnesskildringar, som annars hade gått förlorade men som genom hans flitiga penna räddats åt eftervärlden.

Minsann har han i en av de många böckerna också en sida om den gamle Åldermannen i Bleckslagareämbetet, Johan Jeremias Lange. Hur kan detta komma sig? Så välkänd var väl aldrig, denne Johan Jeremias. Nej, men han var faktiskt en smula släkt med författaren (bara en smula). Forsstrand var son till sekreteraren hos ståthållarämbetet på Stockholms slott, hovintendenten Johan Fredric Forsstrand och dennes första hustru Sophie Christina Amalia Malmberg. Efter hustruns död gifte Johan Fredrik Forsstrand emellertid om sig med Augusta Wilhelmina Björkman (1810-1888), som var dotterdotter till Johan Jeremias Lange. Carl Forstrand umgicks därmed, såsom Augustas styvson, säkert med olika delar av släkten Lange och fick till sig de berättelser och skrönor som vi får förmoda fanns bevarade hos dessa.

Sensmoralen i denna blogg är således denna:

Förakta inte de tryckta verken, inte ens den genre som i Tyskland brukar kallas "Quatsch-litteratur", med opålitliga författare och bristfälliga källförteckningar. Här och var gömmer sig guldkorn, som du inte hittar någon annanstans. 

Fortsätt läs mer
3510 Träffar
2 Kommentarer

Veckans namn: GABRIEL

Veckans namn: GABRIEL

I fredags döptes allra, allra minsta lilla prinsen i Drottningholms slottskapell. Namn och titel hade han redan fått; GABRIEL CARL WALTHER och HERTIG AV DALARNA. Gabriel är verkligen inte något vanligt namn i kungliga sammanhang - finns bara en handfull exempel - men även i övrigt förefaller detta namn vara rätt sällsynt. Låt oss kolla med några lätt tillgängliga källor:

  • Sveriges befolkning 1880          2.864
  • Sveriges befolkning 1890          3.099
  • Sveriges befolkning 1900          3.424
  • Sveriges befolkning 1910          3.485
  • Sveriges befolkning 1970          2.441
  • Sveriges befolkning 1980          2.869
  • Sveriges befolkning 1990          3.485

Om man jämför med ett vanligt namn som JOHAN inser man hur stora skillnaderna är mellan ett vanligt förekommande och ett ovanligt namn. Johan hade t.ex. 1890 383.276 representanter, 1990 159.679 (Johannes ytterligare 46.000). Namnet ANDERS/ANDREAS får vid samma tidpunkter 186.443 respektive 248.935 träffar.

Ofta är det kända personer som påverkar nyblivna föräldrars namnval för sina små. Således fanns det 1990 153 gossar med namnet ELVIS. Hur många ZLATAN vi så småningom får, återstår att se - 1990 fanns det 9 stycken PELÉ ... Även kungliga namn smittar naturligtvis av sig, namn som Désirée och Estelle. På 1800-talet var ESTRID ett hyfsat vanligt namn - men utkonkurrerades effektivt 1905, då lilla prinsessan ASTRID kom till världen.

Tillbaka till GABRIEL. Finns det några förebilder med detta namn? Inte så många. Jag har skrapat i lådan och hittat sju stycken som, förutom Ärkeängeln Gabriel, pryder denna blogg. Vilka är de? Om du vet svaret - meddela då detta i en kommentar i Rötterbloggen, INTE på någon Facebooksida, please ...

Bokpris för första korrekta identifiering av de sju utlovas!  Här kommer de igen:

b2ap3_thumbnail_GABRIEL_20171204-074410_1.jpgb2ap3_thumbnail_GABRIEL_20171204-074410_1.jpg

Fortsätt läs mer
3985 Träffar
2 Kommentarer

Välkommen, Mr Death!

Minns ni den berömda sketchen om "Mr Death" i Monty Python-filmen The Meaning of Life. Några vänner har samlats till en måltid när LIEMANNEN plötsligt knackar på. Ingen i sällskapet förstår att det är döden som har kommit för att hämta dem, utan bjuder in honom varefter en absurd och mycket brittisk konversation vidtar. Till sist överbevisas de om att det är laxpastejen som har haft ihjäl dem varefter de som lydiga spöken snällt följer med Mr Death. 

Idag har vi släktforskare också anledning att hälsa döden välkommen, denna gång i form av den sjunde upplagan av SVERIGES DÖDBOK, som häromdagen släpptes. Tidigare versioner av denna monumentala databas har varje gång hälsats med jubel av släktforskare, historiker och andra normalt nyfikna. Det skall dock sägas att Sveriges dödbok 2017 endast är en förhandsversion inför den finala produkten om kanske ett år eller så.

b2ap3_thumbnail_dodboken_cd_dvd_2017-justerad-3.jpgb2ap3_thumbnail_dodboken_cd_dvd_2017-justerad-3.jpg

Förhandsversionen innehåller 11.3 miljoner poster med uppgifter om avlidna i Sverige från 1860-2016. Frivilliga medarbetare i projektet "Namn åt de döda" har kompletterat databasen med ca: 1.7 miljoner poster från åren 1860-1900, samt hundratusentals tillägg för perioden 1900-1970. Dessutom har tillkommit 285.000 poster från åren 2014-2016 ur Försäkringskassans databas. Cirka 70.000 inskickade rättelser är tillagda och sökbara. [Rötter]

Men, säger vän av ordning, allt detta finns ju redan hos Ancestry, nämligen i deras databas Sverige, urval av uppgifter om avlidna, 1840-1942:

b2ap3_thumbnail_Urval.PNGb2ap3_thumbnail_Urval.PNG

Mja ... Ja och nej och kanske! Till synes börjar Ancestrys dödbok 20 år tidigare, men än så länge förefaller den tidiga perioden bara innehålla ett fåtal poster från en begränsad del av landet. Å andra sidan fortsätter Sveriges Dödbok där Ancestry slutar med ytterligare nästan 75 år (1943-2016). Finns det några andra skillnader mellan resurserna?

