Rim och Reson ...

Rim och Reson ...

 

Sitter ni också i dessa dagar och knåpar ihop små rim på era julklappar?

Det är i så fall nästan den sista rest vi har av allmänt och spontant diktande i vårt land. Förr författades det flitigt till allehanda födelsedagar, jubiléer och inte minst till bröllop, men den traditionen förefaller tyvärr vara i utdöende. På 50-årsdagar och när folk går i pension, kan det faktiskt fortfarande hända, att kollegor under mycket fniss och fnass reser sig upp för att med specialskrivna sånger hylla vederbörande. Kvaliteten på dessa verk skiftar …

Kåsören CELLO (Olle Carle) har en sedelärande berättelse om en snapsvisa, och om värdet av att vara ordentligt nykter vid författandet av sådana alster, även om de är tänkta att framföras vid mindre nyktra tillställningar.  Obetalbar i denna genre är också Povel Ramels ”Firmafesten” – ni vet ”Bladbergeri & Son”.

För den ovane diktaren, kan det ibland gå rejält snett – särskilt när de stora känslorna skall tvingas in i det lilla och strikta formatet. Det är då PEKORAL kommer till världen. Wikipedia förklarar uttrycket så:

Pekoral (från latinet pecus: boskap, fä) är en text som är allvarligt syftande, men som genom framförallt stilbrott eller att man använder felaktiga ord och uttryck, oavsiktligt får en komisk verkan. Enligt poeten Bertil Pettersson är det utmärkande för en pekoralist att " ... uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan. Den emotionella och intellektuella kapaciteten räcker inte till för de stora ambitionerna ...".

För den som vill veta mer i ämnet kan jag rekommendera Olle Strandbergs klassiska Antologi: PEGAS PÅ VILLOVÄGAR. En muntrare läsning kan knappast uppbådas.   

Om Julklappsrimmen skriver Wikipedia vidare:

Julklappsrim eller julrim är relativt korta, rimmade verser som man fäster på julklappar. Ett julklappsrim antyder vanligen vad som finns i paketet utan att direkt avslöja innehållet. Inför jul är det vanligt att paneler med inbjudna gäster, framför allt på TV och i radio, skriver julklappsrim på tittarnas/lyssnarnas begäran. Det brukar kallas för rimstuga. Förr i tiden fanns en lantlig tradition som innebar att byns ungdomar smög omkring på julaftonen och knackade på i stugorna. När någon öppnade kastade man in en skämtgåva, som kunde bestå av ett vedträ eller en halmfigur. På gåvan hade man ofta fäst en lapp med en vers som förklarade varför mottagaren förärats den fina presenten. Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim.

Förr skrev jag julrim på alla klappar. Det krävde mycken tid och möda, men var ganska roligt och rönte stor uppskattning. Att alla dikter skulle rimma var givetvis självklart, men helst skulle de också ha en poäng eller någon sorts knorr. När jag för över 30 år sedan skulle ge min hårt arbetande hustru en almanacka i julklapp, skaldade jag oblygt följande: 

Din tid du bör prioritera 

Och inte lova bort dig mera

Än att du städse är beredd

På varje sida skriva: Ted

 

Klassiskt bland julklappsrim är det, som en gång beskrev den ljusstake eller grytlapp, som den förhoppningsfulle skoleleven skänkte sin fromma moder:

 

Detta har jag gjort i slöjden

 Ära vare Gud i höjden!

 

I gästböcker skulle man förr i världen alltid försöka krysta ihop en dikt. Boken i fråga brukade tas fram inpå småtimmarna när man, medvetslös av trötthet, gjorde sig beredd att stappla hemåt. Avsaknaden av inspiration brukade vid dessa tillfällen vara total. En lidande gäst skrev i ren desperation följande i vår gästbok:

 

Detta är en pina, 

Måtte solen skina!

 

Det är roligt med dikter, och vi får hoppas att de en gång får sin renässans. 

Finns det då någon specialdikt för oss släktforskare? 

Ja, faktiskt, och här kommer den, författad av Hans Wärnström (1914-1986), "med mycken god hjälp av Zacharias Topelius".

En släktforskares funderingar

Att ut ur dunklet locka fram

en forn generation

och söka sig till släktens stam

kan bli en ren passion.

 

Och när vi lampan slagit på

och skärmen lyser klar

vi brådstörtat förflyttas då

till längst förflutna dar.

 

När farfars farfar växte upp –

var levde han sitt liv?

Vad vet vi om hans levnadslopp?

var fann han väl sitt viv?

 

Vi söker och vi famlar kring

i husförhörets längd.

Ibland vi finner ingenting

och vägen verkar stängd.

 

Ibland vi ser en krumelur,

som knappt att tyda går,

men med intuition och tur

dess mening vi förstår.

 

Det ofta finns alternativ

när spåren suddas ut –

är man blott lite kreativ

man kommer fram till slut.

 

Och när vi sista runan tytt

på släktens äldsta sten

vi kanske börjar om på nytt –

med någon sidogren.

 

Och med detta:

God Jul, alla bloggläsare!

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Lillejulafton
De dog på julafton
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild