Rötterbloggen
Rötterbloggen

Sanningskommission?

Januari15-019

Ordet dök upp i samband med Genealogiska Föreningens årsmöte förra året. Så långt behövde man väl inte sträcka sig, men ibland undrar jag lite hur det egentligen står till i släktforskar-Sverige? Är det sant som står att läsa i föreningens medlemsblad i referat från årsmötet eller styrelsemötet? Var styrelsen verkligen enig om beslut, eller var det tvärtom strid på kniven och allmänt slagsmål hotade utbryta?

Kanske Sveriges Släktforskarförbund borde införa ett 'föreningsråd'? En grupp på tre eller fyra slumpvis utvalda personer som väljs på ett år i taget. Dessa personer skulle då under året göra åtminstone ett oannonserat studiebesök hos någon eller några släktforskarföreningar. De skulle prata med såväl styrelseledamöter som volontärer, eventuella anställda och inte minst 'vanliga medlemmar'.

Sitter föreningen fast med en bromskloss till ordförande, som envetet vägrar att förändra någonting sedan 1975? Har föreningen en kassör som tycker det är viktigare att eventuella intäkter går till styrelsens årsmiddag än till medlemsevenemang eller projekt? Gör föreningens volontärer det de säger att de ska, eller har förväntansfulla medlemmar tvingats vända om framför en stängd lokal för att ingen har kommit dit?

Det finns säkert de som en gång anmält sig som 'hjälpare' till något enskilt evenemang i 'sin' förening, för att några år senare finna sig fast i ett oavlönat jobb som städare eller kaffekokare vid varenda evenemang.

En annan sak som slagit mig när jag läst igenom medlemsbladens förteckningar över styrelsen är att de flesta av dem har en sorgligt mansgrisig slagsida.

Ordförande: man

Vice ordförande: man

sekreterare: kvinna

kassör: kvinna

vanliga ledamöter: två män och en kvinna

klubbmästare (i realiteten bagare och kaffekokare): kvinna

Här skulle ett föreningsråd också ha en uppgift att fylla!

Det är lätt att utnyttja vissa människor, och det kan vara mycket svårt att få någon att avstå sin maktposition.

Men det kan vara värt ett försök.

 

 

 

Fortsätt läs mer
  1870 Träffar
  4 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Barbro Stålheim
Ett bedrövligt blogginlägg som visar på stor okunskap om förhållandet mellan Sveriges Släktforskarförbund och dess medlemsförening... Läs mer
torsdag, 01 februari 2018 21:55
Helena Nordbäck
Hej Barbro, tack för dina synpunkter!Jag vidgår att jag är tämligen okunnig om förhållandet mellan Förbundet och dess föreningar. ... Läs mer
torsdag, 01 februari 2018 22:22
Anna Martinsson
Det finns säkert dysfunktionella föreningar som inte vågar/kan ta tag i sådant. Mobbning och utsatthet finns inom alla områden så ... Läs mer
fredag, 02 februari 2018 16:19
1870 Träffar
4 Kommentarer

Ej alltid nykter och påpasslig ...

Carolina-Wilhelmina-Josefina-med-barn

Det känns nästan förargligt att behöva erkänna detta, men jag hittar inte min mormors morfar. Jo, jag vet vem han var, i alla fall någorlunda. Han hette:

CARL GUSTAF PETTERSON LAMARQUE NYBERG

och föddes 1825 i Ekebyborna socken norr om Motala, som son till Livgrenadjären Peter Lamarque (1797-1861) och Johanna Andersdotter/Almquist (1797-1852).

a1sx2_Thumbnail1_sterstad.JPGa1sx2_Thumbnail1_sterstad.JPG

Efternamnet ser osvenskt ut. Stavningen varierar: La Marque, Lamarque, Lamark o.s.v. men är naturligtvis ett soldatnamn, påhittat av någon mönstringsofficer med humor och lite bildning. Bland livgrenadjärerna återfinner vi namn som l'Amour, Adjeu, Davoust, Jolie och Händel. Vem var då "Lamarque"? Förmodligen handlar det om General Jean Maximilien Lamarque (1770-1832), en fransk militär och politiker. 

Sonen Carl Gustaf, som växlar mellan Pettersson och Lamark, flyttar till Motala Verkstad, blir hammarsmed samt byter efternamn till Nyberg. 1854 gifter han sig med slaktardottern Carolina Wilhelmina Josefina (de) Falck och får sex barn, varav två dör som små. Plötsligt försvinner han! Året är 1864, hans hustru väntar sitt sista barn, en dotter Julia, som föds 1865, som han således aldrig får träffa. Familjetraditionen vet förmedla att han utvandrat till Amerika. Meningen var att familjen skulle komma efter, men så skedde aldrig. Hustrun startade en köttbutik med charkuteri och bodde kvar i Motala till sin död 1904. Dock finns det ett bevarat fotografi från denna tid - ingressbilden ovan - en familjebild med Carolina och de fyra barnen, taget ca 1867, och sannolikt skickat till maken over there.

Men varför försvinner han? Varför lämnar han ett stadigt jobb på Motala Verkstad efter många års trogen tjänst? Vid ett besök på Landsarkivet i Vadstena bestämde jag mig för att söka svaret i Motala Verkstads arkiv. Det var många och tjocka volymer att gå igenom men till sist, i en arkivlåda med gamla koncept, återfanns detta:

a1sx2_Thumbnail1_Carl-Gustaf-Lamark-Nyberg-avsked.jpga1sx2_Thumbnail1_Carl-Gustaf-Lamark-Nyberg-avsked.jpg

Carl Gustaf Petterson La Marque, eller ock Nyberg kallad, har arbetat härstädes - dels som handsmed dels som grofsmed, från 1 November 1849 til dato med aflöning af 3 R 48 öre per dag á 12 timmar. Är ärlig, willig och ganska skicklig i sitt arbete men ej alltid nykter och påpasslig hvarför han är entledigad - är här skatteskrifven för innevarande år och har erlagt sin kronoskatt ...

Där har vi svaret. Efter att fått sparken för dryckenskap och med små möjligheter att få ett nytt jobb i Motala med omnejd, kanske en framtid i Amerika verkade vara ett bättre alternativ. Men var i Amerika slog han sig ned? Ingen vet! En dotterdotter i Amerika trodde sig ha hört att det var någonstans "in the Midwest". Den amerikanska mellanvästern är ett MYCKET stort område. Var ska man ens börja leta? Dessutom antyder Motala husförhörslängd att han "kallar sig Petterson", vilket inte gör det hela lättare.

Lustigt nog vet jag när Carl Gustaf Petterson Lamark Nyberg avled. Det var den 30 juli 1882 - för det är den dag hans hustru uppges ha blivit änka. Alltså måste Carolina ha fått meddelande om mannens bortgång, visat brevet eller attesten på pastorsexpeditionen där man snällt fört in datumet i rätt kolumn. Normalt borde underlaget ha arkiverats i någon samling av bilagor, men så icke. 

Om man tänker "mellanvästern" och 1864-1882 finns det kanske en del platser som är mer sannolika än andra; Chicago, Rockford, Moline t.ex. I folkräkningen 1880 för Chicago hittar jag faktiskt en möjlig kandidat:

a1sx2_Original1_Chicago.JPGa1sx2_Original1_Chicago.JPG

Vad tror ni? Charles Peterson, vit, man, 57 år gammal, born Sweden, Hyr, gift man, "Works at Forge" (Smedja).

Kan det va nåt?

Fortsätt läs mer
  4732 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Egon Burman
Den du söker borde inte vara mer än 55, max 56 år//Egon
lördag, 10 februari 2018 16:24
4732 Träffar
1 Kommentar

Osämja när byarna skiftades

Som släktforskare är du förmodligen bekant med de tre större skiftesreformer vi haft i Sverige sedan 1700-talet. Storskifte, enskifte och laga skifte. De allra flesta av oss har bönder och torpare i våra släktträd och de påverkades i allra högsta grad av dessa skiftesreformer som väsentligt förändrade livet på landsbygden. Det gamla odlingslandskapet med sina smala remsor av tegar rationaliserades bort i flera steg.

Laga skiftet från 1827 och framåt innebar den största omdaningen för då flyttades många gårdar helt och hållet ut från byns kärna. Vinsten blev en mer rationellt brukad jord med ökad avkastning, men social isolering för många. Så ser den gängse bilden ut.

Det här kan ni läsa om i litteratur och på annat håll.
https://www.skogssverige.se/skog/skogshistoria/agande-och-nyttjande-av-skogsmarken/skiftesformer
https://pub.epsilon.slu.se/4453/1/Jonsson_O_1997.pdf
http://www.ksla.se/anh/files/2012/06/23.-Enskiftet-och-laga-skiftet-sid-283-304.pdf
http://slakthistoria.se/artiklar/skiftena-forandrade-sverige
http://popularhistoria.se/artiklar/bilden-av-skiftet-maste-nyanseras


De handritade skifteskartorna är som regel mycket vackra. Här är ett utsnitt av enskifteskartan från byn Holje i Jämshögs socken i Blekinge 1811. Bildkälla: Lantmäteriet.


Till kartorna finns oftast protokoll med uppgifter om tegarnas beskaffenhet. I många fall är de handskrivna i kanten av kartan. Bildkälla: Lantmäteriet.

För laga skiftet gällde att om en bonde i byn ansökte om det så skulle det genomföras, det hjälpte inte om de övriga sa nej. Många ville inte, de ville ha det så som de alltid haft det, medan andra var framstegsvänliga och såg möjligheter till förbättringar. Det kan inte ha varit lätt alla gånger. Självklart måste det ha lett till tvister och långtgående konflikter i en del fall. I minst en by ledde det till och med till döden. Det berättas om i ett tidigare Släktbandsprogram. När jag lyssnade på poddversionen av det idag kom jag att tänka på ett laga skifte som jag stött på i min släktforskning och som ledde till osämja och gräl. Till slut, efter många år, gick man till kungen som fattade ett slutgiltigt beslut 1896. Det första protokollet är daterat till 1829.

Allt finns att läsa i en akt hos Lantmäteriet. Lantmäteriets historiska kartor är en fantastisk guldgruva för släktforskaren! För att hitta skifteskartor och skiftesprotokoll väljer du att söka i Lantmäterimyndigheternas arkiv och Lantmäteristyrelsens arkiv. Så missa inte att leta efter skifteskartor och skiftesprotokoll från byar där dina släktingar bott. De kan säga väldigt mycket om din släkts historia. Dessutom är det avgiftsfritt och tillgängligt på Lantmäteriets hemsida.

Byn med den långa skiftesprocessen är Gränum i Jämshögs socken i Blekinge. Där har mina barn förfäder på sin farmors sida. De hann lämna byn under den pågående processen. Så var det säkert i många fall, när det drog ut på tiden. Bönder dog och arvingar eller andra tog över, mark såldes och folk flyttade både in till byn och ut från den. Jag undrar om det var svårt att sälja en gård i en by under pågående skiftesprocess?

I Gränum handlar det både om osämja bland bönderna och missnöje med den förste utsedde lantmätaren Trägårdh när enskiftet skulle genomföras. Han slarvade och lät lärlingar göra mätningarna, och kontrollerade sedan inte dessa. Det visade sig att en del skiften innehöll berghällar och att kartan över inägor inte överensstämde med verkligheten. Då ersattes Trägårdh med lantmätaren Holmer som fick rätta felaktigheterna. Fel verkar ha fortsatt följa med, och en del bönder fick betala skatt som för odlingsbar jord men som inte var odlingsbar. Några delägare fick för mycket odlingsbar jord och andra för lite. Det verkar ha varit många turer för att reda ut detta. Så har jag tolkat protokollet.