  • Valet av källmaterial! Ancestry använder sig nästan uteslutande och svårbegripligen av Statistiska Centralbyråns avskrifter vilka, förutom att vara svårlästa, inte alls är lika fullständiga och pålitliga som originalböckerna. Dessutom är de ju per definition just avskrifter och innehåller därmed en automatisk risk för avskriftsfel. Projektet NAMN ÅT DE DÖDA använde sig i början också av SCB:s avskrifter men det var för att man på många håll förvägrades tillgång till originalkällorna.

 

  • Kompletteringarna! Sveriges Dödbok hade redan från början höga ambitioner och nöjde sig inte med de sparsmakade uppgifterna i dödböcker och avskrifter. Här skulle på olika sätt kompletteras: Födelseort, Namn som ogift, Datum för civilståndsändring och mycket annat. Detta tilltag kritiserades hårt när det begav sig. Fundamentalisterna bland källkritiker menade att det inte är tillåtet att i efterhand förvanska ett källmaterial, inte ens om resultatet blir bättre.  Dessa bonusuppgifter gör emellertid materialet än mer fylligt och sökbart och idag är det knappast någon som piper ... Några motsvarande förbättringar finns inte hos Ancestry.

 

  • Sökbarheten! Ancestrys sökmeny är inte dålig och innehåller flera utmärkta filter och kombinationsmöjligheter. Men ingenting kan jämföras med Johan Gidlöfs geniala och blixtsnabba menyer och funktioner. Här är vi svenskar rejält bortskämda och det är bara att lyfta på hatten för datasnillet på Stockholms Stadsarkiv. Johan har förmågan att se vilka sökbehoven är och sedan snickra ihop de verktyg som behövs. Jag minns när förbundet för ett dussin år sedan skulle ta fram en CD-version av Emigrantdatabasen EMIBAS. Under ett samtal med Johan försökte jag framföra behovet av att, förutom en vanlig träfflista och enskilda poster, också kunna se vilka som reste tillsammans, familjegrupper o.s.v. Några snabba skisser på ett blädderblock och problemet var löst.

 

  • Plocklistorna! Förbundets och Johan Gidlöfs adelsmärke! Denna möjlighet att kunna browsa sig igenom alla namn, även de geografiska, tillför en dimension och en sökbarhet som få andra produkter erbjuder. Med tanke på all de namnvariationer och avskriftsfel som finns, utgör dessa listor ofta skillnaden mellan framgång och motgång.

 

  • Excerpisterna! Med risk för att bli kallad för alla möjliga fula namn, måste det ändå sägas: Svenska excerpister är, måste vara, skickligare på att rätt tyda och tolka svensk text, svenska person- och ortsnamn, än vad aldrig så dugliga medarbetare i Indien eller Pakistan någonsin kan bli. Det behövs "svenska ögon" för att få till goda svenska databaser. Ingen skugga över de flitiga fingrarna i låglöneländerna, men deras utgångsläge är verkligen inte det bästa. Det borde Ancestry och de andra drakarna inse, och snarast tillföra resurser så att åtminstone de värsta grodorna måtte korrigeras.

 

Så välkommen, Sveriges Dödbok 7 (Förhandsversionen) - Välkommen Mr Death!

 

Ingressbilden är hämtad från ett Youtubeklipp

 

Fortsätt läs mer
3996 Träffar
0 Kommentarer

Järn eller Platina

Långa äktenskap brukar uppmärksammas och frågan är om inte dagens jubilarer är värda en egen blogg ... Just i dag är det nämligen exakt 70 år sedan de gifte sig, H.K.H. Prinsessan Elizabeth av Storbritannien och Nordirland och gemene man, Löjtnant Philip Mountbatten, i Westminster Abbey. Fem år senare var hon regerande drottning - på den vägen är det fortfarande - medan hans titlar genom åren växlat rejält. Egentligen är ju Philip hur blåblodig som helst, mer än Elizabeth själv, med bara idel ädel adel i antavlan. Född på Korfu 1921 som Prins av Grekland och Danmark, uppfostrades han delvis av sin morbror, Lord Louis Mountbatten (1900-1979). Efter andra världskriget ansågs Philips grekiska och tyska rötter så besvärande, att man valde att byta namn på honom. Den unge prinsen förvandlades i ett slag till vanlig dödlig med ett rejält Anglikanskt namn: MOUNTBATTEN. Ha, ha, ha! Det namnet tillkom så sent som 1917, då Kung Georg V bestämde att han själv och alla hans släktingar med tyska efternamn och titlar måste växla in dessa mot engelska motsvarigheter. Kungahuset bytte från Sachsen-Coburg till WINDSOR, medan t.ex. familjen Teck fick bli CAMBRIDGE och ATHLONE. Medlemmarna av huset Battenberg översatte fyndigt till MOUNTBATTEN och fick dessutom ytterligare glitter i form av MILFORD HAVEN och CARISBROOKE. Prinsar fick nöja sig med att kallas DUKE eller LORD och prinsessor fick heta LADY. De stackars prinsessorna Victoria Helena och Marie-Louise av Schlesvig-Holstein-Sonderburg-Augustenborg, barnbarn till gamla Drottning Victoria, vägrade att gå med på detta, utan framhärdade i att vara prinsessor - men nu av INGENTING, eftersom det långa och starkt tyskklingande efternamnet inte kunde få vara kvar.

