Vad händer när orken tar slut?

Det finns idag en mängd kanaler som sköljer över oss med information. Den lite äldre uppfinningen med det tryckta ordet kompletteras med mängder av radiokanaler. Ovanpå det kommer den något senare TV, även här med kanaler av alla de slag som gör att vardagen fylls med nya intryck.  Fast inget av detta är väl som dagens nya informationsflöde, baserat på internet som (nästan) alltid är uppkopplat, som använder otaliga sätt att ge och trycka på ny information.  Begreppet uppkopplad har fått en ny innebörd, var vi än är så nås via av nya upptäckter, nya trevliga händelser och även ytterst otrevliga sådana.

Men det berör inte de som släktforskar, eller hur. Våra förfäder fanns och deras liv går inte att ändra. Vi kan få veta när de föddes och när de dog, och inget av detta kan vi ändra på.  Vi kan inte med drev på sociala medier förflytta ett enda dödsdatum, vi kan inte få facebookgrupper att skapa nya släktingar, som aldrig funnits. 

b2ap3_thumbnail_mujibur-rohman-272855.jpgb2ap3_thumbnail_mujibur-rohman-272855.jpg


Och mitt i allt detta överflöd av information, där allt tycks finnas och inget är omöjligt, sitter en liten gubbe och har kört fast. Allt han letar efter verkar finnas bakom en ogenomtränglig dimma, spåren leder framåt men förloras i denna dimma. Det kommer ny information, personer runt omkring jublar när de ser att dimman lättar så det kan följa spåren ytterligare. Ny indexering, nya databaser och många gånger nya kostnader gör att alla, verkar det som, gör stora framsteg, och där sitter den lilla gubben. Han känner att orken rinner ut, han känner att den av många tidigare omtalade tegelmuren, the brick wall, bara blir högre och högre, bredare och bredare. Någonstans ekar en ramsa från förr, du kan inte gå över den, du kan inte gå under den, du kan inte gå runt den eller något i den stilen. Och muren blir högre och högre!

b2ap3_thumbnail_StockSnap_637F0E57B1.jpgb2ap3_thumbnail_StockSnap_637F0E57B1.jpg

Kanske dags att bara luta sig tillbaka, vila och vänta på rätt tillfälle. Lägg allt åt sidan, syssla med något annat!  Läsa några böcker, gräva i landet eller vad som helst. Mitt i all bedrövelse, när orken tagit slut, kanske finns det små, små öppningar. Ett besök på ett trevligt föredrag, utan tanke på prestation. Söka kontakt med en främling, som skrev något intressant för ett år sedan. Fundera på nya verktyg, nya vägar som inte provats förr.

En dag så släpper det, någon flyttade en sten i muren, någon gav gubben en borrmaskin så han kunde borra ett hål, någon värmde lite luft så dimman lättade. En ny uppgift från ett oväntat håll kan visa sig vara det som behövs, en hjälpande hand från en ny bekantskap eller en ny match på DNA-listan likaså. 

Livet är ju upp och ner, så är det även med släktforskningen, och även om jämförelsen haltar så kan det vara skönt att få vara med om genombrottet, att få känna att det blir roligt igen och att få känna sig upprymd och ta ett rejält skutt och få uttrycka sitt Yeah!!

b2ap3_thumbnail_alan-hurt-jr-79392.jpgb2ap3_thumbnail_alan-hurt-jr-79392.jpg

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Rika adoptionshandlingar från arkiven
En man som hetade Glader
 

Kommentarer 1

Eva Johansson den fredag, 13 oktober 2017 19:21

Åh, jag hoppas att dimman skingras snart. Då blir livet ljust igen.

Åh, jag hoppas att dimman skingras snart. Då blir livet ljust igen.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild