Fredagsgästen

Säkert har de flesta av er någon gång hamnat framför det trivsamma TV-programmet Go'kväll, där matlagning och mode blandas med reportage, intervjuer, nyheter, litteratur och musik. Ett populärt inslag i programmet, som snart varit med oss i 20 år, är Gör om mig, där en person får professionell hjälp med att hitta en ny stil.

b2ap3_thumbnail_nyar-pgml-jpg.jpg

Några av programledarna i Go'kväll: Linda Olofsson, Beppe Starbrink, Inger Ljung Olsson och Pekka Heino 

Ett annat oerhört uppskattat inslag är FREDAGSGÄSTEN där en "kändis" får tillfälle att duka ett vackert middagsbord för sex personer. Förutom för sig själv och programledaren finns det plats för fyra andra valfria personer, människor han eller hon beundrar eller är nyfiken på. Finessen är att det också är tillåtet att bjuda in för länge sedan avlidna personer - sådana som vi med släktforskarjargong skulle benämna döingar ... Huvudpersonen får så tillfälle att berätta lite om sina "gäster", förklara varför han har valt just dessa och kanske spekulera lite i hur konversationen kring bordet kan tänkas arta sig.

För några år sedan bad min lokala släktforskarförening Gillis Hellberg, en av kommunens förutvarande turistchefer tillika revykung, att komma och berätta något om sin släkt och sina med- och motgångar som släktforskare. Det var med spänd förväntan vi bänkade oss i den gamla bygdegården för att höra hans föreläsning. På scenen stod då redan ett dukat middagsbord:

b2ap3_thumbnail_dukade-bord.jpg

Gillis hade lånat konceptet från Go'kväll, och fascinerade oss under en knapp timme med spännande berättelser och anekdoter om fyra av sina anfäder och anmödrar. Vilket utmärkt koncept, hann jag tänka. Det skall jag minsann stjäla (låna) vid tillfälle. Det, tillfället, dröjde några år, men i veckan kom det till mig i form av ett framträdande i Skåne, där man hade bett mig att berätta om hur jag själv blev släktforskare och kanske lite om vad jag genom åren har lyckats forska fram. Jag valde ut några av mina favoriter bland förfäderna och plockade ihop ett bildspel med fotografier, kartor och dokument. 

b2ap3_thumbnail_Fredagsgsten-Amanda.jpg

Min mormors mor, Amanda Alexandra Nyberg/Werner (1863-1936)

På min högra sida placerade jag min mormors mor, Amanda, som jag givetvis aldrig fick tillfälle att träffa. Amanda har min särskilda sympati, eftersom hon under större delen av sitt liv inte kunde äta annat än flytande föda. Hon led av något som kallades "trång strupe" och satte ständigt i halsen. Min mor brukade berätta att det enda hon mindes av sin mormor var en liten gumma, som satt och hostade. Här en bild på Amanda, tillsammans med maken, sjökaptenen Johan Werner, bilden tagen på deras tjugofemte bröllopsdag, 1907:

b2ap3_thumbnail_Silverbrllop_20161015-194828_1.jpg

Amanda och Johan Werner, 1907

Som ni ser är det en s.k. bröstbild och det finns en anledning härtill. På sin silverbröllopsdag är Amanda nämligen höggravid med sitt femtonde barn! Femton graviditeter och lika många förlossningar har hon på flytande föda genomlidit. Det får sägas vara mer anmärkningsvärt att åtta av alla dessa barn faktiskt är friska och lever till hög ålder, än att sju är så klena att de inte överlever mer än några dagar eller månader. Familjen Werner bodde på Breda gatan på Djurgården, grannar med Gröna Lund och Skansen. Det finns en underbar bild på familjen, tagen på bakgården, där samtliga de överlevande barnen finns med. Det är min mormor, Karin, som står längst till vänster i den bakre raden, följd av syster Gerda, mor Amanda, bror Bror och far Johan. I den främre raden syns Stina, Gertrud, Nils, Aina och Sven.

b2ap3_thumbnail_Familjen-p-Breda-Gatan-ca1910.jpg

Fredagsgästen är ett koncept, som mången historisk eller personhistorisk föreläsare med fördel skulle kunna använda sig av. Det är också ett bra sätt att för familjen och andra intresserade presentera den egna släktens historia. Vi släktforskare blir lätt faktanördar, som i vår iver att berätta ALLT snabbt tappar vår publik. Små aptitliga smakbitar med spännande anekdoter och historiska fotografier kan vara receptet för att hålla intresset uppe. För visst är det roligt att kunna förmedla lite av allt det vi med blod, svett och tårar lyckats forska fram till våra barn och barnbarn och till övriga släktingar. Gör som jag;

Servera dina förfäders huvuden på ett fat!