arsb98Årsbok Om källkritik, Palmsköldska samlingen och etik inom forskningen. Källkritik är en central del i all historisk forskning, och släktforskningen är inget un-dantag. Den som saknar kunskaper och insikt i källkritiken kan helt enkelt inte släktforska. Men källkritik är varken något märkvärdigt eller komplicerat. Grunderna kan läsas i en artikel av den välkände släktforskaren Urban Sikeborg i 1998 års utgåva av Släktforskarnas årsbok.

Liksom i tidigare årsböcker spänner artiklarna över ett brett fält. Carl Henrik Carlsson presenterar Svenskt biografiskt lexikon, det näst största upp-slagsverket i Norden och en mycket viktig källa för alla släktforskare och per-sonhistoriker. En annan källa, tyvärr ofta förbisedd, är den så kallade Palmskiöldska samlingen i Carolina rediviva i Uppsala. Upphovsmannen Elias Palmskiöld levde för 300 år sedan och ägnade hela sitt liv åt att skriva av viktiga dokument och handlingar. För samlingens betydelse för släktforskare redogör Olof Cronberg.

Flera släktutredningar ingår i årsboken, skrivna av erfarna och skickliga forskare. Den medeltida Ängaätten, som levde i Småland, reds ut av fil. dr Hans Gillingstam och Stockholmssläkten Sasse behandlas av förre riddarhusgenealogen Pontus Möller. Vidare finns utredningar om släkterna Watz och von Stoisloff.

Kyrkoherden Olof Montén i Söderhamn var en färgstark person med ett hett temperament, som gärna råkade i delo med folk. Men han var också en god förkunnare och skicklig konstnär. Hans spännande liv tecknas i en artikel, skriven av hans ättling Lars Nylander.

Vad kan man egentligen skriva om folk? När det gäller personer som levde för länge sedan är det knappast några problem. Men om morbror var en suput som slog sin fru – hur gör man då? Frågan dryftas i en artikel med en rad olika debattinlägg.

Här följer en redogörelse för de artiklar som ingår i årsboken:

  • Ge historien liv! Om släktforskning och källkritik. (sid 9-26)
    Ingen blir en duktig släktforskare utan kunskap om källkritik. Det handlar om att kunna avgöra vilka källor som är mest trovärdiga. Grunderna kan du läsa här. Av Urban Sikeborg, Sollentuna
  • Svenskt biografiskt lexikon. (sid 27-46)
    Det näst största uppslagsverket i Norden handlar faktiskt om personhistoria. Och det innehåller ofta de senaste forskningsrönen om de mer kända släkterna i Sverige. Av Carl Henrik Carlsson, Uppsala
  • Släkten Sasse. (sid 47-56)
    Släktens portalfigur Staffan Sasse vann kung Gustav I:s gunst för sina insatser under befrielsekriget mot danskarna och adlades 1524. Här framläggs nya rön om ätten. Av Pontus Möller, Solna
  • En kontroversiell präst. Olof Montén (1673–1737) i Söderhamn. (sid 57-86)
    Olof Montén var en färgstark person med hett temperament. Det skapade problem både i äktenskapen och med underordnade. Men han var också en medryckande förkunnare och skicklig konstnär. Av Lars Nylander, Söderhamn
  • Vad kan man skriva om folk? (sid 87-104)
    Vad kan man egentligen skriva om släktingarna? De som levde för länge sedan är knappast något problem. Men om morbror var en suput som slog sin fru – hur gör man då? Debatt förd i Nättidningen RÖTTER
  • Om Maria Watz och hennes bakgrund. (sid 105-134)
    Maria Watz (död 1665) var stammoder för adliga ätten Brunhielm. Här utreds hennes fäderne, släkten Watz i Östergötland, och möderne, ätten von Stoisloff. Av Olle Elm, Lindome
  • Carl XVI Gustafs härstamning från kungliga huset Vasa. (sid 135-150)
    Sveriges kung, Carl XVI Gustaf, härstammar inte mindre än nittioen gånger från kung Gustav I (Gustav Vasa). Men det är långt från rekordet, som innehas av en grek! Av Magnus Olsson, Lund
  • Palmskiöldska samlingen. En ofta förbisedd guldgruva. (sid 151-172)
    Elias Palmskiöld var en samlare av stora mått. Den så kallade Palmskiöldska samlingen förvaras i Universitetsbiblioteket i Uppsala och innehåller mängder med värdefull genealogisk information. Av Olof Cronberg, Växjö
  • Om släktforskning i medeltida källor. (sid 173-178)
    Många släktforskare kan leda sin härstamning ner i medeltiden. Men att själv forska i medeltida källor kräver mycket kunskap. Här ger en av Sveriges mest erfarna medeltidsforskare tips och råd. Av Jan Liedgren (†)
  • Gamla brev – ska vi slänga skräpet? (sid 179-196)
    Lars P. Wåhlin var en flitig brevskrivare. Tack vare de bevarade breven kan vi än i dag skönja vardagens bekymmer och glädjeämnen i en skånsk prästfamilj för 200 år sedan. Av Inger Rudberg, Lund
  • Smedsläktsnamn genom tiderna. (sid 197-202)
    Hammarberg, Jernström, Spik och Stålhandske. Det är alla gamla släktnamn bland smeder. Smederna har länge haft fasta släktnamn, och här skissas namnskickets historia. Av Ulf Berggren
  • Rotfast i Uppland. Om Anders Walls härstamning. (sid 203-238)
    Finansmannen Anders Walls ursprung finns i den uppländska myllan, bland bönder, soldater och en och annan riksdagsman. Här utreds en del av hans fädernesläkt. Av Ingrid Ridbäck, Uppsala
  • Okänd fader – men kanske känd. (sid 239-268)
    Barn födda utom äktenskapet vållar ofta släktforskaren problem. Vem var fadern? Ibland uppges fadern i rättegångsprotokollen vara okänd. Men för vem var han det? Av Bernhard Granholm, Grums
  • Ett liv i släktforskning. Hans Gillingstam berättar... (sid 269-288)
    Hans Gillingstam har ägnat sitt liv åt släkt- och personhistorisk forskning. Hans kunnande är imponerande och skicklighet stor. Släktforskarnas årsbok stämde träff med honom hemma i Solna. Av Urban Sikeborg, Sollentuna
  • Ängaätten. (sid 289-296)
    Den småländska frälseätt som numera brukar kallas Ängaätten är känd sedan slutet av 1300-talet. Äldste kände stamfader är häradshövdingen i Allbo Lasse Ölfsson, senare fogde i Värend. Av Hans Gillingstam, Solna
  • Svedjefinnar i konflikt med järnbruk. (sid 297-324)
    Förr i tiden fanns speciella domstolar som handlade ärenden som berörde den viktiga järnhanteringen, så kallade bergsting. Här handlar det om ett mål vid Österbergslagens bergstingsrätt. Av Ragnar Fornö, Uppsala
  • Sveriges Släktforskarförbund 1997. (sid 325-340)
    Verksamhetsberättelse och bokslut
  • Presentation av författarna. (sid 341-342)

Utgivare: Sveriges Släktforskarförbund
Redaktör: Håkan Skogsjö
Antal sidor: 342
Utgivningsår: 1998
ISBN: 9187676214

Exklusivt för Premium-kunder

Släktforskarnas Årsbok 1998 finns nu digitalt att läsa för dig som är Premium-kund.
Bli Premium-kund eller logga in.

Visste du att du kan söka i personregistret för Släktforskarnas Årsbok 1998? Gå till Årsbok-Sök.