Även med en begynnande snöstorm yrande utanför fönstret är det ibland svårt att sätta sig in i den utsatthet våra förfäder stundtals befann sig i. En särskilt utsatt grupp var förstås de ogifta mödrarna. Om fadern inte tog sitt ansvar föll det ju på modern att ensam ta hand om barnet. I min antavla finns en handfull fall med Fader Okänd. Min mm mm fm Maria Bengtsdotter föddes 1790 i Nykyrka socken någon mil utanför Nyköping och tjänade som piga på några ställen innan hon blev inhyses, tydligen utan större arbetsförmåga.

"På begäran av pigan Maria Bengtsdotter i torpet Hällsätter denna församling, som ärnar anhålla hos kungliga Serafimer Ordens Gillet om något understöd till föda och uppfostran för sina oäkta barn: Karl Erik född 1817 den 14 december, och Per August 1822 den 19:de januari, kunde församlingens ledamöter med skäl vitsorda, att hon, så länge hon kunnat dragit all moderlig omsorg, för dess barn, utan att därvid velat besvära andra. Men vore nu så försämrad till sina villkor, att hon behövde det understöd, som Kungliga Serafimer Ordens Gillet henne nådigt skulle vilja tilldela" (Råby-Rönö, KI:3, sockenstämmoprotokoll 1824-02-01).

Maria Bengtsdotter dog redan 1827, när sönerna var på tionde året respektive fem år gamla. Karl Erik var gammal nog att bli tjänstegosse och få klara sin egen försörjning. Han tog namnet Dahlberg och levde ett rätt fattigt och strävsamt liv som bruksarbetare, torpare och skräddare fram till sin död på 43-årsdagen år 1860. Liksom modern blev hans liv alltså kort, och han efterlämnade änkan Anna Sofia och tre döttrar i åldrarna 10 till 18 år.

Lille Per August var alltså bara fem när modern dog. Han blev fosterson hos den 25-årige soldaten Adolf Thun, vars 35-åriga hustru Brita Kristina Persdotter var kusin till Maria Bengtsdotter. Adolf och Brita Kristina gifte sig en tid efter Maria Bengtsdotters död, flyttade därefter till Råby-Rönö och tog omedelbart hand om den föräldralöse lille gossen. Några egna barn fick de aldrig.

I nästa husförhörslängd finns en notering om att Per August i flera år vistats "hos Strandberg i Nystugan". Torparen Gustaf Strandberg i Nystugan hade tidigare varit skräddare och troligtvis gick Per August i skräddarlära hos honom. När Adolf Thun och Brita Kristina Persdotter 1834 flyttade från socknen, lämnade de kvar den nu 12-årige Per August hos Strandbergs i Nystugan. Att Gustaf Strandbergs kusins sonsons son mer än ett sekel senare skulle komma att gifta sig med Per Augusts brorsdotters dotterdotter hade de förstås ingen aning om.

Per August förses nu med patronymikonet Persson i husförhörslängderna. Han var ju tämligen liten vid moderns död så omgivningen verkar ha känt till vem fadern var. Tydligen hette fadern Per, vilket inte begränsar urvalet särskilt mycket i det på namnfantasi tämligen befriade Södermanland. 1835, när han var 13 år gammal, blev den vanartige Per August Persson tvångsintagen på korrektionshuset i Nyköping.

b2ap3_thumbnail_Gamla-residenset.jpg

_{Gamla residenset vid Nyköpingshus där korrektionshuset var inrymt}

Nästa gång jag träffar på Per August är nästan 20 år senare, 1854. Han bor då i Stockholm och kallar sig för Per August Persson Broman. Kanske finns här en ledtråd till den okände fadern Pers identitet. När Per August föddes var klockaren i Råby-Rönö änkling. Klockaren hette nämligen just Per Broman. Det är förstås möjligt att namnvalet är en ren slump eller så kanske klockaren var en vänlig och omtänksam man som inspirerade Per Augusts namnbyte.
1857 gifte sig Per August Broman med småländska Katarina Maria Johansson. De flyttade runt i Stockholm med sin växande barnaskara som kom att omfatta tre söner och fem döttrar. Per August Broman drev minuthandel och Maria Katarina en månglerirörelse. De verkar sällan båda jobba samtidigt utan verkar turas om att stå för familjens försörjning. 1881 flyttade familjen till Adolf Fredriks församling. Stockholm saknar ju husförhörslängder för denna tid och i stället folkbokfördes befolkningen i Rotemansarkivet. Flyttlängderna är därför extra viktiga källor. Det här är familjen Bromans inflyttningsnotis:

