Tiden går, och med den……

Ibland känns det skönt att ta en paus, att bara luta sig tillbaka och låta tankarna fara dit de vill.

Inga krav på prestation, inga måsten från något håll och då kan man gå in i sig själv och fundera på sådant som annars inte får tid och plats.

Jag har ”jagat” ett antal okända släktkopplingar under en tid, både åt mig själv och tillsammans med andra som har okända släktingar både här och där. Det är ju inget ovanligt bland släktforskare, det förekommer nästan hela tiden.  I allt letande efter fakta, källor och kopplingar så glömmer jag ibland människan, vars namn och data finns på skärmen framför mig, i anteckningsblocket eller någon bok.

b2ap3_thumbnail_05301.JPG

 Häromdagen så dök det upp ett kort. Jag har sett det många förr, men den här gången började fantasin ta fart, vad tänkte hon på, Wilhelmina Jansson i Öster Sänsjö, när hon sitter lutad mot sin köksbänk. Den lilla sopskyffeln som hon använde både för att borsta ner smulorna från matbordet i och till att ha aska ur vedspisen i, noggrant rengjord efter varje användning finns där.  Hushållspappersrullen på väggen, en modern uppfinning, men den fungerade. På bänken står ett av många resultat av hennes gröna fingrar, nu när orken inte finns till slåtter och potatisland, den så omhuldade lilla blomman. Kortet andas lugn, men vad tänker hon på? Är det på sina barn, de som bor i närheten och de som bor längre bort. Hur ofta fick hon veta vad som hände de utflugna, ingen mobiltelefon som ringde, ingen chat på datorn utan det var kanske de efterlängtade breven som gav en inblick i hur allt utvecklades.

b2ap3_thumbnail_05302.JPG

En av döttrarna lämnade Roslagen och befann sig plötsligt mitt i hjärtat av Dalarna (nu kanske jag gör bort mig och får de från Mora, Leksand, Orsa och så vidare på mig) , i Rättvik och fick en bostad på höjden med utsikt över Siljan. Att byta Östersjöns vatten mot Siljans gick kanske bra, men hur var det med dialekten, hur lätt var det att komma in i gemenskapen när man var utombys?  Jag undrar om det bara var behovet av att sitta still som återspeglar sig i mammans ögon på kortet. Funderade hon på hur det skulle gå för den lilla flickan som fick vara i centrum på kortet. Drömde hon om sin framtid och var det något som bekymrade henne?  Det vet jag inte, men jag känner det nästa som jag dras in i kortet, jag skulle vilja få vara där en stund och lyssna till samtalen. Makens något mer självsäkra uttryck, vad beror det på? Var det han som ville till Rättvik och inte hon, eller fanns det något annat bakom masken. Han kanske också var fundersam, han kanske delade sin hustrus funderingar. Det som jag tro mig kunna konstatera är att flickan i mitten inte hade några djupa funderingar, utöver förundran för den där manicken som stod i ena änden på rummet och som alla skulle titta mot och vara helt stilla.

b2ap3_thumbnail_05303.JPG

Det jag vet är den lilla flickan växte upp, för hon finns på nästa foto. Jag frågar mig vad hon kände inför fotografens utrustning nu, det gällde att lyda instruktionerna och samtidigt se så avslappnad ut som möjligt. Och det ser ut att ha gått bra, hon håller koll på sig själv och de båda busbarnen.  Ett ganska typiskt kort för sin tid, det var ju inte möjligt att ta kort hur som helst, det gällde att allt fungerade när man gick in till fotografen. Några större möjligheter till att ändra utseende, att ta bort skuggor eller liknande fanns ju inte. Tänk om man hade haft photoshop då, hur mycket lättare hade det inte varit. Var det en pina att sitta där och vara uppsträckt, det kanske det var. Kan man se det i ögonen månntro. Inte vet jag, känner sig nästan hemmablind när sådana funderingar dyker upp. Kanske är det lättare för andra att bedöma, att tolka de signaler som ett kort kan ge.

En stunds avkoppling, med drömmar och funderingar, ger ny energi. Det gäller att ta tillvara dagen, så kanske ska den vanliga släktforskningen få lite mer tid. Gräva fram lite mer uppgifter ur den där matchningslistan från DNA-testet, det gäller att hitta fler som har samma mitokondrieDNA som de tre kvinnorna på korten, för samma har de eftersom det är en rak linje med mammor.
Ta reda på fler födelse och döduppgifter, inte på dessa för jag vet att de blev 89 , 98 och nästan 93 år gamla, men det finns ju fler och mer uppgifter att ta fram om andra, så jag kan låta tankarna fara iväg med deras öden och äventyr nästa gång det blir en paus.