Carls Bifurkationer

För några veckor sedan nådde oss meddelandet om Carl Szabads bortgång efter en längre tids sjukdom. Landets släktforskare har all anledning att lyfta på hatten för denne idérike, entusiastiske och flitige innovatör inom personregistrens och databasernas speciella värld. Utan Carls insatser hade vi sannolikt inte haft någon Sveriges dödbok, Begravda i Sverige eller de utmärkta CD-versionerna av Sveriges befolkning. [Ingressbilden är tagen av Roland Classon]

Omkring 2002-2003 reste Carl och jag som representanter för Sveriges släktforskarförbund vid flera tillfällen till och från Ramsele, som på den tiden var Sveriges Släktforskarcentrum nummer ett. Under en av dessa resor kom vi att färdas utmed någon sorts vattendrag, och jag frågade Carl vad detta kunde vara för en älv. ”Det är ingen älv”, svarade Carl, ”det är en BIFURKATION”. Jag sneglade mot honom och tänkte: ”Driver han med mig? Är detta ett nonsensord, som han slänger ur sig för att se hur jag reagerar?”

b2ap3_thumbnail_bifurk.gif

Men det var det inte, och snart hade jag fått lära mig ett alldeles nytt begrepp, när Carl beskrev hur dessa rätt ovanliga fenomen fungerar. Så här skriver Wikipedia:

En bifurkation är en naturföreteelse som innebär att ett vattendrag delar sig i riktning nedströms och rinner i två grenar som inte återförenas.

Jag har sedermera googlat mig till ytterligare kunskap i ämnet – ganska fascinerande – och även besökt en av de mera kända representanterna, den i Melle, väster om Hannover. Varje gång jag kör över större vattendrag, åar, floder, älvar, så tänker jag på bifurkationer och därmed på Carl. Det slår mig, att en del av hans arbete med att ”tvätta” och komplettera databaser bestod i bifurkationsliknande åtgärder, ofta kreerade i samarbete med datagurun Johan Gidlöf.

Tag t.ex. befolkningsskivorna 1970 och 1980, där det gällde att använda sig av flera olika databaskällor och sedan försöka ”gifta ihop dem” på rätt sätt, så att viss kompletterande information från en bas fick flöda in i huvudfåran av information och ”skriva över” mindre utförliga poster där. Det hela var ytterst komplicerat, och det gällde att hålla tungan rätt i mun, så att rätt version av rätt databas blev dominant i det slutliga materialet. 

Eller tag Sveriges dödbok, där man förutom all databaserad information skulle lägga till miljontals kompletterande uppgifter från projektet NAMN ÅT DE DÖDA till en så komplett slutprodukt som möjligt. Tala om många bäckar små … Men också om att avleda sämre poster till förmån för mer fullödiga sådana – utan att tappa värdefull information på vägen (eller i älven).     

Förutom sina bifurkationsfärdigheter var Carl också en mästare på normering, inte minst när det gällde sockennamn /församlingar/. Tänk er en Sveriges befolkning eller Sveriges dödbok där sådan normering inte utförts. Huru skulle vi inte slita vårt hår inför 37 olika stavningar av Kävlinge eller Skänninge? Länsbestämning är ett annat problem, liksom olika förleder på socknar med likartade namn; Häradsnamn eller Södra, Norra, Västra, Östra, Stora, Lilla o.s.v. Men allt sådant och mycket mer fixade Carl åt oss i sitt tvätteri, och därmed ökade han värdet på och användbarheten av dessa register och databaser enormt.    

Som sagt; Vi släktforskare lyfter på hatten för Carl Szabad – för hans insatser för alla oss släktforskare i detta land och för hans bifurkationer! 

b2ap3_thumbnail_Carl_Szabad_2013.jpg