Det var också långvariga tvister om vägar, där överenskommelser om hur de skulle dras sedan inte hölls. Lantmätare Holmer avslutade förrättningen av
laga skiftet 1843, men det överklagades av flera av byns bönder. De ville att taxeringen skulle göras om i sin helhet och hänvisade till vad som hänt 1832 och 1835, då bland annat någon varit god man åt någon annan men att denne varit jävig. Så där höll de på. Jag kan både förstå dem och samtidigt tycka att de verkar ha varit lite grälsjuka.


Från protokollet över laga skiftet i Gränum. Detta är avskrivet på maskin men i de flesta fall är det handskrivna protokoll som finns att läsa. Bildkälla: Lantmäteriet.


1795 gjordes storskifte i Stale i Rone socken på Gotland. Den lilla byn bestod av två gårdar och på kartan finns husen inritade. I det handskrivna protokollet kan vi se vem som bodde var och alltså få en bild av hur släktingarnas närmiljö såg ut. Bildkälla: Lantmäteriet.


Idag är det ett mycket litet antal byar som fortfarande är oskiftade, några av dessa är besöksmål. Vill du se hur det såg ut i byarna förr, före skiftesreformerna, kan du till exempel besöka Stensjö by utanför Oskarshamn. Där ligger husen ännu samlade i den gamla bykärnan. Foto: Eva Johansson.

Fortsätt läs mer
  4142 Träffar
  0 Kommentarer
4142 Träffar
0 Kommentarer

Släktforskarkorridoren…

invigning_marabou

År 2004 inträffade något historiskt i släktforskningsbranschen i Stockholm. Vi var ett antal föreningar som blev sambo! In i gamla Marabouhuset i Sundbyberg flyttade Sveriges Släktforskarförbund, Genealogiska Föreningen, StorStockholms Genealogiska Förening, DIS-Öst, Sällskapet Vallonättlingar och Föreningen för Smedsläktsforskning.

Det var febrila inflyttningsvedermödor, jag minns våra 897 flyttkartonger, och det gör nog flyttgubbarna också. Enligt en av dem, så drar en ’normalstor familjevilla’ på sig ungefär 100 flyttkartonger…

Sedan minns jag Ted Rosvall, Förbundets dåvarande ordförande, på knä i korridoren, ifärd med att rulla upp en jättelåååång korridormatta. Ett ögonblick blev jag lite betänksam. Den där mattan var misstänkt lik den långa matta som brukar ligga utmed altargången i kyrkor. Och Ted var ju kantor till yrket. Det var väl inte så att någon västgötsk kyrka saknade sin matta….? Men Ted försäkrade mig att mattan var den ordinarie, som hörde till huset.

Nyfikenheten hos släktforskarföreningar och liknande var stor på de nya lokalerna, och studiebesöken duggade tätt.

Ingen av oss som var med, kommer väl någonsin att glömma tisdagen den 15 februari 2005!

Jag skrev följande referat till en kompis några dagar efteråt:

Apropå studiebesök; i tisdags var det roligt värre. Historien började för all del rätt stillsamt med att Åza och jag upptäckte att IBM-klubben skulle ha årsmöte i Hörsalen samtidigt som GF hade Judiska släktforskarföreningen på besök. Men det var väl ok.

Sedan ringde Ted och meddelade glatt att han lyckats ordna så att Slottets personal skulle komma på studiebesök en tisdag. När Åza, nu en aning betänksam, frågade vilken tisdag, så blev svaret: den 15:e!

Så tillstötte Gustaf och påstod att G-gruppen skulle ha årsmöte samma dag..

Himmel och plättar! (som Carl-Gustaf Lindstedt sa i en sketch). 

Vad ska man göra? Har man väl sagt välkommen, så kan man ju inte backa ur sedan..

Ungefär så här blev det på kvällen:

17:00 Slottets personal, 20-25 pers anmälda (fast det kom bara 16) välkomnas med ett glas cider och så föredrag av Ted i Hörsalen till

18:00 då Gustafs G-gruppmöte (ca 25 pers) börjar i samma Hörsal.

18:00 anländer också IBM-klubben (ca 20 pers) som fått flytta från Hörsalen till Anrep (konferensrummet längst bort, efter DIS-Östs glasbur).

Samtidigt går Slottets personal på fika i cafeterian.

18:45 får jag och Chris visa Slottet GF i två grupper. I ögonvrån ser jag Åza köra tevagn med skaffning bort till IBM-klubben i Anrepsalen.

19:00 anländer Judiska föreningen (som skulle varit 20 men bara blev 12 pers), och Ted börjar med att visa dem Förbundet

Samtidigt går G-gruppen på fika i personalrummet och IBM-klubben festar på fika och landgångar borta i Anrep.

19:45 Judiska föreningen fikar i cafeterian. Ted går in till IBM-klubben för att hålla föredrag.

20:10 Chris och jag delar resolut upp Judiska föreningen i två halvor och visar GF.

20:50 cirka: Det hela lugnar ner sig, IBM och Judiska försvinner tillsammans med Gustaf och Anna-Lisa som de sista från G-gruppen. Denna innehållsrika kväll är slut och vi medverkande också..

Hängde du med?  

Det hela gick förvånansvärt väl i lås ändå, möjligen  beroende på att några av grupperna blev mindre än vad som sagts från början. Fast Judiska föreningens Carl-Henrik Carlsson ringde ju på tisdagen och erkände att han gjort bort sig. Han hade bokat hos oss båda kl 18:00, men sagt till alla att det började 19:00. Lite sent att ändra på nu, så hela Lisbeths omsorgsfulla schema fick ritas om från början..

Det vi var mest bekymrade för var att Judiska föreningen skulle hamna i G-gruppens årsmöte eller IBM stå och dricka cider med Slottet. Judiska föreningen hade nog inte haft så kul på G-gruppens årsmöte.. Men det enda som höll på att hända var att en av medlemmarna från G-gruppen höll på att hamna inne hos IBM-klubben i Anrep, men jag fick tag i honom i tid. I och för sig inte så konstigt, då G-gruppen först blivit lovade Anrepsalen för sitt möte, men sedan blivit flyttade till Hörsalen. 

Vi har emellertid lovat varandra över föreningsgränserna att inte boka in riktigt så många grupper på en och samma kväll. Det är för riskabelt. Dessutom går det åt så hemskt mycket kaffe. Fast G-gruppen skötte sig själva i det avseendet.

År 2008 flyttade vi alla dock vidare till de lokaler i Huvudsta där vi fortfarande håller till. Tioårsjubileum i år således!

Bilden: Invigningen återgiven i Släkthistoriskt Forum nummer 1 2005

Fortsätt läs mer
  1437 Träffar
  0 Kommentarer
1437 Träffar
0 Kommentarer

Sök på tvärs ...

Kors-och-Tvrs

Häromdagen kom det ett litet nyhetsbrev på mail från Københavns Stadsarkiv. En av rubrikerna var just den jag nu har valt som tema för dagens blogg: 

Søg efter din slægt på tværs af flere kilder

Någon på arkivets digitala avdelning har tänkt till och insett att hellre än att behöva studsa in i ett stort antal mindre databaser, kan det ibland vara bekvämt och bra att kunna göra en "Megasearch", d.v.s. att låta sökningen omfatta ett antal likartade resurser. F.n. är det tre databaser som på detta sätt kan användas tillsammans:

  • Politiets registerblade 1890-1923 (I stort sätt färdigindexerat)
  • Begravelsesprotokoller 1861-1912 (Indexering pågår
  • Erindringer ca. 1890-2017 (Under indexering och OCR-behandling)

Politiets registerblade är en sorts parallell folkbokföring för staden Köpenhamn, jämförbar med Rotemansarkivet i Stockholm. Det är enkelt att söka och praktiskt att direkt kunna klicka sig till originalbilderna. Informationen är dock inte särskilt detaljerad, utan kan betraktas mer som ett jättestort adressregister med lite födelse- och civilståndsuppgifter. Märkligt är att en stor del av korten, nämligen för de personer som avlidit under perioden, är utsorterade och arkiverade under ett annat namn: Politiets Dødeblade - dessa lär visst också vara på gång i Stadsarkivets stora indexeringsprojekt.   

Begravelsesprotokoller är ett alldeles utmärkt redskap som i ett slag identifierar de flesta avlidna personer samt ger ledtrådar till de kyrkoböcker som ruvar över än mer detaljerad information. Fullt utbyggt kommer detta register, som länkar direkt till originalnotiserna, att fylla samma funktion som Sveriges dödbok.

Erindringer har kanske inte samma genealogiska värde som de två förstnämnda resurserna, men är å andra sidan ett utmärkt försök att få Köpenhamnarna att skriva ned sina minnen och iaktagelser från såväl gångna tider som nutid. 

a1sx2_Original1_Fritextskning.JPGa1sx2_Original1_Fritextskning.JPG

Sökmenyn kan sägas vara väl spartansk, men för en enkel efternamns- eller ortsnamnssökning fungerar den. Vill man använda sig av mer avancerade sökmetoder är det bara att gå in på respektive databas egen sida där sådana möjligheter erbjuds. Det senare är av särskilt intresse för oss, eftersom väldigt många svenskar under denna tid faktiskt utvandrade till Danmark i allmänhet och København i synnerhet. Särskilt Politiets Registerblade innehåller mängder av svenskfödda, de flesta med exakt födelseort angiven. Här några exempel:

  • Ystad - 921 poster
  • Kalmar - 450 poster
  • Stockholm - 3114 poster
  • Göteborg - 1555 poster
  • Halmstad - 714 poster
  • Stenbrohult - 72 personer
  • Osby - 228 poster
  • Kristianstad - 1138 poster

Det skall sägas att Megasökningar också kan bli alltför bra, allt för generösa och allt för geografiskt omfattande. Tanken går till MyHeritage, vars träfflistor ofta blir groteskt stora och därmed svårnavigerade. Lagom är bäst! Det kan nog vara en god idé att begränsa Tvärs-sökningar till att gälla t.ex.en stad och/eller en viss sorts material. 

INDIKO - som jag skrev om i min förra blogg - skulle säkert må bra av att kunna sökas på tvärs, liksom många av resurserna på Stockholms Stadsarkivs hemsida. För att inte tala om DDSS, PLF, DISBYT, KGF, SLÄKTDATA och många andra. Idealet är naturligtvis system som tillåter forskaren att söka både KORS OCH TVÄRS, d.v.s. databas för databas men också med olika former för Megasearch.

Det var i början av 1970-talet jag, för att hitta de danska grenarna av släkten PICULELL, började besöka

b2ap3_thumbnail_KBH.JPGb2ap3_thumbnail_KBH.JPG

lokaliserat i Københavns berömda rådhus. Sammanlagt har jag genom åren besökt arkivet ett hundratal gånger. Varje gång har jag förvånat mig över hur charmigt men samtidigt primitivt och svårforskat detta arkiv är. Man rör sig fritt mellan hyllorna och får själv kånka de blytunga volymerna, en efter en, till fönsternischerna, som är den enda vettiga platsen för bläddring och notationer. Arkivet är uppbyggt som ett flervåningshus med gallergolv - ungefär som i ett amerikanskt High Security fängelse där man kan kika uppåt och nedåt. Inget för oss som har svårt för höjder och som osökt börjar tänka på kinesiska glasbroar ...

a1sx2_Original9_Glasbro.jpga1sx2_Original9_Glasbro.jpg   a1sx2_Original2_copenhagen_city_archives.jpga1sx2_Original2_copenhagen_city_archives.jpg

På senare år har Københavns Stadsarkiv som få andra insett digitaliseringens och indexeringens fördelar. I takt med att fler och fler resurser tillkommer, såväl digitala bilder som utmärkta länkade register, behöver man numera knappast besöka arkivet. Det har blivit ett modernt och nytänkande arkiv, som på kort tid huggit ned Törnrosaslottets kämpahöga häck och befriat dess fångar, Københavns alla individrelaterade arkivkällor. Dessutom har man lyckats engagera en armé av frivilliga som, i likhet med det svenska projektet NAMN ÅT DE DÖDA, möjliggjort de nya databaserna.  

