Ge ansiktet ett namn

Som familjens och den närmaste släktens enda släktforskare är det oftast jag som får uppdraget att förvalta gamla handlingar, brev och fotografier när någon går bort. Det är ett stort ansvar inte bara för att man ska förvara dessa för eftervärlden, utan också för att man så snabbt som möjligt måste få svar på de frågor som materialet ger upphov till. Man vet aldrig när nästa person i den äldre generationen försvinner och ingen längre finns kvar att fråga.

Många kan nog känna igen sig i situationen att man där hemma sitter på både gamla fotoalbum och kartonger med lösa bilder, men man har ingen aning om vilka de avbildade personerna är. Ofta har man börjat gräva i saken för sent, kanske först när de egna föräldrarna är borta och tidigare generationer är försvunna sedan länge. Då är det inte så lätt, kanske rentav omöjligt i vissa fall att ta reda på hur det ligger till.

Åldersmässigt skiljer jag mig från den stora massan av släktforskare. Jag började redan när jag var 16 år, och har därför många gånger haft turen att kunna fråga mina äldre släktingar om både fotografier och andra handlingar. Problemet kvarstår dock i många fall, eftersom det är långtifrån alla gånger som ens mor- och farföräldrar har svaren. I mitt fall tillhör de ju samma generation som många av er som släktforskar i dag, vilket sätter mig i samma sits.

Det första fotoalbumet som jag fick var det som min farfar hade efter sina föräldrar. I samband med att jag började släktforska sommaren 2006 gick vi igenom albumet och jag antecknade medan farfar berättade om bilderna, platserna och personerna. Han var född 1928 i Holmestads socken i gamla Skaraborgs län, son till byggnadssnickaren Karl Vilhelm Larsson (1896-1972) och Helvy Maria Andersson (1896-1976). Föräldrarna var båda uppvuxna i Holmestad och träffades i skolan eftersom de var jämnåriga och hamnade i samma klass. Jag minns att farfar en gång berättade att deras bekantskap hade börjat med att Karl hjälpte Helvy att vässa hennes blyertspennor.

b2ap3_thumbnail_bild5.JPGb2ap3_thumbnail_bild5.JPG

Min farfars fotoalbum innehåller strax över 200 bilder

Flera bilder kunde farfar identifiera - både personerna, gårdarna och den ungefärliga tidsperioden skrev jag ner. Det var dock bara ca hälften av fotografierna, så många frågetecken kvarstod. Av farfars två systrar var bara en kvar i livet, och oturligt nog var hon den av syskonen som var minst intresserad av "det gamla". Den avlidna systern Marianne var min föregångare - den som intresserade sig för de äldre släktleden och ansvarade för gamla släktklenoder. Det var hon som höll ihop släkten. Hon gick tragiskt bort 1990 i sviterna av cancer och jag var då bara några månader gammal, född samma år.

Det första jag gjorde i jakten på att identifiera de okända personerna var att försöka ta loss alla bilder som gick utan att skada något. De flesta var limmade och eftersom limmet hade torkat ihop under åren så var det inga problem. Jag kunde då se att baksidan i vissa fall hade en liten anteckning om vilka personerna var.

En annan sak jag försökte mig på var att hitta likheter mellan de redan identifierade personerna och de ännu okända. Det fanns t.ex. flera bilder på min farfars morföräldrar som min farfar inte hade kunnat peka ut. Är bilderna små kan man med fördel skanna dem och förstora i datorn, det kan göra stor skillnad. Då kan man också med olika bildredigeringsprogram förbättra färger och ljus så att det blir lättare att se, särskilt om korten har gulnat med åren.

Är man tveksam till om personer på olika bilder liknar varandra kan man ta hjälp av någon annan som får säga sin mening. Det är lätt att man tycker sig se likheter bara för att man så gärna vill att det ska vara så. Både på Rötters Anbytarforum och i de lika släktforskningsgrupperna på Facebook är det vanliga frågeställningar. Det som kan vara bra att tänka på när man identifierar kort är att titta på öron, mun och hårfäste. Har man kunskap om klädstilar under olika tidsperioder kan det också vara till god hjälp.

