Hur ofta har man inte gått och funderat på att starta en hemsida för sina forskningsresultat, en plats där man stolt kan presentera sina släktutredningar, gama fotografier, dokument, teorier och berättelser? Tyvärr brukar man inte komma så värst mycket längre än till just funderingar. Det är för krångligt! Tröskeln är för hög!
Av och till kommer det erbjudanden om att lägga in sina forskningsresultat på olika megasajter som My Heritage, Ancestry eller Geneanet – allt via genealogispråket GEDCOM – men det förutsätter för det första att man har hela sin forskning inknappad i något släktforskningsprogram (vem har det?) och för det andra att man verkligen vill överlämna hela sitt med möda och ibland stora kostnader sammanbragta material ”Att skrynklas ned af obekanta händer”. Att släppa kontrollen.
Men när nöden är som störst är hjälpen som närmast.
Det slog mig för någon tid sedan att vi faktiskt redan har det hjälpmedel vi behöver för att presentera och diskutera våra olika släkter eller släktforskningsprojekt;
Säkert är det många av mina läsare som nu rynkar på näsan och frågar sig hur detta ofta förkättrade sociala medium kan ha något som helst med seriös släktforskning att göra. När Anna-Lena Hultman och jag år 2009 tog med ett kapitel om Facebook i vår handbok EMIGRANTFORSKNING, var det många som menade att vi var ute och cyklade. Det var vi inte. Facebook är ett utomordentligt bra redskap om man vill hitta borttappade grenar av sin släkt i USA och i andra länder, eller för att återknyta och täta till kontakterna med dem man redan har hittat.
Det är så enkelt att starta en släktsida, en s.k. grupp, på Facebook och successivt fylla den med innehåll. Gratis är det dessutom. Man inbjuder släktingar och andra intresserade att vara med, och publicerar sedan lagoma bitar, gärna med någon sorts kontinuitet så att gruppen hela tiden lever. Som ringar på vattnet sprider sig nyheten om denna grupp och särskilt roligt är det naturligtvis om nya grenar eller avlägsna släktingar i andra länder så småningom hakar på. Själv har jag valt att genomgående använda engelska på mina släktsidor – detta för att inte stänga ute alla släktingar i Amerika och annorstädes – men givetvis kan man också hålla den på svenska eller göra den tvåspråkig.
I höstas, sporrad av plötsliga arkivfynd, startade jag en sådan Facebookgrupp för släkten Piculell
och i veckan fick släkten Pilo sin egen sida
https://www.facebook.com/groups/480418385442458/?fref=ts
Längst upp bland inläggen ”fäster” man en liten presentation av temat och syftet med sidan, kanske också en översiktlig stamtavla, och väljer sedan vilka som skall få tillgång till gruppen; vänner kanske, eller särskilt inbjudna, eller om den rent av skall vara offentlig, på det att så många släktingar som möjligt skall hitta fram till den.
Gamla fotografier är naturligtvis självskrivna för varje släktsida på Facebook, och de bilder du lägger in inspirerar säkert många av dina släktingar att själva börja rota i album och skokartonger efter fler.
Stamtavlorna eller släktöversikterna specialkonstruerar jag i Indesign. Det går säkert bra med andra layout-program också, eller i värsta fall med Word, men fungerar sämre med gängse släktforskningsprogram. När jag är nöjd med Indesign-filen konverterar jag den till en PDF, som jag sedan gör om till JPEG, så att Facebook inte skall spotta och fräsa. Här ett exempel:
Man skall, som alltid på Internet, avhålla sig från att publicera text och bilder som rör nu levande personer, men i övrigt är det bara att skyffla ut, experimentera, lägga till och dra ifrån, precis som man vill. Ofta blir resultatet mycket lyckat, och många är de förtjusta utrop som inkommer från de släktingar, som upptäckt gruppen eller blivit inbjudna att vara med. Det är roligt med alla dessa kontakter, och det är också härligt att få en ”publik” för all den information man under åren lyckats knåpa ihop.
Rubriken ovan – den sjuordiga allitterationen – fick jag kämpa länge med innan jag blev nöjd. Helt utanför ämnet kan jag inte låta bli att avrunda med en betydligt längre allitteration, tillika dubbel-limerick, om den olycklige frisören från den tyska ön Föhr, diktad av min bror, Clas Rosvall, som en av 28, en för varje bokstav i alfabetet, i samlingen ROSVALLITTERATIONER:
Fem frejdiga fröknar från Föhr
förför Föhrs försynte frisör.
Fröknarnas fumliga
famntagsförsumliga
fästmän frisören förhör.
Förtvivlad försöker förförd frisör
fåfängt förklara förlöpningen. För
förståelse fönar
friserar, förskönar.
Förgäves! Finito frisören från Föhr.