Likpredikningar

»Daniel Sommar war född 1647 (obekant hwar), blef, enligt en gammal ordinations-bok, som ännu finnes i Lund, ordinerad den 31 Dec. 1673, kallar sig der Daniel Ingwarsson Sommerus, och blef först Comminister i Huaröd och sedan Pastor derstädes, ifrån 1672 till 1705; han hade förestått tjensten något under sin företrädares lifstid. Han war blott en gång gift, neml. med sin företrädares, Kyrkoherdens i Huaröd Peter Frisdorfs dotter, Maria, och hade med henne twenne barn: Jöns, som blef Pastor i Hofby, och Elsa, gift 1705 med Contracts-Prosten Olof Hindbeck i Qwerrestad. I Huaröds kyrka finnes öfwer honom en grafsten med följande inscription: »Här under hwilar den Ärewördige och Wällärde H. Herr Daniel Sommar, mycket berymmelige Pastor wid Huaröd och Swenkjöps Församlingar i 32 år, och dödde Anno 1705 den 7 Augusti i sitt 58 ålders år.»»

Raderna ovan handlar om min förfader Daniel Sommar, och man kan nästan tro att de kommer från en gammal släktkrönika – men det stämmer inte riktigt. Denna »Tafla öfwer Sommarska Slägten» hittar man nämligen i likpredikan över Daniels sonsons son Jöns Sommar (1769-1843), och liknande genealogiska och biografiska avsnitt (så kallad personalia) finns i de flesta likpredikningar. Det kan verka malplacerat i ett så religiöst sammanhang, men det fanns en bakomliggande tanke som sammanfattas väl i likpredikan över fabrikören och handelsmannen Sven Lundberg i Karlshamn 1777 då kyrkoherden J. C. Stricker förkunnade att det var »en urgammal och tillika låflig sed, at wid de Dödas begrafningar uppteckna och föreställa deras wäl förda lefwerne, dem sörjandom til någon hugswalelse och androm til et efterdöme». Genom att skildra den dödes levnad från vaggan till graven, gärna med liknelser till bibeln, skulle likpredikan uppmuntra åhöraren (och sedermera läsaren, om likpredikan trycktes) att efterlikna den avlidnes kristna dygder.

b2ap3_thumbnail_Sommar_20160701-071733_1.jpg

Rubriken personalia dyker upp första gången i det tidiga 1600-talets likpredikningar, och från och med 1640-talet innehåller avsnittet nästan alltid uppgifter om den avlidnes uppfostran och hemförhållanden, skolgång och studier samt yrke, karriär och andra särskilda livshändelser. Man kan även finna uppgifter om giftermål, äktenskaplig samlevnad, barn och annat som är kopplat till familjen. I vissa fall finns där ännu fler uppgifter, som sträcker sig en bra bit bortom personen likpredikan hölls över – såsom utredningen över Jöns Sommars fädernesläkt ovan. Personalian inleds alltid med ett stycke om födseln och föräldrarna, och när kyrkoböcker saknas kan likpredikan vara enda källan till sådana uppgifter. Stycket kan ibland innehålla detaljerade uppgifter om föräldrarna och faderns verksamhet eller karriär – om handelsmannen David Davidsons hustru Johanna Margaretha Wiedrichs (1689-1720) i Ystad sägs det till exempel att hon var

»Åhr effter Christi börd 1689. d: 17 Junii född och burin til werlden af Förnäma och Christliga Föräldrar uti Skårby Sochn. Fadren war för detta Äreborne och Wälbetrodde Arendatoren uppå Hunnestad Gård Hr. Otto Petterson Wiedrich. Moderen den äreborna Dygd- och Gudälskande Matrona Christina Mechelborg, hwilken förbenämde åhr och dag sin kiära Dotter til Werlden frambrakte.»

