Kringvandrande lumpsamlare i Villand på 1800-talet

Pappersbruken var i början av 1800-talet en spegel av den sociala skalan I början av 1800-talet var de många små pappersbruken en socialt sett mycket särpräglad industrigren. Skälet var dels att de var lokaliserade utanför tätorterna men samtidigt för lumpanskaffningens skull beroende av en befolkningstät omgivning, dels att de engagerade alla delar av sin tids sociala spektrum. Adelsmän, präster, besuttna borgare och bönder var brukens ägare och framställningen av papper sköttes av hantverksfolket som var pappersmästare och gesäller vilka räknades till det borgerliga skiktet, dock utan att vara bosatta i någon stad. Längst ner på samhällsstegen fanns de kringvandrande lumpsamlarna och deras familjer. Lumpsamlare var benämningen på de personer som pappersbruken anlitade för att samla in textillump. Lumpen var en bristvara varför lumpsamlaren ofta rörde sig över ett stort geografiskt område för att inhämta råvaran. För att få resa omkring fordrades att ha beviljats ett s.k. inrikes pass. I Sverige avskaffades inrikespasset 1860.