Grattis Københavns Stadsarkiv! Way to go! 

https://www.kbharkiv.dk/#/
Fortsätt läs mer
  3035 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Skara Släktforskarförening
Det är i alla fall, tack-o-lov, lättare att läsa danska än att höra det. /Ingemar A.
måndag, 22 januari 2018 17:34
3035 Träffar
1 Kommentar

Öppet för släktforskning

Lördagen den 20 januari är det Släktforskningen dag i Sverige. Det är första gången den dagen hålls i januari, tidigare har det varit i mars. Anledningen är att de som idag besöker en släktforskarförening och blir intresserade av att börja släktforska ska hinna komma med på någon kurs nu i vår. För ska du börja släktforska är att gå en kurs det allra bästa sättet att lära dig.


I arkiven finns allt. Till exempel domböckerna kan avslöja mycket om dina förfäders liv. Bild från Landsarkivet i Vadstena, foto: Eva Johansson.

Som hängiven släktforskare kan jag bara uttrycka hur fantastiskt roligt och spännande släktforskning är. Jag tröttnar aldrig. Det finns så mycket nytt att upptäcka hela tiden. Allt finns i arkiven. Inte bara vad våra sedan länge döda släktingar hette och när de föddes och dog. Prästernas ganska knapphändiga noteringar i kyrkböckerna kan säga en hel del. Du kan säkert sätta dig in i hur det måste ha varit för den förälder som miste barn efter barn, i sjukdomar som vi idag ser som ganska banala. I den släktutredning jag just nu håller på med hittade jag en kvinna född 1699. Hon gifte sig 19 år gammal och paret fick två barn. Först dog det ena barnet och sedan nästa och några månader senare var även den unge maken död. Hela familjen utplånad. Ett år senare gifte hon om sig, fick två barn och det ena dog som spädbarn. Tre av fyra barn döda. Sedan blev det inga fler.

Det här var nog en inte helt ovanlig situation, det är inte första gången sådant träder fram ur arkivens mörker. I arkiven finns svaren på nästan allt. Hela liv rullas upp. Med de digitaliserade arkiven kan du få reda på väldigt mycket om din släkts historia. Men det lär vara bara omkring tre procent av arkivhandlingarna som har digitaliserats och kan nås via nätet, så glöm inte bort att även besöka arkiven.

Jag hoppas att många som är nyfikna på släktforskning besöker en släktforskarförening eller ett arkiv idag och får upp ögonen för vilken rik källa till kunskap våra arkiv är. I år fyller Riksarkivet 400 år och jag är tacksam för alla de nitiska arkivarier som under dessa sekel sett till att handlingar arkiverats så att vi kan läsa i dem idag, oavsett om det sker digitalt eller på plats i en forskningssal.


I Sverige finns mängder av arkiv. Detta är Erik Lehmann på Ankarsrums bruk då han 1926 ordnade bruksarkivet. Idag finns bruksarkivet på Landsarkivet i Vadstena och är 147 hyllmeter stort. Foto från Tekniska Museet, Public domain, fotograf okänd.

Exempel på vad du kan hitta i arkiven:


Jag har hittat mig själv i utflyttningslängden från min hemförsamling Ljungby i Hallands län när jag flyttade hemifrån 1972. Då åkte jag till England för att arbeta som au pair, givetvis med flyttbetyget i fickan. Bild från Riksarkivet/Svar, SE/LLA/13250/B/8 1940 – 1979. Jag har målat över våra personnummer och suddat de andras namn eftersom det är fler än jag som fortfarande är i livet.


Något annat som finns tillgängligt via digitala arkiv är lagfartsböcker. Detta är ett exempel från Kinnarumma socken. Bild Riksarkivet/Svar, Digitala forskarsalen, Inskrivningsmyndighetens i Borås domsaga arkiv, SE/HLA/1340157/D I a/17.


Bland de äldre arkivhandlingarna finns jordeböckerna. Denna är från Ovansjö socken 1651. Bild från Riksarkivet/Svar, Digitala forskarsalen, SE/RA/55201/55201.25/5.

Fortsätt läs mer
  3084 Träffar
  0 Kommentarer
3084 Träffar
0 Kommentarer

En bostad annonseras

Nykamera-003

Först får jag be så mycket om ursäkt. Dels för att delar av nedanstående text varit publicerad tidigare, i mitt kåserihäfte 'Örnen har landat!' från 2007. Dels för att detta inte handlar särskilt mycket om släktforskning. Utom att jag fick idén till detta idag när jag pratade med en släktforskare om mäklare och deras säljannonser på GF.

När jag väl fått i huvudet att jag skulle flytta från Täby, där jag är född och uppväxt, dröjde det fem år av intensivt annonsläsande och lägenhetstittande innan jag slutligen slog till. Under den tiden hann jag stifta bekantskap med både mäklare och mäklarnas annonser.

Vad gäller mäklarna, så var jag med på så många lägenhetsvisningar att jag emellanåt var tvungen att ta 'time-out'. Jag blev för välkänd bland Stockholms innerstadsmäklare. När de börjar hälsa en med: 'Jaså, du är här igen' eller 'Har du inte fått tag på någon lägenhet än??' så är det dags att ligga lågt ett tag. Förmodligen tror de att man har ljusskygga baktankar med lägenhetstittandet.

Så var det detta med annonserna. Jag läser fortfarande söndagsbilagans bostadsannonser. Alltid är det någon som sticker ut lite extra. Vissa tumregler har jag dock lärt mig: Först och främst att fundera mer på det som INTE framgår av annonsen än vad som faktiskt står där.

När det exempelvis står att man säljer 'en ljus och solig lägenhet på nedre botten', så innebär det i klartext att du kommer att leva ditt liv totalt blottlagd för alla som passerar utanför på gatan eller gården. Via de sannolikt stora eller många fönstren, visar du allt du gör där inne... Om det å andra sidan försäkras att sagda lägenhet ligger 'fritt från insyn' eller 'insynsskyddat', så betyder det troligen att alla dina fönster istället vetter mot ett högt buskage eller en slät brandvägg, så att du varken ser sol eller måne.

Läser man att ett badrum eller kök har 'bevarad funkischarm' så betyder det att ingen har bytt ut någonting alls i köket eller badrummet sedan 1935.

Ibland kan mäklaren i annonsen medge att det föreligger 'visst renoveringsbehov'. Det betyder i regel fuktfläckar i taket, hängande tapeter och en spis som inte fungerar. Står det, vilket är extremt mycket sällsyntare än det borde 'betydande renoveringsbehov' så får du i stort sett bygga om en totalrucklig bostad på egen hand.

På senare år har mäklarna börjat köra med ordet 'renoveringschans' istället, gärna med påhängda utropstecken. Avsikten är förstås att du inte ska tänka 'skrapa bort mögliga tapeter i tre veckor', utan istället ubrista 'wow, eget spa i badrummet!'. Att sedan badrummet ifråga visar sig vara två gånger två meter stort och knappt rymmer en så kallad 'stockholmsdusch' ens, är en helt annan historia.

Ibland blir det extra roligt. En favorit är annonsen som braskande utropade:
'Tvåa i Bromma! Med balkong i Abrahamsberg.'
Jag har sedermera inhämtat att Abrahamsberg tillhör Bromma kommun, men formuleringen är ganska intressant ändå.

Fast frågan är om inte denna, som handlade om en lägenhet i Gamla stan, är ännu bättre:

'Njut av tryggheten och stabiliteten i en mindre välskött bostadsrättsförening'.

Tänk vad bortfallet av ett kommatecken kan ställa till med...

Fortsätt läs mer
  1058 Träffar
  0 Kommentarer
1058 Träffar
0 Kommentarer

Ska vi tro på det?

Redan från min första tid med släktforskning så fick jag höra: Se upp med han som sitter där borta, Se upp med böcker av XXXXX, lita inte på något du hittar på internet och så vidare.  Varningarna var många och ibland kändes det nästan löjligt.  Han som satt där borta och berättade om olika grenar, det stämde ju så bra, så varför inte lita på honom? Den fina boken i föreningens bibliotek, med antavlor från hedenhös och till nu, den måste väl vara sann? Alla fina uppgifter på nätet, inte minst släktträd med linjer åt alla tänkbara håll, de måste ju vara sanna.

b2ap3_thumbnail_blogg-talaut.JPGb2ap3_thumbnail_blogg-talaut.JPG

 

Jag tror de flesta känner igen sig, mer eller mindre. Det varnas om både det ena och det andra. Är man nybörjare så kan det vara svårt att sålla, men vi ser ju också att de med hög kompetens och lång erfarenhet då och då hoppar i galen tunna.

Tack och lov har det blivit mycket enklare att kontrollera en mycket större del av de källor som anges. Och lärdomen att finns det inga källor så tro inte på det, sprider sig till allt fler och fler. Men alla källor finns inte på datorn, det finns fortfarande oändligt mycket som inte är digitaliserat och vad gör jag då? Måste jag resa mig upp ur min sköna stol vid datorn, eller kan jag lita på att den som skrivit verkligen kontrollerat och tolkat den angivna källan rätt.

Om en forskare har bemödat sig att ta reda på källan och fylla i den, nog borde han/hon ha så torrt på fötterna så att jag kan lita på det. Jaså inte, menar du att en sådan uppgift är osäker, det är ju en erfaren som skrivit. Visst kan den uppgiften komma från någon annan, som den jag läser nu litar på, som i sin tut fått den från en tredje som hört det i en korridor på stadsbiblioteket. Hm, kanske bäst att kolla själv då.

Resonemanget känns säkert igen, det har ju hörts gång efter gång när någon verkligen kontrollerat källan och funnit att uppgiften inte stämmer, det stod inta att Inga fick något, ingen fick något ska det vara, eller alla tänkbara olika feltolkningar. Och tänk ibland finns det inte något i den angivna källan, just min uppgift hade någon hittat på och sedan skrivit en felaktig källangivelse. Eller var det inte uppsåtligt, kanske var det några tecken omkastade, så det fanns en god vilja men sämre genomförande. Men, vilka tecken var omkastade, hur ska jag hitta tillbaka. Det gick inte så bra så jag måste ta bort uppgiften ur min text, ur min databas eller var jag har den. Men berättade jag inte om den här saken vid träffen i söndags, vilka lyssnade, vilka trodde på den och vilka förde den vidare. Det är inte bara att ta bort uppgiften, hur får jag bort den från alla andra?

Det mesta av det här är ju självklarheter och inget nytt för de flesta, men ibland kommer det in nyheter, som jag inte kan så mycket om och då är det lätt att gå på pumpen.

b2ap3_thumbnail_dnartter.JPGb2ap3_thumbnail_dnartter.JPG

 

Det nya med DNA, går det att lita eller blir jag lurad?  Risken är ju större ju mindre jag kan, och om jag då tror att den som förmedlar kan mer så blir det lätt fel. Det är ny nomenklatur, nya ord att lära sig och allt är inte som det ser ut. Grupperingar görs och visst borde gruppen som kallas I1 vara äldre än den som heter I2, det säger logiken. Men så är det inte, namnsättningen var inte logisk när man hittade spåren av en grupp.  Visst är det så att den som har kommit långt ut i trädet och där det bara skiljer en ynka enhet, som 10791 och 10792, visst måste de vara kusiner eller något sådant. Så kanske det är, men i just det här fallet så gick det att räkna ut avståndet till den gemensamma anan för dessa två, och det blev 2 300 år. Inte mycket till kusin med den beräkningen, men ack så lätt att bli lurad om man inte in den nya nomenklaturen i rätt sammanhang och tar reda på vad saker och ting betyder. Det finns också några grundregler som man kan ta i beaktande, använder någon begreppet Y-linje, så är den rak manslinje och då är det inte lämpligt att stoppa in några kvinnor i den linjen.