b2ap3_thumbnail_queen27_20171119-194649_1.jpgb2ap3_thumbnail_queen27_20171119-194649_1.jpg

Det är verkligen inte många av bröllopsgästerna på bilden som fortfarande är vid liv. Förutom brudparet själva kan det bara handla om två av de tre små gossarna längst fram; Prins Michael av Kent, och Prins Richard av Gloucester. Jo, en till faktiskt. Till höger i den näst bakersta raden igenkänner vi Kung Michael av Rumänien - årsbarn med Prins Philip - som samma år avsattes (under pistolhot, påstås det) av den svårartade kommunistregimen i Bukarest. Efter krigets slut var Kung Michael så populär att inte ens kommunisterna till att börja med vågade röra honom. På de Röda-Torget-liknande militärparaderna 1946 kunde man se stora porträtt på Lenin, Stalin och Michael - ett osannolikt triumvirat. Kung Michael, 96, som blev kung redan vid sex års ålder 1927 - alltså för 90 år sedan - lever fortfarande, om än med lite liv, i Schweiz. Efter Ceausescus fall 1989, kunde den forne regenten dock så småningom återvända till sitt hemland, där han numera behandlas med respekt som en före detta statschef.

Hur var det då med "Järn och Platina"?

SILVERBRÖLLOP och GULDBRÖLLOP för 25 och 50 år som gifta känner väl de flesta till. Att 60 kallas DIAMANTBRÖLLOP är väl också välbekant. Men sedan?

65  -  Krondiamantbröllop
70  -  Järnbröllop
75  -  Atombröllop
80  -  Platinabröllop

Det handlar således om JÄRNBRÖLLOP för Elizabeth och Philip. En snabb koll i engelska tidningar visar att man där i stället för järn talar om PLATINUM WEDDING för 70 år som gifta. Deras tabell skiljer sig från vår:

65  -  Blue sapphire
70  -  Platinum
75  -  (saknas)
80  -  Oak 
90  -  Granite

Det sistnämnda jubileet lär väl näppeligen ha inträffat ... Hur som helst, grattis Elizabeth och Philip, till de första 70 åren. Bra jobbat!

I min egen släkt har jag faktiskt flera exempel på ännu längre äktenskap, till exempel detta:

b2ap3_thumbnail_Thure-o-Amanda-Nilsson--barn.jpgb2ap3_thumbnail_Thure-o-Amanda-Nilsson--barn.jpg     

Möt Thure Wilhelm Nilsson (1864-1960) och hans hustru Amanda Ottilia Jonsson (1863-1958) från Utbogården i Karleby socken utanför Falköping. De gifte sig den 19 juli 1887 i Slöta kyrka och när Amanda avled den 11 oktober 1958 hade de alltså varit gifta i 71 år, 2 månader och 21 dagar. På bilden syns också sju av deras sammanlagt tio barn. Den goda genen ärvdes av flera av deras barn, där dottern Anna blev 98, sonen Arvid 97 och dottern Karin 93. Samma anlag för extrem livslängd har tydligen den engelska drottningen, närmast från sin mor, Drottningmodern, som blev 101 år, 7 månader och 26 dagar. 

Är det någon av min läsare som kan bräcka Thures och Amandas svårslagna rekord ovan?

 

Ps: Enligt tabellen firar hustrun och jag snart MARMORBRÖLLOP, vilket får mig att minnas den gamla historien om ett tryckfel. Så här stod det i tidningen dagen efter:

RÄTTELSE

Som läsarna säkert noterat var Tryckfels-Nisse igår framme och härjade i vår artikel om invigningen av den nya Rådhushallen. De vackra pelarna i entrén är naturligtvis inte, som det råkade bli i texten, gjorda av MORMOR utan av FARMOR

  

  

Fortsätt läs mer
6006 Träffar
2 Kommentarer

Efterlängtade genvägar till porträttgallerier och matriklar

Efterlängtade genvägar till porträttgallerier och matriklar

Biografiska uppslagsverk har alltid varit till stor nytta för släktforskare och personhistoriskt intresserade. Inte minst de detaljerade karriäruppgifterna kring tjänster och avancemang, inklusive militära grader, kan man svårligen få fram på annat sätt. Om den lilla notisen också innehåller ett porträtt, ett fotografi, blir man naturligtvis ännu gladare. I Sverige är vi lyckligt lottade eftersom vi har tillgång till ett stort antal matriklar och porträttgallerier, främst bland dessa givetvis Svenskt Porträttgalleri (se ingressbilden) som mellan 1895 och 1913 utgavs på Hasse W. Tullbergs förlag i 48 inbindningar. Rubbet finns också tillgängligt i en digital faksimilutgåva genom Projekt Runeberghttp://runeberg.org/spg/  I mars 2016 hade f.ö. bloggarkollegan Markus Gunshaga en mycket förtjänstfull artikel om detta monumentala verk här på rötter: https://www.genealogi.se/blog/entry/biografier-matriklar-och-portraettgallerier

b2ap3_thumbnail_Hagenow.jpgb2ap3_thumbnail_Hagenow.jpg

Så här ungefär brukar en biografisk notis i dessa sammanhang se ut. Förutom födelsedata och redovisning av utbildning, karriär och förtroendeuppdrag, brukar också föräldrar, giftermål och barn finnas med. Och så porträttet, förstås, som ofta är svårt rastrerat och därmed oanvändbart för reproduktion. Eller?


