På safari i Viskafors

Sommartid är bästa tiden för att åka på släktforskningssafari. Jag hoppas ni har tillfälle till det i sommar. Det vill säga åka runt i Sverige och letar efter de platser där släkten bott och verkat. Jag har skrivit om detta förut och vill slå ett slag för det igen. Att komma till en plats där ens äldre släktingar bott eller arbetat ger så väldigt mycket mer än bara den teoretiska kunskapen från arkivhandlingarna.

Sedan jag började släktforska har jag gjort sådana utflykter varje sommar. I år är nog första sommaren jag inte kommer att hinna med det. I stället har jag varit på nostalgitripp med mina barn, bland annat till badviken från deras barndom och andra platser. För mig känns det nästan som nutid, för dem är det en blick tillbaka.

Så kan det också bli om du tar med dig gamla faster, föräldrarna eller morfars bror på safarin, och kanske får du dig lite extra historia till livs när minnena vaknar.

Det här är bara så himla roligt och givande. För några år sedan tog vi syskon med vår pappa och hans syster till Viskafors söder om Borås. Där anslöt några kusiner, plus ett par kunniga lokala släkt- och hembygdsforskarguider. Stort tack till Kjerstin Olofsson med make Nils-Olof!

Anledningen till att vi åkte till Viskafors och Rydboholm är att där träffades min farmor och farfar. Varken min pappa eller någon av hans syskon hade varit där men de känner till platsen och dess betydelse, en helt avgörande plats för att de alls skulle finnas till. Och jag! Det finns ju många sådana avgörande händelser och platser i en släkt. Farmor kom till disponentfamiljen som piga 1909. Samma år kom farfar dit som kusk. Farmor kom från Rolfstorp utanför Varberg och farfar från Vargön i Västergötland. Hade det inte varit för Viskafors hade de alltså aldrig träffats. Men det dröjde till 1915 innan de gifte sig.

I trädgården innanför träden låg disponentvillan där farmor och farfar arbetade och träffades. Idag är det en gokartbana där och huset är borta sedan många år.

Fabrikskontoret i Rydboholm dit farfar ofta skjutsade disponenten.

Vid besöket fick vi veta mycket om trakten och historien på plats och vi kunde se var disponentvillan legat där farmor och farfar arbetade. Farfar var förstås mest i stallet eller på kuskbocken. Det är nu över hundra år sedan och jag kan ändå se dem framför mig, de som var unga då och i den miljön.

Så åk på utflykt! Ta med dig kamera, kartor och din släktforskning så att du kan dokumentera och ta tillvara besöket.

Våra guider hade med sig många gamla bilder som vi fick se och som jag fotograferade av.

Så här gör jag för att komma ihåg vad bilden föreställer om jag ska fotografera av eller scanna en gammal bild, lägger den på ett block och skriver vad det är och tar en bild med mobilen. Då kan jag kolla på det sedan om jag glömmer vilket motiv det är.

Farfar var en hästkarl och arbetade också som kusk i Göteborg ett tag. Som bonde senare hade han också häst.

Farfar och farmor med de första barnen och några grannar i skördetid, troligen 1920. Farmor är kvinnan längst till höger och farfar står bakom henne till vänster. Till höger bakom farmor står hennes far Kristoffer Johansson, född 1850. Nu är alla döda utom den minste gossen i farmors knä, min farbror född 1919.