Inte alla kan läsa skrift från 1500-talet, det krävs övning, detsamma gäller tolkning av resultat från olika DNA-tester.  En del går snabbt att lära sig, köp en handbok av förbundet och du fixar det. Annat kräver djupare studier och därför är det viktigt att du vet vem som kan och vem som inte kan.

De varningar som jag berättade om inledningsvis gäller fortfarande, oavsett vilket område eller teknik som avhandlas. Var på din vakt, kontrollera och fråga igen, varför inte en så kallad ”second opinion” även om uppgiften står på en blogg eller annat och är kopplad till din forskning. Bättre att fråga en gång för mycket, det vet vi av erfarenhet.



Ha det bra med allt gammalt och nytt!

 

Fortsätt läs mer
  4172 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Gunvor Jonsson
Håller med fullt ut.
torsdag, 18 januari 2018 15:37
4172 Träffar
1 Kommentar

INDIKO - en bortglömd databasresurs

Demografiska_databasen_i_Jrn_20180114-173006_1

Idag skall vi ägna oss åt en databas som tyvärr tycks ha hamnat i skymundan. På Umeå universitets hemsida beskrivs den så här

Indiko - kyrkböcker på nätet

Indiko är ett verktyg för att söka i Demografiska databasens befolkningsdatabas Popum. Med detta verktyg kan information kring individer ur valda kohorter hämtas (kohort = grupp med vissa gemensamma kännetecken). Syftet med programmet är att ge möjlighet att på ett enkelt sätt söka information kring individer i ett svenskt historiskt källmaterial från främst 1800-talet, följa dessa individer och deras familjer över tid och generationer, samt ge en introduktion till Demografiska databasens material. Det är också möjligt att söka direkt i de olika källorna och återskapa sidor ur dessa. Databaserna utvecklas och förvaltas vid Demografiska databasen (DDB), som sedan 1970-talet har bidragit till att ge Umeå universitet en framstående position inom det befolkningshistoriska området.

Kohorter! Nytt ord för mig, och inte ett särskilt vackert sådant ... Det handlar alltså om ett enormt indexeringsprojekt. 25 eller 30 år äldre än Sveriges Släktforskarförbunds eller Ancestrys motsvarande insatser. Projektet koncentrerade sig på ett antal geografiska områden; Linköpingsregionen, Norra Inlandsregionen, Skelleteåregionen och Sundsvallsregionen. Därtill ett antal enskilda församlingar; Fleninge, Gullholmen, Locknevi, Nedertorneå, Svinnegarn och Trosa.

a1sx2_Original1_Indiko-1_20180114-172926_1.JPGa1sx2_Original1_Indiko-1_20180114-172926_1.JPG

Mycket av arbetet utfördes vid Demografiska Databasen i Jörn - se ingressbilden. Där, och på ett antal andra excerperingsstationer, knappade flitiga fingrar under decennier in uppgifter från födelse-, vigsel- och dödböcker, husförhörslängder och flyttningslängder. Därefter vidtog det s.k. länkandet, där man organiserade ihop informationen på ett mer användarvänligt sätt. Detta arbete tycks dock aldrig ha fullbordats, varför det idag finns två olika typer av församlingsdatabaser, de länkade och de olänkade.

a1sx2_Original2_Lnkade.JPGa1sx2_Original2_Lnkade.JPG

                a1sx2_Original1_olnkade.JPGa1sx2_Original1_olnkade.JPG

INDIKO är idag en gratisresurs, men helt enkelt är det inte att ta sig in där. CHROME fungerar inte och den ständigt uppdateringstörstiga kaffekoppen JAWA måste vara tillfreds och i harmoni med omvärlden och det ena med det andra ... Väl inne är det sannerligen inte heller lätt att navigera! Menyn (eller Gränssnittet som det heter på teknokratiska) är krånglig och svår att begripa sig på. Med mindre än att man går in och på databaslistan manuellt markerar samtliga församlingar i berörd region går det t.ex. bara att söka på en i taget. Och när man väl gjort sin sökning är träfflistan minst sagt kaotisk och svår att överblicka:

a1sx2_Original1_Indiko-2.JPGa1sx2_Original1_Indiko-2.JPG

INDIKO är en fantastisk resurs, inte minst för DNA-forskare som försöker utreda hur alla matchningar matchar. Men den är ännu oförlöst. För att den skall bli verkligt användbar för alla som forskar inom de fyra stora regionerna, måste den göras mer modern och mycket mer användarvänlig. Programförklaringen ovan om att "ge möjlighet att på ett enkelt sätt söka information kring individer i ett svenskt historiskt källmaterial" måste också bli verklighet. Idag är det INTE enkelt att söka i INDIKO. Det är mycket besvärligt och på intet sätt intuitivt. Sveriges släkt- och hembygdsforskare är bortskämda med sina Befolkningsskivor, Sveriges Dödbok, Rotemansarkivet, Databaser från Presentationsprogrammet och mycket annat sådant. Allt medan Ancestry, Familysearch och MyHeritage kontinuerligt sprutar fram nya skakiga resurser, så står vi här med en kvalitetsbas i megaformat, som knappt går att använda. Dessutom har den decennium efter decennium bekostats av oss skattebetalare.

Här kommer mitt anspråkslösa förslag:

Inkalla Riksarkivets, Stockholms Stadsarkivs och Sveriges Släktforskarförbunds dataguru nummer ett, Johan Gidlöf, och låt honom förvandla INDIKO till något verkligen användbart och användarvänligt. En resurs som kan navigeras på församlings- eller regionnivå och naturligtvis Tutti Frutti. En meny där alla begrepp är smart sökbara, precis som på Sveriges dödbok, med förekomstlistor och kombinerade filter, ja alla de godsaker vi är vana vid. Först då blir Demografiska Databasens insatser till nytta för såväl studenter och doktorander som för den stora släkt- och hembygdsforskande allmänheten.

a1sx2_Original1_Gidlf.jpga1sx2_Original1_Gidlf.jpg

Databasoraklet Johan Gidlöf med den finala versionen av Rotemansarkivet i nypan. [Foto:Torbjörn Wester]

Länk: (lycka till ....)

http://rystad.ddb.umu.se/indiko/

     

Fortsätt läs mer
  8440 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Helena Nordbäck
Kul att du tog upp Indiko, Ted! Det pratades ju väldigt mycket om det projektet på konferensen i Skellefteå 2003, och jag har ofta... Läs mer
måndag, 15 januari 2018 19:08
8440 Träffar
1 Kommentar

En kungaättling i släkten?

Släktforskning kan vara ett trevligt samtalsämne i de mest skiftande situationer. Just nu har jag hängt upp utskriften av min fars släktträd i hallen och det kan inte undgås att ses av dem som kommer hem till oss. I veckan som gick hade vi besök av en hantverkare och när han fick ögonen på släktträdet så tog han genast upp ämnet. Det visade sig att hans far är en hängiven släktforskare och att det finns en släktgåta i familjen. Hantverkarens mormors morfar tros vara gamle kungen Gustav V.


Utskriften av mitt ena släktträd har tillfälligt förpassats till hallen här hemma.

Ja, det här med historier om förmodade kungaättlingar stöter vi ju på ibland, vi som släktforskar. Sådana historier kan vara orsaken till att någon börjar släktforska. I de flesta fall visar det sig väl inte stämma. Hade äldre manliga medlemmar i kungahuset varit fäder i den utsträckning som antas så hade de allt fått ligga i, misstänker jag. Och det kanske de gjorde, vad vet jag?

I det här fallet berättade hantverkaren att hans mormors mormor faktiskt hade varit piga eller jungfru av något slag på kungliga slottet vid den tid hon blivit gravid. Om det var under Gustav V:s tid som kung eller som kronprins minns jag inte.

Hantverkaren sa att han tog sin längd som en indikation på att ryktet kanske stämmer. Och det kunde jag hålla med om. Min make är normallång (drygt 1,80) men tedde sig liten bredvid hantverkaren som nog var runt två meter lång. Och Gustav V var ju lång. Plus att en annan manlig släkting ska var porträttlik den gamle kungen.


På båda dessa bilder ser vi att kungen Gustav V var påtagligt lång jämfört med många andra. Precis som vår hantverkare. Övre bilden från Örebro Läns Museum, undre bilden från Nordiska Museet.

För att få möjlighet att belägga eller förkasta ryktet föreslog jag DNA-test och det nappade han på. Han verkade genuint intresserad av att kunna få vetskap om hur det verkligen förhåller sig och bad faktiskt om råd.

Hur det går med detta återstår att se och kanske får jag veta om vi får anledning att träffas igen. Men det var roligt att prata släktforskning en stund. Annars brukar jag hålla igen numera och avvakta tills den jag talar med tar upp tråden på något sätt. "Varav hjärtat är fullt talar munnen" som ni vet, så det blir lätt så att jag gärna pratar om släktforskning i alla möjliga situationer.

Själv har jag inga som helst tecken på att jag skulle vara någon kungaättling, utan har nästan bara torpare och bönder i släktträdet. Och glad är jag för det, även om de som regel var skötsamma och inte gjorde så stort väsen av sig.

Fortsätt läs mer
  2351 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Bengt Welander
Här nere i Kristianstadstrakten med närheten till Bäckaskogs slott, brukar man säga att om CarlXV:e varit far till alla de barn so... Läs mer
söndag, 14 januari 2018 18:59
Eva Johansson
Bengt: Ja, det kan jag förstå. Det går många sådana rykten runt om i landet.
söndag, 14 januari 2018 19:14
2351 Träffar
2 Kommentarer

Oxdjupet och tulpanerna

tulpaner_2

Jul och nyår är borta, och oxveckorna är här. För min del fick man gärna avskaffa januari månad. Det är kolmörkt, iskallt, glashalt alternativt slaskigt, och alla är luspanka efter helgerna, vilket alla vet. Således händer det heller inget i januari; åtminstone inte de första veckorna. Inga evenemang, inga marknader…. Ingenting.

Men…

Det är Tulpanens Dag den 15 januari! Denna fantastiska blomma, som finns i alla regnbågens färger. Somliga stora, somliga små, en del doftar, en del har fjädrar… Såsom varande tulpangalen, har jag ibland fått frågan vilken färg eller sort jag gillar bäst? Faktum är, att det allra vackraste nog är en stor, blandad bukett. Men ok, måste jag välja, gillar jag de som är randiga i lackrött och gult eller orange. Ser ut som eldslågor ungefär.

Jag som historienörd kan inte låta bli att fundera på hur det kan ha sett ut i Holland under tulpanhysterins guldålder på 1600-talet. Då när en enda, sällsynt tulpanlök kunde ta kontroll över i stort sett hela börsverksamheten. Folk köpte, sålde och bytte tulpanlökar. De måste ju rimligen ha planterat dem också? Förmodligen i växthus då. Ute på en åker riskerade man väl att någon långfingrad person smög dit och grävde upp de dyraste lökarna…

Än idag är ju Nederländerna präglat av sin tulpanhistoria. Det finns tulpanmarknader, tulpanauktioner, det fantastiska Keukenhof, och stora färggranna tulpanfält brer ut sig för ögat om man besöker landet vid rätt tidpunkt. Till och med deras släktforskartidskrift Gen. (förut hette den Genealogie, kwartaalblad van het centraalbureau voor genealogie) har haft artiklar om tulpanodling och tulpanodlare i historien.

Får en att fundera. Jag vet att det finns personer som släktforskat på sin katts eller hunds anor. Någon som har haft funderingar på att kartlägga sina tulpanlökars antavla?

Så man kan väl säga att januari lever upp till sitt namn – månaden är ju uppkallad efter guden Janus, som hade två ansikten. Här finns både oxveckor och tulpaner.