                                  b2ap3_thumbnail_209.jpgb2ap3_thumbnail_209.jpg    b2ap3_thumbnail_vcm_s_kf_repr_597x870.jpgb2ap3_thumbnail_vcm_s_kf_repr_597x870.jpg

Min farfars morbror Johan August Andersson är ett exempel på hur man kan identifiera okända personer genom att jämföra med sådana man redan känner till. Till vänster är han ensam, troligen nyanländ till Minneapolis, USA, och på den andra syns han med hustrun Hanna f. Seth

Många av korten var fortfarande oidentifierade när jag kom till nästa punkt. Jag insåg att jag behövde komma i kontakt med andra släktingar som kunde veta mera. Kanske fanns det någon där ute som hade likadana fotografier som jag, men med vetskapen om vilka personerna var? Eftersom jag inte hade en aning om var jag skulle börja så fick jag utgå från farfars föräldrar och arbeta mig utåt på syskongrenarna. Jag forskade i kyrkböcker, beställde bouppteckningar och hittade nu levande släktingar med hjälp av Befolkningsskivorna. Korten hade jag vid det laget skannat in, numrerat och lagt på en CD-skiva. I ett Word-dokument skrev jag ner det jag visste under varje nummer och la även detta på skivan. Denna kopierades sedan och skickades med ett brev ut till ett par utvalda släktingar.

Den första hjälpinsatsen kom från min farfars mosters gren i Stockholm. Hennes sondotter, syssling till min pappa, kunde berätta en hel del om bilderna som föreställde hennes sida av släkten. Min farfars mor var en av fyra syskon och det var bara denna syster i huvudstaden som blev kvar i Sverige, de två bröderna emigrerade till Amerika. Medan min egen gren bodde på landsbygden och inte hade så gott ställt, hade Stockholmsgrenen fina yrkestitlar och betydligt mer pengar på kontot. De var också tidiga med att inköpa en egen kamera, vilket innebar att många av de bilder jag har i albumet är tagna då farfars moster med familj kom på besök till Holmestad under somrarna. Kopior på korten skickades sedan till farfars mor och klistrades så småningom in i albumet.

Vissa av korten från Stockholm visade sig också vara från denna mosters makes sida. På baksidan av ett av dem fanns nämligen namnen på denne makes tvillingsystrar, som varken jag eller släkten i Stockholm hade hört talas om tidigare. Efter ytterligare lite detektivarbete hade jag fått kontakt med den ena systerns dotterdotter, som kunde bekräfta att jag var rätt ute och hjälpte mig med ytterligare några bilder.

Nästa undsättning kom från en avlägsen släkting nere i Västergötland som heter Berit. Hon är sondotter till min farfars farfars syster, Ida Maria Larsdotter (1868-1943). Ida gifte sig med snickaren Vilhelm Johansson och flyttade från Holmestad till Lerdala. Paret fick sju barn och står bl.a. som faddrar till min farfars yngsta syster vid dopet 1931.

En av bilderna i min farfars album föreställer en kvinna vid ett hus i trä med mycket vackra utsmyckningar. Berit hade fler bilder på huset, som visade sig vara det detsamma som Idas make hade byggt kort efter de hade gift sig. Det var en s.k. lägenhet som hette Lindsdal och låg under Muggeberg i Lugnås. Också flera andra kort kunde identifieras med Berits hjälp, bl.a. ett som enligt farfar var en av hans fars manliga kusiner, men han visste inte vilken. Berit visste förstås att det var hennes farbror Karl!

