Quatsch-Litteratur

Quatsch-Litteratur

Möt JOHAN JEREMIAS LANGE (1719-1794) - Bleckslagareålderman i Stockholm, bosatt på Västerlånggatan i Gamla Stan, och mycket aktiv inom Tyska Kyrkan. Han utgör också min i särklass största huvudvärk bland samtliga förfäder ... 

b2ap3_thumbnail_Breslau_c1736.jpgb2ap3_thumbnail_Breslau_c1736.jpg

Han föddes 1719 27/8 i staden Breslau i Schlesien, som då var tyskt. Numera ligger hela denna provins i Polen, inklusive Breslau som fått byta namn till Wrocław. Hans föräldrar känner vi inte, men möjligen var fadern den Schuhmachermeister Gottfried Lange aus Breslau, som på sin ålders höst reser till Stockholm för att återse sin äldste son, som han på över 40 år inte träffat. Detta framgår av en dödsnotis i Post- och Inrikes Tidningar, där det också berättas att han varit gift fyra gånger och haft sammanlagt 21 barn, varav sex söner ännu lefva

Tyvärr går det inte att forska vidare i Breslau. Jag har försökt, tro mig ... men det är alldeles omöjligt. Breslau bombades svårt under andra världskriget och de evangeliska kyrkoböckerna blev, till skillnad från de katolska, aldrig säkerhetsfilmade innan katastrofen var ett faktum. Det påstås att kyrkoledningen, säkra som man var på Tysklands seger, vägrade att ställa de gamla böckerna till förfogande för kopiering. Ett annat rykte säger att de skall ha förflyttats till en gammal saltgruva någonstans. Hur som helst, de har aldrig återfunnits och därför kommer jag förmodligen aldrig längre med mina centraleuropeiska anor.

Johan Jeremias Lange kommer till Stockholm i början av 1740-talet, vinner burskap och gifter sig 1745 med Barbara Dorothea Wittich (1726-1770) - dotter till en annan Breslau-född bleckslagare, Samuel Wittich (1695-1744). I äktenskapet föds 11 barn, varav 5 dör som små. Av de återstående blir sonen Johann Benjamin Lange (*1747) bleckslagaregesäll och vistas enligt bouppteckningen efter modern 1771 i Norrköping. I faderns bouppteckning 1794 nämns han inte alls. Näste son är Johan Jeremias Lange d.y. (*1751) - som får betecknas som familjens svarta får. Han utvandrar till Norra Amerika, innan det egentligen gick att göra så, och slår sig ner i staden Philadelphia, där han gifter sig och får ett eller flera barn. Plötsligt överger han sin familj och återvänder till Stockholm, vilket gör fadern rasande. Det blir storgräl och till sist får sonen lova att återvända till familjen i Philadelphia, får en öm faders förlåtelse och kliver på båten. Efter några månader inkommer emellertid ny information, denna gång från London, där Junior har "fastnat" på vägen till Amerika. Inte nog med det, han har också ingått nytt äktenskap (bigami) - vilket får den gamle bleckslagaren att, i akt och mening att göra sonen arvlös, skriva testamente. Det svarta fårets andel skall i stället tillfalla hans i Philadelphia vistande till namn och antal okända barn. Den tredje sonen, Johan David Lange (1760-1816) var "konterfejare" - d.v.s. porträttmålare. Undrar just om det är han som har åstadkommit ingressbilden, porträttet av Johan Jeremias, målat omkring 1770 och som nu finns på Nationalmuseum. 

b2ap3_thumbnail_Forsstrand.jpgb2ap3_thumbnail_Forsstrand.jpg

Hur vet jag allt detta? Förutom bouppteckningen och testamentet finns det faktiskt en oväntad källa, en berättelse författad av historikern och brödskribenten Carl Wilhelm Forsstrand (1854-1928). Denne ovanliga man (läs mer om honom här:   https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=14392) författade mängder av personhistoriskt intressanta artiklar, häften och böcker. Särskilt känd är kanske hans bok om "Skeppsbroadeln" (1916), där han i kåserande stil berättar om familjer som t ex Hebbe, Arfwedson, Küsel, Wahrendorff, Koschell, Conradi och Grill. En fortsättning på detta tema "Köpmanshus i gamla Stockholm" (1917) med släkter som Bedoire, Le Febure, af Petersens, Nettelbladt och Schön samt "Storborgare och stadsmajorer" (1918) där ljuset riktas mot bryggarfamiljen Westman, släkten Westin, Jurgen Müller och gulddragarna Oldenburg.