b2ap3_thumbnail_Hagenow-2.jpgb2ap3_thumbnail_Hagenow-2.jpg

Med en smula varsamt trixande i Photoshop eller något liknande program, med lite "Gaussisk oskärpa" och några andra små knep, kan man relativt lätt få fram hyfsade versioner, som t.o.m. duger för tryck. But, let's face it: Numera är det skärmen som gäller. Det är den som har blivit det normala sättet att förmedla och presentera bilder. Det är bara vi som är 55+ som fortfarande lever kvar i pappersvärlden, där alla bilder måste ha minst 300 DPI, helst i TIFF-format o.s.v. Skärmen är inte alls lika kräsen - där blir ofta väldigt små bildfiler fullt njutbara.

Problemet med alla dessa matriklar och gallerier är i stället att hitta fram till rätt volym och rätt sida. När det gäller Svenskt Porträttgalleri så bjuder Projekt Runeberg på en mycket enkel men fullt användbar sökruta:

b2ap3_thumbnail_Skrutan.JPGb2ap3_thumbnail_Skrutan.JPG

Det är bara att skriva in ett namn eller kanske en födelsesocken, t.ex. FRIGGERÅKER i exemplet nedan, eller ett yrke/titel i den lilla rutan och sedan trycka "search". 

b2ap3_thumbnail_Resultat_20171112-101027_1.JPGb2ap3_thumbnail_Resultat_20171112-101027_1.JPG           b2ap3_thumbnail_Hel-sida_20171112-101054_1.JPGb2ap3_thumbnail_Hel-sida_20171112-101054_1.JPG

Genast kommer det upp en massa träffar - som leder direkt till rätt sida i rätt volym. Mycket praktiskt. Eftersom en hel del porträtterade personer uppges vara födda i våra nordiska grannländer, kan materialet också vara av intresse för forskare i dessa länder. Ett av banden, nummer ett förstås, ägnas den Kungliga familjen, med vackra porträtt från ca 1895.

Svenskt Porträttgalleri är emellertid endast ett av oerhört många biografiska verk och matriklar. Hur hittar man bland alla dessa? Lugn, hjälp är på väg! Det är en privatperson, Omar Henriksson i Sandviken, som har skannat och organiserat ihop ofattbara 565.423 porträtt i en offentlig databas, som fått namnet: 

b2ap3_thumbnail_silhouette.jpgb2ap3_thumbnail_silhouette.jpg

SVENSKT PORTRÄTTARKIV

Googla fram denna nyttiga resurs och ta dig till sökmenyn. Här kan du söka på förnamn, efternamn och kategori (geografisk indelning). En träfflista kan se ut så här:

b2ap3_thumbnail_Trfflista.JPGb2ap3_thumbnail_Trfflista.JPG

Till min förtjusning noterar jag att min morfar finns med på denna sida. Han är bara ett knapptryck borta:

b2ap3_thumbnail_Ernst-portrtt.JPGb2ap3_thumbnail_Ernst-portrtt.JPG

Det finns också en knapp där man omedelbart får fram både källhänvisning och länk. Föredömligt!

Källa: Svenskt Porträttarkiv
Författare: Omar Henriksson
Sökväg:  /Porträttarkiv/Västernorrland/s/Sa/Sandgren/Sandgren Ernst 18820205-.jpg
Fil: id:18EfRgY9i7AAAAAAAAAAAQ    Url:http://spa.dnagen.se/endpoint/getfile.php?id=id:18EfRgY9i7AAAAAAAAAAAQ


Bäst att jag slutar här och nu! Det kliar säkert i fingrarna på er att få pröva dessa båda utmärkta genvägar till porträtt och matrikeluppgifter.

Kalenderbitare är vi allihopa ... 


 

 

Fortsätt läs mer
7577 Träffar
0 Kommentarer

Befolkningsregistret växer och frodas ...

Befolkningsregistret växer och frodas ...

Alla ni som läser min blogg vet, att det är få saker som gör mig så glad och uppspelt som när ett nytt personregister eller en ny databas ser dagens ljus. Dessa kärkomna redskap innebär ofta nya och oväntade möjligheter. Kanske hittar du där ledtrådar till alla de "hopplösa fall" du under åren samlat på dig: Försvunna pigor och drängar, borttappade soldater, återvändande emigranter, fängelsekunder, hospitalslemmar, resandefolk och många andra. Personregistren tar vid där den ordinarie folkbokföringen fallerar, där det har varit stört omöjligt att följa en person framåt eller bakåt i tiden. Ett NEDSLAG via en födelse-, vigsel- eller dödsnotis i något av dessa register kan plötsligt ge ledtrådar, som gör det möjligt för dig att rulla upp en hel släktgren eller få en förklaring till vad som egentligen hände med dina borttappade förfäder och släktingar.