                                         b2ap3_thumbnail_109.jpgb2ap3_thumbnail_109.jpg   b2ap3_thumbnail_Scan0005.jpgb2ap3_thumbnail_Scan0005.jpg

Det vackra huset visade sig tillhöra min farfars farfars syster Ida. Hon och maken Vilhelm syns till höger och dottern Ester till vänster

Ibland hittar man fotografier i andra fotografier, t.ex. om de hängt inramade på någon äldre släktings vägg och hamnat i bakgrunden av ett nyare foto. Ett sådant har jag på min farfars sida. På bilden ser man min farfars far tillsammans med två bröder och föräldrar. Det är mest troligt taget i deras hem Rättaregården i Holmestad. På väggen i bakgrunden kan man se ett äldre fotografi föreställande en kvinna som för mig varit helt okänd. I en kartong hittade jag ytterligare några fotografier, tagna omkring 1950- eller 1960-talet och där fanns en bild på min farfars far och hans två äldre bröder i brödernas hem (de bodde ihop hela livet). Det var de som övertog Rättaregården efter föräldrarnas död, och i bakgrunden på fotografiet fanns återigen den gamla tavlan med kvinnan, nu med en inramad man bredvid som ser ut att vara från samma tidsperiod.

I somras var jag och hälsade på några avlägsna släktingar som fortfarande bor kvar i Holmestad. Mannen i familjen är jämngammal med min farfar och barnbarn till farfars farmors syster Amanda Natalia Persdotter (1868-1951). De hade flera gamla fotoalbum med bilder på personer som i många fall var helt okända för dem. Så plötsligt hittar jag originalen av bilderna som jag tidigare bara sett i bakgrunden av andra bilder. De var riktigt gamla, troligen tagna någon gång kring 1860-talet och kvinnan är ganska lik denna Amanda. Eftersom hon och min farfars farmor Hanna Matilda Persdotter (1865-1940) släktskap går via deras föräldrar Per Johansson och Britta Stina Svensdotter, som köpte Rättaregården omkring 1845, är jag övertygad om att det är de på korten!

   b2ap3_thumbnail_IMG_20140808_0113.tif.jpgb2ap3_thumbnail_IMG_20140808_0113.tif.jpgb2ap3_thumbnail_IMG_20140808_0056.tif.jpgb2ap3_thumbnail_IMG_20140808_0056.tif.jpg
Tavlan i bakgrunden på den svartvita bilden trodde jag länge var en prästfru eller någon annan viktig person i bygden. När jag återfann den även på nyare bilder från samma familj förstod jag att det var en släkting

Även om man hoppas på att personerna på bilderna ska vara släktingar så har jag ofta fått inse att så inte alltid är fallet. Det kan vara skolkamrater, grannar och bekanta som  t.ex. skickat kort på sig själva vid olika tillfällen. Min farfars mor finns t.ex. på flera fotografier i sina ungdomsår med sin bästa vän Annie. Detta lärde jag mig med hjälp av min farmor för några år sedan. Farmor visste mycket väl vem hon var, eftersom hon hade haft en del kontakt med Annies sonhustru genom åren. Återigen letade jag fram levande släktingar och fick kontakt med Annies sondotter Ulla som bor i Götene. Jag skickade ett brev med några utvalda kort som fortfarande var oidentifierade och frågade om hon möjligtvis kände igen någon. Svar fick jag några veckor senare per snigelpost och ännu några frågetecken kunde suddas ut. Jag hade flera bilder på Annie, hennes make och föräldrar visade det sig och ett för oss okänt hus var Annies morföräldrars gård i Forshem!

                                        b2ap3_thumbnail_116.jpgb2ap3_thumbnail_116.jpg    b2ap3_thumbnail_206.jpgb2ap3_thumbnail_206.jpg

Min farfars mor tillsammans med sin bästa vän Annie syns till vänster. Tack vare Ulla i Götene kunde jag konstatera att också den högra bilden föreställer Annie, där tillsammans med make och son

Det finns såklart många vägar att gå för att identifiera sina gamla fotografier, men mitt råd är tänka "utanför boxen". Kontakta dina närmaste släktingar till att börja med, men fråga sedan de mer avlägsna och även helt andra personer. Det kan t.ex. vara sådana som bor i samma område idag eller nu levande släktingar till de som bott grannar till dina anfäder.

Andra hjälpmedel i letandet kan vara olika typer av porträttgallerier eller fotoarkiv hos kommunarkiv eller museer. Nu för tiden är mycket digitaliserat på internet och i de fall det finns någon information om fotot brukar det också vara sökbart. För egen del har jag hittat en hel del i Länsmuseet Gävleborgs bildsamlingar och på Västarvet.

Sveriges Släktforskarförbund har sedan många år tillbaka en särskild databas som heter Porträttfynd. Där kan man ladda upp sina egna ateljéfotografier och göra dem sökbara efter staden och fotografens namn. Har man tur kan man motsatsvis söka i databasen och hitta likadana bilder som man själv har och samtidigt få svar på vilka de föreställer. Porträttfynd har också en underavdelning med litteratur- och länktips, bl.a. en genväg till ett register med information om drygt 3.100 svenska fotografer. Man hittar också en förteckning över alla yrkesfotografer i Sverige 1899 och 1911. Med ledning av fotografens verksamhetsår kan man lättare tidsbestämma sina fotografier och kanske identifiera dem.

Ett sista tips är att läsa Stora boken om familjebilder, skriven av Björn Axel Johansson. Här finns mycket information om de olika typer av fotografier som använts sedan fotokonstens början, vilket kan vara bra att ha med sig när man ska identifiera fotografier från olika tidsåldrar. Kl. 18.00 i kväll (11/12) kommer författaren av boken till Genealogiska Föreningen i Solna för att berätta mer och ge tips - missa inte det om ni har möjlighet!

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

En blå sjötröja och tre par ullstrumpor
En kort, en lång...

Relaterade inlägg

 

Kommentarer 1

Emil Broling den torsdag, 11 december 2014 18:55

Tack för ett intressant inlägg! Jag verkar ha gjort (eller gör) samma resa som du med mitt gamla släktalbum. Fick en del bra tips här ju! Andra saker som har hjälpt mig:- Om man identifierat någon, kolla i övriga albumet om du hittar fotografier tagna av samma fotograf vid samma tillfälle. Har man tur är hela familjen med, utspridda på olika ställen i albumet.- Om det är ett äldre kort från 1860-talet så brukar inte fotografens namn eller ort finnas med. Jag har ofta lyckats lura ut det ändå genom att skumma igenom alla fotografer i Porträttfynd som finns i det aktuella området. Vips så känner man igen golvet eller stolen från ett annat kort.- Leta efter detaljer på korten, t.ex en eventuell vigselring på fingret. Ibland hjälper det en att utesluta ogifta / gifta personer.- Kolla personernas bouppteckningar. En person som jag var hyfsat säker på, bar ett Svärdstecken på kavajslaget. I hans bouppteckning fanns just ett svärdstecken med bland den dödes tillgångar.

Tack för ett intressant inlägg! Jag verkar ha gjort (eller gör) samma resa som du med mitt gamla släktalbum. Fick en del bra tips här ju! Andra saker som har hjälpt mig:- Om man identifierat någon, kolla i övriga albumet om du hittar fotografier tagna av samma fotograf vid samma tillfälle. Har man tur är hela familjen med, utspridda på olika ställen i albumet.- Om det är ett äldre kort från 1860-talet så brukar inte fotografens namn eller ort finnas med. Jag har ofta lyckats lura ut det ändå genom att skumma igenom alla fotografer i Porträttfynd som finns i det aktuella området. Vips så känner man igen golvet eller stolen från ett annat kort.- Leta efter detaljer på korten, t.ex en eventuell vigselring på fingret. Ibland hjälper det en att utesluta ogifta / gifta personer.- Kolla personernas bouppteckningar. En person som jag var hyfsat säker på, bar ett Svärdstecken på kavajslaget. I hans bouppteckning fanns just ett svärdstecken med bland den dödes tillgångar.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
19 april 2024

Captcha bild