Jag önskar i alla fall alla en tulpanrik 15 januari!

Fortsätt läs mer
  1008 Träffar
  0 Kommentarer
1008 Träffar
0 Kommentarer

Familjen tog slut ...

family-tree-blank_small

I min förra blogg beskrev jag lyckan över att äntligen ha återfunnit min försvunne morfars mormors farbror, Garvaren från Norrköping, Anders Bohman. Född 1784, flyttar han 1805 till Stockholm och är sedan dess försvunnen. På annandagen hittade jag honom äntligen. Han hade hamnat i Oskarshamn, gift sig och fått tre döttrar, födda 1814, 1817 och 1819. Själv härstammar jag och några få andra personer från Anders bror, fänriken Carl Fredrik Bohman (1788-1814) i Norrköping. Det är egentligen bara jag själv, mina barn och barnbarn, min bror, min kusin och hans barn samt tre barnlösa släktingar i USA som kan sägas tillhöra den exklusiva kretsen av Bohman-ättlingar. Personer födda på 1700-talet brukar annars kunna stoltsera med hundratals, ibland tusentals ättlingar - men så icke familjen Bohman.

Nåväl, i och med att släktträdet nu fått en Oskarshamnsgren, skall det väl inte vara så svårt att hitta en massa Bohman-ättlingar där eller annorstädes. Låt oss se ...

Bohman-1_20180107-114550_1.jpgBohman-1_20180107-114550_1.jpg

 

Tre döttrar fick Anders Bohman och hans hustru Maria Brita Önnerberg (* tack Bo G Persson för utförliga uppgifter om henne och hennes släkt). Den yngsta, Christina Amalia Olivia Bohman (1819-1909) tycks ha varit "hemmadotter", hon står ömsom som "mamsell", ömsom som "fröken", gifter sig aldrig och dör barnlös vid 90 års ålder i Oskarshamn. 

Bohman-Hallen.jpgBohman-Hallen.jpg

Så har vi mellandottern, Maria Cecilia Bohman (1817-1880). Hon står, liksom den äldre systern, som "barnmorska", gifter sig två gånger och efterlämnar två barn från första giftet med bokbindaren Carl Fredrik Hallén. Efter dennes död gifter hon om sig med snickaren Jonas Peter Köhlström. Vi går vidare med hennes barn. Dottern Maria Ulrica Elisabeth Hallén (1834-1914) gifter sig med snickaren Erik Westmark, som så småningom överger henne - möjligen sticker han till Amerika Tre barn föds i äktenskapet, men alla dör i förtid. Vi fortsätter med Maria Cecilias son, Kakelugnsmakaren Carl Fredrik Wilhelm Hallén (1836-1909)., som på gesällers vis turnerar runt i landet, innan han så småningom återvänder till hembygden. Väl där gifter han sig med en dalkulla, Brus Karin Ersdotter från Malung, med vilken han redan har en liten dotter, Kristina Charlotta Hallén (1875-1948), kuvertarbetare, ogift och barnlös. Maria Cecilia fick alltså tre barn och fyra barnbarn, men inga barnbarns barn. Familjen tog slut ...

Bohman-3_20180107-141602_1.JPGBohman-3_20180107-141602_1.JPG

Nå, då övergår vi väl till äldsta dottern, Ulrica Charlotta Bohman (1814-1857), barnmorska i Mönsterås. Tillsammans med en kusin, Nils August Önnerberg (1815-1892) frambringar hon 1838 en utomäktenskaplig son; Albert August Johansson, men gifter sig aldrig med fadern. Kanske var kusingiften vid denna tid förbjudna? 1840 ingår hon i stället äktenskap med logarvaren Daniel Johansson (1813- ???) och får med honom en son och en dotter. Sonen, målaren Daniel Rickard Johansson (1841-1913) turnerar också genom Sverige, landar i Ockelbo, Gästrikland, men gifter sig aldrig. Dottern Maria Charlotta Serafia Johansson (1847-1925) tar sig till Stockholm och gifter sig med vaktmästaren Johan Erik Haglund (1851-1942) och får fyra barn, varav dock tre dör som små. Det fjärde, Elsa Haglund (1882-1973) lever till hög ålder, men gifter sig inte heller och får veterligen inga barn.

Står så "hoppet" till Ulrica Charlottas utomäktenskaplige son, Albert August Johansson (1838-1870) - snickare i Oskarshamn, och tidigt bortryckt av Tuberkulosen. Han hann dock gifta sig och få två barn, varav sonen bara blev ett halvår gammal. Dottern, Kristina Sofia Johansson, född 1866, upptar sin farmors systers andre makes efternamn KÖHLSTRÖM - okänt varför - och lever med sin yngsta gammelmoster, Fröken Bohman, i Oskarshamn. För varje husförhörslängd minskar förhoppningarna om äktenskap och barn, och en bit in på 1900-talet verkar det kört ... Då, den 23 december 1907, gifter sig den 41-åriga ungmön Kristina (Stina) Charlotta Köhlström med den 15 år yngre Johan Emil Johansson. Och har man sett, nio månader senare, den 11 september 1908, föds det en son i äktenskapet: Erik Gunnar Johansson - enda barnbarns barnbarn till den gamle garvaren.

Raskt vidare med denna familj, som redan 1909 utvandrar till USA. Hur skall man kunna hitta en JOHNSON på denna väldiga kontinent? Lätt som en plätt, faktiskt. Det är bara att söka bland mönstringskorten för 1:a respektive 2:a världskriget, 1917 och 1942, och där finns han, John Emil eller Emil J Johnson, bosatt i staten Washington på västkusten. Efter några mellanlandningar fastnar familjen i Tacoma söder om Seattle, och där avlider båda makarna, Emil J och Christina Johnson, 1957. 

Men så var det sonen ... släktens sista hopp! Enligt alla tillgängliga folkräkningar, senast 1940, bor Eric G Johnson med sina föräldrar. I en adresskalender för 1947 förefaller han fortfarande ha sin adress hos dem. Sannolikheten för ett sent giftermål, för att inte tala om barn och barnbarn, är m.a.o. liten. 1988 avlider han i Tacoma, till synes utan familj. Någon dödsruna har inte kunnat återfinnas, ej heller någon gravsten. 

Här slutar sannolikt Logarvarens släktträd. Anders Bohman har, trots tre barn, sex barnbarn och tio barnbarns barn, inte en enda levande ättling. Familjen tog slut ...

Ultima Familia

Fortsätt läs mer
  5741 Träffar
  3 Kommentarer
Taggad i:
Senaste kommentarer i detta inlägg
Michael Lundholm
Intressant läsning Ted. Har själv råkat ut för liknande (se Släktforskarnas årsbok 2012). Man får ju när man upptäcker något som d... Läs mer
måndag, 08 januari 2018 09:43
Ted Rosvall
Jag har flera exempel på familjer som tar slut, detta trots kanske många barn och barnbarn till det ursprungliga paret. Man kan lä... Läs mer
tisdag, 09 januari 2018 16:15
Bibbi Björklund
Tack för som vanligt intressant läsning. Jag blev extra intresserad eftersom jag har släkt i Oskarshamn som heter Boman. Så jag va... Läs mer
onsdag, 10 januari 2018 13:52
5741 Träffar
3 Kommentarer

Agelina och Elliot

Så här i trettonhelgen ska jag roa er med lite kuriosa.

De allra flesta släktforskare fascineras nog, precis som jag, av ovanliga namn i husförhörslängderna. Vi kan knappast låta bli att stanna till när vi ser dem och tanken "hur kunde föräldrarna hitta på detta?" dyker upp. Ganska roligt kan det också vara. Framför allt är de sista decennierna på 1800-talet den tid då barn döptes till fantasifulla och påhittade namn. Men varför? Kanske för att försöka vara unik i en växande befolkning? Utblickar i omvärlden som gödde fantasin? Jag vet inte.

Vad sägs om Theolinda, Aldo och Sextor? Eller Kalla, Dorius och Botelia? Flickan Beda Cyrenia Elisabeth föddes i Högby 1893. Gerda Mandinna föddes 1888 i Tåssjö. Ottorina Amorina Elidora föddes 1872 i Gällared. Bara fantasin tycks sätta gränser.

På Gunnebo bruk, inte långt från där jag bor, arbetade många i verkstad och smedjor i slutet av 1800-talet. En del av dessa arbetare bytte bort sina patronymikon till andra efternamn. Det kan jag förstå för när det fanns flera Gustav Petersson och Anders Larsson, då var det nog lätt att blanda ihop folk. Och i flera bruksarbetarfamiljer hittade man också på ganska fantasifulla nya namn till barnen.


Adolf Fredrik Alström var kättingsmed på bruket och gift med Anna Charlotta Gustafsdotter. Deras barn fick heta Agelina, Serafia, Elliot, Nikana, Vitalis och Romanus. Som ni ser fick barnen andra namn också och förmodligen var det de mer vanliga namnen som var barnens tilltalsnamn. Elliot är ju ett väldigt modernt namn och kanske är det isnpirerat av någon amerikasläkting? Bildkälla: Arkiv Digital, Gladhammar (H) AI:21 (1891-1895) Bild 190 / sid 171.


I min egen hemsocken Ljungby i Halland bodde i början av 1900-talet en kvinna som hette Alma Betoria Hvederia, född 1872. Hon dog tio år innan min familj flyttade dit så jag vet inte vem hon var. Bildkälla: Arkiv Digital, Ljungby (N) AIIa:3 (1911-1929) Bild 140 / sid 4.


Apropå namn som känns moderna men användes förr så fanns det faktiskt en gosse döpt till Conny i brukssamhället Gunnebo 1883. Conny? Ett i mina ögon typiskt 50-talsnamn. Även dennes far var kättingsmed på bruket. Bildkälla: Arkiv Digital, Gladhammar (H) C:10 (1877-1888) Bild 83.

Det kommer garanterat att uppenbara sig många fler ovanliga namn. Frågan är om de var ensamma om dessa i våra ögon mycket udda namn. Kanske var det namn som spreds i släkten eller i bygden? Det har jag inte undersökt.


Till sist ska jag bjuda er på ett litet arkivfynd utöver det vanliga. I Grythyttans äldsta flyttlängd, på näst sista uppslaget, kan vi läsa det här citatet. På engelska! Flyttlängden sträcker sig till 1865 så man kan ju tro att det skrevs då. Men under står det skrivet Elisabeth 1880. Kyrkoherden Johan Conrad Schultz hade en dotter som hette Sofia Elisabeth Laurentia, född 1865. Det var hon som skrev detta när hon var 15 år. På sista uppslaget i flyttlängden har hon skrivet några översättningar av poesiverser. Bildkälla: Arkiv Digital, Grythyttan (T) B:1 (1828-1865) Bild 181.