b2ap3_thumbnail_Adolf-Fredrik-BIa-15-1881-1881-Bild-53-sid-49x.jpg

_{Adolf Fredrik BIa:15. Bild från ArkivDigital}

Makarna dog alltså med två dagars mellanrum. Vilken epidemi härjade då i Stockholm i mars 1885? I Adolf Fredriks dödbok finns inga spår av någon epidemi. Dödsorsak för Katarina Maria anges vara Morbus psychicus (Mani), vilket väl bör uttydas som maniskt tillstånd under psykisk sjukdom. En olyckshändelse till följd av hennes sinnestillstånd, kanske. Per August greps uppenbarligen av en så stark vanmakt vid hustruns död att han helt förlorade fotfästet i tillvaron och två dagar efter hustruns död gick han ut på Djurgården och sköt sig. Hemmet splittrades förstås i och med föräldrarnas död. De fick fattigbegravning och de yngsta döttrarna hamnade på barnhem. Så småningom kom sex av barnen att emigrera till USA.

En av de första svårigheter jag stötte på som släktforskare var min mormors farfars släkt.  Mormors far hette Ernst Sigurd Roland Sarve och var född den 28 april 1914 i Gävle. Enligt födelse- och dopboken i Gävle Heliga Trefaldighets församling var hans mor tjänarinnan Ebba Irene Sarve. Fadern står som okänd.

Detta var i och för sig ingen nyhet. Min mormor var fullt medveten om att någon far aldrig hade funnits med i bilden och hon har bara några enstaka minnen av sin farmor. Man träffades i regel bara när mormor fyllde år. Inte ens den muntliga traditionen hade något att berätta om mormors farfar.

Alla släktforskare kan nog känna igen sig i den frustration som fader okänd innebär. Inte bara ett stort gapande hål i antavlan, utan också en stor förlust i vetskapen om var man kommer ifrån och vilka gener man bär på. Jag bestämde mig för att uttömma alla möjligheter för att ta reda på vem den okända mannen var.  Vilken lycka det hade varit att få berätta för mormor hur det låg till!

fader-oknd.JPG

Utdrag ur födelse- och dopboken för Gävle Heliga Trefaldighet 1914.

 Eftersom födelse- och dopboken inte gav något började jag följa familjen i församlingsböckerna. Där framgår att modern fortsätter arbeta som tjänarinna under många år och hon gifter sig sedan 1936 med sonen till mannen hon arbetar för. Han hette Karl Arvid Johansson och var murare. Fadern, Gustaf Johansson, var änkman och anställd på Gävle ångväveri. Ingenstans framgår någon uppgift om mormors farfar.

Jag läste allt jag kom över om fader okänd. Vilka källor som fanns att tillgå och var man kunde hitta dem. Det första jag beställde fram var förlossningsjournalen från mormors fars födelse vid Gävle lasarett. Den finns bevarad på landstingsarkivet i Gävle.  Kanske kunde det finnas en fader angiven där? Tyvärr inte. Däremot fanns detaljerade uppgifter om hur förlossningen fortskridit. Ebba hade inkommit till sjukhuset kl. 2.30 på morgonen efter ca 1,5 timme med värkar. Hon blev inskriven och lagd på det allmänna rummet nr 7 och förlossningen fullbordades kl. 04.00 samma morgon. Hon framfödde en frisk pojke på 3700 g och fick lämna sjukhuset tolv dagar senare, den 10 maj.

frlossningsjournal.JPG

Förlossningsjournalen från min mormors fars födelse 1914 på Gävle lasarett.

