Veckans svenskamerikan

Hon började sin karriär som skönhetsdrottning och fick filmkontrakt med Hollywood. En lovande karriär kom aldrig längre än till lågbudgetfilmer och hon övergick till ett stillsamt familjeliv med man och två barn.

Irene Ware föddes som Irene Catherine Ahlberg den 6 november 1910 i New York. Hennes föräldrar var den svenskfödde saloonföreståndaren Ernest Ahlberg (1866-1938) och Anna Frey (född 1879) av österrikiskt ursprung. Hennes far hade utvandrat från Sverige 1886 medan modern var född i USA. I familjen fanns också systern Anita (1907-54).

Irene försörjde sig som stenograf och 1928 vann hon skönhetstävlingen Miss Greater New York och året därpå Miss United State. Samma år kom hon tvåa i den första Miss Universum-tävlingen, som hölls i Galveston Texas, och vann $1 000. Denna tävling har inget att göra med den nuvarande tävlingen med samma namn – denna startades först 1952.

Flyttade till Hollywood

Hon uppträdde 1932 i Earl Carrolls shower på Broadway och fick via detta kontrakt med filmbolaget Fox Studios. Hon flyttade till Hollywood och tog sig artistnamnet Irene Ware. Hennes första film blev Okynnig kärlek (1932), där hon dock inte togs upp i rollistan. Genombrottet kom samma år när hon spelade mot Bela Lugosi i Chandu –hypnotisören. Gaget var $1 250. Irene fick bra kritik i tidningarna, men filmrollerna fortsatte ändå i lågbudgetfilmer. När kontraktet med Fox gick ut bytte hon till det konkurrerande filmbolaget Universal, men rollerna blev desamma.

Fler filmer följde till exempel Skandal i sociteten (1933) mot Carole Lombard, The Raven (1935) mot Boris Karloff och Gold Diggers 1937 mot Dick Powell. Totalt blev det 29 filmer – oftast i biroller- innan Irene avslutade karriären 1940 för att ägna sig åt familjelivet.

Irene var gift två gånger. Första gången med scenografen John Meehan Jr (1902-63), vilken vann tre Oscar bland annat för Sunset Boulevard (1950) och andra gången med den federale domaren Fred Campbell. Med den förstnämnde fick hon barnen John och Deirdre.

Hon avled den 11 mars 1993 i Orange, Kalifornien.

Kuriosa: I dag använder vi begreppet B-film om filmer med låg budget och kvalitet, men ursprungligen hade det en annan innebörd. Från början var det en film med cirka en timmes speltid avsedd att visas tillsammans med en huvudfilm, med stor budget och kända skådespelare, vid en dubbelföreställning. B-filmerna var billiga att göra och kostade inte så mycket för biografägarna. De köptes in till en fast kostnad till skillnad från kvalitetsfilmerna där ersättningen till filmbolagen utgick från antalet åskådare.