Forsstrands författarskap tål kanske inte en akademisk inspektion och ibland skarvar han hejdlöst. Han har dessutom dåligt rykte, eftersom han i unga år fifflade med offentliga medel och faktiskt fick krypa in på Långholmen under några år. Men ändå, hans berättelser innehåller en rikedom av detaljer och ögonvittnesskildringar, som annars hade gått förlorade men som genom hans flitiga penna räddats åt eftervärlden.

Minsann har han i en av de många böckerna också en sida om den gamle Åldermannen i Bleckslagareämbetet, Johan Jeremias Lange. Hur kan detta komma sig? Så välkänd var väl aldrig, denne Johan Jeremias. Nej, men han var faktiskt en smula släkt med författaren (bara en smula). Forsstrand var son till sekreteraren hos ståthållarämbetet på Stockholms slott, hovintendenten Johan Fredric Forsstrand och dennes första hustru Sophie Christina Amalia Malmberg. Efter hustruns död gifte Johan Fredrik Forsstrand emellertid om sig med Augusta Wilhelmina Björkman (1810-1888), som var dotterdotter till Johan Jeremias Lange. Carl Forstrand umgicks därmed, såsom Augustas styvson, säkert med olika delar av släkten Lange och fick till sig de berättelser och skrönor som vi får förmoda fanns bevarade hos dessa.

Sensmoralen i denna blogg är således denna:

Förakta inte de tryckta verken, inte ens den genre som i Tyskland brukar kallas "Quatsch-litteratur", med opålitliga författare och bristfälliga källförteckningar. Här och var gömmer sig guldkorn, som du inte hittar någon annanstans. 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Kakor efter maten
Kolla alla vägar!
 

Kommentarer 2

Thomas Fürth den måndag, 11 december 2017 15:22

Den som är medlem i GF och vill får reda på litet mer om släkterna Forsstrand och Björkman kan gå in på GFs hemsida http://www.genealogi.net och se ett filmat föredrag "De blev Stockholmare".

Den som är medlem i GF och vill får reda på litet mer om släkterna Forsstrand och Björkman kan gå in på GFs hemsida www.genealogi.net och se ett filmat föredrag "De blev Stockholmare".
Bo Nordenfors den tisdag, 12 december 2017 18:25

Se där, "Köpmanshus i gamla Stockholm" med släkter som Bedoire med flera.En fosterson till min farmors föäldrar hade bland sina dopnamn just Bedoire ..Jag har ju under åren gått och lite smått önskat att han, född oäkting, just skulle ha någon ur Skeppsbroadeln - nämligen en Bedoire - som fader. Ska genast läsa om köpmanshusen ...18510805Aurén, Axel Volmar BedoireReymersholmDöd 16/7 1907.Kyrkobokförd i Brännkyrka (Stockholms län, Södermanland).Född 5/8 1851 i Katarina (Stockholms stad, Uppland).Den gode Axel Volmar Bedoire var kontorschef på Reymersholmes spritfabrik och fick småningom det gott ställt. Som fosterson kom han en gång till klockaren Nils Petter Andersson (senare Aurén) i Taxinges klockaregård. Följde fosterföräldrarna till kamrersbostaden vid Mössebergs Vattenkuranstalt anno 1865, blev ett slag där men for sedan till Stockholm.

Se där, "Köpmanshus i gamla Stockholm" med släkter som Bedoire med flera.En fosterson till min farmors föäldrar hade bland sina dopnamn just Bedoire ..Jag har ju under åren gått och lite smått önskat att han, född oäkting, just skulle ha någon ur Skeppsbroadeln - nämligen en Bedoire - som fader. Ska genast läsa om köpmanshusen ...18510805Aurén, Axel Volmar BedoireReymersholmDöd 16/7 1907.Kyrkobokförd i Brännkyrka (Stockholms län, Södermanland).Född 5/8 1851 i Katarina (Stockholms stad, Uppland).Den gode Axel Volmar Bedoire var kontorschef på Reymersholmes spritfabrik och fick småningom det gott ställt. Som fosterson kom han en gång till klockaren Nils Petter Andersson (senare Aurén) i Taxinges klockaregård. Följde fosterföräldrarna till kamrersbostaden vid Mössebergs Vattenkuranstalt anno 1865, blev ett slag där men for sedan till Stockholm.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild