Jag har tagit ett test på min Y-kromosom och kan nu se att det som i dagsläget är den markör, SNP, som jag har gemensamt med flera andra, uppstod runt mitten på 500-talet. Det är länge sedan och mycket vatten har hunnit rinna under broarna. Efter att den mannen fört sin Y-kromosom vidare så har det naturligtvis skett vidare utveckling, genom att nya mutationer tillkommit, men av de 13 mutationer som är unika för mig finns inget spår hos någon annan nu testad.
De jag delar den där SNP från mitten av 500-talet med anger att de kommer från brittiska öarna, så nu undrar jag om deras förfäder kommit dit från Skandinavien eller om det är mina som kommit från de brittiska öarna. Det fanns ju stora folkrörelser under den aktuella tiden, den kallas ju folkvandringstiden av den anledningen. Jag lär aldrig få veta i vilken riktning som flyttningarna skett, om det inte dyker upp intressanta arkeologiska fynd.
Men jag kan ju försöka gå bakåt i tiden och se om det finns några kända linjer som jag kan koppla mig till. Men nu ser jag hur lätt det är att Y-linjer liksom bara försvinner, en del ättlingar får inga barn alls och andra får ”bara” döttrar och eftersom Y-kromosomen ärvs från far till son så blir det stopp om det bara finns döttrar. Om jag tar mig själv så har jag döttrar, bröder och manliga kusiner har inga barn eller döttrar, så min linje slutar i nutid.
Och går jag bakåt, så hade farfar visserligen sju syskon, med av de fyra männen så var det bara en som fick barn och han fick fyra döttrar och en son, men sonen fick inga barn, så där var det stopp. Och farfars far, hur var det med honom, hade han manliga syskon. Och visst finns det en Anders Larsson, född 8 maj 1821 i Önum, Västergötland. Men den rackarn han försvinner för mig när han 1842 påstås flytta från Jungs socken till Winköl, Vinköl idag, men han är som uppslukad efter det. Tänk om jag kunde hitta honom och se om han fick efterlevande söner, som fått söner och så vidare.
Men i avvaktan på denne Anders så går vi ett steg till bakåt, till Lars född 1 januari 1786 i Önum, kan hans pappa ge fler ledtrådar. Kanske kan han om jag bara visste vem han var, Lars pappa. Han påstås, i uppgifter från Lars vigsel, ha hetat Lars Bengtsson men han finns inte synlig någonstans. Och att hitta farfars farfars far via DNA i de socknarna i Västergötland är inte det lättaste, oavsett hur många olika DNA-tester jag tar. Undrar hur många som hittat okända farfars farfars far via DNA, det vore en intressant fråga.
Så i mitt sökande efter spår bakåt får jag förlita mig på att fler testar sin raka pappalinje, kanske kommer jag inte lika långt tillbaka som Buresläkten, men de har ju haft ett stort antal raka faderslinjer, som inte avslutats med döttrar eller barnlösa, så förutsättningarna skiftar. Jag får kanske åka till Önum och se till att ha ett riktigt topsarparty, med inriktning på Y-test. Fast de flesta som kanske kunde finnas i min linje bor säkert någon helt annan stans.
Under tiden som jag letar kan jag ju hitta på lite annat, och då kan jag tipsa om Öland-Amerikadagen på Himmelsberga, det fina museet på Öland. 16 juli är det och då finns sju eminenta emigrantforskare på plats för att svara på frågor och hjälpa till. Passa på att träffa Cecilia, Fredrik, Hanna, Karin, Gullan, Tomas och mig, det kommer säkert att bli både trevligt och spännande.