Faktiskt nästan som en lönngång, så smal var trappgränden. Klassen gick långsamt utför de vindlande trappstegen, de flesta av oss höll ut armarna för att känna efter om gatan verkligen var så smal som fröken hade sagt...
Kom för någon tid sedan att bläddra i mitt första fotoalbum, och blev väldigt nostalgisk när jag såg mina foton från två ack så viktiga skolutflykter. Jag var nio år och gick i klass 3 a, Erikslundsskolan, Täby. Vi hade egentligen inte lokalhistoria på schemat; detta var det olycksaliga tidevarv när allt som var gammalt var passé och historia enbart var värd tyst förakt. Som tur var, hade vår fröken och hennes kollegor lite ambitioner. De sammanställde två stycken kompendier till sina klasser; ett om Täby och ett om Stockholm, historiskt sett.
Undertecknad slukade allt om runstenarna i Täby, bronsålder, järnålder - wow! Glädjen var stor när vi fick åka på bussrundtur i vår kommun. Jag minns när vi åkte uppför en ovanligt brant backe (Turebergsvägen om det finns någon täbyit som läser) och en av fröknarna talade om att just den här höjden, torde ha varit en av de allra första att sticka upp ovanför vattnet någonstans under bronsåldern. Täby kyrka med målningarna av Albertus Pictor, och runsten i kyrkväggen... Jag hade egen kamera, men inte så värst bra sikte: mösskanter, fingrar och sudd medföljde på bilderna.
Och så var det då Stockholm, och Mårten Trotzigs gränd. Den smala trappgången... Jag har i en tidigare blogg skrivit om Mårten Trotzig och ska inte upprepa mig här, men men promenaden nedför minns jag fortfarande.
Det var där det började. Genom de här två utfärderna i trean, vaknade mitt historieintresse på allvar. Några år senare, när jag var i tolvårsåldern, snöade jag in på Napoleon och hans många syskon. Jag läste allt om Napoleon i våra uppslagsverk, och kartlade hans syskon. Till slut tog jag ett par papper och skrev upp dem alla, vilka titlar de fick under napoleontiden, och vilka de gift sig med.... vänta nu! Känns förfarandet igen? Jomenvisst, en klar och tydlig släkttabell!
Med stigande ålder (och efter en kort period av glödande kärleksromaner typ Barbara Cartland och följetonger ur Allers) blandades deckarna upp med böcker om svensk och brittisk historia, från stenålder till krigsåren på 1900-talet. Även om, det får jag erkänna, andra världskriget aldrig intresserat mig så mycket som äldre tiders historia.
Och så småningom hamnade jag som praktikant på Genealogiska Föreningen, fast jag inte riktigt visste vad Genealogiska stod för. Då blev det släktforskning av det hela.
Men embryot vilade alltså i 'Trånga Trappgränd' som den hette innan man snofsade upp namnet till Mårten Trotzigs gränd på 1800-talet. Och detta tack vare en entusiastisk och engagerad skolfröken.
Om du finns i livet fortfarande och läser detta: tack, Birgitta Aurusell!
Bilden: En lite senare bild av Mårten Trotzigs gränd nerifrån. Foto: författaren