Land ska med lag byggas....

Det var Karl XV som hade det valspråket. Jag har just plöjt igenom ett digert verk med kommentarer till brottsbalken i min nya tjänst (jag har korrekturläst den som talbok). Detta har fått mig att inse en sak. Det knepigaste är kanske inte att fånga in brottslingen och ställa honom inför rätta. Det är nog minst lika knepigt att sålla fram rätt lagparagraf att konfrontera boven med! 

På sätt och vis var det nog enklare förr. I forntida lagstiftning fanns helt strikta lagar för vad som skulle hända om någon begick stöld, hor eller rentav mord. På en ring av stenar satt lagkloka och lät kärandena komma fram med sina ärenden, en efter en. 

Men idag... låt oss säga att du gjort dig skyldig till bokföringsbrott. Då finns det en uppsjö olika kriterier att ta hänsyn till. Gjorde du det för egen vinning? För att rädda ditt företag, eller gamla mammas pengar som du satsat? 

Jag läste om ett ganska knepigt fall som egentligen borde ha varit snatteri. I en butik plockade en man till sig en bit grillad kyckling värd 8:66 (det här var några år sedan). Han ställde sig helt lugnt i butiken och åt upp den grillade kycklingbiten. Varvid han förstås åkte fast, det bör ju ha väckt en viss uppmärksamhet. Men då uppstod problem. Eftersom mannen inte hade fört ut kycklingbiten ur butiken, kunde han inte dömas för snatteri. Å andra sidan hade han ju bevisligen avlägsnat matbiten. Och det var ju inga förhoppningar om att han skulle återlämna den i ursprunglig form...  Några pengar hade han inte, så betala för måltiden kunde han inte, alltså kunde han inte gå fri heller. För övrigt blir man inte frikänd från brott genom att återställa det man stulit. Det hela slutade med en dom för någon form av egenmäktigt tillgrepp. 

Jag hyser numera en stark beundran för lagman Torgny och andra beryktade lagläsare. Det var långtifrån alla som kunde läsa eller skriva sina namn, men lagarna kunde de rabbla ur minnet!  Och de ingav nog mycket respekt där de kom inskridande på tinget. Till och med förmögna herremän kunde dömas för grova brott vid tingen. Och de var tämligen okänsliga för mutor, som jag också läst om idag. Det var däremot inte fyra kommunalgubbar, som bjöds på resa av ett företag som ville etablera sig i gubbarnas kommun. Det slutade illa. Domstolen kunde inte förstå varför gubbarna skulle få åka till Budapest, och ansåg det hela 'otillbörligt'. 

Lite lagom virriga tankar ur 'Träskman och Wennberg: kommentarer till Brottsbalken 1-12'. Och lite historiska minnen ur en tankspridd bloggares hjärnbalk....

Bild: Lagparagraf. Foto: Pixabay