I veckan noterade jag med tillfredsställelse att Arkiv Digitals husförhörsregister, som de kallar BEFOLKNINGEN I SVERIGE, plötsligt har utökats bakåt i tiden med hela 20 år, nämligen perioden 1860-1879. Tidigare fanns åren 1880-1920, ett samarbetsprojekt med MyHeritage, där de senare indexerar och Arkiv Digital serverar länkar till de digitaliserade kyrkobokssidorna. Om detta bloggade jag redan i juni 2016:

https://www.genealogi.se/blog/entry/husfoerhoersnytt

Tjugo nya år bakåt i tiden är givetvis gefundenes fressen och man kastar sig genast ut i detta reglerade myller av nya namn och länkar. Fram med gamla pärmar och listor och in med alla de lösa trådarna på lämpliga menyrader. Så trycker man på "Sök" och håller andan. En av de många "besvärlingarna" jag knappade in var en viss ERIK VILHELM LITHANDER, född 1828 i Kinne-Vedum i Västergötland, men bosatt i Stockholm. Hans morfar var för övrigt född här på gården, där jag nu sitter och bloggar. Hur som helst, Erik Wilhelm Lithander blev artillerist, knuten till Svea Artilleriregemente, och arbetade senare med snickeri i Stockholm. Enligt några gamla släktanteckningar skall han ha konstrat rejält och blivit så besvärlig för familjen att lillebror, som så småningom blev riksdagsman och framstående Grosshandlare i Göteborg, fick kosta på sin bror en enkel biljett till Amerika. Av och till har jag sökt efter honom, både i Stockholm och i USA, men aldrig fått något ordentligt genombrott. Inte förrän nu ...

b2ap3_thumbnail_Lithander_20171105-201145_1.JPGb2ap3_thumbnail_Lithander_20171105-201145_1.JPG 

I Arkiv Digitals och MyHeritages nu utökade register finner jag honom med direktlänkar till inte mindre än 10 husförhörslängder, varav de flesta i Stockholm. Han finns i Svea Artilleriregementesförsamling, i Maria Magdalena och Katarina församlingar och, som ovan, hos Allmänna Arbetsinrättningen. Där framgår det dessutom att han 1854 gift sig med en Johanna Carolina Hallgren (1829-1864), som jag sedan kunde följa upp i olika ministerialböcker. Möjligen fanns det också en dotter, Walborg Maria Carolina, född 1851 7/12 någonstans i Stockholm.

STOCKHOLM är som bekant en mycket svårforskad stad. Massor med församlingar, som inte riktigt förmådde hålla ordning på invånarnas ständiga flyttningar kors och tvärs i staden. Det var av den anledningen ROTEMANSORGANISATIONEN år 1878 sjösattes. Därefter går det någorlunda lätt att hitta och följa Stockholmarna framåt i tiden. Tiden fram till 1877 har däremot var extremt besvärlig, varför den nya perioden 1860-1879 är särskilt värdefull. Inte minst underlättar det att MyHeritage också har indexerat de mycket dåliga stockholmska husförhörslängderna, som dock med indexeringen faktiskt blir användbara och kan ge många nya ledtrådar. Som i ingressbilden ovan, hämtad från husförhörslängden i Maria Magdalena 1863-1864. En ytterligare bonus är att många okända eller undanskymda församlingar och konstellationer också kan finnas med i registret, Arbetsinrättningar t.ex., och församlingar kring militärer, sjukhus och fångvård.

Registret har som synes vuxit rejält och därmed användbarheten. Men i bloggrubriken använder jag också ordet "frodas". Vad menar jag med det? 

 b2ap3_thumbnail_Avancerad.JPGb2ap3_thumbnail_Avancerad.JPG

Sökbarheten!

I mina tidigare bloggar om Arkiv Digitals registerresurser har jag ibland klagat över deras alltför enkla, alltför begränsade och fantasilösa sökmeny. Jag har t.o.m. rekommenderat läsarna att i stället använda sig av MyHeritages betydligt mer utvecklade sökmöjligheter. Det verkar nu som om man har tagit till sig kritiken, för i samband med de 20 nya åren levererar man också en helt ny och, måste jag säga, fullödig sökmeny; AVANCERAD SÖK. Skärmklippet ovan visar bara en liten del av alla de sökparametrar och kombinationsmöjligheter Arkiv Digital nu erbjuder. Förutom det vanliga utbudet kring namn, födelsetid och geografiska begrepp, kan man nu genomföra kombinerade sökningar av typen: Jag söker en Johan Andersson som har en fru som heter Karolina och en dotter som heter Jenny.

