Efter Halmstad

Som jag skrev i mitt förra inlägg är de mest bestående minnena från Släktforskardagarna i Halmstad alla möten med andra släktforskare och avlägsna släktingar. Sedan jag kom hem har jag tänkt mycket på dem jag träffade och vad som sas. De flesta har jag inte namnet på, både för att jag glömt det och för att vi aldrig presenterade oss ordentligt. Jag hade ju en namnskylt på mig i bokhandeln och glömde nog fråga efter namnet ibland, en bara bubblar på...

Med flera kom jag överens om att vi skulle höras på mail efteråt och jag lämnade ut min mailadress till kanske fem-sex personer. Så nu väntar jag på kontakt.

Särskilt efterlyser jag släktingarna till Gustaf Wilhelm Segerman, den förste stinsen på Verkebäcks station 1879. Jag bloggade om honom 2013. Två systrar, eller kanske kusiner, kom och berättade för mig att de är släkt till stinsen och hade läst mitt blogginlägg och visade mig också en bild på honom och familjen. Om ni läser detta, så hör av er. Det är dags för ett uppföljande blogginlägg.

Jag efterlyser också dig som är släkt med Ingeborg Johnsson från Köinge, som jag bloggat om. Vi talade bland annat om hennes syster Elsa som blev lärare i Okome och den bygdebok hon skrivit. Den hittade jag i min bokhylla idag och jag vill egentligen bara bekräfta att det verkligen är systern som skrivit boken. Där finns bland mycket annat ett foto på hennes far.

Så många människor! Släktforskardagarna i Halmstad hade besöksrekord, 5375 besökare kom under helgen.

En annan släktforskare har jag redan fått mailkontakt med, en man som är släkt med mig på 13 olika sätt på min mormors och morfars sida. Fast det är långt tillbaka i tiden, vi får gå till 1700- och 1600-talen för att hitta våra gemensamma anor. En av dessa är bonden Olof Jönsson, eller kanske kallades han Ola Jensen på danska, i Gunnarps socken. Han föddes som dansk när Halland ännu hörde till Danmark och dog som svensk 1677. Olof Jönsson hade minst två söner, de hette Lars och Jöns. Båda två fick barn som fick barn som fick barn… Ett av brodern Lars barn hette Anna. Släktingen som jag träffade i Halmstad, han kommer från Annas släktgren, och på så sätt är vi tiomänningar. Några släktskap är lite närmare.

Om du som läser detta vet att vi pratades vid och att vi skulle höras av efteråt, då får du gärna ge dig till känna. Mitt minne är inte det bästa och det blev ibland lite stressigt där med köer till bokhandelsdisken.

Och så var det roligt att träffa er andra, Inger, Neta, Birgitta, Erica, Anna, Sven och Roy, och veta hur ni ser ut "på riktigt".


Det bästa mötet var ändå med min bror och svägerska, som båda två är släktforskare. Vi bor på var sin kust men har setts ganska många gånger i vår och sommar med anledning av pappas sjukdom och död och allt som följde därefter. Förra lördagen satt vi här på en restaurang på en pråm vid en kaj i Halmstad, åt gott och pratade och såg skymningen falla. Så fint det var att i lugn och ro i det sällskapet få stilla tankarna efter en hektisk dag. Tack för att ni kom!


Igår ägnade jag mig knappt åt släktforskning alls, vilket är ovanligt för mig tror jag. I stället blev det några timmar i skogen. Jag gick ut för att plocka lingon men kom hem med flera liter svamp. Kantareller, smörsopp, björksopp, taggsvamp och en stor blomkålssvamp. Det är höjdpunkter i livet, det också.