Släktforskare - ett släkte för sig

På Facebook och Youtube kryllar det av lustifikationer, små sketcher, satirer, tänkvärda tankar och spektakulära videosnuttar. Ibland är det roligt och träffsäkert, ibland bara pinsamt och dumt. I veckan var det vår lilla värld, som begåvades med ett någorlunda oförargligt omdöme, mest ägnat att roa och underhålla. Här kommer en svensk översättning av originalet, som du hittar på 

http://www.quicklook.co/2016/01/27/how-the-world-sees-us-genealogists/

Stämmer då dessa meningar och bilder med hur vi tror att andra ser på oss och vår fantastiska hobby? Och på hur vi själva upplever oss? Låt oss ta påståendena ett efter ett:

b2ap3_thumbnail_Slktingar.jpg

Min erfarenhet är, att de allra flesta släktingar man kontaktar faktiskt är ganska intresserade av det man har att berätta om gemensamma släktingar och anfäder. Man får naturligtvis akta sig för att tråka ut sin publik med alltför många detaljer och ovidkommande sidogrenar, men med lite entusiasm, några spännande skrönor och ett antal fotografier brukar det gå att hålla intresset uppe. När det gäller själva utfrågandet måste man se till att undvika rollen som mantalskommissarie. Inga korsförhör! Hellre trivsam konversation, där de vitala frågorna skickligt smygs in ...

b2ap3_thumbnail_Vnner.jpg

Tvångströja??? Tycker verkligen våra vänner att vi som sysslar med detta är knäppa? Tänk att det tror jag faktiskt inte! Det kan väl hända att en och annan, inklusive våra hårt prövade familjemedlemmar, menar att vi går till överdrift (för det gör vi ju...) och att man kanske inte måste tillbringa varje ledig stund framför datorskärmen och varje semester på arkivorter eller löpandes gatlopp på kyrkogårdar. Sådana antydningar kontrar vi naturligtvis omedelbart genom att jämföra med än mer fanatiska fritidssysselsättningar, som dessutom inte producerar något av bestående värde (golf t.ex. eller realitysåpor).

b2ap3_thumbnail_Mdrar.jpg  

Mitt i prick! Det finns många mödrar som ler vänligt men överseende mot sina vuxna barns släktforskningsintresse. "O, vad fint du ritar", sa de kanske när barnen var små, utan att egentligen mena det. "O, vad duktig du är", säger de nu, utan att förstå att leken har blivit allvar, att forskningen är någonting mer och viktigare än frimärkssamlandet, tennsoldaterna eller Barbiedockorna. Lycklig den släktforskare vars familjemedlemmar blir smittade och förmår dela framgångarna och motgångarna i denna den bästa av alla hobbies.

b2ap3_thumbnail_Ancestry.jpg

Med "Ancestry" menas naturligtvis alla entreprenörer, som förmår slå mynt av släktforskarnas behov av information, register och digitala bilder. Man vill gärna tro, att de aktörer som förser oss med alla dessa nyttigheter inte bara besjälas av möjligheten att berika sig, utan också har ett genuint intresse för själva ämnet. Så är dess bättre fallet med våra svenska aktörer, Arkiv Digital å ena sidan och Riksarkivet/SVAR å den andra. Men visst finns det charlataner i branschen, och dem skall vi akta oss noga för!  

b2ap3_thumbnail_Samhllet.jpg

 ... som ena riktiga dödgrävare! Som kan gå över lik för att hitta fram till den önskade information. Som gräver och rotar och snokar ... För kanske 25 år sedan kom det en rolig liten bok med namnet "Collecting dead relatives", där författarinnan vältaligt beskrev en släktforskares vedermödor, motgångar och lyckorus. Boken blev en succé, och uppföljaren fick givetvis heta "Further undertakings of a dead relative collector". För oss svenskar är det kanske än viktigare att se till att inte samhället gräver bort alla våra gravar, så som de är på god väg att göra, om de inte lyckas klämma oss på dryga avgifter för att låta dem stå kvar. En häpnadsväckande kulturförstöring och ett gigantiskt kontraktsbrott, som saknar motstycke i vår historia.

b2ap3_thumbnail_Vi-sjlva.jpg

Är det så här vi upplever oss själva. Som knipsluga detektiver med pipan i mun, keps på huvudet och den skarpa Sherlockblicken ständigt alert. Ja, kanske! Men för det mesta handlar vårt åtagande som släktens krönikörer och exploatörer mer om hårt och metodiskt arbete, noggrannhet vid kontroll av uppgifter och källor samt envishet i uppföljningen av borttappade trådar än om genial slutledningskonst. Detta sagt finns det dock tillfällen då man får ta till alla sina färdigheter, små grå celler, genealogisk intuition och välsignad tur för att faktiskt komma vidare.