Lite rörigt och sånt

Kan vi tala om rörigt?  Det brukar kanske vara det inför julen, men det kan ju vara på olika sätt.  Ibland kommer inte den där julklappen jag beställde fram i tid, och då blir det en del nerver som sitter på ytan.  Eller vad händer om griljeringen av skinkan misslyckas, var hitta en till, eller ska vi skapa en ny tradition utan skinka i år. Förhoppningsvis har någon glömt lutfisken i en kundvagn, så klarade vi av den delen.

Kan nog fortsätta med alla möjliga inslag, fast en del drabbas inte av något utan allt löper på som vanligt. Kanske det jämnar ut sig vid nyårsfirandet istället, då jag sitter lugnt och grannen har problem med bilen som står i diket en bra bit bort. Ja, nu kan jag ju inte se in i framtiden, så det blir bara en spekulation. Det där med att se in i framtiden, det kan jag kompensera med att se in i forntiden istället. Eller vad säger man när det dyker upp det ena efter det andra av det som skett men inget sett då, utan först nu.

Fri bild Wout Vanacker Unsplash

Mitt i stöket inför de kommande helgerna så kom det ett DNA-svar, och vad gör man då. Gömmer datorn någonstans och låtsas som det regnar, kanske bättre att säga att det snöar. Det finns inte tid i julbestyren, inte en chans säger en del. Men bara titta lite, en kort stund och sedan stoppa undan allt igen. Så gör vi, och det blev ju inte så bra, eller det blev riktigt bra, beroende på hur jag ser det. Där kom det en person med koppling till Skaraborg och Värmland, samtidigt. Och det genom en morfar, som bodde på rätt ställe och där förnamnet stämmer med det som sagts.  Inte varje jul det blir klart att detta måste vara den saknade pappans egen far, en julklapp bara så där.

Och på tal om Värmland, jag läste en krönika från Värmlandstidningen där det kom den ena julklappen efter den andra. Efter långt letande så kom svaren, flickan som bodde i det inre av Värmland hade kopplingar till Malmö, och inte bara dit utan till Svenska akademin, åtminstone på lite håll. Skalden Hjalmar Gullberg, som inte fick bo hemma hos sina biologiska föräldrar, och såg sig själv som ensambarn, hade en halvsyster i Värmland. Tänk om han fått veta det, han som ibland betonade hur ensat det varit.  Och inte nog med det, det dök upp två halvsyskon till. Produktiv pappa hade han, Hjalmar.  Undrar vad Hjalmar Gullberg-sällskapet säger nu.

Nu verkar det som jag seglat iväg långt från julen, och de bestyr som finns.  Tog ett tag innan datorn stoppades undan igen, och ska vi vara riktigt petiga så syntes det nog ett hörn av den hela tiden, även om annat också hade prioritet. Jag får nog låta den vila lite, det kommer ju mellandagar som ska fyllas med roliga saker, och då kommer det säkert fler fina upplevelser av det som hände förr , men som vi inte vet så mycket om (än).

Med dessa enkla rader önskar jag dig, kära läsare, en riktigt fin tid framöver. Hoppas att de kommande dagarna blir som du önskat dig, vad det än må vara och att vi senare kan se tillbaka på året som flytt, oavsett om det varit bra eller mindre bra, med viss tillförsikt och starta jakten på nya upplevelser i släktforskningens värld.