Citatet:
A prosperous life passed at home has
little incident per narrative; it is only poor
devils, that are tossed about the world,
that are the true heroes of story!
Washington Irving

Fortsätt läs mer
  2504 Träffar
  5 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Bo Persson
Så har vi också de namn som kyrkoherden och prosten Carl Meurling (1787-1873) och hans hustru Elisabet Brita Maria Petersson (1805... Läs mer
lördag, 06 januari 2018 12:29
Eva Johansson
Bo: Vad roligt och intressant att få veta! Jag upphör aldrig att förvånas över föräldrarnas fantasifullhet kring förra sekelskifte... Läs mer
söndag, 07 januari 2018 19:36
Lars Åhnström
Angående flickan Alma Betoria Hvederia ovan så finns en svårläst förklaring för den nyfikne i marginalen på sidan 3 i Ljungby (... Läs mer
lördag, 06 januari 2018 19:30
2504 Träffar
5 Kommentarer

Svårt att förstå

Idag var jag på besök hos en äldre släkting på min frus sida. 97 år gammal, kroppen börjar bli sliten, det som händer just nu sitter inte kvar så länge, men det som hände förr det finns kvar- Att få tala med någon om forna tider, att berätta och fundera kring det som hände då, långt innan jag fanns till (och jag är ingen ungdom) det har varit lite av våra små hemligheter när vi träffas.  Det kommer så många små kommentarer, alltifrån hur de första skolbarnen hon examinerade för mer än 70 år sedan var klädda, till senare händelser med släkten. Jag tror, fast jag har ju inte facit, att minnet finns kvar på varenda klännings färg och form från första examen. Pojkarna var lite mer stereotypt klädda, kanske skilde det lite på skornas färg och om de keps eller ej. Hur kan sådant sitta kvar och berättas med både glädje och stolthet, det måste ha funnits ett stort lärarengagemang. Inte undra på att det kommer gamla, riktigt gamla som hon följt genom åren och säger några ord då och då.

b2ap3_thumbnail_evan-dennis-75563.jpgb2ap3_thumbnail_evan-dennis-75563.jpg

Att få höra hur det var att bo i farfars soldattorp, farfar och farmor var borta, men mycket påminde om dem i stugan även efter sonens övertagande. Hon berättade om den fastsatta kistan på vinden, det sagts bara fick öppnas av farfar. Det var knappt någon som vågade öppna den, trots att farfar var o död och begraven. Vad fanns det däri?  Kläderna fanns kvar ett bra tag, kläderna som farfar hade vid sina årliga soldatövningar, men geväret och kniven, eller var det en bajonett, de var borta sedan länge. Det var spännande att gå uppför vindsstegen, men inget som fick göras utan vuxen, för vad mer kunde finnas där. Torpet är borta men på äldreboendet hänger tavlan, målad av en kringvandrande målare som sedan länge är glömd. Den hänger och påminner om svunna tider, men granen som står bredvid torpet, den var inte så stor, men den blev jättelik när målaren kom på att halva tavlan blir ju himmel när han såg hur låg stugan var. Vi gör den större tänkte han, och nu är det den delen som vi talar om. Granen var nog inte högre än en pojke när tavlan målades, men man kan ju leka lite med framtiden tyckte målaren.

b2ap3_thumbnail_grav.jpgb2ap3_thumbnail_grav.jpg

Det finns naturligtvis mycket att lyssna på och det mesta är positivt, men det dyker upp tankar och funderingar där det inte tycks finnas svar, och det märks att det finns spår av besvikelse trots att det gått länge sedan. Farfar och farmor dog med två års mellanrum, 1914 och 1916. De är begravda på samma kyrkogård och det finns vacker gravsten framtagen till farfars begravning. Men, och sedan är det nästan så rösten brister, varför har farmor en likadan sten, en egen sten en liten bit ifrån farfar.  Frågan ställdes många gånger i ungdomen men tystades ner, det blev inget svar, och med tiden, får jag höra, blev det nästan som ett tomrum. Det kom inget svar och frågan blev hängande, och den hänger där än. Jag har försökt att se om det fanns något skrivet men inte hittat något och de som idag jobbar med kyrkogården, både administrativt och praktiskt, har ingen egen kunskap om varken varför eller om det går att få fram något.

Frågan maler, var de osams, fanns det inte plats för en till, hade barnen, de var två, någon påverkan.
Jag undrar också vad som är den riktiga orsaken, och tänkte de som nu ordnade det som det blev att placeringen skulle vara en återkommande fråga 100 år efter begravningarna. Det blir nog inget svar på frågan, och vi leva med det.

Jag vet i alla fall varför min morfarsfar har sin egen sten på samma kyrkogård. En liten låg sten med namn och årtalet 1905, står där mellan nyare stenar. I andra hörnet finns morfarsmor, men hon han gifta om sig efter första makens död och det är ju en förklaring så god som någon.

Ibland får frågor svar, och ibland får vi leva hela livet med en hängande fråga, återkommande gång på gång och nog skulle det vara bra att kunna åka tillbaka och ställa frågan till de som var med. Inte bara om gravplatser och stenar, utan också om många andra av de obesvarade frågor vi har.

Fortsätt läs mer
  2755 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Roland Froh
En förklaring är kanske eventuellt att de begravdes som ofta brukades på den tiden i det allmänna varvet. Därav avståndet. Det var... Läs mer
torsdag, 04 januari 2018 20:46
Mats Ahlgren
Roland, det är inte en omöjlig förklaring. Visserligen visar bouppteckningen efter fadern, som dog först, att det finns 9 000 kr i... Läs mer
lördag, 06 januari 2018 00:27
2755 Träffar
2 Kommentarer

Fröjdefull Jul framför skärmen

SKrm

Som kyrkomusiker under fyra decennier har jularna för mig knappast inneburit den stillhet och frid man så gärna förknippar med denna högtid. Det har varit ett flängande utan dess like mellan kyrkor och äldreboenden: Gudstjänster, konserter, Carol-sjungande, alternativa julfiranden för utsatta grupper och mycket annat. Under perioden Jul - Trettonhelg har det i snitt handlat om mellan 15 och 20 aktiviteter, däribland två samlingar vid krubban, tre julkonserter, två midnattsmässor och två julottor. Dessemellan måste naturligtvis också ett komplett familjefirande med julgran, julbord, Kalle Anka, julklappar samt gröt och skinka och lilla äppelbiten hinnas med ...  

Nu är det plötsligt annorlunda. Som nybliven pensionär frigörs eoner av tid där man under mellandagarna till och med hinner unna sig några små släktforskningspass framför datorn. Fram med "Hopplösa pärmen" och vem ska jag ägna mig åt den här gången? Det får bli Logarvaren (om ni inte vet vad en sådan sysslar med går det bra att googla) i Norrköping, Lorentz Bohman (1754-1810) - min morfars mormors farfar - vars släktkrets i alla år bjudit hårt motstånd. Jag härstammar från hans yngre son, Fänriken vid Armén, Carl Fredrik Bohman (1788-1814), som avled av Lungsot, knappt 26 år gammal. Innan dess hade han emellertid gift sig med Eva Johanna Enebom (1787-1820) från Linköping. I detta äktenskap hann en liten dotter födas, Ulrica Maria Bohman (1813-1852). Tidigt föräldralös hamnade hon hos släktingar i Linköping, där hon så småningom blev hushållerska, sängkamrat och till sist hustru till den betydligt äldre auditören, mönsterskrivaren och bryggaren Johan Hydén (1787-1852). Med honom fick hon fyra barn varav nummer ett dog som litet- Nummer två, Handelsbokhållaren Axel Mauritz Hydén (*1838) försvinner vid några och 30 års ålder spårlöst i Stockholm. De två återstående, Henrik och Fanny, efterlämnade varsitt barn och i de följande generationerna kan man räkna till endast fyra barnbarns barn, fem barnbarns barnbarn och hittills tre barnbarns barnbarns barn - en mycket liten, nästan försumbar, ättlingaskara. 

Bohman-2_20171228-151156_1.jpgBohman-2_20171228-151156_1.jpg

I snart femtio år har jag funderat över var Anders Bohman d.ä. ursprungligen kommer ifrån, alltså innan han blir Bagarmästare i Norrköping, men också över vad som kan ha blivit av Carl Fredriks storebror, garvaren Anders Bohman *1784 3/6 i Norrköping. Kan han ha överlevt och bildat familj? Har han hundratals ättlingar runt om i Sverige? Enligt husförhörslängden i Norrköping/Olai skall han ha flyttat till Stockholm - men där finns han inte och tro mig, jag har letat ...  Efter många och långa år har jag till sist förlikat mig med sannolikheten av att jag aldrig kommer att hitta honom. Så kom Annandag Jul 2017 ...

Där sitter jag framför datorn och tittar ömsom i Hopplösa pärmen, ömsom i den ena nya nätdatabasen efter den andra. Födelseregister, vigselregister, dödregister, släktutredningar online o.s.v. Nada! Men så var det ju det där nya husförhörsregistret som MyHeritage och Arkiv Digital tillsammans knåpat ihop, och som ibland verkar gå längre bakåt i tiden än den gräns vid 1860 det utlovar. Kanske man skulle pröva där ...

b2ap3_thumbnail_Bohman-3.JPGb2ap3_thumbnail_Bohman-3.JPG

Jämför med den lilla stamtavlan här ovan. Ser ni? "Min" Anders Bohman var född just den 3 juni 1784. Det är han! Husförhörslängden i Oskarshamn ger följande information:

Bohman.JPGBohman.JPG

Garvare var han således, precis som pappa Lorentz i Norrköping. 1813 gifter han sig i Vimmerby med änkan Maja Brita Önnerberg/Strandberg (1779-1842) från Östergötland någonstans och får tre döttrar. Familjen bor i Döderhultsvik, som väl så småningom blir Oskarshamn. Anders Bohman avlider där 1857. Nu gäller det att följa familjen framåt i tiden och hitta alla ättlingar, om det nu finns några.  

Ber att få återkomma med en statusrapport en bit in på det nya året ...

Gott Nytt År, alla mina släktforskande läsare i Sverige, Norge och Danmark!

 

 

 

Fortsätt läs mer
  3843 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Bo Persson
Maria Brita Önnerberg föddes 1778 12/1 i Ånestad, Vårdsbergs sn. Hennes föräldrar var Peter Önnerberg, född 1751 10/10 i samma Åne... Läs mer
onsdag, 03 januari 2018 20:06
3843 Träffar
1 Kommentar

Gott Nytt År!

Näst sista dagen på året, så visst är det väl dags för ett litet bokslut, som min bloggarkollega Mats Ahlgren konstaterade här om dagen. Men också se framåt på det kommande året.


Min farmor Gerda (1889-1982) är kvinnan längst till höger, hennes far Kristoffer Johansson (1850-1947) står snett till höger bakom henne och min farfar John (1884-1972) står snett till vänster bakom henne. Kvinnan i mitten är farmors syster Alma (1881-1977). I knäet har farmor sin näst äldste son, min farbror Gottfrid och mellan farmor och Alma står min äldste farbror Erik. Mannen längst ner till höger är farmors bror Oskar (1894-1984). Övriga är grannar och bilden är tagen i slåttern sommaren 1919. Det har vi listat ut med hjälp av barnens ålder. Erik är född i februari 1916 och alltså tre och ett halvt år då. Gottfrid är född i december 1917 och därmed ett och ett halvt år. Nästa barn föddes i november 1919 och han är ju inte med här. Alla på bilden är nu döda.


Släkten på min mammas sida tre år senare. Bilden är från min mormors och morfars bröllop sommaren 1922. Morfar Gottfrid (1893-1977) var då 30 år och mormor Alida (1904-1996) var 18 år. Ni ser att de flesta kvinnor i den då äldre generationen har mörka långa klänningar men mormor och morfars syster Albertina (i ljus klänning fjärde från höger längst fram) och några till har den nya lite kortare längden.

Året som gått har varit fyllt av släktforskning för min egen del och på flera sätt. Inte bara arkivforskningen utan också att förmedla forskningsresultat i olika former. Jag är glad för möjligheten jag fick att skriva en handbok om sjömansforskning, utgiven till Släktforskardagarna. När de hölls i Halmstad var jag nästan på hemmaplan eftersom jag är uppvuxen i grannkommunen Falkenberg och har en stor del av min släkt där. Därför är jag extra glad för boklanseringen just i Halmstad, som också är en gammal hamnstad.

Jag tror att jag kan konstatera att intresset för släktforskning har ökat mycket under året. Är det tv-programmen som gör det? "Det sitter i väggarna" och "Allt för Sverige", som gör att släktforskning får uppmärksamhet i media? Eftersom jag forskar på uppdrag åt kunder så märker jag detta ökande intresse i en mer än fördubblad ström av förfrågningar, framför allt under hösten. Under mina fyra-fem år som uppdragsforskare har jag aldrig upplevt något liknande och jag misstänker att förhållandet är detsamma för andra uppdragsforskande kollegor. Det är verkligen roligt att många som inte vill eller kan släktforska själva ändå vill ta del av sin släkts historia.

