Allt är kungens fel!

Då började jag släktforska … del I

Året var 1962, vi bodde i Gävle, och jag var 10 år gammal. Hemma från skolan sedan ett par veckor p.g.a. Vattkoppor eller Röda hund, leddes jag svårt. Hade läst och läst om alla mina 104 Enid Blyton-böcker, mina Kamratposten och mina Kalle Anka-tidningar. TV sände fortfarande mest på kvällar och Video/DVD var, liksom Internet och TV-spel, totalt okända begrepp. Desperat sökte jag igenom mina föräldrars bokhyllor på jakt efter något som kunde skingra ledan. Plötsligt fick jag syn på det smala häftet med bilden på en person jag kände igen; Kungen! H.M. Konung Gustav VI Adolf fyllde denna höst jämna år, och högtidsdagen firades stort, med bl.a. ett bildalbum, som fick namnet VÅR KUNG 80 ÅR. 

Jag tog till mig häftet och började bläddra. Läste lite här och var om kungens liv och gärning. Studerade de gamla bilderna på hans far och farfar, båda fruar samt barn och barnbarn. En bild visade kungen tillsammans med dottern, Drottning Ingrid av Danmark. Jaså, är vår kung pappa till Danmarks drottning…? Det visste jag inte, och det behöver tio-åriga gossar faktiskt inte veta. Så upptäckte jag att även den norske kungen var släkt med den svenske, dessutom på flera olika sätt, och på någon vänster tillhörde även den belgiska kungafamiljen detta illustra gäng, liksom den storhertigliga familjen i Luxemburg. Även den engelska drottningen och hennes make, som varit på statsbesök 1956, kunde räknas in bland släktingarna.

b2ap3_thumbnail_stamtavla.jpg 

Hmmm, minns jag att jag tänkte, hur hänger allt detta ihop? Fram med Bonniers konversationslexikon, och så började jag slå upp alla dessa kungar och drottningar, prinsar, prinsessor och dynastier och rita små scheman över hur den och den var släkt. Det var milt sagt invecklat. De många ingiftena mellan de olika kungahusen fascinerade mig och mina hemmaritade stamtavlor fyllde kollegieblock efter kollegieblock. Några år senare, då hade vi flyttat till Malmö, upptäckte jag Isenburgs STAMMTAFELN ZUR GESCHICHTE DER EUROPÄISCHEN STAATEN på Stadsbiblioteket. Knastertorrt och med tysk noggrannhet redogjordes för snart sagt varenda Europeisk dynasti, och jag läste, antecknade och begrundade. På biblioteket fanns också ALMANACH de GOTHA samt GENEALOGISCHES HANDBUCH DES ADELS – FÜRSTLICHE HÄUSER, hundratals volymer, som jag girigt plöjde mig igenom. Jag minns att biblioteket hade söndagsöppet mellan 12.00 och 16.00 och där satt jag varje söndag mellan 12.01 och 15.59 med alla dessa böcker framför mig. Lycklig, under min korkek … 

När jag fyllt 15 slog det mig plötsligt: Nu vet jag det mesta om alla furstehus och hur de är släkt med varandra, men jag har inte en susning om vilka som är mina egna förfäder och släktingar. Hur gör man? Vid denna tid var både min far, farfar, farmor och morfar borta. Återstod mormor, som nu utsattes för tredje graden i min hunger efter släktuppgifter. Tyvärr var mormors tålamod och kunskaper i ämnet begränsade varför mina intervjuer ofta slutade med ett uppgivet: ”Nu skiter vi i släkten, Ted”. 

Jag insåg att jag skulle behöva betydligt fastare grund att stå på, och i början av 1968 tog jag därför tåget till Lund och mitt första arkivbesök. På den tiden var det uteslutande pensionärer som befolkade läsesalen. Jag var sexton, nyfiken och vetgirig, och mina besök på landsarkivet, de kom sedermera att bli mycket frekventa, sänkte rejält medelåldern i forskarsalen … 

Samma år gick jag med i Genealogiska Föreningen och i Skånes Genealogiska förening. Även här var jag ”the odd one out”, den lille knatten, som avvek från mönstret. Medan mina klasskamrater mer intresserade sig för fotboll, mopeder, tjejer och alkohol, tillbringade jag all ledig tid på landsarkiven och på stadsbiblioteket, där ”mormonfilmerna” nu hade börjat komma. Där satt jag på eftermiddagar, kvällar och helger och snurrade mikrofilm tills armen domnade. Förmodligen betraktades jag av både unga och gamla som en kuf, en udda liten nörd, men det rörde mig inte i ryggen. Jag hade hittat min inriktning och ett livsintresse som stått sig i över 50 år, som berikat mitt liv, givit mig så gott som dagliga kickar och som jag aldrig någonsin ledsnat på.

b2ap3_thumbnail_Ung-Ted-1972.jpg

En mycket ung släktforskare på väg ut i livet ...