Roligt är det också att kunna söka på invandrare. Det går alltså att ta fram alla som t.ex. är födda i Ryssland (401 poster) eller Tyskland (6.043 poster) eller, varför inte, i något av våra nordiska grannländer:

Norge   29.304 poster
Danmark   36.628 poster
Finland  12.272 poster

För att få tillgång till detta synnerligen användbara redskap, Befolkningen i Sverige 1860-1920, måste du ha ett Allt-i-ett-abonnemang hos Arkiv Digital eller något motsvarande hos MyHeritage.

b2ap3_thumbnail_Per-Emamuel-Lithander.jpgb2ap3_thumbnail_Per-Emamuel-Lithander.jpg

Kanske liknade Erik Wilhelm Lithander sin duglige lillebror (ovan), Riksdagsmannen Per Emanuel Lithander (1835-1913). Om honom skriver Wikipedia:

Vid sin avgång från riksdagen hyllades Lithander som riksdagsveteran, näringslivets kraftige främjare, riksbyggnadernas upphovsman och bankreformernas nitiske förkämpe av Fosterländska förbundet i Göteborg, till vars tillkomst han tagit initiativet och vars mångårige ordförande han var, och av många andra menings-fränder medelst präglandet av en guldmedalj. Han var även medlem av 1893 års kyrkomöte. Han ägnades många hyllande vid sin avgång från första kammaren 1908 och på sin 75-årsdag 1910 vilka samlades i en skrift med dikten "Sverige åt svenskarne!" Det var ett protektionistiskt slagord som lanserades av Östgöta Correspondenten 1886.

Fortsätt läs mer
6670 Träffar
0 Kommentarer

Teds Teser

Teds Teser

I morgon, tisdag, är det exakt 500 år sedan Dr Mårten Luther spikade upp sina 95 teser på Slottskyrkans dörr i Wittenberg. Om han nu verkligen gjorde så … Det är också denna dag som räknas som starten på Reformationen och grundandet av den protestantiska kyrka, som vi i Sverige tio år senare anslöt oss till. Här är inte plats eller läge för allt för djupa analyser kring huruvida Luther hade rätt eller fel eller om fördelarna med reformationen övervägde nackdelarna i form av den djupa, ännu bestående splittring den skapade. Däremot kan man kanske en stund fundera över hur den nya läran så snabbt kunde sprida sig över norra Europa. Som en stormvind, och detta i en tid när det varken fanns radio, TV, telefon, internet eller ens ett postsystem värt namnet. Till och med boktryckarkonsten var relativt ny och fanns inte överallt. Alltså: Hur nådde nyheten om Luthers teser och lära ut över världen så oerhört snabbt som den gjorde? 

Betydligt lättare var det för mig när jag 1998 och 2000 drev en kampanj för nya vindar inom släktforskarrörelsen. Jag tyckte, rätt eller fel, att Sveriges Släktforskarförbund hade hamnat i en återvändsgränd och fungerade mer som en förening än som det förbund det till namnet var. Det ”stödjande medlemskapet” uppfattades av många som ett personligt medlemskap, som därigenom kom att konkurrera med de egna medlemsföreningarna om medlemmarna. Vilka var då för snart 20 år sedan mina ”teser”? Jag gick in i min dator och se, där var ju dokumenten jag en gång skrev och publicerade. Om de bara hade funnits på papper hade jag aldrig hittat dem … Tack och lov för stora hårddiskar och backuper! Här ett axplock:

b2ap3_thumbnail_Mikrokort.jpgb2ap3_thumbnail_Mikrokort.jpg

 

  • Mer intensiv kontakt med ARKIV och MYNDIGHETER! Bevakningen av forskningens villkor, offentlighetsprincipen, gratisprincipen…. Det handlade alltså om själva kärnan i all släkt- och personhistorisk forskning; Tillgången till källmaterial! Vid den här tiden var det Riksarkivet/SVAR som regerade och som tog ut enorma avgifter för att låna ut sina mikrokortade kyrkoboksvolymer. 25 kronor per volym var inte ovanligt, en avgift som dessutom var orättvist fördelad över landet, där kommunbiblioteken satt i kläm. Det fanns också Släktforskarcentra i bl.a. Ramsele, Leksand och Kyrkhult där det kostade flera hundra kronor per dag att sitta och forska.  Jag menade att släktforskarkollektivet behövde en organisation som verkligen orkade och ville strida för bättre forskningsvillkor, en organisation som vågade ifrågasätta den allt mer utmanande kommersialiseringen av vårt gemensamma kulturarv. Om några månader, den 1 januari 2018, inför Riksarkivet noll-taxa för den som vill  använda de digitala resurserna, varvid detta mål kan sägas vara uppfyllt.

 

  • GENEALOGISKA FÖRENINGEN, med sina unika samlingar hamnade efter Släktforskarförbundets bildande på något sätt i kylan. Jag menade, och menar, att GF med sina viktiga samlingar behövdes som en vital del av Sveriges Släktforskarförbund och att det var dags att ta itu med detta nu. Glömma eventuella oförrätter och komma vidare. Några år senare uppnåddes även detta mål, i alla fall delvis, i och med att GF lokalmässigt flyttade ihop med förbundet.

 

  • Som jag såg det var Sveriges Släktforskarförbund i första hand SUMMAN AV SINA MEDLEMSFÖRENINGAR. Föreningarna utgjorde Förbundets styrka och skulle stöttas med material, rådgivning, besök och inspiration. Som förbundsordförande såg jag mig själv främst som inspiratör och kontaktperson. Någon man ifrån föreningarna kunde vända sig till, och snabbt få svar, tips eller vägledning. Jag menade att det var viktigt att ordförande och förbundsstyrelse blev mera synliga, både genom besök ute hos medlemsföreningarna och genom information och debatt i tidskrifter och på nätet.

