Läsövning 2 Skrivelse till Kungl. Maj:t

Läsövning #2: Svar

Skrivelse till Kungl. Maj:t 1693

Såssom Hans Kongel. Maij:tt Wår Allernådigste
Konung och Herre, Allernådigst Resolverat och
förvndt dem som för vnderdånige giörde tienst vthj
Kongel. Maij:ttz och Cronones tienst kunne hafwa
någon fodran; Sådantt antingen Sielfwa eller
genom någon des fullmechtig vnderdånigst*) uthfö-
ra el:r Andraga; Altså vppå Sådan Nådige tillåtelse
fullmechtiges hermed af vndertechnadt, Ryttaren
vnder Ryttmästar Wälborne H:r Magnus Gabriel Wil-
lenssens Compagnie Joen Gryta, på mina wägnar
uthj diupaste ödmiukheett för migh fordra för
giorde tienst På fölliande åhr Nembl. A:o 1675.
vnder Wälborne H:r Capitein Carl Rutenkrans Compagnie,
då för tijden och heehla dett åhrett stående På ty-
ska bottn utj Wässmar; och A:o 1676. vnder
Wälbem:e H:r Capitein till d. Dato Reducerningen
skiedde In Ancklandh, då wartt iagh vpförd
för Corpral, och straxt Marcherade därifrån
och hijtt till Jemptelandh, och kom så vnder
Hans Excell:ttz H:r Generalen Högwälborne H:r
Carl Sparres Regementte och Wälborne H:r Capitein
Nils Grijpz Compagnie, Noch A:o 1677. vnder
samma Compagnie, som af Hans Excell:z H:r Gene-
ralens Högwälborne H:r Carl Sparres vnderskrefwene
Munster Rulla d. 20 Julij 677.**) /:Hållin wed Hufwud
quarteret Frössöön:/***) befinnes, A:o 1678.

*) Ordet uppenbarligen felskrivet vnderdågigst, men ska rimligen läsas vnderdånigst.

**) Notera sättet att ”förkorta” årtalet: ett horisonellt streck ovanför siffrorna innebar att tusentalssiffran är utelämnad. Varför skrivaren just här tyckte att detta skrivsätt var lämpligt, när han vid fyra andra tillfällen skriver ut hela årtalet, kan man fråga sig.

***) Dåtiden parentser skrevs med snedstreck och kolon. /: för ( och :/ för ).

Anmärkningar

1) Många gånger är det svårt eller näst intill omöjligt att avgöra om skrivaren har avsett stor eller liten bokstav (en versal eller en gemen). Detta är ett vanligt problem för den som noggrant vill tolka äldre handskrifter. I praktiken spelar det dock sällan någon roll om en bokstav är skriven stor eller liten, eftersom det nästan aldrig påverkar själva innebörden i texten. Förr i tiden saknades enhetliga regler för hur stor och liten bokstav skulle användas.

2) Skrivaren, som möjligen är sergeant Orre själv, tecknar bokstäverna v och w mycket lika, särskilt när de står initialt i ord, så att det många gånger är svårt att avgöra vilkendera som avses. Men eftersom han verkar vara en ganska kunnig skrivare följde han säkert den stavningsnorm som var bruklig vid denna tid. När han valde att teckna ett initialt u-ljud med bokstaven v bör han då ha använt just ett enkelt v, men när det var ett initialt v-ljud bör han i stället ha valt ett dubbelt w, exempelvis vnderdånige (rad 3) men Wälborne (rad 9).

3) Som brukligt var vid denna tid skrevs utländska låneord liksom även namn på mer framstående personer med den latinska stilen (ungefär den vi använder i dag), medan övrig text är skriven med den gamla tyska stilen som användes in på 1800-talet. Exempel på detta är låneorden Compagnie och Corporal liksom namnet på generalen (Carl Sparre).