Forskningen om min egen släkt har delvis fått stå tillbaka, men inte helt. Då och då har jag gjort nedslag och i ett fall kunde jag lösa ett knivigt problem som gäckat mig några år. Det glädjer jag mig åt.

Jag har två söner och båda har fru/sambo och egna barn. Givetvis släktforskar jag om mina barnbarns övriga släkter och har nu gjort släktutredningar för min äldste sons svärföräldrar. Mina barnbarn ska naturligtvis få möjlighet att läsa om sin släkt på alla håll, inte bara sin farmors och farfars utan även sina morföräldrars. Så nästa etapp blir yngste sonens svärföräldrars släkt. Det ser jag fram emot.

Något som jag alltmer uppskattar är det gemensamma släktforskandet med min ene bror och hans fru. Inte så att vi sitter och slår våra kloka huvuden ihop, för vi bor långt ifrån varandra, men vi delger varandra då och då nya rön och funderingar. Min bror är mer eftertänksam än jag, och han ger sig inte förrän han hittar det han letar efter. Om det går att hitta. Vi har båda två lärt oss att vara noga med källhänvisningar och det är jag tacksam för. Den kvalitetssäkring som Mats Ahlgren nämner är viktig och hade jag inte från början lärt mig att alltid, alltid, alltid anteckna källan, då hade jag fått se över allting igen. När jag lärde mig släktforska 2010 valde jag att läsa på distans på Mittuniversitetet, först A-kursen och sedan B-kursen. Där ingick att alltid redovisa källor, utan pardon. Jag förstod efterhand varför. Tack för det!

Min gamle far gick bort i våras och släktforskningsmässigt innebär det att jag inte längre kan fråga honom om allt det där som var före mig och som han kom ihåg. För frågat honom har jag gjort de här sista åren sedan mamma gick bort och jag först då förstod hur viktigt det var att inte vänta med de frågor jag hade. Jag är glad att pappa och jag ändå hann prata så mycket som vi gjorde om släkten. Bland det sista som hände innan han blev akut sjuk i januari var att jag kunde visa honom ett foto på hans farfars föräldrar, som han aldrig tidigare sett men som jag fått av en DNA-släkting. Det väckte minnen som slumrat.

DNA-forskningen har också tagit ett steg framåt i år, efter att två av mina bröder testat sig och att vi fått matcher med förhållandevis nära men tidigare okända släktingar. DNA har blivit en spännande del av släktforskningen och kommer säkert att leda till nya upptäckter.

Så här i ett bokslut vill jag också säga att jag är väldigt glad för alla de kontakter jag fått med andra släktforskare, något som bara ökar och som ger ny energi.

Blicka framåt ska jag också göra och det stora för 2018 är givetvis att Riksarkivets Svar blir avgiftsfritt. Jag tror att det kommer att öka intresset för släktforskning ännu mer. Dessutom är jag helt övertygad om att det kommer att gå bra för Arkiv Digital, vilket jag tidigare skrivit om.

Min personliga förhoppning inför 2018 är att i alla fall hinna med en del av allt det jag vill göra inom släktforskningens ram. Hur det går med det får vi se om ett år.

Ett riktigt Gott Nytt Släktforskarår önskar jag er alla!


Min mammas släktträd, som det ser ut just nu.


Min pappas släktträd. Här har vi mer att göra, min bror och jag.

Fortsätt läs mer
  1737 Träffar
  0 Kommentarer
1737 Träffar
0 Kommentarer

Bokslut

2017 närmar sig sitt slut och det är dags att samla ihop erfarenheterna och förbereda sig för ett nytt år, ett år med nya utmaningar och möjligheter.

Blev 2017 som du trott och hoppats? Kanske blev det bättre, för några andra en besvikelse eller kanske rentav bedrövligt. Oavsett vilket, så är det förbi (snart) och vi kan se framåt.

Jag tittade lite på det jag själv varit med om, och det som jag skriver om här är ju då kopplat till släktforskningen. Ett till vissa delar turbulent år, med personliga framsteg inom den egna forskningen, med påhopp i vissa frågor när det gäller föreningsliv, med beröm och tacksamhet för satsningar inom nya områden och så de alla fina kontakterna med andra släktforskare, om stort och smått. Skriver man bokslut så kan det ju betyda olika saker, jag skrev en kort blogg med frågan om vi behöver böcker i framtiden, och den texten om ”bokslut” fyllde min maillåda med en hel del kommentarer, bitska, roliga och en del förvånade. Ska nog vänta ett tag innan jag tar upp den frågan igen, det finns ju annat att göra än att läsa mail.

 b2ap3_thumbnail_JohanBuresSlaktbok-1503675559980.jpgb2ap3_thumbnail_JohanBuresSlaktbok-1503675559980.jpg

Ett ämne som jag hoppas på ska få större plats under 2018 är kvalité, kvalité i min egen forskning, att säkerställa att det jag en gång hittat blir så säkert det bara går, kvalité i det som produceras av andra så att vi slipper så mycket ogräs som möjligt i våra alster, oavsett var de finns. Under året har jag vid flera tillfällen propagerat för en produkt (ja, det är reklam, men det är reklam för en utomordentlig produkt), Johan Bures Släktbok. I den finns, förutom släktboken med kommentarer, flera hundra sidor med text, skriven av Urban Sikeborg, som förklarar mycket av släktforskningens möjligheter och svårigheter när vi kommer några hundra år tillbaka i tiden. Jag tycker det är en sådan fantastisk produkt så alla som intresserade av släktforskning lite längre tillbaka i tiden borde ha detta mästerverk på sin egen dator för egen förkovring.

När jag ändå gör reklam, så vill jag lyfta fram en annan skrift, Vapenlikhetsfällan, skriven av Kaj Janzon. Att läsa och förstå hur många felaktiga slutsatser som dragits genom århundradens lopp, bara för att vi så lätt tolkar underlag utifrån det som gäller idag. Att ta reda på hur verkligheten såg ut när texten skapades och tolka utifrån den verkligheten är något som vi måste tänka på, gång efter gång efter gång.

b2ap3_thumbnail_dnartter.JPGb2ap3_thumbnail_dnartter.JPG

När jag går igenom året så finns det en kategori som dominerar. Jag har lagt ner en hel del tid på att använda DNA i min släktforskning, på att få andra att bli intresserade och att promota den delen av släktforskningen. Det finns höjdpunkter, kanske inte alla tycker en kö är en höjdpunkt, men intresset under släktforskardagarna i Halmstad var överväldigande, kön tog aldrig slut, verkade det som, och de kit som FTDNA trodde skulle gå åt tog slut, reservsändningen tog slut och reserven för reserven måste plockas fram. Sådana problem är roliga att ha att göra med!  Efter släktforskardagarna har intresset bara ökat och ökat. Eftersom, som tidigare beskrivits, vi inte vet hur alla företags kundtillströmning ser ut så får det bli en uppskattning baserat på det vi vet, och då blir slutsatsen att det nu finns en bit över 45 000 test där adressen finns i Sverige. En fantastisk ökning och intresset verkar inte avta, tvärtom. Det syns också att många utökar sina tester, efter att ha börjat med det vanligaste så bygger de på med tester kopplade till de raka moders och fädernelinjerna. Jag får ständigt rapporter från olika håll av landet att det uppstår både planerade och spontana träffpunkter koncentrerade kring DNA och dess användning för att säkerställa pappersforskningen eller lösa upp knutar kring det som tidigare ansetts svårt, nästan omöjligt, vad avser okända och/eller försvunna släktingar av alla de slag. Kan nämna att det blir mer och mer vanligt att emigrantforskning, åt båda hållen, nyttjar DNA som en del i letandet efter släktingar. Många, som tidigare inte lyckas, hittar nu tillbaka till sina släktkopplingar, en glädjande framgång.

 

Bokslutet är skrivet, finns en hel mer som borde varit med, men varför lägga ner mer tid på det förflutna.  Nu ska vi lägga 2017 bakom oss och se fram mot ett riktigt bra 2018.

 

Önskar er alla ett riktigt

 

GOTT NYTT ÅR

Fortsätt läs mer
  2947 Träffar
  0 Kommentarer
2947 Träffar
0 Kommentarer

Julstämning och julfirande

God Jul!

Hoppas ni har en riktigt fin julhelg allesammans! Själv ägnar jag mig mer åt de levande än de döda i helgerna, framför allt barn och barnbarn men även andra släktingar. Lite släktforskningsprat lär det bli, det är jag säker på.

När en kommer till åren så ser en tillbaka mer än framåt, eller hur? Givetvis tänker jag en del på min barndoms jular för 50-60 år sedan. Kanske mer i år än förut, nu när båda mina föräldrar är borta. Ett julminne jag har är när min ene bror och jag fick följa med vår pappa för att hämta julgran. Jag var nog 6-7 år då. Vi var sent ute, det var dagen före julafton, och pappa hade fått lov av en grannbonde att ta en julgran i hans skog. Vi åkte iväg en bra bit in på en skogsväg och så gick vi in bland granarna för att se ut en fin en som skulle passa hemma. När vi hittat en skulle pappa hämta sågen eller var det kanske yxan i kofferten på bilen.

Vi tittade ut en gran, min bror och jag stod kvar för att markera när pappa gick tillbaka till bilen. Det var lite snö, kanske en halv decimeter, så det var så där julkortsfint som det är ibland.

Efter en stund kom pappa tillbaka och var alldeles uppgiven. Han hade glömt såg och yxa hemma! Han tyckte det var för sent för att åka hem och hämta verktygen, kanske började det redan skymma. Min pappa var en sådan som alltid klurade ut alternativa lösningar och fixade det mesta. Så han kom på att han skulle dra upp en gran med rötterna i stället, så att vi i alla fall kom hem med en gran. En kedja hade han liggande i bilen, kanske var det snökedjor. Den fäste han i bilen och i en gran närmare vägen och så drog han på gasen. Min bror och jag stod bredvid och tittade på. Och allt gick som pappa planerat. Vi kom hem med en gran. Kanske inte så grann som den vi först valt ut och roten fick han såga av. Så precis som planerat kunde mamma klä granen på kvällen före julafton och vi fick jul det året också.

Så var det alltid hos oss, mamma klädde granen efter att vi lagt oss på kvällen den 23 december. När vi vaknade på morgonen stod den klädd och fin och med julklapparna under grenarna.

Nu när det är jul kommer förstås en del minnen tillbaka. En hel del jular firade vi hos mormor och morfar och någon gång hos farmor och farfar som bodde lite längre bort. Då var det mycket folk, många kusiner, mostrar eller fastrar, morbröder eller farbröder. Någon gång var också min gammelmormor med, min mammas mormor. Hon var född 1868 och blev 94 år, så henne han jag träffa flera gånger.

Jag hoppas ni har fina julminnen också.


Precis så här var det när jag var barn. Julgran med glitter och svenska flaggor och stearinljus. Det här kunde varit jag men det är det inte, utan flickan heter Inger Färdig och är barnbarn till fotografen Oscar Färdig. Familjen bodde på Dalhem i Bohuslän och bilden kommer från Bohusläns Museum.


Julfirande 1896, drygt ett halvt sekel tidigare. Fotografen är okänd liksom vilka personerna är men bilden kommer från Vänersborgs Museum. De har ordnat en ordentlig julkrubba och två julgranar i den här familjen!


Här får barn och barnbarn vara med, skulle jag tro. Visst är de lite gladare allihop med småbarn omkring sig. Lite mer avslappnat, men säkert var det högtidligt nog för barnen i sjömanskostymer och fina förkläden. Är det någon som känner igen familjen?


