Det var kanske 1,5 miljoner svenskar som gav sig iväg - lämnade fosterlandet för en osäker men förmodligen bättre framtid i ett nytt land. Det allt annat överskuggande resmålet var naturligtvis Amerikas Förenta Stater, "Nordamerika" som det brukar stå i husförhörslängder och utflyttningslängder. Men alla hamnade inte där, kanske inte ens ämnade sig dit. Man glömmer lätt att det stundtals fanns andra länder, som utövade minst lika stor lockelse på de svenske. "Lockelser" är kanske ett illa valt ord i sammanhanget. Det handlade inte så sällan om överlevnad, en flykt undan arbetslöshet och hungersnöd. Så t.ex. på sent 1860-tal och tidigt 1880-tal. Då kunde flyttlasset - eller påsen - lika gärna gå till Danmark eller Tyskland. Där fanns det åtminstone arbetstillfällen, inte minst på de stora godsen och herrgårdarna. Tyvärr lever denna utvandringshistoria helt i skuggan av den amerikanska och vi vet därför inte så mycket om hur det gick för svenskarna i respektive land. Överlevde de? Stannade de kvar, eller utgjorde vistelsen i Danmark eller Tyskland bara en språngbräda för det mycket större hoppet, det över Atlanten?
Andra europeiska länder, kanske med undantag för Ryssland, tycks inte ha varit särskilt intressanta för svenska utvandrare, Frankrike t.ex. eller Holland/Belgien, för att inte tala om Storbritannien. England borde, tycker man, ha kunnat locka med både arbetstillfällen och inte minst med de obegränsade möjligheter det väldiga Brittiska samväldet, kolonialmakten, hade att erbjuda. Men så icke. Förvånansvärt få är de svenskar som faktiskt hamnade i England, Wales eller Skottland. Men de finns, strandsatta eller avhoppade sjömän t.ex. och affärsmän av olika slag.
1901 fanns det enligt folkräkningen 6548 svenskfödda i Storbritannien och 1901 var antalet 9105. Båda siffrorna måste tas med en rejäl nypa salt. Det förefaller gömma sig en hel del norrmän och finländare bland dessa poster. Å andra sidan händer det alltsomoftast att svenskar, särskilt tidiga sjömän, efter ett antal decennier på något sätt tappar sitt ursprung i dessa folkräkningar.
Ett nytt och lite spännande material släpptes häromdagen av Ancestry: UK, Naturalisation Certificates and Declarations, 1870-1916. Det handlar alltså om ansökningar om att bli brittisk medborgare, som visar sig vara rätt utförliga. Vi tar en i högen:
BENGT MAGNI BERGMAN, 33 år gammal från Highgate, heter huvudpersonen, som den 19 september 1896 ansöker om medborgarskap. Han anger att han är svensk medborgare, född i Slätthög i Kronoberg och son till Johan Peter och Britta Sofia Bergman, som också är svenska medborgare. Han är trävaruhandlare, gift men utan barn. En hastig titt i Emibas (eller Emiweb) ger omedelbart följande kompletterande upplysningar:
Johansson Bergman, Bengt Magni, Handelsbokhållare (ogift man), f. 7/8 1853 i Slätthög, Kronobergs län (Småland),
Utvandrad 31/10 1885 från Hössjö Bryggaregård, Slätthög, Kronobergs län (Småland) till Tyskland
Se där, en tysklandsfarare, som fortsatte till England. 1911 bor han i eget hus tillsammans med hustrun Elizabeth, född i Belfast, i Hornsey, Middlesex. Inga barn, som sagt, men däremot en piga, Christina Stark, 28, från Sverige. Det engelska dödregistret visar att Bengt Magni avled 1925 i Edmonton, Middlesex. Det finns också ett bouppteckningsextrakt online:
Ett annat exempel:
RUDOLF OSCAR GRISCHOTTI - bara namnet låter ju spännande, här finns säkert en historia att berätta - 32 år gammal och född i Gävle, säger sig 1877 vara gift och ha fyra barn, som alla räknas upp med ålder och allt; Mary Nina Beata Grischotti, 7 år, Christian Grischotti, 5 år, Nina Margaret Grischotti, 3 år och Alice Grischotti, 1 år. Lilla Mary återfinns faktiskt också hon i Emibas, som
Grischotti Wijk, Mary Nina, Gift kvinna, f. 30/9 1870 i Leith, Storbritannien,
Utvandrad 2/6 1914 från 14 Rote 5,6, Göteborgs domkyrkoförs, Göteborgs och Bohus län till Storbritannien
Rudolf Oscar återfinns f.ö. också bland bouppteckningsextrakten (Probate records) - han dör 1901 i Glasgow - med mängder av ledtrådar.
Amerikanska medborgarskapshandlingar beskriver Anna-Lena Hultman och jag i detalj i vår nya bok, EMIGRANTFORSKA PÅ NÄTET, men den engelska motsvarigheten är en nyhet. Säkert finns det flera liknande resurser för andra länder här och var på nätet. Låt oss tipsa varandra! I det engelska materialet uppges 281 ansökningar komma från danska medborgare, 129 är norska, 8 isländska och 102 finska. 388 av ansökningarna i denna databas avser svenskar. Det är bara att börja leta efter dina försvunna släktingar, som valt att emigrera till drottningens England eller som kanske blev kvar där för att de inte nådde ända fram ...