Denna blogg kommer att bli en smula politisk, men bara en smula så det går an att läsa vidare.

Hur många svenskar var det som lämnade fosterlandet under den stora utvandringen 1840-1930? Siffran 1,3 miljoner brukar nämnas, men då handlar det nog om ett netto, efter det att 200.000 emigranter så småningom återvänt till fosterlandet. I så fall talar vi om 1,5 miljoner, som givetvis inte ska jämföras med de 10 miljoner som bor i Sverige idag, utan med de 4 eller 5 miljoner vi var på den tiden. Det innebär att var femte svensk, i vissa landskap och bygder rent av var fjärde, faktiskt utvandrade. En oerhörd siffra som ger näring åt flera tankar och jämförelser. Vi får inte glömma att väldigt många svenskar också hamnade i andra länder än USA - framför allt i Danmark och Tyskland, dit arbetsvandringen och utvandringen under vissa årtionden var massiv. 

Var då alla dessa 1,3 miljoner emigranter flyktingar? Så tänker vi väl knappast. Låt se, vad säger egentligen FN:s flyktingkonvention?:

En FLYKTING är en person "som flytt sitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, och som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet".

Hmmm ... Det är verkligen inte många av de svenska emigranterna som hade kunnat åberopa denna konvention och därmed uppnå flyktingstatus.

• RAS - Våra fem minoritetsfolk, judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar, som vi inte alltid behandlat så väl som man skulle ha önskat, kanske skulle kunna platsa in i definitionen. Så värst många av dessa finns dock inte med bland de 1,5 miljonerna.
• RELIGION - Morbror Danjel i Utvandrarsviten, möjligen. Han ville ju fritt kunna utöva sin speciella tolkning av Kristendomen, vilket inte uppskattades av samtidens präster och överhet. En liten grupp mormoner, kanske, och några till. Men så många  andra förföljelser p.g.a. religion har vi väl knappast haft sedan Konventikelplakatet avskaffades 1858. 
• VISS SAMHÄLLSGRUPP - vilka tänker vi på då? Resandesläkter? Förståndshandikappade eller sinnessjuka kanske? Dem låste vi i det längsta in och steriliserade, men inte heller de förekommer särskilt ofta som emigranter.  
• POLITISK UPPFATTNING ... Har vi haft några politiska flyktingar som p.g.a. sin övertygelse blivit förföljda och tvingats lämna landet? Inte många! En och annan anarkist kanske och möjligen några få individer från extremhögern och extremvänstern.

En grupp som kan sägas ha befunnit sig i "frivillig landsflykt" var i så fall de som inte hade rent mjöl i påsen. De som gömde sig undan rättvisan, som fifflat med skatten, gått i konkurs eller sysslat med skumraskaffärer. Ett antal unga män lämnade i slutet av 1800-talet Sverige för att undgå militärtjänst, men det var förmodligen fler som "rymde" för att undgå faderskap ... Ingendera anledningen kan sägas generera flyktingstatus. 

Slutsatsen, mina vänner, är att nästan inga av de 1,5 miljoner svenskar som emigrerade kan beskrivas som flyktingar enligt flyktingkonventionen. Praktiskt taget samtliga, även Karl-Oskar och Kristina, måste med dagens terminologi betecknas som

Ekonomiska flyktingar

De utvandrade för att

• Slippa svälta ihjäl
• För att hitta arbete och utkomst
• För att skapa en bättre framtid för sig själva och sina barn  

I dessa tider talar politiker och många enskilda svenskar med förakt i rösten om dessa "ekonomiska flyktingar" som förslagna lycksökare. De har inget här att göra och bör därför snarast lämna landet, i värsta fall låsas in. Härvidlag glömmer man sina egna släktingar och förfäder, de 1,5 miljoner svenska lycksökare, som för 100-150 år sedan i desperation drog upp sina bopålar och begav sig till det stora landet i väster!