Med anledning av Sveriges Släktforskarförbunds tjugofemårsdag ringde Rötter upp en av de som var med och bildade förbundet, den 25 oktober 1986, nämligen Anna-Lena Hultman i Ulricehamn, som fortfarande är högst aktiv i förbundets tjänst.

"Jag var ju en av de yngre, vill jag minnas, och tyckte att det var väldigt mycket gubbar som kom på den första stämman. Jag var representant för Ulricehamns Forskarklubb, som bildats bara ett år innan, och kände mig ganska grön fast jag själv hade släktforskat i 15 år då."

"Mötet föregicks av motsättningar inom släktforskarrörelsen, mellan de som ville ha ett förbund och de som ville att Genealogiska Föreningen skulle fortsätta vara ett ’förbund’. Men det blev ett riktigt förbund till slut."

På frågan om förväntningarna hon hade när förbundet bildades infriats, svarar Anna-Lena: "Det blev mycket bättre! Mycket av det förbundet genomfört var helt enkelt otänkbart på den tiden. Mycket blev mer konkret."

Rötter undrar naturligtvis om hon kan ge exempel på saker som hon tycker har förändrat tillvaron för släktforskarna, och hon svarar utan att tveka. "Ta bara Släktforskardagarna-hur mycket betyder inte de för många släktforskare! De, tillsammans med nättidningen Rötter har blivit viktiga samlingspunkter för släktforskarna. Och hade det inte varit för förbundet hade många av nutidens produkter aldrig producerats."

"Det går alltid att göra saker bättre, men släktforskarförbundet har blivit jättebra!" Avslutar Anna-Lena Hultman som vi känner igen som spindeln i nätet när det gäller projekt som "EMI/BAS", "Namn åt de döda", registren från konsulatsarkiven, samt "Gravstensinventeringen".