Resan

Sitter på tåget från Göteborg hem till Stockholm. Efter en intressant dag med mycket diskussioner om DNA och annat så är det skönt att luta sig tillbaka och bara njuta av resan. Titta lite förstulet på medpassagerare, titta ut genom fönstret och se landskapet passera. Regnet känns inte men syns. Att det tar några timmar till känns både bra och lite mindre bra. Avkopplande, men visst kunde tiden användas till annat. Fast, varför inte, numera går det ju att nå de resurser jag behöver för att kunna leta efter information om både det ena och det andra. Jag kan kolla mina frågor, jag kan kolla mina testresultat och jag kan läsa, och leta i, de kyrkböcker som är aktuella.

b2ap3_thumbnail_ombord.jpg

Tankarna går vidare, undrar hur de reagerat, de jag läser om, om de sett vad jag kan se nu på min skärm. Kunde de någon gång fantisera om att deras liv skulle vara av intresse för någon annan. Tänkte prästen någon gång tanken att det jag skriver ner nu, kommer någon att sitta på ett tåg och läsa i framtiden. Naturligtvis inte det där med tåg, det fanns ju inte ens då. Men resten, att i en avlägsen framtid skulle någon sitta och försöka förstå vad som skrevs för mer eller mindre eget bruk. Kanske skulle handstilen vara mer precis, förkortningarna mindre svårförståeliga om den som skrev förstått vilket värde någon sätter på det som skrevs ner. Skulle beskrivningen av Anna och Per vara mer utförlig, skulle deras upplevelse beskrivits annorlunda, nu lite torr text om den tid då de förlorade alla sina sju pojkar på mindre än ett år. Det kanske är tur att inte allt för mycket skrevs, upplevelsen är ändå skrämmande och sorgesam.  Ja, vi får aldrig veta om det blivit en annan text, men tankarna kan ändå flyga när landskapet far förbi utan för fönstret. Fast det är ju vi som far förbi landskapet om vi ska vara ärliga.

b2ap3_thumbnail_landskap.jpg

Resan bland kyrkböcker och annat arkivmaterial är ju en resa i tiden, bakåt, och vi kommer lite olika långt beroende på vad som finns tillgängligt. Inget nytt material tillkommer, det som är skrivet är skrivet, men alltmer blir tillgängligt genom den digitaliseringsvåg som sveper genom samhället. Det går knappt en dag utan att nytt material blir tillgängligt, det ena mer intressant än det andra.

En annan resa är det som sker genom att olika studier släpps om det som kallas ancient DNA, DNA från för länge, länge sedan avlidna människor. Här kan vi säga att det tillkommer nytt, nya upptäckter ger nya slutsatser och gamla sanningar måste revideras. En utveckling som sker inom detta område accelererar när tekniker och forskare går hand i hand för att minska kostnader att ta fram resultat. Snart är det lika dyrt/billigt att ta DNA-prover som det är att ta kol-14test. Snart är det naturligt att fylla på databaserna med stora mängder DNA-data från stenåldern och framåt, något som kommer att berätta nya historier och också ge alla de som testat sig idag en koppling långt, långt tillbaka i tiden.

Vill vi veta allt detta, ja det kan vi fråga oss, men visst ger det en större insikt i vår historia, visst öppnar det upp sinnet för nya, fantasieggande funderingar. Kanske kan vi se både forntid och nutid med nya ögon, ny kunskap ger oss förmodligen vidgade vyer och det är ju inte fel.

Nu stannar tåget i Skövde, måste hoppa av och posta inlägget, eller hur får man annars ut det till alla som vill läsa, skulle säkert prästen ha funderat (fast det var en annan präst, lite senare i tiden, som sett ett tåg)