Mikael och jag ...

Mikael Wiehe, den geniale låtskrivaren, trubaduren och övervintraren från 1968, visade sig vara en hejare på det danska språket. Eftersom halva hans härstamning finns att söka i detta land, var detta kanske inte så förvånande, även om svenskar per definition brukar ha svårt att tillägna sig den danska satsmelodin, det förkortade uttalet och glottisstötarna. 

Mikael visade sig ha en illuster skara av spännande förfäder i vårt grannland, även om härstamningens lyster i viss mån fördunklades av ett endast förmodat faderskap, som kanske inte alls var vad det såg ut att vara. Ett inslag, det som handlade om hans fars internering under andra världskriget, påminde oss om hur välsignade vi är i vårt eget land, när vi nu har haft fred i 200 år - ett nästan världsunikt privilegium.

Mitt uppdrag i programmet var att berätta om Mikaels svenska släkt på moderns sida, och inte minst då historien om de utvandrade syskonen Sjöberg/Seauburg. I programmet säger jag att det inte har gått att få fram uppgifter om hans eventuella sysslingar i Wilmington, Delaware, och skickar honom att fortsätta sökandet där. Men då ljuger pigan ...  Givetvis hade jag hittat de nu levande släktingarna - hur skulle vi annars ha kunnat motivera en dyrbar resa till USA för Mikael och filmteamet ...

Wilmington är ju en festlig stad att ha sina amerikanska släktingar i. Det var ju hit KALMAR NYCKEL och systerfartyget FÅGEL GRIP anlände år 1638 med de första kolonisterna, många därav finländare, till Nya Sverige. År 2008 besökte min son Johan och jag Wilmington, och fick tillfälle att gå ombord på den replik av fartyget som fartygsentusiaster låtit bygga och som, likt en museijärnväg, trafikerar farvattnen utanför USA:s östkust. Inredningen ombord var häpnadsväckande gammaldags och tidstrogen - med ett undantag; Den hypermoderna navigeringsutrustningen, utan vilken inget fartyg får tillstånd att trafikera farlederna. De anakronistiska moderniteterna kan dock gömmas bakom diverse lock och textilier så fort båten skall agera statist i historiska filmer och dokumentärer.

b2ap3_thumbnail_Kalmar-Nyckel.JPG

            Kalmar Nyckel II utanför Wilmington

Mikael Wiehe och jag träffades i hans lägenhet i centrala Malmö - han har f.ö. en tip-top inspelningsstudio i samma hus - och vi fann genast varandra när vi upptäckte att vi gått på samma skola: S:t Petri högre allmänna läroverk för gossar (fast på vår tid var även flickor välkomna). Det visade sig att vi hade haft nästan samma lärare i de flesta läroämnena, och med glatta lag hjälptes vi åt att såga majoriteten av dessa. 

Ovanför huvudingången till denna traditionsrika skola finns det en devis: "VAREN SVENSKE" står det, och denna uppmaning kan man ju ha synpunkter på en dag som denna, när ett invandringsfientligt parti just skördat stora segrar i valet. Jag berättade för Mikael, att skolan under läsåret 1970/1971 genomförde ett tema med rubriken "Internationella veckan". Det fanns vid denna tid en"Socialistisk arbetsgrupp" (SAG) bland eleverna på skolan - det var ju bara ett par år efter 1968 - och denna arbetsgrupp smidde illistiga planer. I ett obevakat ögonblick smet de in på det stora lärarrummet, som låg precis ovanför ingång och devis, öppnade fönstren och fäste en stor vi banderoll över densamma. Där stod det: "VAREN INTERNATIONELLE". 

Det blev ett rabalder utan like! Rektor Eskil Aspelin (vi kallade honom "Läske Apelsin") dundrade och hotade med mass-relegering och den lokala pressen hade julafton. Så småningom lugnade det ner sig, och SAG kunde fortsätta sin subversiva verksamhet. Själv tyckte jag att formuleringen och kuppen var mer än fyndig, ja smått genial. Men medlem i den Socialistiska arbetsgruppen blev jag aldrig. Därtill var jag även på den tiden allt för snäll och försynt ...

b2ap3_thumbnail_Varen-svenske.JPG

Ingången till S:t Petri skola i Malmö - med sin guldförgyllda uppmaning