Ett paket är på väg!

Ibland händer det oväntade, en allmänt känd slogan är ju: Plötsligt händer det!  Och i söndags fick jag den känslan, en nästan overklig känsla när det ringer i telefonen och en för mig okänd röst frågar, lite försynt, om min släkt. Vet jag något om den och kan det finnas en koppling till Norrköping.

 Visst har jag en koppling till Norrköping, min farmor föddes ju där, men de flesta i hennes familj spreds till olika delar av vårt land så jag har aldrig lärt mig att koppla den staden till min egen släkthistoria. Kanske borde jag ha gjort det för smidesmästaren Melcher Karlsson har eventuellt lämnat några spår efter sig, men jag hörde nästan inget om honom och hans arbete under min uppväxttid, så finns det något så har det varit fördolt för mig.

När tankarna börjar gå, då dyker minnesbilder upp, bilder som finns där men som vanligtvis inte kommer upp till ytan. Hur var det nu, var det inte så att åtminstone ett syskon blev kvar, för visst fanns det ett sommarställe i Tyrstorp som jag var på som riktigt ung. Och Tyrstorp ligger ju nära Norrköping.

Hade jag mer fördolt i minnet, visst dök det upp små minnesbilder. En bror till farmor blev riktigt gammal, hann bli 100 år innan han dog. Han hade skrivit någon form av berättelse om sin tid som aktiv pastor, men det fanns inte så mycket om övriga delar av livet efter vad jag minns. Dags att leta reda på det dokumentet. Jag måste erkänna att ibland ligger det som hände i slutet på 1800-talet och in på 1900-talet lite för nära. Det känns mer intressant att borra sig längre tillbaka i tiden, det finns fler utmaningar ju längre tillbaka vi går, och det verkar ibland som det inte är fint nog att hålla sig i det som nästan är närtid. Men i nästa stund slås jag av att det är ju samma tid som många emigrantfrågor handlar om, och där finns det många gånger en längtan och ett sug efter att få veta, att få hitta tillbaka till sina rötter så det kanske inte är så dumt att titta lite i närtid också.

 b2ap3_thumbnail_melcher.jpg

Tillbaka till samtalet, varför blev jag uppringd?  Jag fick en nästan osannolik historia berättad för mig. Vid en auktion i Sjöbo, som ju ligger i Skåne och är en bit från Norrköping, fanns det en låda med gamla kort och ett av dem, en man med yviga polisonger som sitter på en cykel, drog uppmärksamheten till sig. Det såg så intressant ut att lådan med kort ropades in.  Där kunde det ha slutat om det inte varit för att Christer och Märit Mårtensson, köparna av lådan, började med att försöka identifiera personerna på bilderna. Det fanns familjebilder, det fanns bilder med ett eller flera barn och på en del stod det något namn. Jag vet faktiskt inte hur länge som arbetet pågått men de hittade familjen, de tog reda på barnens namn och födelsetid och försökte följa dem under uppväxten, genom olika kort. Och vad gör man med den information man har fått fram. Kanske ska man sätta in korten i ett album, med information om personerna, och ställa i en hylla. Eller lägga tillbaka korten i lådan och stoppa undan dem, det är ju inte vår släkt.

Inte gömdes korten undan, utan det finns ju möjligheter idag att sprida en fråga. Man kan använda Anbytarforum eller man kan använda någon av de släktforskarrelaterade grupper som finns på sociala medier, i det här fallet på facebook. En efterlysning i gruppen Släktforskning för noviser blev det val som Märit och Christer gjorde. De la upp information om familjen och några fina bilder i lördags, och det går ju att följa flödet i gruppen, hur det kommer tips en från välkänd släktforskare, Alster-Olle, som leder till telefonsamtalet.  Det känns nästan lite konstigt att jag inte scrollade genom gruppen själv, för det brukar jag göra, men inte denna lördag, då fanns det annat som pockade på uppmärksamhet.

Nu är ett paket på väg till mig, från Sjöbo, med kort. Den första funderingen på varför korten från Norrköping såldes på en auktion i Sjöbo fick ganska snart sin lösning. En sonson till Melcher, han med polisongerna, gifte sig med en flicka från Överluleå som någon gång efter makens död flyttade åt ”fel” håll, ner till Sjöbo, där hon avled för 27 år sedan. Hur lådan med kort sedan funnits i Sjöbo har detektiverna Mårtensson klurat ut, genom sitt nätverk av vänner (som jag uppfattade det)

Nu ska jag snart studera bilderna, jag vet att något kort är på Daniel som dog 11 månader gammal 1892, ett kort innehåller min egen pappa uppklädd vid en bröllopsfest och andra är från min farmors uppväxttid, med olika grader av Melchers polisonger, för de behöll han livet ut. Samtidigt får det bli lite mer efterforskning runt cykeln och hur de fick fast den, för den lär inte rullat vid tillfället då kortet togs.

b2ap3_thumbnail_brllop.jpg

Är det så att du känner igen någon på kortet från bröllopet, så tycker jag att du skriver en kommentar nedan, tänk om kedjan med kortinnehavare kan ökas, till glädje för Christer och Märit i Sjöbo och mig.