Många släkttavlor och sockengenealogier påminner om telefonkataloger. De uppgifter som presenteras brukar vara hårt komprimerade och utgallrade. Ofta saknas det information som gör att utomstående kan bedöma trovärdigheten i materialet utan tidsödande källforskning. Jag ställde en gång följande två frågor på Anbytarforum: Varför är det fortfarande inte självklart att jag som släktforskare anger utifrån vilka källor och resonemang jag kommit fram till en uppgift? Varför kan jag lägga det moraliska ansvaret på andra att försöka göra om och verifiera mitt arbete om jag kan ge dem en möjlighet att bedöma trovärdigheten i mina slutsatser direkt? Mitt syfte med Familjer i Norrala varit att skapa en helt »genomskinlig« databas, med utförliga transkriptioner och excerpter, källhänvisningar för alla uppgifter och redogörelser för de indicier som ligger bakom alla uppgifter som är baserade på sannolikhetsresonemang. Tanken har varit att andra med bättre förstånd därigenom självständigt ska kunna bedöma om mina slutsatser är hållbara och kunna använda materialet på olika sätt utan att behöva upprepa forskningarna, något som alla vet är i praktiken omöjligt. Och jag har märkt att databasen också kan fungera så. Från det att den första versionen publicerades på RÖTTER för tio år sedan har jag fått många berikande kontakter med andra fritidsforskare som bidragit med kompletteringar, som ifrågasatt förhastade slutsatser, och som gett värdefulla hänvisningar till andra källor och forskare.

Familjer i Norrala innehåller nu i runda tal närmare 12.200 personer, 3.150 familjer, 1.850 platser, 44.000 händelser och 26.500 kompletterande noteringar till sådana händelser. Den samlade textmassan uppgår till omkring 3,6 miljoner ord eller 9.000 A4-sidor (efter att alla manuella sidbrytningar har tagits bort). Det innebär att Familjer i Norrala är ett av de största personhistoriska arbetena för Hälsinglands del. En observation som först kanske verkar paradoxal blir uppenbar med varje arbete i den här omfattningen. Så fort man tar med fler uppgifter och transkriptioner så blir också bilden av personen skev, eftersom de uppgifter vi får i källorna redan har filtrerats genom någon annans värderingar och världsuppfattning. Det gäller i synnerhet om man som jag hittills utgått från kyrkböcker och domböcker. Man kan jämföra det med om de enda källor om oss som stod eftervärlden till buds skulle vara sjukjournaler och utdrag ur det svenska brottsregistret: vi skulle framstå som en generation av döende brottslingar. Kyrkböckerna innehåller många moraliska omdömen, men vad som då sågs som moral överensstämmer inte med vår tids. Dödsnotisernas positiva inslag betonar saktmodighet, stillsamhet, hederlighet och kristlighet; så många sockenbor kan tidvis få sådana omdömen i olika kombinationer att man får intryck av att närapå hela socknen bestod av helgon. Men få av dessa återspeglar egentligen den berördes personlighet. Så ta sådana värdeomdömen med en god nypa salt och kittlas inte av de kyrkliga och rättsliga källornas kommentarer om tillkortakommanden. Det är trots allt inte svårt att vara hederlig och kristlig enligt tidens normer och ändå vara helt outhärdlig som medmänniska – det är ju sällan den som snörper på munnen mest som det är roligast att umgås med.

Jag har i denna nätversion och i den bifogade gedcom-filen tagit bort alla nu levande personer, med undantag av ett par fall där vederbörande själv gett sitt tillstånd till publicering, enligt Personuppgiftslagen. Om du själv skulle upptäcka att uppgifter rörande nutida personer trots detta finns med i databasen, kontakta mig.

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button