Language button

in english

BT Login

Logga in Registrera

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn *
Användarnamn *
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 2746
  • 1 Kommentar
  • Skriv ut

... och så vidare

... och så vidare

Strax utanför min hemstad och mitt i den medeltida byn LUTTRA ligger en liten fin kyrka, som jag igår kväll hade nöjet att spela i. Det var temagudstjänst och ämnet var LUTHER. En och annan undrar kanske om det kan finnas något samband mellan sockennamnet och den store reformatorn, men naturligtvis gör det inte det. Luttra är hur gammalt som helst, kanske t.o.m. äldre än Faraos pyramider i Egypten. Alldeles i närheten ligger den berömda Luttra-gånggriften, byggd ca 3 300 F. Kr. Denna klenod använde vi som synes i loggan för Släktforskardagarna i Falköping 2009. 

b2ap3_thumbnail_LOGGA-2009.jpg

Ni minns kanske det oerhört vitsiga temat för dessa dagar:

Från MEGALIT till MEGABIT

Tillbaka till lilla Luttra kyrka, vars medeltida utseende, både på insidan och utsidan, påminner om hur oerhört gammal denna bygd faktiskt är. Efter det att den senaste inlandsisen dragit sig tillbaka, var detta en av de första delarna av vårt land där människor över huvud taget kunde slå sig ned. Nästan allt annat var ju nedisat eller under vatten. Ovanlig, och ovanligt vacker, är också den lilla stigluckan, som leder fram till kyrkan:

b2ap3_thumbnail_Luttra_kyrka_stiglucka_0911-2.jpg

Alldeles bredvid ingången, ni ser den faktiskt på rubrikbilden, finns det en gravsten som får betraktaren att studsa en aning:

b2ap3_thumbnail_Luttren.jpg

Nils Natanael Luttréns och hans hustrus Elin Elisabets gravplats, friköpt år 1904, står det. Jaha, är inte detta lite ovanligt? Brukar det inte snarare stå när de gravsatta personerna är födda och döda och kanske ett yrke som hemmansägare eller skollärare? Men nej, här verkar året då graven friköptes vara viktigare. Man undrar varför? Har det varit bråk om gravplatsen? Har man fått kämpa för att få den? En titt i Sveriges dödbok visar, att Nils Natanael blev änkeman just 1904. Då avled hustrun Elin Elisabet, endast 26 år gammal, efterlämnande fyra små barn, varav det yngsta alldeles nyfött. 

Det andra man reagerar över är efternamnet; LUTTRÉN, ett namn så uppenbart inspirerat av sockennamnet. Ändå var Nils Natanael inte från Luttra utan ifrån Karleby en bit bort. Att man, när det blir dags att skapa sig ett nytt efternamn, låter sig inspireras av hemkyrkan eller hemsocknen, tycks vara mer regel än undantag. Det är inte många efternamn som börjar på LUTT, men LUTTRING finns det faktiskt folk som heter, liksom LUTTERMAN och flera andra liknande konstruktioner. Mycket enklare är det om man kommer från KARLeby; Carlbom, Carlblom, Karlstrand, Carlström, Carlberg, Karlqvist, Carlman och Carlander är några av alla de möjligheter, som står till buds och som folk från denna socken har valt att kalla sig.

Det finns många exempel på emigranter, som heter Svensson och Andersson när de ger sig iväg, men som snart nog har antagit nya efternamn, baserade på ortsnamnen där hemma. Ibland, särskilt om det finns olämpliga bokstäver i det svenska ortnamnet, blir man tvungen att frisera stavningen en smula. Är man t.ex. från Kälvene, så kan det amerikanska namnet bli både KJALVEN och CHALVINE. Hur det blir om man kommer från Ödeshög eller Råå, kan vi bara fantisera om. 

Det tredje utropstecknet på ovan avbildade gravsten är den lilla uppmaningen längst ned:

Du mänska som lever i tiden - glöm ej den gravliga friden

Kanske inte den mest stilfulla poesi man i detta sammanhang kan tänka sig ... 

Det sista man fäster sig vid är emellertid det lilla bibelcitatet, som inte riktigt fick plats:

Så älskade Gud världen o.s.v.

Att fatta sig kort är en dygd, särskilt om orden skall huggas i sten! Men nog ser väl denna förkortning en aning rumphuggen ut? Den förutsätter för det första att alla människor vet vad som kommer efter -  att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv - en text hämtad från Johannesevangeliet 3:16. Det gjorde säkert de flesta svenska för hundra år sedan, men idag är det tveksamt om särskilt många betraktare har detta klart för sig.

b2ap3_thumbnail_Cello.jpg

 "Och så vidare" - så skall o.s.v. uttolkas. Kåsören CELLO pläderade redan 1948 för ett generösare användande av etablerade förkortningar. Om ”d.v.s.” är en erkänd förkortning, måste den kunna användas i alla sammanhang, t.ex. så här: 

”Den, som alltid varit frisk, vet inte vad d.v.s. att vara sjuk”

 

 ”Dibarnet kan inte tala, även om d.v.s. något”.

 

Eller förkortningarna ”f.d.” som ju betyder ”före detta” och ”o.d.” som betyder ”och dylikt”? Varför inte då: 

”Det var ett uselt f.d., sade skidlöparen, som åkte på ett fält som var träskartat o.d.”

 

Flera härliga exempel: 

”Jag tar inte droskan utan släden, ty i snö är m.fl. gånger bättre än hjul, sade godsägaren. Och s.k. han på kusken.”

 

”Då swingpjatten provade de smala byxorna i affären och fann, att han inte kunde trä sin stora fot genom byxbenet, beslöt han vänta t.v. modell inkommit.” 

 

Avslutar gör vi naturligtvis med denna oklanderliga uttolkning: 

”Efter middagen beslöt bonden sig för att gå ut o.s.v. till han sått färdigt.” 

b2ap3_thumbnail_Sningsman.jpg

 

Bild: Digitalt arkiv 

 

 

 

Kommentarer

  • Bo Nordenfors
    Bo Nordenfors måndag, 03 april 2017

    Och så hade vi teologen Ester Lutteman, visserligen född Lundström.

  • logga in först för att lämna en kommentar