Jag avslutar med en bild från Nordiska Museet som visar julfirandet i en okänd borgerlig familj kring år 1900. Bevarade äldre fotografier visar förstås oftast högreståndsmiljöer, alltså inte de fattiga torpare och backstugusittare många av oss har i våra anor. För de blev ju inte fotograferade. Men ibland önskar jag att jag hade kunnat se hur de verkligen hade det. Hoppas de fick lite julgröt och lite extra god mat på bordet i alla fall. I den här familjen ser de ju ut att ha det trivsamt. Fotografen är okänd, jag undrar vem det var som råkade befinna sig här med en kamera under julhelgen. Kanske en tonåring i familjen eller en annan släkting?

 

Fortsätt läs mer
  1473 Träffar
  2 Kommentarer
Taggad i:
jul
Senaste kommentarer i detta inlägg
Bengt Welander
God fortsättning Eva. Själv har jag utnyttjat ledigheten till att bl.a läsa din nya, utmärkta bok "Släktforska om sjöfolk". En sed... Läs mer
tisdag, 26 december 2017 10:45
Eva Johansson
Bengt! Tack för din kommentar! Vad roligt att du har nytta av boken. Lycka till med din fortsatta forskning!
tisdag, 26 december 2017 20:05
1473 Träffar
2 Kommentarer

Julfunderingar

DECO-796

Ånej, första december redan?
Vad ska vi göra, hur ska vi hinna?
Mörkret går upp och solen i nedan
Var står nu farfars julklapp att finna?

Kakor ska bakas, skinkan ska rostas
Hinner man frissa om håret i tid?
När var det julkorten skulle postas?
Glashalt på gatan, julglögg på glid!

Nej, inte den granen, den är för stor!
Glömde jag fikonen? Gå tillbaka…
Krubban blir pyntad fast gräset knappt gror
Bort från spisen, till jul får du smaka!

Äntligen julafton, nu kommer folk!
Granen blev verkligen vacker i år
Kalle på teve, Feldreich som tolk
Dignande julbord, ät allt du förmår!


Vad var det man hade tänkt att få gjort?
Året försvann ju,  det knallar och går
Somt blev väl roligt och somt blev till lort
Men… riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Önskar Helena
Med fåglar

Fortsätt läs mer
  962 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Ulla Åhlén
Vilket trevligt rim!
torsdag, 11 januari 2018 10:25
Helena Nordbäck
Tackar!
torsdag, 11 januari 2018 14:48
962 Träffar
2 Kommentarer

Kungen är död!

MIHAI-kollage_20171217-202246_1

Det var den 5 december 2017 han, 96 år gammal, insomnade i sitt hus i Aubonne i Schweiz: H.M. Kung Mikael av Rumänien, den kanske allra siste av huvudpersonerna i Andra Världskriget. Men hans otroliga levnadshistoria går längre tillbaka än så. Redan 1927 (smaka på den!), sex år gammal, ärvde han den rumänska tronen efter sin farfar, Kung Ferdinand. Egentligen var det hans far, Kronprins Carol, som borde ha tillträtt, men eftersom denne hade uppfört sig illa hade han blivit struken ur tronföljden. Tre år senare kom Carol emellertid tillbaka, avsatte sin son, och intog själv tronen som Kung Carol II. Tio år senare blev han ånyo avsatt, denna gång av diktatorn Antonescu, som tvingade honom att abdikera till förmån för sin son. Om vad som sedan hände kan ni läsa i det kåseri med namnet "Unde este Suedezul" som jag 2007, efter ett personligt möte med majestätet, författade för Nättidningen Rötter. (se nedan)

I lördags begrovs den gamle Ex-Kungen i sitt älskade hemland. Stora människoskaror hade samlats för att ta farväl av sin tidigare regent. Från Europas alla hörn kom nuvarande och tidigare statsöverhuvuden, däribland Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia, för att hedra den bortgångne. Till och med den Rumänska regeringen, som under mer än ett halvsekel behandlade honom som vore han nationens fiende, fanns på plats.

Några genealogiska nedslag kring Kung Mikael, eller MIHAI, som han kallades i Rumänien, kan kanske vara av intresse:

  • Han föddes den 25 oktober 1921 på slottet Peles nära Sinaia, norr om Bukarest.
  • Fadern var som sagt den blivande Kung Carol II (1893-1953) - modern Prinsessan Helena av Grekland (1896-1982). Äktenskapet slutade med skilsmässa 1928.
  • Kung Mikael tillhörde ätten HOHENZOLLERN - samma släkt som regerade i Preussen och Brandenburg och som kom att förse Tyskland med tre Kejsare; Wilhelm I, Fiedrich III och Wilhelm II.
  • Han var barnbarns barnbarn på två sätt till Drottning Victoria av England (1819-1901): Dels genom dennas dotter Vicky (1840-1901), som blev Tysklands Kejsarinna i 99 dagar och vars dotter Sofia av Preussen (1870-1932) gifte sig med Kung Konstantin I av Grekland och därmed blev mormor till Mikael - men också via Victorias son, Alfred (1844-1900) , Hertig av Edinburgh och av Sachsen-Coburg och Gotha, vars dotter Marie (1875-1938) gifte sig med Ferdinand av Rumänien, blev drottning av detta land och farmor till Mikael.
  • Han var också barnbarns barnbarn till Kong Christian IX av Danmark (1818-1906), via dennes son, Kung Georg I av Grekland (1845-1913), och sonson, Kung Konstantin I (1868-1923), Mikaels morfar.
  • Den 20 november 1947 var han gäst vid blivande drottning Elisabeths bröllop med Löjtnant Philip Mountbatten, som trots att de var födda samma år (1921) tillhörde två olika generationer den grekiska kungafamiljen. Philip, var (och är) egentligen Prins av Grekland och Danmark, samt kusin till Mikaels mor, Drottning Helena av Rumänien.
  • Mikaels antavla består av idel ädel adel, men med några aparta inslag ... Det handlar om två "mesallianser", framtvingade av Napoleon Bonaparte, Fransmännens kejsare. 1806 giftes arvprinsen Karl av Baden bort med Stéphanie de Beauharnais, avlägsen släkting till Kejsarinnan Joséphine, och två år senare tvingades arvprinsen Karl av Hohenzollern-Sigmaringen att gifta sig med en släkting till Napoleons svåger, Joachim Murat. Kung Mikael härstammar från båda dessa par. 
  • Även ätten Romanov förekommer flitigt i Mikaels antavla. Dels var hans farmors mor Storfurstinnan Maria Alexandrovna av Ryssland (1853-1920), dotter till Tsar Alexander II, dels var hans morfars mor Storfurstinnan Olga Konstantinovna av Ryssland (1851-1926). Dessa båda var kusiner och barnbarns barn till Kejsarinnan Katarina II - Katarina den Stora.
  • Hade Mikael också några svenska förfäder. Mja... Inte inom huset Bernadotte, och knappast heller inom huset Holstein-Gottorp, även om det senare har ett stort antal ättlingar i Baden och i Ryssland, men förvisso inom huset VASA. Hur många? Det får bli en uppgifter för mina läsare att bena ut!

Nu till veckobrevet från 2007:

b2ap3_thumbnail_Regina-Maria_38.jpgb2ap3_thumbnail_Regina-Maria_38.jpg

Unde este Suedezul?

Det var så han sa, Kung Michael av Rumänien, 86, när han på väg ut från evenemanget plötsligt vände sig mot entouraget med denna fråga: Unde este suedezul?  Det betyder: Var är svensken? Och svensken var alltså lilla jag, närvarande vid lanseringen av min senaste bok, Marie of Romania – Images of a Queen, som någon timma tidigare inför det rumänska kungaparet och ca 130 intresserade och nyfikna presenterat bildalbumet om kungens farmor, den romantiska och talangfulla Marie av Edinburgh, Rumäniens kronprinsessa och drottning.

Snabbt knuffades jag fram för att byta några ord med denne vördnadsbjudande monark, unik i sitt slag, världens kanske mest historiske ännu levande personlighet och tidsvittne. Han är överlevaren, det sista statsöverhuvudet från andra världskriget, samtida med Hitler, Stalin, Churchill och Roosevelt. Född 1921, kung första gången 1927, avsatt av sin far 1930 för att sedan för andra gången bestiga tronen 1940, mitt under brinnande krig och under den tyskvänlige fascistdiktatorn Antonescus skräckvälde.

23 år gammal genomför Kung Michael en statskupp, avsätter diktatorn och ansluter omedelbart Rumänien till alliansen mot Hitler, en oerhört modig insats, som enligt historikerna torde ha förkortat andra världskriget med upp till ett halvår. Rumänien försåg nämligen den tyska krigsmaskinen med olja, något som omedelbart upphörde efter statskuppen. Vad detta kan ha betytt i form av minskat mänskligt lidande, stopp för judeutrotningen och andra hemskheter kan man bara spekulera i.  

Trots kungens på många sätt avgörande insatser svek västmakterna honom skamlöst efter kriget, och lät ryssarna marschera in i hans land. Till att börja med var han så populär att inte ens den nya kommunistiska regimen vågade avsätta honom. Han var en folkhjälte, och som sådan ärades han vid de obligatoriska röda paraderna och uppställningarna, jämsides med stora porträtt av Lenin och Stalin. En kung under hammaren och skäran. 1947 tvingade dock kommunisterna honom under pistolhot att abdikera, varefter han gick i en 50-årig landsflykt. Ingenting fick han med sig, utan blev tvungen att försörja sig med än det ena, än det andra, som kycklingfarmare, flygplansmekaniker och börsmäklare.  

1989 störtades Rumäniens förfärlige diktator, Nicolae Ceausescu, och många hoppades då att ex-kungen skulle komma tillbaka och tillsammans med de progressiva krafterna i landet leda Rumänien ut ur misären och förtrycket. Tyvärr sjanghajades revolutionen av ett gäng kvardröjande kommunister, varför kungen fick vänta ytterligare ett decennium innan han på allvar kunde återvända till sitt land. Den nya regimen har bett om ursäkt för den behandling han utsattes för, betraktar honom som en f.d. statschef och har för några år sedan givit honom ett litet residens samt ställt en liten stab till hans förfogande. Hans äldsta dotter, Margarita, en gång påtänkt som blivande drottning i både England och Sverige, bor numera permanent i Rumänien och arbetar intensivt med sin egen stiftelse, Princess Margarita Foundation, för att lindra nöden bland Rumäniens miljoner fattiga, särskilt när det gäller alla gatubarn och barnhusbarn.

Och vad frågade då kungen ”suedezul”? Jo, hur det kunde komma sig att en svensk intresserade sig för Rumänien och det rumänska kungahuset. Jag berättade då för kungen att det finns en rad genealogiska kopplingar mellan det svenska kungahuset, både via den gamla Vasa-dynastien och den nya med namnet Bernadotte, och huset Hohenzollern, som den rumänska kungafamiljen tillhör. Jag gav några exempel, varpå den livliga och alerta Drottning Anne fyllde på med flera. Jag dristade mig också att nämna att jag själv, liksom kanske ett tusental andra svenskar faktiskt är släkt med henne på relativt nära håll – åtminstone ur ett släktforskarperspektiv. 

Drottningen häpnade! 

Fortsätt läs mer
  8116 Träffar
  2 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Ted Rosvall
Glömde i hastigheten en koppling till det svenska kungahuset: Den Stéphanie de Beauharnais, som blev Storhertiginna av Baden och s... Läs mer
måndag, 18 december 2017 11:10
Johan Eriksson
"Till och med den Rumänska regeringen, som under mer än ett halvsekel behandlade honom som vore han nationens fiende, fanns på pla... Läs mer
onsdag, 20 december 2017 19:54
8116 Träffar
2 Kommentarer

Bloggare

Ted Rosvall
245 inlägg
Eva Johansson
221 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
55 inlägg
Helena Nordbäck
51 inlägg
Gästbloggare
22 inlägg

Annonser