 

  • ”Vi måste våga konfrontera problemen, diskutera sakfrågorna med berörda myndigheter, ge och ta och så småningom komma fram till lyckliga lösningar eller kompromisser. Vi skall naturligtvis vara artiga, resonabla och lyhörda, men vi behöver som folkrörelse med 70.000 medlemmar inte stå med mössan i hand och bocka. Vi ska driva vår linje, envist och målmedvetet! Det är vår skyldighet mot våra medlemsföreningar och mot den folkrörelse, som vi som förbund är satta att tjäna.” Denna kraftfulla appell visade sig ha god verkan. Plötsligt blev förbundet en samtalspartner, en remissinstans och fick t.o.m. sitta med i utredningar och referensgrupper. En del av de goda beslut kring tillgänglighet och öppenhet, till exempel det som ibland kallas ”PUL-light”, hade kanske inte fattats förbundet förutan.  

 

Alla mina teser kanske inte föll i god jord. Visionen om ett Släktforskningens Hus visade sig till exempel inte fungera särskilt bra i verkligheten. Men ”Namn åt de döda” blev en långlivad succé liksom kontakterna med USA och våra Nordiska grannländer. Och mina slutord inför ordförandevalet vid Riksstämman i Linköping 2000 skäms inte för sig:

"Och så, det viktigaste av allt; SLÄKTFORSKNING ÄR ROLIGT! Det är en stimulerande, aktiverande och utvecklande hobby för alla åldrar och samhällsklasser. Det är en Kulturell gärning och en brygga mellan generationer och människor i en rotlös tid. ”Utan historia – ingen framtid!” 

 

 

Fortsätt läs mer
3347 Träffar
0 Kommentarer

Kekulés system

Kekulés system

I över femtio år, efter att en gång ha sett den på Kungliga Biblioteket, har jag längtat efter att få äga denna stora och vråltunga bok:

AHNENTAFEL-ATLAS 

av Stephan Kekulé von Stradonitz

Sedan i fredags är den min, och jag är lycklig som ett barn ... (plånboken mindre glad)

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad_20171021-153538_1.jpgb2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad_20171021-153538_1.jpg

Vad är det då för en bok? Jo, en samling antavlor, utgivna 1898, för Europas alla kungar och drottningar och för en massa prinsar och prinsessor. Om vi nu bortser från valet av probander, så är detta en sällsynt vacker presentation av "torra" uppgifter. Layouten, typografin, tydligheten - allt kan sägas vara väl arrangerat och genomfört med precision. Det är rent märkvärdigt hur författaren eller förläggaren har lyckats få plats med alla genealogiska detaljer t.o.m. i den översta raden, där det ju brukar bli trångt ... I jämförelse med Ahnentafel-Atlas framstår alla moderna datautskrifter av antavlor som erbarmligt trista och intetsägande. Tänk om någon duktig datamänniska kunde hitta på ett program eller en liten app, som direkt transformerar rådata från olika släktforskningsprogram till något som liknar Kekulés höga föredöme.

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-utsnitt.jpgb2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-utsnitt.jpg

Litet utsnitt ur en av antavlorna, som rymmer 32 personer i den äldsta generationen.

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-Detalj.jpgb2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-Detalj.jpg

Vem var då mannen med det konstiga namnet? Wikipedia berättar:

Stephan Kekulé von Stradonitz, född den 1 maj 1863 i Gent i Belgien, död den 5 maj 1933 i Berlin, va genealog samt doktor i juridik och filosofi. Han var son till kemisten Friedrich August Kekulé von Stradonitz. Som genealog är Kekulé von Stradonitz känd för sin förnyelse av ett system för numrering av anor, konstruerat av den spanske genealogen Jerome de Sosa 1676.

Hans bok ”Ahnentafel-Atlas”, utgiven 1898, fick stort genomslag och det förnyade systemet är idag det mest använda. Hämtat från boken kallas det i engelsktalande länder ”Ahnentafel Numbering System”, i ett flertal andra länder ”Sosa-Stradonitz System”, medan det på svenska kallas ”Kekulés system” eller enbart ”Kekulé”.

Systemet innebär att anorna numreras i stigande följd. Man utgår från en proband, som kan vara man eller kvinna och har nummer 1. Probandens föräldrar noteras som 2 och 3 genom fördubbling för far (2) och fördubbling plus 1 för mor (3). Med samma metod noteras farfar som 4 och farmor som 5, medan morfar blir 6 och mormor 7 etc. Jämna nummer för män, ojämna för kvinnor.

Den som söker en ättling halverar faderns nummer. Det framgår då exempelvis, att anorna 14/15 är föräldrar till 7, som är en kvinna. Tillsammans med mannen 6 har hon dottern 3, som är probandens mor.

Vanligen kompletteras numren med bokstäverna m (mor) och f (far). I det senare exemplet kan man då urskilja 3 m / 6 mf / 7 mm / 14 mm f och 15 mm m. Antalet bokstäver (mm f) visar att anorna 14 och 15 är probandens tredje generation, oftast skrivet ”gen. III”.

Kekulés system

Det är väl det vi släktforskare för det mesta använder oss av - även om vi kanske inte vet att det heter så. 

Nu vet vi!

 
 
Fortsätt läs mer
8363 Träffar
0 Kommentarer

Svenskar i Ryssland - del I

Svenskar i Ryssland - del I

Den svenska emigrationen till Norra Amerika var så monumental och all annan utvandring så överskuggande, att man lätt glömmer att svenskarna ibland också gav sig iväg till andra länder. Tyskland och Danmark t.ex. dit tiotusentals, kanske upp emot 100.000 Skåningar och Smålänningar arbetsvandrade och/eller utvandrade i samband med missväxten på 1860- och 1880-talet. Australien och Nya Zeeland tog också emot kanske 25.000 svenskar, England ett antal tusen liksom Norge och Finland. Den organiserade utvandringen till Brasilien känner vi också till, även om den får betraktas som en rännil.