 Nästa steg var att fråga på stadsarkivet i Gävle om det kunde finnas någon barnavårdsmannaakt bland kommunens handlingar. Förhoppningarna var stora, eftersom det mellan 1918-1973 skulle upprättas sådana akter för barn födda utom äktenskap. Kommunen ansvarade för att försöka klarlägga fädernas identitet så att de kunde betala underhåll för sina barn.

Besvikelsen var stor när jag fick ett mejl tillbaka om att någon akt ej kunde återfinnas. Även om jag inte hade gett upp, såg det inte särskilt ljust ut. Jag fortsatte istället med att fördjupa mig i min mormors fars liv. Min mormor hade berättat om att han haft stora problem med alkohol under större delen av sitt liv och lagts in på ett flertal olika behandlingshem.  Mot slutet fick han en förmyndare eftersom han inte kunde hantera pengar, men problemet var att denne förmyndare stoppade pengar i egen ficka.

Det är svårt att förstå hur aggressivt ett missbruk kan bli och hur det kan ta över hela ens värld. Min mormor växte upp hos sin mormor och morfar, och den enda kontakten hon hade med sin far på äldre dagar var när han ringde och behövde pengar till alkohol. Jag minns särskilt en händelse som jag fått berättat för mig av min mamma och mormor för några år sedan. Vid ett tillfälle när mormors far Ernst var på behandlingshem hade mormor gett honom en parfym i present, kanske i samband med en födelsedag eller någon annan högtid. Hon hade nog inte räknat med att han skulle dricka upp den!

Efter ytterligare kontakt med både stadsarkivet och landstingsarkivet fick jag ut en hel del handlingar kring Ernsts liv. Dels var det sjukjournaler som berättade om knäoperationer, missbruksbehandlingar och annan typ av vård som han fått genom åren, men det var också en tjock akt på ett femtiotal sidor från socialen där man detaljerat redogjorde för Ernsts hälsa och leverne flera gånger i veckan under en längre tid. De hade koll på honom. Detta var mot slutet av hans liv när missbruket kanske var som värst, och han blev flera gånger upphämtad av polis.

Jag minns väldigt tydligt hur jag efter påringning åkte till arkivet en sommardag för att hämta kopior på handlingarna. På vägen hem besökte jag min mormor och vi läste tillsammans igenom vad hennes pappa hade gått igenom. En hel del kände hon redan till, men mycket var nytt.

Det mest intressanta av allting var det som framgick i samband med ansökningar om vård. Vid varje tillfälle som Ernst hade blivit inskriven någonstans (och det var många!) hade man antecknat lite om hans uppväxt, familj, utbildning m.m.  På de flesta ställen var texten närmast identisk, precis som att man kopierat en tidigare journal, men vid ett tillfälle fanns mer detaljerade uppgifter. Ett enda litet stycke var det som blev vändpunkten. Här står nämligen att fadern hette Ernst Svensson och  avled 1952. Gissa om jag trillade av stolen! Både mormor och jag satt helt stumma av de nya uppgifterna. Mormors pappa visste uppenbarligen vem hans far var, men hade aldrig pratat om det.

utdrag.JPG

Uppgift om fadern i en ansökan om vård för alkoholmissbruk.

Med de nya uppgifterna sökte jag fram alla Ernst Svensson som hade gått bort 1952 på Sveriges Dödbok och beställde första sidan av bouppteckningen på samtliga i passande ålder. Fullt medveten om att utomäktenskapliga barn inte fick full arvsrätt efter sina fäder förrän 1970, hoppades jag på att det ändå kunna finnas en uppgift om ett utomäktenskapligt barn som fått ärva, t.ex. genom testamente. Jag gjorde dessutom en ny förfrågan hos stadsarkivet i förhoppning om att en ev. barnavårdsmannaakt nu kunde återfinnas med hjälp av faderns namn.

