Under 1600-talets häxprocesser anklagades ett par tusen personer för att vara häxor. Det påstods att de hade ingått ett förbund med Djävulen och rest till häxsabbaten i Blåkulla. De utan jämförelse största häxprocesserna i Sverige pågick under åren 1667/1676. Under dessa år hölls en rad rättegångar runt om i landet som rörde häxanklagelser. Protokollen från dessa rättegångar innehåller stora mängder vittnesmål från barn som säger sig nattetid ha ryckts upp ur sina sängar och blivit bortförda av häxorna, som på vägen till Blåkulla red på kvastar, bakåtvända kor eller förtrollade människor. I de fantasifulla vittnesmålen berättas om allt hemskt och märkligt som försiggick i Blåkulla, till exempel att maten bestod av grodor och ormar, att man dansade baklänges och att häxorna hade sex med Djävulen. Långt ifrån alla vittnen bedömdes dock vara trovärdiga och många av de anklagade klarade sig undan straff. Men ungefär 300 kvinnor och män dömdes till döden av särskilda domstolar, som kallades trolldomskommissioner. Arkiven från trolldomskommissionerna i Bohuslän, Dalarna, Hälsingland, Västernorrland, Uppsala och Stockholm finns nu tillgängliga i digital form. Det gäller även ämnessamlingen Trolldom och annan vidskepelse, som både innehåller handlingar som rör de stora häxprocesserna 1667/1676 och andra mindre häxprocesser. Marie Lennersand Förste arkivarie, enhetschef Riksarkivet, Avdelningen förstatliga arkiv, Enhet Marieberg