Mer betydande var i så fall den svenska utvandringen till det ryska imperiet - en historia som börjar redan på 1700-talet. St Petersburg utgjorde en växande metropol, och dit sökte sig både affärsmän, skickliga hantverkare och inte minst kvinnor, mamseller, hembiträden och liknande. I St Petersburg fanns en av våra största utlandsförsamlingar, S:ta Katarina svenska församling (Kyrkan - se ingressbilden), vars kyrkoarkiv i sista stund räddades hem till fosterlandet och nu förvaras på Riksarkivet. 

b2ap3_thumbnail_Petersburg-1.JPGb2ap3_thumbnail_Petersburg-1.JPG

Så vitt jag vet är det endast Riksarkivet (SVAR) som har detta unika materialet tillgängligt via nätet. Och det är inget dåligt material, en riktig skattkammare med alla sorters kyrkoböcker, register och bilagor. Husförhörslängderna - som av någon anledning kallas Personalböcker - är mycket utförliga och tydliga. Många av dem är indelade i kategorier, yrkesgrupper som bagare, skräddare, skomakare o.s.v. eller som i exemplet ovan, Vettenskaps och Konstidkare. Som en extra bonus tillkommer särskilda registerböcker, som gör det lätt att orientera sig i husförhörslängderna.

Nackdelen, ur svensk synvinkel, är att en majoritet av församlingens medlemmar snarare är finlandssvenskar än "rikssvenskar". Detta har naturligtvis sin förklaring i det faktum att Finland ju var en del av Sverige ända fram till 1809. Kontakterna mellan Sverige - i synnerhet Stockholm - och St Petersburg tycks dock ha varit betydande även efter kapitulationen, genom hela 1800-talet och fram till den Ryska revolutionen. Spännande är också förekomsten av andra nationaliteter, danskar, norrmän, balter, tyskar o.s.v.  

Särskilt betydelsefull är den stora serien av Betygsböcker - jämförbara med gamla flyttningsbetyg - som börjar så tidigt som 1726 och med all säkerhet gömmer mängder med personhistoriskt material om tidiga Stockholmare och andra svenskar. 

b2ap3_thumbnail_Petersburg-2.JPGb2ap3_thumbnail_Petersburg-2.JPG

En annan extremt värdefull resurs är ministerialböckerna - födde, vigde och döde - som i likhet med de svenskamerikanska motsvarigheterna inte bara innehåller uppgifter om församlingens egna medlemmar, utan också inkluderar "löst folk", svenskar som passerar förbi eller som bara vistas tillfälligt i St Petersburg. Här skulle man önska sig ett riktigt mega-register av den typ Myheritage eller Ancestry brukar ta fram, helst dock med lite bättre kvalitet.

Som sagt, S:ta Katarina svenska kyrkas arkiv är en riktig guldgruva - värd att inspekteras!

b2ap3_thumbnail_tardieu_after_1753_b.jpgb2ap3_thumbnail_tardieu_after_1753_b.jpg

 

 

 

Fortsätt läs mer
8579 Träffar
0 Kommentarer

En man som hetade Glader

En man som hetade Glader

Daggens blogg, med ovanstående lite märkliga rubrik, utgörs av ett boktips.

Boken, som utkom i år, 2017, heter således som dagens bloggrubrik och har följande underrubrik: "Om människor som Vilhelm Mobergs Kristina Karl Oskar" . Författare, bosatt i Torekov, heter Bodil Stefansson och om sitt verk på nästan 400 sidor skriver hon så här: "En man som hetade Glader är en historisk dokumentär som ingående skildrar livet på landsbygden 1750-1850, exemplifierat med Småländsk utvandrarbygd. Speciellt har jag velat skildra kvinnornas förutsättningar. Här kartläggs också i generationer bakåt vad som ledde fram till utvandringen till Ki Chi Saga, där Vilhelm placerade Kristina och Karl Oskar. Spännande och skrämmande reseskildringar och personliga berättelser om nybyggarliv och landets urinvånare".

 

Det här är en mycket innehållsrik volym, med nedslag både i den småländska myllan och på den amerikanska kontinenten. Den kan beskrivas som ett historiskt och kulturellt kollage kring källor, tidsdokument, ögonvittnesskildringar och legender. Ett smörgåsbord, om man så vill, kring verkligheten bakom Mobergs utvandrarsvit. Navet i berättelsen är Anders Peter Glader från Furuby socken och hans fru Elin Svensdotter från Ljuder. Boken tar avstamp i 1600-talets Värend och slutar i Minnesota under det amerikanska inbördeskriget. Var ligger han då begraven? På Glader Cemetery vid Ki Chi Saga, förstås!

För den som är intresserad av den tidiga utvandringen och av hur det gick för dessa äventyrare och nybyggare är denna digra lunta en guldgruva. Det är kanske inte en bok man plöjer igenom, som man gör med en fängslande roman, utan mera en spännande uppslagsbok, där man givetvis fastnar och läser vidare.

Rekommenderas varmt!

Boken finns tillgänglig i diverse boklådor, hos författaren och på nätet (Bokus). 

 

 

 

Fortsätt läs mer
5308 Träffar
0 Kommentarer