Farmor, om jag får be!

Farmor, om jag får be!

Min förra kria med rubriken Farfar, om jag får be samlade stora läsarskaror, över 3500, vilket naturligtvis gläder en bloggare med skrivklåda. Ännu roligare var det att så många lockades att kommentera mina påståenden, även om det för det mesta inte sker här på Rötterbloggen, utan på diverse Facebooksidor. 

Först fick jag ett par kängor från Danmark, där några läsare värjer sig mot mitt påstående om att det är det svenska språket som påverkat danskar och norrmän till att successivt byta ut "bedstefar/bestefar" mot farfar och morfar. Lidt morsomt, at han tror dansk har 'hugget' /hackat/ betegnelserne fra svensk .. skriver en läsare, medan en annan klipper till med: Det, jeg morede mig over, er at du åbenbart har den opfattelse, at generationsskel og placering i familietræet med specifikke betegnelser er noget, dansk har lånt fra svensk. Det er det ikke. Faktisk vil jeg sige, at det på nogen områder er omvendt ... i alt fald i Skåne. Be that as it may, jag tror fortfarande att danskar och norrmän har insett de svenska släktskapsordens överlägsenhet och helt sonika lånat in dem till sina respektive språk. En manöver, som är helt tillåten och som förekommer i de flesta språk, även om t.ex. norrmän och fransoser frenetiskt värjer sig mot utländska låneord genom att hitta på egna ord och uttryck. 

Länk för den som vill förkovra sig i ämnet: http://www.besteforeldre.no/Veiledning/Bestemor_eller_mormor.htm

Det visar sig, att danskarna i vissa fall har bättre släktskapsbegrepp än vi själva. Tag t.ex. ordet "kusin", som i svenskan är könsneutralt. Man vet alltså inte om det handlar om en manlig eller kvinnlig sådan. Det vet man i Danmark och Tyskland, där man skiljer på  fætter og kusine [Vetter und Cousine, numer ofta Cousin /uttalas: cosäng/ respektive Cousine]. Mycket bra!

Jag har också fått lära mig att danska språket skiljer på biologiska respektive ingifta släktingar: Onkel og Tante. Farbror/morbror ger sig självt - deras fruar kallas Tante. En biologisk moster/faster er på samma sätt gift med en Onkel. "Idag skall vi hälsa på faster Svea och onkel Harry" - Utmärkt, det tror jag att vi hackar tillbaka till svenskan ...

Så var det det här med singular och plural ... Några av de kommentarer jag fick från danska läsare talade om deras barnebarn och vad dessa valt att kalla sina mor- och farföräldrar. Men på några ställen stod det i stället: børnebørn.  Jag ställde frågan om vad som egentligen gäller eller om det var valfritt vilken version man väljer. Det självklara svaret kom med vändande post:

Et barn = Barnebarn, to børn= børnebørn

 

Oooo, så smart! Så några lösa kommentarer och reflektioner:

 

På tal om benämningar så kallar jag farfars andra hustru för "Sidofarmor" !

Själv är jag mormor två gånger om och då vår dotter "bara" är förlovad ännu kallar vi honom vårt "mågämne" Vet inte om det är ett "riktigt" ord eller bara vår dialekt. När mina systerdöttrar fick barn uppfann jag ordet "mormoster", tyckte gammelmoster kändes tungt när jag bara är några år äldre än mina systerdöttrar. [Teds kommentar: Jodå, mågämne säger vi också gärna, men aldrig sonhustruämne]

I jämtlandskan använder vi begrepp som mosterman till mannen till mors syster. Likadant säger vi fasterman, mobrohustru samt fabrohustru. Söderut så används begreppen moster, morbror samt faster och farbror till dem som är ingifta i släkten vilket är lite missvisande.

Men varför heter det Mos-ter Fas-ter och inte Morster och Farster?? Jo, det blir ju lite tungvrickning... 

Ett gammalt (måhända dialektalt) ord för barnens svärföräldrar på båda sidor är Velagsfolk. 

Till sist ett litet läs- och tittartips: Kära Farmor, av Sven Delblanc:

Kära farmor är en svensk TV-serie som sändes i sex delar i SVT 1990. Den är baserad på Sven Delblancs självbiografiska roman, som i synnerhet inriktar sig på författarens bittra och elaka danska farmor. Hon är en kvinna vars liv går ut på att låtsas vara rikare än vad hon egentligen är.

 

Ps:

En distinktion som tycks saknas i svenska språket är huruvida våra barnbarn är sonsöner/sondöttrar eller dottersöner/dotterdöttrar. Någonting i stil med "dotterbarn" och "sonbarn" skulle faktiskt behövas som en motsvarighet till mormor/morfar respektive farmor/farfar. Men något sådant har vi inte ... än!

 

 

 

 

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Spåren av ett liv
Ett namn till
 

Kommentarer 1

Anders Pemer den måndag, 29 februari 2016 14:47

Men det verkar ha förekommit. Svenske äldste kände stamfadern för släkten de Wahl / Dewall, Johan de Waal, är i kyrkoräkenskaper antecknad 1660 28/12 ha gett testamentspengar efter sitt "sone-barn".I och med att en sådan term är så ovanlig tolkade jag ordet länge och väl snarare som ett barn han hade behövt sona för, och undrade kanske desto mer vad det egentligen innebar... - tills jag fattade att äldste sonens båda döp av söner 1658 och 1661 var gossar med namnet Johan, och att den förste därmed rimligen var död vid nästa dop (och att det är den yngre av dem som är min anfader). Då kom jag att tänka på det så kallade sonebarnet uttalat med o, och började ana att det nog skulle uttalas med å. :-)

Men det verkar ha förekommit. Svenske äldste kände stamfadern för släkten de Wahl / Dewall, Johan de Waal, är i kyrkoräkenskaper antecknad 1660 28/12 ha gett testamentspengar efter sitt "sone-barn".I och med att en sådan term är så ovanlig tolkade jag ordet länge och väl snarare som ett barn han hade behövt sona för, och undrade kanske desto mer vad det egentligen innebar... - tills jag fattade att äldste sonens båda döp av söner 1658 och 1661 var gossar med namnet Johan, och att den förste därmed rimligen var död vid nästa dop (och att det är den yngre av dem som är min anfader). Då kom jag att tänka på det så kallade sonebarnet uttalat med o, och började ana att det nog skulle uttalas med å. :-)
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
20 april 2024

Captcha bild