Uppgifter om födelse och föräldrar förekommer alltid men emellanåt får man även information om andra släktingar, ibland regelrätta släktutredningar i både sidled och bakåt – som i likpredikan över borgmästaren Nils Krååk (1594-1670) i Kalmar, där man får veta att

b2ap3_thumbnail_Krk_20160701-071815_1.jpg

»Hans Fader war then Ehreborne och Wälachtat Truls Kråk, fordom förnembligh Rådman här i Staden uthi 46. Åhrs tijdh. Hans Fahrfader war en förnämbligh Handelsman ock så här i Staden. Hans Moder war Ehreborne och Gudhfruchtige Matrona Hustru Maria Joensdotter, bägge i HERranom för en lång tijdh sedan affsompnade: Hans Moorfader war Wyrdigh och Wällärde Herr Joen i Döderby fordom Lector Theologiæ en lång tijdh här i Calmar Schola så ock Pænitentiarius; Hans Modermoder war sahl. Bispens Kylandri Systerdotter ifrån Linkiöping.»

Likpredikningarna är ibland oerhört ingående och ingen detalj lämnas oberörd, särskilt när det gäller studier och karriär. Det gällde ju att inspirera åhörarna till ett liv i samhällets gagn och tjänst. Man kan därför bland annat finna långa skildringar av skolgång, studier och vad det kunde leda till, såsom i likpredikan över inspektorn och brukspatronen Petter Lindbohm (1665-1717) i Filipstad:

 »Och som han under then i sin Faders huus hållande Præceptorers Information lät påskina en särdeles flitighet och nöijachtighet, samt ther wid at wela uthärda til sine kära Föräldrars största glädje och hugnad; ty wardt han i anseende ther til, försänd til Westeråhs berömlige Gymnasium 1682. ther han för sitt wundna framsteg i läsande directe intagen blef, och uphöll sig ther uthi samfälte 5. åhrs tijd med sina Præceptorers förklarade nöije, och sin egen goda nytta; och ther efter blef han för sin qwickhet uthi Räknande och Skrifwande, af then tå warande Landzhöfdingen uthi Wästeråhs, och sedermera Hans Excellence Kongl. Rådet och Præsidenten Högwälborne Herr Grefwe Lars Wallenstedt, 1687. för thes Skrifware äskad och antagen.» 

Även den avlidnes yrkesverksamhet och karriär brukar skildras i detalj, och de uppgifter som lämnas i detta stycke kan verka triviala men är ofta mycket intressanta för en släktforskare. Likpredikan över amiralitetskammarskrivaren Barthold Lönberg (1719-1765) i Karlskrona berättar till exempel att

»Åhr 1739, 40 och 41 förrättade Han, under the många Expeditioner, Källareskrifware Syßlan, såsom Extraordinarius, och giorde för en så wanskelig upbörd till wederbörandes nöye full redo, och therefter Ausculterade Han ett Åhr i Kongl. Ammiralitets Cammar-Contoiret och wardt sedan, som Contoirskrifware, med Fullmakt antagen, fick efter 3:ne åhrs förlopp wid samma syßla förflöttning til mera Lön. Ändteligen har Han de 4 sidsta förflutna Åhren gjordt, såsom ordinarie Cammarskrifware tjenst emot full Lön. Med hwad flit och idoghet Han deße sina syßlor förwaltadt, kunna säkrats både Hans Herrar Förmän och Med-Bröder innom wärcken intyga.»

Uppgifter om äktenskap och maka återfinns alltid, ibland även med vidare information om barn, makans föräldrar eller andra släktingar. Då arrendatorn Erik Olofsson (1618-1670) begravdes i Haliko kyrka sades det exempelvis att

»Anno 1644 den 22 Septemb. begaff han sigh effter Gudz Allwijse Försyn, i den Helige Treefaldigheetz Nampn i ett Christeligit och berömligit Echtenskap, medh nu i alsomstörsta Hiertans Sorg närwarande, den Ehreborna och dygdesamma Matrona Hustru Karin Erichsdotter, medh hwilken han ganska kärligen och liufligen i fem och tiugu Åhr och twå Månader sammanlefwat hafwer. Uthi hwilken tijd Gudh Allzmechtig deras Echtenskap med tolff Barn sex Söner och sex Döttrar, wälsignat hafwer: Aff hwilka en Son och tree Döttrar allareda för detta i HErranom affsomnade äre.»

b2ap3_thumbnail_Parment_20160701-071918_1.jpg

I likpredikningar över kvinnor fanns av förklarliga skäl ingen karriär eller yrkesutövning att beskriva, så där fick man fokusera på hennes roll som maka, mor och hushållerska. Dessa stycken brukar bli lite högtravande, men ger ändå en intressant bild av anmödrarnas personlighet – som i likpredikan över Christina Jonsdotter (1638-1670), gift med Anton Parment i Köping, som berättar att hon

