Om kriget kommer ...

Bara några dagar efter de förfärliga händelserna i Paris, och här sitter jag och skall försöka knåpa ihop något genealogiskt. Jag säger som bloggarkollegan Eva: Mitt i allt detta elände ”förlorar släktforskning och arkivbesök sin meningsfullhet”. Inför Advent, övar jag f.n. flitigt med mina barnkörer, och bland alla Hosianna-ropen förekommer också dessa rader: 

Advent är mörker och kyla.

I världen är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap,

 men bråkar och slåss överallt.

Tyvärr är detta bara allt för sant, och det förefaller faktiskt bli värre och värre …

Eller har jag fel?

Fasorna under 1:a och 2:a världskrigen, eller under Stalins och Maos utrotningskrig mot den egna befolkningen, för att inte tala om folkmorden i Armenien och Rwanda och på flera andra platser, står liksom i en klass för sig, och går inte att jämföra med de bekymmer vi upplever idag. Men ändå … Vi var många som efter 1990 hoppades att världen skulle gå en lugnare och lyckligare framtid till mötes, och så kommer då detta; TERROR! 

Man kommer osökt att tänka på 9-11, då Usama Bin Ladins käcka gossar flög in i skyskrapor och militärhögkvarter, och därigenom förändrade världen. Just den dagen befann jag mig på Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris, på väg mot Chicago och den allra första av förbundets amerikasatsningar, som gick under namnet SWEDGENTOUR. Vi var tolv ifrån Sverige, som bland annat skulle medverka vid de Amerikanska släktforskardagarna, och vi hade just gått ombord när ordern om omedelbar evakuering kom. Det blev att ta sitt pick och pack och lämna planet för att dagen därpå snöpligen återvända till Sverige. 

I och med Paris har vi nu fått ett 11-13, ett Fredagen den 13:e värt namnet. Ett Paris, som väl egentligen stavas S-Y-R-I-E-N. Vad har vi nu att se fram emot? Fler terrordåd? Stängda gränser, poliskontroller, oro, demonstrationer, förortsvåld, regeringskriser? En stilla bön skulle kanske kunna formuleras så: Låt det yttre hotet från dessa barbarer svetsa oss samman, alla vi som tror på demokrati och frihet, och förmå oss att komma över våra förhållandevis små meningsmotsättningar till förmån för konstruktiva och kreativa lösningar kring både flyktingproblematik och säkerhet.

b2ap3_thumbnail_Om-kriget-kommer-II.JPG

Från min egen barndom minns jag hur jag under telefonkatalogen hittade en liten skrift med namnet ”Om kriget kommer” som jag med darrande händer bläddrade mig igenom: Skyddsrum, gasmasker, spioner … Ni minns väl den ekande meningen ”Varje meddelande om att mobiliseringen skall avbrytas är falskt!”

Hur beskriver man nervositeten inför ofärdstider och krigstillstånd för ett folk, som inte har upplevt krig på över 200 år? Jag kan föreställa mig, att svenska folket fick sig ett litet smakprov på detta våren 1940, då tyskarna tågade in i Danmark och Norge. Står vi på tur? Blir det vi härnäst? Den gången slapp vi undan med blotta förskräckelsen, men för våra förfäder före år 1814 var detta med krigstillstånd en verklighet, särskilt om vi kommer in på 16- och 1700-talet. Jag tänker på de återkommande krigen mot Danmark och Ryssland, ibland t.o.m. på svensk mark, men för det mesta på bortaplan. Trettioåriga kriget, som kostade så många unga svenska pojkar livet, utspelades t.ex. uteslutande i Tyskland och i angränsande länder.

b2ap3_thumbnail_James-Bond_20151115-195736_1.jpg 

Det kalla kriget, som vi trodde tog slut omkring 1990, men som tycks ha blossat upp igen, var det egentligen ingen som begrep sig på. Vad handlade det egentligen om och vad ville de olika deltagarna. Handlade det om världsherravälde eller bara om pengar? Handlade det om styvnackad stolthet och en stiff upper lip, eller fanns det ideologiska bevekelsegrunder? Eller var det bara fanatism, barbari och enfald, liknande det vi nu ser prov på? 

Domedagskänslan på den tiden fångade min bror, ordkonstnären Clas Rosvall, skickligt i en av sina dikter, samlade i häftet ROSVALLITTERATIONER, från 1985. Då hade muren ännu inte fallit, och Sovjetunionen, officiellt benämnt USSR, existerade fortfarande. Låt oss hoppas att nedanstående rader inte blir aktuella igen …

URSÄKT

Ursäkta Undertecknades Urbota

Uridiotiska Uppförande.

Ursäkta Utstuderade Utsugningen,

Utplundringen, Utarmningen.

Ursäkta Unkna Urskuldanden,

Usla Undanflykter,

Uppenbara Uraktlåtenheter.

Ursäkta Utsvultna U-länders

Utståndna Umbäranden

Ursäkta Urdumma Underrättelse-

verksamheters Underligheter.

Ursäkta Ursinniga

 Utrikespolitiska Utfall,

Uppförstorad Uppbragthet,

Upphettade Umgängesformer.

Ursäkta Upprustningen …

Ursäkta Utvecklingen;

Upprinnelsen, Uppladdningen,

Uppmarschen, Upptrappningen

… Utbrottet

Ursäkta Urskiljningslösa

Utbombandet, Utrotandet,

Utsläckandet, Utplånandet.

Ursäkta Utgången, Undergången.

Ursäkta, Urmoder

Ursäkta, Urfader

Ursäkta, Universum

Underdånigast

USA    USSR

*************************************************************************************************

Teds tillägg: 

Ursäkta detta för en släktforskarblogg kanske allt för politiska inlägg, men i dessa dagar kan ett sådant övertramp måhända accepteras ...