Frihetskämpe eller sektledare – veckans svenskamerikan var en kontroversiell figur under sin levnadstid under den första halvan av 1800-talet och skaffade sig både anhängare och dödsfiender. Hans karisma gav honom framgång men ledde också till hans våldsamma död.

Erik Jansson föddes i december 1808 på Landsberga by i Biskopskulla socken i Uppsala län. Hans föräldrar var bonden Jan Mattsson och Sara Eriksdotter.

Som ung köpte han hemmanet Lötorp i Österunda socken i dåvarande Västmanlands län (sedan 1971 Uppsala län). Men jordbruket var inte hans sanna kall och 1843 väckte Erik Jansson uppmärksamhet som talare på ett frireligiöst möte i Söderala socken, Hälsingland.

Han tyckte att de religiösa texterna som tillkommit efter bibeln till stor del inte var förenliga med guds ord. Bara genom sin tro uppnår människan en syndfri fullkomlighet ansåg han. Hans karisma gjorde att han snart hälsades som lärofader i delar av landskapet. Ett separatistsamfund – fristående från den svenska statskyrkan – bildades 1844 och anhängarna kallades erik-jansare.

Erik Jansson själv ansåg sig vara en gudasänd profet och att Guds ande talade genom honom. Anhängarna förbjöds att besöka de allmänna gudstjänsterna och bokbål arrangerades där bland annat lilla katekesen och andaktsböcker brändes.

Eftersom det vid denna tid inte var tillåtet att predika utanför statskyrkan greps Erik Jansson men blev snart frisläppt. När han hösten 1845 greps igen fritogs han på väg till fängelset av sina anhängare och under en tid levde han förklädd.

Några månader tidigare hade två av anhängarna rest till Nordamerika för att undersöka möjligheterna för erik-jansarna att utvandra. Fullständig egendomsgemenskap infördes för de som valde att följa med. Alla ägodelar skulle säljas och pengarna kom att förvaltas av sju utvalda ledare.

I juni 1846 reste Erik Jansson och många anhängare över Atlanten och grundade en bosättning i Illinois. Bosättningen fick namnet Bishop Hill (efter Biskopskulla efter grundarens födelseort). Erik Jansson kom att härska med oinskränkt makt över de 1 200 anhängarna, men efterhand uppstod missnöje i gruppen, bland annat över ekonomin som var illa skött. En del anhängare lämnade kolonin och en av dem – John Root – försökte övertyga sin hustru om att följa med honom, vilket hon inte ville. Erik Jansson, som var hennes kusin, gjorde allt för att hon skulle stanna. Under en domstolsförhandling i Cambridge 12 maj 1850, vilken avhandlade helt andra ärenden, sköt Root ner Jansson som avled nästkommande dag.

Några styresmän övertog ledningen av kolonin och den överlevde några år innan egendomen såldes. År 1896 restes ett monument över svenskkolonin.

Erik Jansson var gift två gånger. 1835-1849 med Maria Christina Larsdotter (1815-49) och från 1849 till sin död med Sophia Pollock. Med sin första hustru fick han sonen Eric Johnson (1838-1919).