Familjen tog slut ...

family-tree-blank_small

I min förra blogg beskrev jag lyckan över att äntligen ha återfunnit min försvunne morfars mormors farbror, Garvaren från Norrköping, Anders Bohman. Född 1784, flyttar han 1805 till Stockholm och är sedan dess försvunnen. På annandagen hittade jag honom äntligen. Han hade hamnat i Oskarshamn, gift sig och fått tre döttrar, födda 1814, 1817 och 1819. Själv härstammar jag och några få andra personer från Anders bror, fänriken Carl Fredrik Bohman (1788-1814) i Norrköping. Det är egentligen bara jag själv, mina barn och barnbarn, min bror, min kusin och hans barn samt tre barnlösa släktingar i USA som kan sägas tillhöra den exklusiva kretsen av Bohman-ättlingar. Personer födda på 1700-talet brukar annars kunna stoltsera med hundratals, ibland tusentals ättlingar - men så icke familjen Bohman.

Nåväl, i och med att släktträdet nu fått en Oskarshamnsgren, skall det väl inte vara så svårt att hitta en massa Bohman-ättlingar där eller annorstädes. Låt oss se ...

Bohman-1_20180107-114550_1.jpgBohman-1_20180107-114550_1.jpg

 

Tre döttrar fick Anders Bohman och hans hustru Maria Brita Önnerberg (* tack Bo G Persson för utförliga uppgifter om henne och hennes släkt). Den yngsta, Christina Amalia Olivia Bohman (1819-1909) tycks ha varit "hemmadotter", hon står ömsom som "mamsell", ömsom som "fröken", gifter sig aldrig och dör barnlös vid 90 års ålder i Oskarshamn. 

Bohman-Hallen.jpgBohman-Hallen.jpg

Så har vi mellandottern, Maria Cecilia Bohman (1817-1880). Hon står, liksom den äldre systern, som "barnmorska", gifter sig två gånger och efterlämnar två barn från första giftet med bokbindaren Carl Fredrik Hallén. Efter dennes död gifter hon om sig med snickaren Jonas Peter Köhlström. Vi går vidare med hennes barn. Dottern Maria Ulrica Elisabeth Hallén (1834-1914) gifter sig med snickaren Erik Westmark, som så småningom överger henne - möjligen sticker han till Amerika Tre barn föds i äktenskapet, men alla dör i förtid. Vi fortsätter med Maria Cecilias son, Kakelugnsmakaren Carl Fredrik Wilhelm Hallén (1836-1909)., som på gesällers vis turnerar runt i landet, innan han så småningom återvänder till hembygden. Väl där gifter han sig med en dalkulla, Brus Karin Ersdotter från Malung, med vilken han redan har en liten dotter, Kristina Charlotta Hallén (1875-1948), kuvertarbetare, ogift och barnlös. Maria Cecilia fick alltså tre barn och fyra barnbarn, men inga barnbarns barn. Familjen tog slut ...

Bohman-3_20180107-141602_1.JPGBohman-3_20180107-141602_1.JPG

Nå, då övergår vi väl till äldsta dottern, Ulrica Charlotta Bohman (1814-1857), barnmorska i Mönsterås. Tillsammans med en kusin, Nils August Önnerberg (1815-1892) frambringar hon 1838 en utomäktenskaplig son; Albert August Johansson, men gifter sig aldrig med fadern. Kanske var kusingiften vid denna tid förbjudna? 1840 ingår hon i stället äktenskap med logarvaren Daniel Johansson (1813- ???) och får med honom en son och en dotter. Sonen, målaren Daniel Rickard Johansson (1841-1913) turnerar också genom Sverige, landar i Ockelbo, Gästrikland, men gifter sig aldrig. Dottern Maria Charlotta Serafia Johansson (1847-1925) tar sig till Stockholm och gifter sig med vaktmästaren Johan Erik Haglund (1851-1942) och får fyra barn, varav dock tre dör som små. Det fjärde, Elsa Haglund (1882-1973) lever till hög ålder, men gifter sig inte heller och får veterligen inga barn.

Står så "hoppet" till Ulrica Charlottas utomäktenskaplige son, Albert August Johansson (1838-1870) - snickare i Oskarshamn, och tidigt bortryckt av Tuberkulosen. Han hann dock gifta sig och få två barn, varav sonen bara blev ett halvår gammal. Dottern, Kristina Sofia Johansson, född 1866, upptar sin farmors systers andre makes efternamn KÖHLSTRÖM - okänt varför - och lever med sin yngsta gammelmoster, Fröken Bohman, i Oskarshamn. För varje husförhörslängd minskar förhoppningarna om äktenskap och barn, och en bit in på 1900-talet verkar det kört ... Då, den 23 december 1907, gifter sig den 41-åriga ungmön Kristina (Stina) Charlotta Köhlström med den 15 år yngre Johan Emil Johansson. Och har man sett, nio månader senare, den 11 september 1908, föds det en son i äktenskapet: Erik Gunnar Johansson - enda barnbarns barnbarn till den gamle garvaren.

