Förbundsstyrelsen

Det mesta av fritiden ägnas åt min familj, men sedan är det släktforskning som gäller. Fast jag brukar hinna med en hel del böcker och handarbeten också.

Sedan tio år tillbaka arbetar jag som högskoleingenjör vid SP Sveriges Tekniska forskningsinstitut där jag mest håller på med vakuumteknik, men även sysslar med en del kursverksamhet och projektledning.

Då jag skulle börja släktforska hade jag problem med att läsa gammal skrift. Lyckligtvis fick jag vara med i ett projekt hos Borås Släktforskare där vi läste in uppgifter från födelseböckerna och lade in dem i en databas. Det var riktigt bra lästräning! Dessutom passade jag på att be de andra släktforskarna om tips om hur jag skulle forska och sedan dess har min egen släktforskning rullat på – det brukar i alla fall bli någon ny uppgift varje dag.

Jag är engagerad i Borås Släktforskare där jag är styrelseledamot sedan åtta år tillbaka och kursledare sedan 2006. Mina egna rötter är till större delen från Sjuhäradsbygden, men jag har även anor från övriga Västergötland och lite från Småland, Halland, Bohuslän och Tyskland.

Sveriges Släktforskarförbund har så mycket att erbjuda föreningarna som man kanske inte alltid är medveten om. Jag hoppas på att få vara med om att skapa ännu fler fördelar för medlemmarna och att synliggöra möjligheterna på bästa sätt.

Jag började släktforska på allvar ganska sent, i början av 2000-talet, men intresset har funnits länge. Min far släktforskade och skrev också en släktbok, han gjorde sin forskning på den "gamla, goda tiden" i arkiv och med mikrokort. Jag hade redan på 90-talet börjat leta efter de som bott på min särbos gård, där vi nu har fritidshus. När Genline kom igång så gick det att forska hemifrån och intresset ökade. Jag forskar alltför lite på min egen släkt, jag seglar lätt ut i andra forskningsfrågor som verkar spännande. Ofta sker det genom att svara på andras frågor eller genom uppdragsforskningen på GF. Jag har svårt att släppa en klurig fråga eller ett spännande livsöde. Min släkt är en vanlig bondsläkt, den mest kände medlemmen är Erik Jansson från Biskopskulla, grundare av Bishop Hill i Illinois.
Jag är till yrket universitetslektor i Uppsala, i det ovanliga ämnet farmakoepidemiologi, som har en del metoder liknande släktforskningens. Jag forskar på depressionssjukdomen i samhället. En stor del av min forskarutbildning ägde rum i USA. I hela mitt liv har jag älskat att lära mig saker och ting, därför har jag skrapat ihop en hel drös med akademiska poäng. Formellt är jag medicine doktor som högsta examen, men där finns psykologi, pedagogik, farmaci, medicin, veterinärmedicin, statistik och keltiska språk bland annat. Sedan fem år tillbaka läser jag historiska och estetiska ämnen på distans, ett intresse som funnits sedan den helklassiska linjen på gymnasiet, men som förstärkts genom släktforskningen. Jag läser enormt mycket böcker, min lägenhet har utvecklats till ett trångt bibliotek, det går knappt att komma fram för alla böcker.

Fritiden är mest släktforskning, pluggande och hunduppfostran. Min särbo och jag tillbringar så mycket tid vi kan på hans gård utanför Motala. Vi har en Curly Coated retriever som är lite över 1 år gammal, i värsta trotsåldern. Jag försöker få lite tid att ta upp mitt gamla handarbetsintresse och jag tycker om att laga mat, det senare har lett till ett helt rum med kokböcker förstås.

Genom åren har det blivit en del föreningsengagemang, under många år i internationella forskarföreningar inom mitt forskningsområde. Jag har bland annat suttit i styrelsen för de två största, med bas i USA. Det har inneburit många kongresser runt om i världen, ibland som medlem av arrangörskommittéer. Jag har tidigare under 8 år varit medredaktör för en av de större vetenskapliga tidskrifterna inom mitt område. De senaste åren har jag suttit i styrelsen för Genealogiska Föreningen, GF. Jag sitter också i styrelsen för en liten hundklubb, Curlyklubben.

Jag är intresserad av utbildningsfrågor och skulle vilja se en utveckling, med moderna webbaserade metoder, av mer avancerade utbildningar för släktforskare. Idag kommer många långt ganska snabbt och det finns ett behov av fördjupning. Det skulle också vara roligt att få fram attraktiva sätt att jobba och mötas för de yngre så vi får en rejäl nyrekrytering och en möjlighet för utbyte över generationerna.

