Borås, Borås....

Så var det över för i år då. Årets största helg för släktforskare. Hade för egen del tagit risken att åka tåg till Borås, och vi kom iväg i god tid från ett duggregnigt Stockholm.  Tyvärr skulle vi av någon anledning resa över Hallsberg, den stora järnvägsknuten, och då blev det med ens en betydligt mer spännande resa. Efter att ha fått vänta på mötande trafik i själva Hallsberg, kom besked en stund senare att ett havererat tåg fastnat på det spår vi just befann oss på. Vi skulle få 'låna' intilliggande spår för att komma förbi, men då måste vi först vänta ut ytterligare två tåg. Sedan var förseningen ett faktum. Ursprungligen hade jag 23 minuter på mig vid tågbytet i Herrljunga, men nu var vi 17 minuter försenade! Nåväl, vår lokförare gasade på för fullt längs spåret, och slutsumman blev faktiskt att jag fick hela sju minuter på mig att sprinta med bagaget från perrong 4 till perrong 1. Rena barnleken alltså.  Eller ska det heta banleken när det är tåg inblandade?

Lyckligen anländ i Borås, valde jag att bege mig direkt till kongresshuset i Borås för att försöka ordna till ett aptitligt bord inför lördagen. Där var kaos som vanligt på monterbyggarfredagar. Kartonger överallt, dataskärmar, stora spaghettibuntar av sladdar, människor som sprang runt och letade efter isoleringstejp, kartong nr 14 eller varandra. Som tur var, hittade jag ganska raskt till Förbundets monter och därmed också mina egna kartonger. Ett stort, luftigt caférum skulle jag och några andra förhoppningsfulla författare husera i. En absolut nyhet var den långa väggsoffa som stod bakom borden. Ingen dum idé alls, faktiskt. 

En mindre bra idé var placeringen av rummet. En halvtrappa upp, och liksom en flygelbyggnad från trapphuset. Dessutom var vi väl dolda av en tjock vägg. Inte ens de som satt i det 'riktiga' caféet på andra sidan trappan såg oss. Det blev tyvärr rätt många tillfällen att utnyttja soffan, då det var tomt på besökare i rummet. 

Hursomhelst, efter att ha dukat upp böckerna på fredagseftermiddagen, var det dags att inta hotellet. Där hittade jag ett intressant fenomen i hissen. Man kunde själv välja hissmusik! Jazz, rock, klassiskt, disco, dansband eller pop fanns att välja på. Dessa knappar intresserade mig mycket mer än de vanliga, tråkiga med våningssiffror på strax intill. Det hände mer än en gång att jag tryckte igång musik och glömde våningsknapparna... Första valet blev 'rock', men efter att ha tryckt på den knappen under åtskilliga hissresor och då alltid fått höra Rolling Stones med 'Paint it black' började jag misstänka att det inte fanns någon annan låt att välja på. Dessutom hann Stenarna alltid till precis samma textrad när jag var framme på våning fyra, där jag bodde. När Mick trumpetat 'I could not foresee this thing happening to you' efter mig ett antal gånger när jag klev ur hissen, tyckte jag att han började låta lite väl förebrående, så jag bytte musikkategori vid nästa hissresa. 

En god frukost i en absolut proppfull matsal på lördagsmorgonen, och så iväg till mässlokalen. Som sagt, tyvärr rätt många tysta stunder, men desto roligare då det verkligen dök upp människor och man fick prata, förklara sig och berätta om nya boken! En hel del blev faktiskt sålt också. Desto sämre på söndagen, men av någon konstig anledning är det ju alltid mindre besökare på söndagarna när det är Släktforskardagar. Tror folk att våra produkter och tjänster ska vara slut på söndagen? Fast i Borås fall misstänker jag vädret. Det var strålande sol och rejält sensommarvarmt på söndagen. Kanske var boråsarna ute och badade istället. 

Men sammanfattningsvis: många kära återseenden, ett par nya släktingar och till slut äntra tåget tillbaka till huvudstaden igen. Dödstrött men ganska belåten.

Mot Skövde!

Bilden: Hissmusik. Foto: författaren