Raskt vidare med denna familj, som redan 1909 utvandrar till USA. Hur skall man kunna hitta en JOHNSON på denna väldiga kontinent? Lätt som en plätt, faktiskt. Det är bara att söka bland mönstringskorten för 1:a respektive 2:a världskriget, 1917 och 1942, och där finns han, John Emil eller Emil J Johnson, bosatt i staten Washington på västkusten. Efter några mellanlandningar fastnar familjen i Tacoma söder om Seattle, och där avlider båda makarna, Emil J och Christina Johnson, 1957. 

Men så var det sonen ... släktens sista hopp! Enligt alla tillgängliga folkräkningar, senast 1940, bor Eric G Johnson med sina föräldrar. I en adresskalender för 1947 förefaller han fortfarande ha sin adress hos dem. Sannolikheten för ett sent giftermål, för att inte tala om barn och barnbarn, är m.a.o. liten. 1988 avlider han i Tacoma, till synes utan familj. Någon dödsruna har inte kunnat återfinnas, ej heller någon gravsten. 

Här slutar sannolikt Logarvarens släktträd. Anders Bohman har, trots tre barn, sex barnbarn och tio barnbarns barn, inte en enda levande ättling. Familjen tog slut ...

Ultima Familia

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Oxdjupet och tulpanerna
Agelina och Elliot

Relaterade inlägg

 

Kommentarer 3

Michael Lundholm den måndag, 08 januari 2018 09:43

Intressant läsning Ted. Har själv råkat ut för liknande (se Släktforskarnas årsbok 2012). Man får ju när man upptäcker något som detta en förklaring till varför en släktgren i någon mening kan »försvinna«: Det finns helt enkelt inte någon ättling som intresserar sig för den vilket minskar sannolikheten för att den ska upptäckas. Det är dock tillfredsställande att då faktiskt kunna göra ett bokslut.

Intressant läsning Ted. Har själv råkat ut för liknande (se Släktforskarnas årsbok 2012). Man får ju när man upptäcker något som detta en förklaring till varför en släktgren i någon mening kan »försvinna«: Det finns helt enkelt inte någon ättling som intresserar sig för den vilket minskar sannolikheten för att den ska upptäckas. Det är dock tillfredsställande att då faktiskt kunna göra ett bokslut.
Ted Rosvall den tisdag, 09 januari 2018 16:15

Jag har flera exempel på familjer som tar slut, detta trots kanske många barn och barnbarn till det ursprungliga paret. Man kan lätt få för sig att det vilar en "förbannelse" över sådana familjer, särskilt om de är adliga eller furstliga och har betydande arv att vidarebefordra. Men så är det naturligtvis inte. Däremot kan man fundera över om det i vissa släkter saknas livsgnista eller "go". Hela syskonskaror förblir i en del familjer ogifta, och om något av dem till sist gifter sig blir äktenskapen barnlösa. Det finns tillfällen då man riktigt önskar att det ska dyka upp någon liten utomäktenskaplig gren någonstans som kan föra släkten vidare ...

Jag har flera exempel på familjer som tar slut, detta trots kanske många barn och barnbarn till det ursprungliga paret. Man kan lätt få för sig att det vilar en "förbannelse" över sådana familjer, särskilt om de är adliga eller furstliga och har betydande arv att vidarebefordra. Men så är det naturligtvis inte. Däremot kan man fundera över om det i vissa släkter saknas livsgnista eller "go". Hela syskonskaror förblir i en del familjer ogifta, och om något av dem till sist gifter sig blir äktenskapen barnlösa. Det finns tillfällen då man riktigt önskar att det ska dyka upp någon liten utomäktenskaplig gren någonstans som kan föra släkten vidare ...
Bibbi Björklund den onsdag, 10 januari 2018 13:52

Tack för som vanligt intressant läsning. Jag blev extra intresserad eftersom jag har släkt i Oskarshamn som heter Boman. Så jag var ju tvungen att följa dem bakåt och fastnade på 1774 då Nils Boman föddes i Långemåla (tror jag). Mina släktingar har hållit sig i trakterna kring Oskarshamn, och de flesta är från Fliseby, men den sista generationen har flyttat in till Oskarshamn. Det är naturligtvis inte så att jag har hittat någon ny gren i ditt familjeträd, men om du är intresserad skickar jag gärna över mina noteringar.

Tack för som vanligt intressant läsning. Jag blev extra intresserad eftersom jag har släkt i Oskarshamn som heter Boman. Så jag var ju tvungen att följa dem bakåt och fastnade på 1774 då Nils Boman föddes i Långemåla (tror jag). Mina släktingar har hållit sig i trakterna kring Oskarshamn, och de flesta är från Fliseby, men den sista generationen har flyttat in till Oskarshamn. Det är naturligtvis inte så att jag har hittat någon ny gren i ditt familjeträd, men om du är intresserad skickar jag gärna över mina noteringar.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
23 april 2024

Captcha bild