Så kom mejlet. De hade den!  Akten innehöll hela 47 sidor med information. Där fanns ett faderskapserkännande, en betalningsförbindelse, anteckningar från barnavårdsnämndens besök i hemmet och brevväxling mellan fadern och barnavårdsnämnden. Först då insåg vi att mormors pappa blivit övergiven som liten, hamnat på barnsjukhus och ev. barnhem innan modern tog tillbaka honom några år senare.En av föreståndarna på sjukhuset fattade tycke för pojken och försökte hjälpa honom på olika sätt, men ville inte avslöja sin identitet. Hon står bara som Fru Kronberg, men eftersom sjukhuset hette Kronbergs barnsjukhus ligger det nära till hands att hon var Erik Kronbergs hustru Ninni. Kronbergs var en rik grosshandlarfamilj i Gävle och lät bl.a. uppföra det vackra sommarstället Engeltofta som finns kvar än idag. Ninni Kronberg är känd för eftervärlden som den person som uppfann torrmjölken!

b2ap3_thumbnail_Kronbergs-barnsjukhus.jpg

Kronbergs barnsjukhus uppfördes 1904 till minne av Bengt Gustav Kronberg och hans hustru Augusta. Barnsjukhuset till höger i bild, Karlavägen 1 i Gävle.

Fadern var mycket riktigt också en Ernst, Ernst Valdemar Svensson. Han arbetade som elektriker och var gift med en kvinna som hade en son sedan tidigare. De fick aldrig några gemensamma barn, varpå Ernst adopterade sin hustrus son.  Han avled egentligen 1951, varför ingen av bouppteckningarna jag hade beställt var till någon nytta. Inte heller i den rätta framgick något som hade kunnat hjälpa mig vidare.

I samma veva som detta uppdagades så arbetade jag som vikarie inom Gävle kommuns förskolor. När personal saknades någonstans fick jag ett samtal om var jag behövdes och under vilken tid - därefter var det bara att åka iväg mot en ny arbetsplats. Jag hade tur och hamnade tidigt på en mycket stor förskola nära där jag bodde, och där behövdes personal i stort sett hela tiden. Jag blev kvar på samma ställe i över ett halvår.

Jag började forska på den nya, helt okända grenen på min mormors sida. Hittade Ernst Svenssons föräldrar och syskon och fick fram levande släktingar, sysslingar till min mormor. Jag hade nu lärt känna personalen på förskolan jag arbetade på och i fikarummet fick jag höra om deras familjer och liv. En av kvinnorna var i ungefär samma ålder som min mamma och hade ett mindre vanligt efternamn. Jag hade fått höra att hennes mamma fyllde år på julafton och att hon hette Britta, och allt detta stämde överens med ett barn som stod som dotter till mormors farfars bror, Sven Hugo Svensson. Tänk om vi var släkt?

Så en dag var vi ensamma i fikarummet, hon och jag. Jag frågade om hennes morfar hette Sven Svensson, och om hennes mamma hette Britta Hemlin. Det var rätt, sa hon och hann nog tänka tusen tankar innan jag berättade varför jag frågade. Det visade sig att jag hade tänkt rätt och vi var mycket riktigt avlägsna släktingar. Ännu ett märkligt sammanträffande.

När möjligheten till DNA-test blev allt vanligare kom jag på tanken att försöka bevisa att mannen som tagit på sig faderskapet också var biologisk far. Min mormors farmor hade sällskap med flera män (det får bli en annan historia) och hon visste möjligtvis inte själv vem som var den rätta fadern. För drygt en vecka sedan slog jag slag i saken och besökte min nyfunna vän och släkting i Gävle för att be om lite hudceller.  Jag har sedan tidigare skickat in detsamma från min mormor. Det lär nog dröja ett tag innan vi får svar, men visst vore det fantastiskt om deras DNA matchade varandra, och jag kunde säkerställa denna gren av släktträdet. Den som väntar får se...

           b2ap3_thumbnail_Ernst-Sarve.jpgSven-Svensson.JPG

Min mormors far Ernst Sarve (vänster) och hans ev. farbror Sven Svensson (höger). Visst är de lika?