Jag är född 1959 i Värmland, flyttade till Dalarna innan skolåldern. Efter skolan har jag arbetat i teknisk verksamhet med början i marinen sedan i stålindustrin. Från 2011 som driftsingenjör på en energiavdelning, med energieffektivisering som ledstjärna. Jag har varit engagerad i flera olika styrelser både i fackföreningar men inte minst i vår lokala släktforskarförening, föreningen Släkt och Bygd i Borlänge, där jag varit ledamot, ordförande och redaktör.

Min släktforskning tog fart för ca. 30 år sedan, för att övergå till kursledare i släktforskning för ca. 15 år sedan. Just att lära nybörjare att dokumentera sina fynd på ett bra och säkert vis, tycker jag är viktigt. Men även att ta tillvara alla nya verktyg (som tex DNA) och källor som finns idag. De av mina rötter jag hittat tills idag, finns nog hela Sverige med några spår ifrån Finland och Tyskland också.

Jag är född 1960 i Motala, uppvuxen och bosatt i Linköping. Efter studier och arkivtjänst i Uppsala är jag sedan 90-talets början verksam som stadsarkivarie i Linköping. Under mina studier, som främst var inriktade på svensk medeltid, kom jag att ägna mig åt medeltidsgenealogiska frågor och gick därifrån vidare till att utforska mina egna anor.

Mina rötter har jag främst i mellersta och södra Östergötland och norra Småland, med en utlöpare till Bollebygds härad. Jag kartlägger särskilt Lönneberga socken och forskar kring bondesläkter i norra Kalmar län. Särskilda intressen är även släktkretsar i Ydre härad och i socknarna runt Linköping, prästsläkter i Linköpings stift, östgötsk 1600- och 1700-talsgenealogi och Linköpings personhistoria fram till början av 1900-talet.

Under åren 2004–2008 var jag ordförande för Östgöta Genealogiska Förening och har även varit verksam i styrelsen för Svenska Genealogiska Samfundet. Jag har medverkat med antavlor och artiklar i bl.a. Svenska antavlor och ÖGF-Lövet. Jag har också varit mycket aktiv i Anbytarforum sedan starten 1999.

Med ny teknik har det blivit möjligt att ge bred tillgång till historiska källor. Digitaliseringen innebär att alltmer arkivmaterial görs tillgängligt oberoende av den arkivinstitution där det förvaras. Detta gör det möjligt för många att utnyttja handlingarna utan att originalen förslits. Samtidigt är denna masspridning inte oproblematisk, eftersom den på användarna ställer allt högre krav på kunskaper om såväl arkiven som de historiska sammanhang varur de stammar och på källkritisk förmåga. Kyrkobokföringens, de militära och juridiska arkivens ökade tillgänglighet har för många förenklat släktforskningen och allt fler tar till vara möjligheten att börja släktforska och intressera sig för hembygdens historia. Att arkivens användare lär sig mer om arkivens innehåll, lär sig förstå forskningsmetodik och ökar sin förmåga att tillägna sig ett historiskt betraktelsesätt är viktiga uppgifter där arkivinstitutioner, historiker och släktforskarnas organisationer tillsammans kan bidra till att höja kvaliteten. Dokumentationen och sammanställningen av den egna forskningen möjliggör en vidare spridning av forskningsresultat i form av både populära och mera vetenskapliga skrifter – förbundets årsbok är här viktig – och pekar i samma kvalitetshöjande riktning.

Jag är född och uppvuxen i Karlstad och flyttade till grannkommunen Forshaga 1975. Numera bor bara jag och min hustru kvar i huset. Ett av mina stora intressen vid sidan om släktforskningen är huset och trädgården. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat inom försvaret. Min senaste utbildning var i Östersund på Försvarshögskolan 1991-1992 där utbildningen ledde till intendent.

Mitt historieintresse har jag haft alltsedan skoltiden, men släktforskningen började jag med först 1999 vilket, liksom för de allra flesta, var i senaste laget. Jag gick då med i Värmlands Släktforskarförening där jag blev styrelsemedlem 2003 och fungerade som vice ordförande under två år samt ordförande under fem år fram till 2017, då jag avgick ur styrelsen. Jag ansvarade för Släktforskardagarna i Karlstad 2014 på Karlstad Congress Culture Centre i egenskap av projektledare och mässgeneral. Det blev ett mycket trevligt och lärande projekt.

Min egen forskning har i stort sett varit vilande sedan 2005, men nu har jag tagit upp den igen. Jag har funnit att mina anor finns i stort sett bara i södra Värmland såsom Grava, Kila, Väse och Bro förutom en friryttare vid namn Wall som under tidigt 1700-tal kom från Vallkärra utanför Lund.

Alltsedan 2001 har jag varit kursledare hos Studieförbundet Vuxenskolan, Medborgarskolan samt Folkuniversitetet. Totalt har det under åren blivit ett 90-tal grundkurser mm i släktforskning. Det har gett mig många inspirerande och lärorika möten. Det är med stor tillförsikt jag ser fram emot att medverka i Sveriges Släktforskarförbunds styrelse.