 »i det öfriga til sådana Syslor och arbete som för en ung Jungfru tienlige woro bewändt, så at hoos henne haffwer strax uti ungdomen en synnerlig flijt och alfwarsamheet uti förberörde gudeliga öffningar lett förmärkias, det hon hafwer aff högt älskande Hiertelag til Gudz helga Ords innerlig betrachtande, altijd funnits benägen och dett med sielffwa wärket och på fölgde dygde-lefwerne betygat, och der näst i alla motto warit sinom k. Föreldrom en lydig och ödmiuk dotter, så wel den tijd hon hemma wistades, som och altid sedan in til sin dödzdag.»

Ett stycke i personalian som ibland är oproportionerligt långt är skildringen av den avlidnes sista tid i livet. Där kan man få detaljerade beskrivningar av de sjukdomar eller händelser som ledde fram till dödsfallet, skildringar av den dödes förberedelser inför nattvarden, syndabekännelse, trosbekännelser och nattvardsgång, samt sista ord eller gester som bekräftelse på den döendes fromma sinnestillstånd. Att detta stycke är så detaljerat beror på att det ju var själva dödsfallet som var hela likpredikans utgångspunkt, och här får man ofta mycket kött på benen. Om borgaren och handelsmannen Nils Jerffs hustru Karin Eriksdotter (död på 1670-talet) i Härnösand sägs det exempelvis att

»Hwad hennes Saliga hädanfärd och afsked anbelangar, hafwer HErren Gud förledne [...] tächtz hemsökia henne med en swår Bröst- och Magewärck, hwilken mera och mera förökades med någre andra swåra tillfälligheter; Och ehuruwäl Siukdomen syntes uti Majo någorlunda återwända, så at hon och sielf ett godt hopp gaf om ett önskeligit wälstånd, war thet doch ey länge, för än dödzens pijlar henne åter, dock nästan med slijka swårheter, som förr behäfftade, in till deß hon och sielff måste bekänna sig ey längre kunna uthärda, och therföre nu åstunda skilias hädan, och komma till sin Frälsareman JEsum, hwilken hon och troligen med ett fast hopp och tålamod dageligen åkallade tröstandes sig med Gudz Ord.»

Var finner man då dessa likpredikningar? Långt ifrån alla är bevarade, men på arkiv och bibliotek över hela Europa finns hundratusentals likpredikningar som trycktes mellan åren 1550-1750. I Sverige är det framförallt national- och universitetsbiblioteken som förvarar dessa genealogiska guldgruvor, däribland Kungliga Biblioteket i Stockholm och Lunds universitetsbibliotek, vars båda samlingar av likpredikningar finns sökbara via Libris. Även Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva förvarar många likpredikningar i personverssamlingen (personalverssamlingen), men eftersom de ännu inte registrerats i Libris får man använda kortkatalogen i bibliotekets katalogrum.

De flesta större bibliotek och statliga arkiv har många likpredikningar som också de går att hitta i Libris, och genom att använda sökordet likpredikan, lijkpredikan eller lijk-predikan får man mängder av träffar hos Krigsarkivet, Riksarkivet, Skoklosters slotts bibliotek, Stifts- och landsbiblioteket i Skara, Länsbibliotek Sydost, Norrköpings stadsbibliotek och Örebro universitetsbibliotek, för att nämna några. Även enskilda föreningar kan ha betydande samlingar – i Genealogiska Föreningens bibliotek förvaras närmare tusen likpredikningar från sent 1500-tal till tidigt 1900-tal, sökbara via ett namnregister på föreningens hemsida. Ja, det är bara att börja leta efter likpredikan som kan ge dig den där saknade pusselbiten eller kött på benen!

b2ap3_thumbnail_Dskalle_20160701-072013_1.jpg

Lästips

Gunshaga, Markus, »Dödens lämningar. Epitafier, begravningsvapen och likpredikningar som genealogiska källor», i Släktforskarnas årsbok 2016.

Stenberg, Göran, Döden dikterar – en studie av likpredikningar och gravtal från 1600- och 1700-talen, Stockholm, 1998.